med anledning av prop. 1991/92:34 Upphävande av lagen (1983:1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper

Motion 1991/92:Sk3 av Lars Werner m.fl. (v)

Innehåll 1.
Sammanfattning7 2.
Proposition7 3.
Bakgrund8 3.1

Aktie-
och finansmarknaden8 3.2

Fördelningsfrågor9 3.3

Inkomster9 3.4

Budgetunderskott10 3.5

Skatteomläggningen10 3.6

Särskild
skatt i den finansiella sektorn11 3.7

Internationella
frågor11 3.8

Samhällsekonomiska
konsekvenser13 4.
Vänsterpartiets överväganden15 4.1

Vänsterpartiets
kritik15 4.2

Vänsterpartiets
förslag15 5.
Hemställan16

1. Sammanfattning

I motionen föreslår vänsterpartiet avslag på regeringens
proposition om att avskaffa omsättningsskatten på aktier
från den 1 december 1991.

Bruttoinkomsterna av omsättningsskatten beräknas till
4,1 miljarder för 1991 samt 3,5 miljarder för 1992.
Nettoinkomsten kan beräknas till drygt 2 miljarder kronor
per år.

I ett läge med snabbt växande budgetunderskott kan inte
ofinansierade skattesänkningar tillstyrkas. Växande och
stora budgetunderskott hotar balansen i
samhällsekonomin. Underskotten riskerar att driva upp
ränteläget, hämma investeringar, bromsa den ekonomiska
tillväxten och öka arbetslösheten.

Ett isolerat slopande av omsättningsskatten skulle
ensidigt gynna personer med stora aktieinnehav. Detta
skulle öka de inkomst- och förmögenhetsklyftor som växt
under 1980-talet. En utveckling som ytterligare förstärktes
genom skatteomläggningen 1990--91.

Vänsterpartiet föreslår att en särskild skatt på finansiella
företag införs från den 1 januari 1992. Finansskatten
beräknas på de finansiella företagens lönesumma och vinst.
Kravet på en finansskatt utgår från ''utredningen om
beskattning av den finansiella sektorn'', SOU 1990:46, och
skall ses som ett alternativ till att momsbelägga finansiella
tjänster.

Införandet av en finansskatt svarar mot kraven på ett
enhetligt skattesystem. Fördelningspolitiska skäl talar för
ett ökat eller minst oförändrat skatteuttag från den
finansiella sektorn.

Under förutsättning att finansskatten införs kan
vänsterpartiet överväga att slopa omsättningsskatten på
aktier. Skattesatsen för finansskatten skall då avpassas så att
den finansiella sektorn inte ges en relativ skattesänkning.

2. Propositionen

I propositionen föreslås att omsättningsskatten på aktier
och andra värdepapper avskaffas fr.o.m den 1 december
1991.

Regeringen motiverar förslaget med att aktiviteten på
den svenska aktiemarknaden minskat under senare år.
Enligt regeringen leder den minskade likviditeten på
aktiemarknaden till att företagen får svårare att skaffa
riskkapital. Vidare hävdar regeringen att skatten bidrar till
att svensk aktiehandel flyttas till utländska marknader och
att utländska placerares affärer på den svenska börsen har
minskat.

Regeringen motiverar slutligen sitt ställningstagande
med att EG-kommissionen har presenterat förslag till
direktiv angående omsättningsskatter på värdepapper som
innebär att de länder som har en sådan skatt åläggs att
avskaffa dem.

I propositionen anges att ett avskaffande av
omsättningsskatten på aktier innebär ett inkomstbortfall för
staten på ca 3,3 miljarder kronor. Propositionen anger att
nettobortfallet är väsentligt mindre och regeringen skriver i
propositionen: ''De slutliga effekterna av ett avskaffande av
omsättningsskatten är därför svåra att uppskatta''
(proposition 1991/92:34 sid. 4).

3. Bakgrund

Omsättningsskatten på aktier och andra värdepapper
trädde i kraft den 1 januari 1984 (se proposition
1983/84:48). Skatten infördes för att stävja
spekulationstendenser på kapitalmarknaden och för att
tillgodose fördelningspolitiska krav. Skatten ger betydande
skatteinkomster och fyller en viktig roll för statsbudgeten.

