med anledning av prop. 1991/92:31 Vissa internationella åtaganden på atomansvarsområdet, m.m.

Motion 1991/92:L3 av John Andersson m.fl. (v)

Normalt gäller för företag som bedriver farlig
verksamhet s.k. strikt ansvar. Det betyder att den som
bedriver verksamheten skall ersätta skador av
verksamheten även om uppsåt eller vårdslöshet ej
förelegat. Ansvaret är dessutom obegränsat, exempelvis
enligt flyg- eller järnvägsansvarighetslagen.

När det gäller konsekvenser av kärnkraftsolyckor är det
emellertid annorlunda. Här finns ett begränsat ansvar upp
till 800 miljoner kronor. Därefter inträder statligt ansvar för
tillkommande skadestånd upp till 3.000 miljoner kronor.
Över denna summa får allmänheten stå sitt eget kast.

Detta är orimligt och måste ändras.
Harrisburgkatastrofen har kostat mer än vad det kostade att
bygga anläggningen. I Tjernobyl talar man om kostnader på
över 100 miljarder kronor.

Vi inser naturligtvis att inget försäkringsbolag eller
grupp av bolag åtar sig att teckna försäkringar i den
storleksordning det kan röra sig om.
Naturskyddsföreningen gör exempelvis bedömningen att
kärnkraftsbolagens ansvar enligt atomansvarighetslagens
17

§ bör höjas till 800 miljarder kronor.

Vi anser därför att det endast finns två lösningar på
problemet. Den ena är att staten tar på sig det fulla
skadeståndsansvaret, den andra att staten ser till att
verksamheten upphör. Marknadskrafterna måste gälla även
kärnkraften! Vi utgår från att utskottet kan utforma
erforderlig lagtext.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att atomansvarighetslagen skall ändras så att obegränsat
skadeståndsansvar inträder för reaktorinnehavare,

2. att riksdagen -- vid avslag på yrkande 1 -- beslutar att
svenska staten vid ett eventuellt reaktorhaveri i Sverige tar
på sig det fulla skadeståndsansvaret enligt vad som sägs i
motionen.

Stockholm den 6 november 1991

John Andersson (v)

Bengt Hurtig (v)

Rolf L Nilson (v)

Annika Åhnberg (v)