3.1 Aktie- och finansmarknaden

Att det fanns skäl att stävja spekulativa inslag på kapital-
och finansmarknaden är med facit i hand uppenbart.
Problemet är närmast att statsmakterna inte vidtog nog
hårda åtgärder. Detta avspeglas i dag när
spekulationshärvorna avlöser varandra inom bank- och
finansvärlden.

1980-talet

Nedanstående citat ger en bild av utvecklingen på den
överhettade aktie- och finansmarknaden under 1980-talet.

Från 1970 till 1980 steg börsvärdet från knappt 24
miljarder kr till drygt 56 miljarder kr. Därefter skedde en
snabb värdestegring och i slutet av december 1989 var
börsvärdet drygt 740 miljarder kr. (Långtidsutredningen
1990 LU 90 sid 326)

eller

År 1976 uppgick finansbolagens finansiella tillgångar till
närmare 15 miljarder kr. År 1988 hade de ökat drygt tio
gånger till över 160 miljarder kr. Under samma period var
ökningen av bankernas finansiella tillgångar mindre än
femfaldig, från drygt 230 miljarder till närmare 1100
miljarder kr. (LU90, sid 324)

1990--91

I nuläget kännetecknas den finansiella sektorn av ett
annat klimat. Inom vissa områden råder krissymptom, men
detta gäller inte generellt och på aktiemarknaden råder ett
mått av stabil tillväxt.

Efter att ha varit världsledande i tillväxt under hela 1980-
talet sjönk kurserna på Stockholmsbörsen i genomsnitt med
30 %
under 1990. Detta var en större nedgång än på flera
utländska börser.

I slutet av 1990 vände kursutvecklingen och steg
successivt i början av 1991. Återhämtningen var starkare på
Stockholmsbörsen än i utlandet. Börsen fortsatte att stiga
under våren 1991 och utlandets intresse för svenska
aktier ökade märkbart. (Se Konjunkturinstitutets
höstrapport 1991, sid 131)

Även den totala värdepappersmarknaden har i princip
följt börsutvecklingen.

Totalt gav värdepappershandeln med utlandet ett
nettoinflöde av kapital på drygt 30 miljarder under perioden
januari--juli 1991--

--

--

Under de sju första månaderna i år genererade
obligationshandeln ett mer än dubbelt så stort
kapitalinflöde eller 32 miljarder kronor samtidigt som
underskottet i aktiehandeln var marginellt. (Vår
kursivering, Konjunkturinstitutets höstrapport 1991, sid
132)

Samma förhållande beskrivs av tidningen Dagens
Industri under rubriken ''Aktiehandel med utlandet i
balans''. Tidningen konstaterar att de stora institutionernas
nettoförsäljningar i hög grad kompenseras av utlänningars
nettoköp av svenska aktier. (Dagens Industri 26 oktober
1991)

Totalindex för Stockholmsbörsen visar en uppgång med
14,5 %
sedan december 1990. Det tycks mot bakgrund av
dessa siffror vara obefogat att tala om en akut kris för
Stockholmsbörsen, eller den svenska aktiemarknaden.

3.2 Fördelningsfrågor

Att det fanns fördelningpolitiska motiv att införa en
omsättningsskatt på aktie- och värdeppapershandel är
uppenbart för alla som följt 1980-talets debatt om
''yuppiekultur'' och ''finansvalpar''. Behovet kan även
beläggas från studier som gjorts av den statliga
långtidsutredningen, LU90.

Mätt på detta sätt utjämnades skillnaderna relativt
kraftigt från mitten av 1960-talet fram till slutet av 1970-
talet. Under 1980-talet har inkomsterna i stället tenderat att
bli mer ojämnt fördelade. (LU90 sid 359)

Vad som hänt under 1980-talet tycks framför allt vara att
inkomsttagarna i det allra högsta inkomstskiktet dragit ifrån
de övriga (LU90 sid 359)

Det finns en rad andra källor och beräkningar som visar
samma tendenser som citaten ovan, se t.ex.
konsumentverkets prognos för hushållens inkomster 1991.
Där jämförs familjernas marginaler tio år tillbaka dvs 1982--
1991. Högoch medelinkomstfamiljerna har ökat sina
marginaler med drygt 50 %,
medan låginkomstfamiljen bara får 20 %
mer över 1991 jämfört med 1982.

Alla inser att det i första hand är höginkomsttagare som
har pengar att investera i aktier och andra värdepapper.
Införandet av en skatt på aktie- och värdepappershandel
bör således motverka skillnader i inkomst och förmögenhet.
Som framgår av ovanstående citat så har skillnaderna dock
ökat under 1980-talet. I detta avseende kan
omsättningsskatten ses som fördelningspolitiskt motiverad,
men otillräcklig för att tillgodose syftet att via
skattesystemet omfördela inkomster och förmögenheter.

3.3 Inkomster

I propositionen anges att skatten beräknas inbringa 3,3
miljarder kronor brutto. I riksrevisionsverkets
inkomstberäkning från våren 1991 anger riksskatteverket
RSV, att skatten på värdepapper ger 5,4 miljarder kr för
budgetåret 1990/91. För budgetåret 1991/92 beräknas
intäkterna till 3,4 miljarder kronor. Riksrevisionsverket
delar RSV:s uppskattning. (RRV inkomstberäkning våren
1991, sid. 39)

För kalenderåret 1990 gav skatten 6,1 miljarder kronor,
och RRV:s prognos anger intäkter på 4,1 miljarder för 1991
och 3,5 miljarder för 1992. (RRV inkomstberäkning våren
1991, sid 64)

De minskade inkomsterna under 1991 respektive 1992
förklaras bl.a. av att riksdagen under 1990 tog beslut om att
slopa den s.k. valpskatten -- omsättningsskatten på
värdepappershandel -- samt beslut om sänkning av
omsättningsskatten på aktier. Detta innebär dels en
halvering av skattesatsen, dels att skattskyldighetens
omfattning minskat.

De ovan angivna inkomsterna är bruttointäkterna av
skatten. Genom att omsättningsskatten är avdragsgill
kommer nettointäkterna att bli något lägre. Fortfarande är
dock inkomsterna från omsättningsskatten på aktier
betydande, och nettoinkomsterna kan uppskattas till över 2
miljarder kronor.

3.4 Budgetunderskotten

Inkomsterna från omsättningsskatten på aktier bör
ställas mot problemen med de växande underskotten i
statsbudgeten. För budgetåret 1990/91 beräknas
underskotten till ca 24,6 miljarder. Detta innebär en ökning
av underskotten med 6,1 miljarder jämfört med RRV:s
föregående prognos. (RRV:s budgetprognos nr 6 1990/91
från juni 1991, samt prognos nr 5)

För innevarande budgetår växer underskotten än
snabbare. Den den 29 oktober 1991 uppgav RRV att
budgetunderskotten beräknas bli 39 miljarder kr för
budgetåret 1991/92. Detta är en ökning med 34 miljarder
gentemot budget.

3.5 Skatteomläggningen

Genom skatteomläggning minskades inkomstskatten
kraftigt. Det fanns inför skatteomläggningen en samsyn om
att skattesänkningar av samhällsekonomiska skäl måste
finansieras, och detta på ett fördelningspolitiskt godtagbart
sätt. Den sänkta inkomstskatten skulle bl.a. finansieras
genom en breddad moms och en bredare bas för
kapitalbeskattningen.

Vänsterpartiet kritiserade skatteomläggningen för att
den gav alltför stora skattesänkningar åt
höginkomsttagarna. Vidare ansåg vänsterpartiet att den
breddade momsen innebar en finansieringsform som
ytterligare förstärkte de sneda fördelningseffekterna av
skatteomläggningen.

Socialdemokraterna och folkpartiet drev trots kritiken
igenom sitt alternativ (prop. 1989/90:111).
Fördelningskritiken avvisades med argumentet att man
genom reformen höjde skatteuttaget på kapital och att det
var höginkomsttagarna som skulle drabbas av detta.
Socialdemokraterna och folkpartiet drev även igenom att
momsen breddades till i princip alla områden. Endast ett
fåtal undantag medgavs -- bl.a. sjukvård, utbildning och
finansiella tjänster.

I ''momsutredningen'' (KIS) övervägde man att införa
moms på finansiella tjänster. Enligt utredarna skulle detta
ge en inkomstförstärkning på ca 2 miljarder kronor.
Regeringen valde dock att ej lägga fram något sådant
förslag. I stället tillsatte regeringen en utredning med
uppgift att undersöka om den finansiella sektorn kunde
inordnas i momssystemet.

I proposition 1989/90:111 från våren 1990 föreslog
regeringen att skatten på omsättning av aktier skulle
halveras från 1 januari 1991. (Se prop. 1989/90:11 sid. 181)
Vänsterpartiet reseverade sig och föreslog att riksdagen
skulle uttala sig för att införa moms på finansiella tjänster.
Vänsterpartiet uttalade vidare följande:

I ett sådant sammanhang kan man pröva om
förutsättningar finns att slopa den särskilda
omsättningsskatten på aktiehandel och ersätta denna med
moms på finansiella tjänster (skatteutskottets betänkande
1989/90:SkU31 res. 22 sid. 163).

3.6 Särskild skatt i den finansiella sektorn

Regeringens utredning om särskild skatt i den finansiella
sektorn lade i juni 1990 förslag om skatt på finansiella
företag. (SOU 1990:46 Särskild skatt på finansiella företag)
Finansskatten innebär en skatt på 4 %
beräknad på de finansiella företagens lönekostnader
och vinst. Skatten beräknades ge en inkomst på 1,8
miljarder för 1991. Utredningsförslaget har
remissbehandlats, men inte resulterat i förslag från den
avgående regeringen.

Vänsterpartiet har tidigare, bl.a. i januari 1991,
motionerat om att förslag enligt utredningens grundlinjer
snarast bör läggas fram för antagande av riksdagen. Skatten
skulle kunna träda i kraft från inkomståret 1992.

Utredningen har dock enligt vänsterpartiets mening
föreslagit en för låg skattesats på 4 %.
En skatt på 4 %
motsvarar inte moms på finansiella tjänster. Detta
framgår också av utredningen.

--

--

--bör skattesatsen för den särskilda skatten uppgå till ca
7 %
för att skatteuttaget skall svara mot det skatteutag
som skulle följa av att tjänsterna på den finansiella sektorn
inordnades under mervärdesskatteplikten. (SOU 1990:46,
sid 253).

Utredningen om särskild skatt i den finansiella sektorn
har diskuterat att man i samband med införandet av särskild
finansskatt borde avskaffa omsättningsskatten på aktier.

En sådan åtgärd kan som tidigare påpekats övervägas
från vänsterpartiets sida. Detta kräver dock att det
sammanlagda skatteuttaget på den finansiella sektorn inte
minskar. Om ett införande av den särskilda finansskatten
samordnas med sänkningar eller slopande av andra
skatteformer, bör skattesatsen höjas gentemot
utredningens förslag. I annat fall kommer finanssektorn att
få en faktisk skattesänkning genom införandet av
finansskatten.

3.7 Internationella frågor

Moms

I EG:s 6:e och 18:e mervärdesskattedirektiv finns regler
som undantar finansiella tjänster från den generella
mervärdesbeskattningen. Direktiven innebär att länder
inom EG som helt eller delvis har moms på finansiella
tjänster kommer att tvingas avveckla dessa skatter. Detta
gäller även för Sverige vid en total harmonisering eller
medlemskap i EG.

Vänsterpartiet har motsatt sig svenskt medlemskap i EG
och har av fördelningspolitiska skäl hävdat att finansiella
tjänster bör momsbeläggas. En svensk moms på de
finansiella tjänsterna kommer dock att medföra problem
för svenskt näringsliv och ekonomi vad gäller affärer med
andra länder, och detta oavsett om Sverige är medlem i EG
eller inte. Det finns således internationella skäl som talar
för att andra lösningar bör sökas.

Andra skatter på finanssektorn

En lösning har presenterats av utredning om särskild
skatt i den finansiella sektorn. Förslaget innebär en skatt
beräknad på de finansiella företagens lönekostnader och
vinst. Den föreslagna finansskatten är vare sig en
mervärdesskatt eller en omsättningsskatt, och berörs
således inte av några antagna eller diskuterade EG-direktiv.

Internationellt är det inte heller främmande med skatter
som särskilt riktar sig mot den finansiella sektorn.

I Danmark finns en skatt som benämns
arbetsmarknadsbidrag. Denna skatt har lönesumman som
bas. För företag utan varuproduktion, bl.a.
finansverksamhet, räknas lönesumman med ett tillägg på 90 %.
För finansverksamhet är skatten 4,75 %
på lönesumman, medan den för andra verksamheter
är 2,5 %
av underlaget.

I Danmark har man dessutom beslutat att företag på den
finansiella sektorn från den 1 juli 1990 skall betala ett
särskilt arbetsmarknadsbidrag på 2 %
av lönekostnaderna uppräknat med 90 %.
Detta för att finansiera sänkt skatt på
arbetsinkomster.

I Frankrike finns en särskild löneskatt som riktar sig mot
de företag som står utanför momssystemet, bl.a. finansiella
företag. Denna skatt är progressiv och utgår med 4,25 %
till drygt 13 %.
Även i andra länder, t.ex. Israel, finns en finansskatt
som starkt påminner om den i Sverige föreslagna
finansskatten.

Omsättningsskatter

I propositionen anger regeringen som ett skäl att slopa
omsättningsskatten på aktier att EG-kommissionen har
utarbetat ett förslag till direktiv som anger att
transaktionsskatter på aktier och andra värdepapper bör
avvecklas.

Kommissionen lade ett sådant förslag 1987. Förslaget
innebar att medlemsländerna skulle avskaffa
omsättningsskatter på aktier före den 1 januari 1990. I
förslaget inkluderades även stämpelskatter etc. Det bör
dock betonas att förslaget inte är antaget och den 1 januari
1990 är passerat sedan länge.

Fortfarande har flera länder inom EG
transaktionsskatter som riktar sig mot den finansiella
marknaden. Vanligen är dock omsättningsskatten väsentligt
lägre än i Sverige, medan skattebasen i något fall är vidare
än i Sverige.

Även utanför EG förekommer transaktionsskatter, t.ex.
i Japan och Schweiz. I USA pågår en viss debatt om behovet
av att införa en transaktionsskatt för att dämpa
omsättningshastigheten och därmed spekulationstendenser
på den amerikanska börsen.

Genom de numera fria kapitalströmmarna är det
emellertid tämligen lätt att undgå skatt genom att göra
affärer på en aktiemarknad som saknar transaktionsskatt.
Detta gäller särskilt för omfattande affärer och för personer
med stor vana eller tillgång till expertis.

Genom detta förhållande finns det en press från
marknaden på att avveckla transaktionsskatterna. Vissa
länder har även gjort så eller står i begrepp att avveckla sin
omsättningsskatt-stämpelavgift. Denna utveckling beror
dock mer på marknadskonkurrens än på några ej antagna
direktiv från EG-kommissionen.

3.8 Samhällsekonomiska konsekvenser

Riskkapital

I propositionen anger regeringen att omsättningsskatten
på aktier försvårar tillgången på riskkapital. Tillgången på
riskvilligt kapital förutsätts i sin tur bero på
omsättningshastigheten på den inhemska börsen.

Denna analys rymmer ett begränsat synsätt. Villigheten
att investera i aktier avgörs av företagens redovisade eller
förväntade lönsamhet och inte på förekomsten av en
transaktionsskatt.

En annan viktig faktor är möjligheten till alternativa
placeringar av kapital. Om t.ex. staten har ett stort
budgetunderskott, dvs. ett lånebehov, pressar detta upp
räntorna. Avkastningen på obligationer och andra
räntebärande papper blir då relativt sett lönsammare, och
detta minskar intresset för att investera i aktier.

Stora och snabbt växande statliga budgetunderskott kan
därför bidra till att tränga undan andra behov från
kapitalmarknaden. En statsbudget i balans är därför av stor
vikt när det gäller att trygga tillgången på riskvilligt kapital.

Omsättningshastighet -- likviditet

I propositionen anges att likviditeten-
omsättningshastigheten gått ned på den svenska börsen och
att detta påverkar tillgången på riskkapital.

Det är riktigt att omsättningshastigheten är högre på
vissa börser, och att omsättningen relativt sett minskat på
den svenska börsen. Det är dock ovisst om detta
huvudsakligen beror på omsättningsskatten.

En viktig orsak till att svenska investeringar har ökat på
utländska börser är den slopade valutaregleringen.
Vänsterpartiet var kritiskt till beslutet att slopa
valutaregleringen. Tidpunkten var särskilt olämplig då det
skedde i ett läge när Sveriges bytesbalans visade upp
växande underskott.

Avsikten med att slopa regleringen sades bl.a. vara att
stimulera till internationella affärer. När detta sker är det en
följd av den slopade valutaregleringen och har inte främst
med omsättningsskatten att göra.

På en börs där värdestegringen generellt är mycket stor
och jämnt fördelad kan man förvänta sig att
omsättningshastigheten blir mindre än på en börs som
kännetecknas av en ojämnt fördelad tillväxt. Detta kan vara
en förklaring till att den svenska börsen haft en relativt låg
omsättningshastighet trots att tillväxten varit extremt hög
under 1980-talet.

En annan förklaring till den relativt begränsade
omsättningshastigheten kan vara det stora inslaget av
institutionella placerare på den svenska börsen.

Regeringen har i annat sammanhang föreslagit att
restriktionerna för utlänningars köp av svenska
företag/aktier skall tas bort. Troligen har en sådan åtgärd
större betydelse för utlandets placeringar i svenska
aktieposter än förslaget att slopa omsättningsskatten på
aktier. En annan möjlig åtgärd för att öka likviditeten på
börsen vore att avskaffa systemet med röstgraderade aktier,
s.k. A- och B-aktier. Detta vore också i linje med
utvecklingen inom EG.

Stor- och småföretag

Regeringen har upprepade gånger deklarerat att den vill
få ''ny start'' på Sveriges ekonomi genom att prioritera
satsningar för småföretag. Åtgärder på börssidan kan då
inte vara av huvudintresse, eftersom få eller inga
småföretag skaffar kapital via börsen.

På den svenska börsen finns ca 150 företag registrerade,
och av dessa svarar de 16 största för ca 60 %
av omsättningen. Det är därför endast en begränsad
del av det svenska näringslivet som direkt berörs av
omsättningsskatten på aktier, och framför allt är det inte de
småföretagare som regeringen säger sig värna om.

För de stora och internationellt verksamma företagen
finns det ett svagt eller inget samband mellan möjligheten
att skaffa riskkapital och förekomsten av omsättningsskatt
på aktier i Sverige.

Däremot skulle hushåll och företag som ägnar sig åt
aktiehandel, eller personer som har en förmögenhet i
aktier, direkt gynnas av en slopad omsättningsskatt på
aktier. Däremot kommer småföretagare till mycket liten del
att beröras positivt av åtgärden.

Småföretagens möjligheter att finansiera sina
investeringar bestäms främst av det allmänna ränteläget
som bl.a. påverkas av budgetunderskotten, samt bankernas
hållning till småföretagen.

Bankerna har genom oförsiktig kreditgivning särskilt på
fastighetsmarknaden dragit på sig stora kreditförluster.
Förlusterna har resulterat i att flertalet banker skärpt sina
kreditkrav på småföretagen. På många håll kan man tala om
ett totalt stopp när det gäller bankkrediter till små och
medelstora företag.

Det finns anledning att se över småföretagens
möjligheter att skaffa riskkapital. Det gäller bl.a. att lägga
förslag till åtgärder som bromsar sådana spekulativa affärer
som ligger bakom dagens kreditåtstramning.
Finansinspektionen måste då spela en aktivare roll.
Sveriges småföretag skall inte behöva betala andras
spekulationer.

Vänsterpartiet har medverkat till riksdagsbeslut om att
starta 6 regionala riskkapitalbolag för att hjälpa mindre
företag med kapital. Bolagens uppgift är att genom ett
tidsbegränsat minoritetsägande stödja små teknikbaserade
företag dels med kapital, dels med kvalificerad hjälp/
rådgivning vad gäller personal, finansiering och marknad.
Riskkapitalbolagens pengar skall huvudsakligen användas
till nyemissioner och går därför direkt till de mindre
bolagen.

Det behövs åtgärder för att stärka produktion och
småföretag. Vänsterpartiet medverkar som i exemplet ovan
gärna till sådana åtgärder. Däremot finns det i Sverige inget
akut behov av att få fler privatpersoner att ägna sig åt
aktiesparande och aktiehandel. Sverige har redan en
mycket hög andel hushåll som aktiesparar och Sverige har
relativt sett fler aktieägare än t.ex. USA.

4. Vänsterpartiets överväganden och förslag 4.1
Vänsterpartiets kritik

Vänsterpartiet anser inte att regeringen i propositionen
på ett tillfredsställande sätt har kunnat visa på
nödvändigheten eller de påtagliga fördelarna av att
omedelbart avskaffa omsättningsskatten på aktier.

Vänsterpartiet menar att ett snabbt slopande av
omsättningsskatten på aktier skulle få negativa effekter för
såväl statens finanser som samhällsekonomin. En slopad
omsättningsskatt på aktier skulle dessutom påverka
fördelningen av inkomster och förmögenhet i riktning mot
ökade klyftor.

Omsättningsskatten på aktier har nyligen halverats och
den s.k. valpskatten har slopats. Sverige har inget
underskott i aktiehandel med omvärlden. Börsen i
Stockholm fungerar som riskkapitalmarknad och har gått
upp under den senaste 12-månadersperioden.

Regeringen hävdar att ett snabbt avskaffande av
omsättningsskatten på aktier endast skulle leda till ett
marginellt inkomstbortfall för staten.

I propositionen redovisar inte regeringen några
resonemang eller beräkningar som stödjer denna tes. Ett
snabbt avskaffande av omsättningsskatten på aktier kan
istället beräknas ge ett väsentligt inkomstbortfall för såväl
innevarande som kommande budgetår. Inkomstbortfallet
netto kan som helårseffekt under 1992 beräknas till minst 2 miljarder
kronor.

Att godkänna ofinansierade skattesänkningar i ett läge
när budgetunderskotten växer snabbt är inte försvarligt.
Ofinansierade skattesänkningar driver upp
budgetunderskotten och pressar upp räntorna. Detta
hämmar i sin tur investeringsviljan och bromsar den
ekonomiska tillväxt som behövs för att bekämpa
arbetslösheten.

Regeringen redovisar inga fördelningseffekter av sitt
förslag.

Vänsterpartiet menar att det är viktigt att göra en
fördelningspolitisk analys av alla förslag. Detta gäller
särskilt förslag till ändrade skatter. Behovet av
fördelningspolitiska överväganden på skatteområdet har
dessutom växt efter skatteomläggningens kraftigt sänkta
marginalskatter för höginkomsttagare.

Regeringen hävdar att EG kräver att Sverige slopar
omsättningsskatten på aktier.

Vänsterpartiet konstaterar att det inte finns några EG-
direktiv som kräver att Sverige omedelbart slopar
omsättningsskatten på aktier. Det finns endast ett ej
antaget förslag om att man inom EG skall avveckla
transaktionsskatter på aktiehandel. Sverige som ej är
medlem i EG skall inte anpassa sig till EG-regler som inte
ens finns.

4.2 Vänsterpartiets förslag

Av ovanstående följer att vänsterpartiet föreslår avslag
på propositionen.

Vänsterpartiet verkar för ett enhetligt och rakt
skattesystem som är fördelningspolitiskt rimligt. Genom
skatteomläggningen har de flesta områden utom den
finansiella sektorn belagts med moms. Likformighetsskäl
talar för att den finansiella sektorn borde beläggas med
moms.

Det finns dock andra skäl som talar för att det är lämpligt
att ersätta momsen med andra skattereformer, som på
samma sätt belastar den finansiella sektorn.

Vänsterpartiet föreslår att riksdagen beslutar att ställa
sig bakom det förslag till särskild skatt i den finansiella
sektorn som redovisats i SOU 1990:46.

Finansskatten innebär en skatt beräknad på de
finansiella företagens lönekostnader och vinst. Denna skatt
skulle kunna träda i kraft från inkomståret 1992.

Utredningen har dock enligt vänsterpartiets mening
föreslagit en för låg skattesats på 4 %.
En skatt på 4 %
motsvarar t.ex. inte moms på finansiella tjänster.

Ett införande av särskild skatt på finansiella företag kan
kombineras med ett slopande av omsättningsskatten på
aktier. Detta förutsätter att det sammanlagda skatteuttaget
på den finansiella sektorn inte minskar. Vid en sådan
samordning bör skattesatsen för finansskatten höjas
gentemot utredningens förslag.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår proposition 1991/92:34,

2. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, begär att
regeringen lägger fram förslag om en ny beskattning av den
finansiella sektorn i enlighet med vad som anförts i
motionen.

Stockholm den 4 november 1991

Lars Werner (v)

Bertil Måbrink (v)

Elisabeth Persson (v)

Björn Samuelson (v)

Annika Åhnberg (v)

Rolf L Nilson (v)