med anledning av prop. 1991/92:146 Bemyndigande att avskaffa vissa sanktioner mot Sydafrika, m.m.

Motion 1991/92:U8 av Birger Hagård och Hugo Hegeland (m)

I propositionen redovisas regeringens bedömning att
handelsförbudet mot Sydafrika bör upphävas när det
föreligger en bindande överenskommelse om en
interimsregering i Sydafrika. Vidare föreslås att regeringen
får ett bemyndigande att föreskriva att bestämmelserna om
investeringsförbud och uppgiftsskyldigheter i lagen
(l958:98) om förbud mot investeringar i Sydafrika inte skall
tillämpas.

Regeringens ställningstagande bygger i stor utsträckning
på en rapport den 25 mars l992 av den parlamentariska
delegation som besökte Sydafrika under februari l992.
Förslaget om upphävandet av denna lag liksom övriga lagar
med sanktioner mot Sydafrika sägs böra föreläggas
riksdagen under hösten l992 eller vid ett senare tillfälle om
utvecklingen i Sydafrika skulle motivera detta.

Undertecknade motionärer har också besökt Sydafrika
och tillfälligheter gjorde att detta besök ägde rum under de
två veckor som följde efter att regeringens officiella
delegation besökt landet. Våra slutsatser om sanktionernas
avskaffande skiljer sig emellertid från den officiella
delegationens. Vi fick nämligen veta att effekterna av vårt
lands sanktioner i första hand träffade den svarta
befolkningen.

Vid besök på exempelvis Atlas Copcos tidigare
anläggning i Johannesburg, som nu ingår i det sydafrikanska
företaget Delfos & Atlas Copco, där Atlas Copco har blott
en minoritetsandel, fick vi veta att av tidigare 900 anställda
är nu blott 285 kvar i tjänst. Huvuddelen av de avskedade
var svarta och på varje svart anställd räknade man i
genomsnitt med en försörjningsbörda om 7--8 personer. De
vita som man tvingats avskeda hade i flertalet fall fått
anställning på annat håll.

En följd av sanktionerna är således bl.a. att reaktionära
vita, som vill bevara apartheid, gärna ser att sanktionerna
mot Sydafrika fortsätter så länge som möjligt. Det
underlättar för vita sydafrikanska företag att fortsätta sin
verksamhet, även om den skulle vara mindre lönsam än
utländska konkurrenters.

Om Sverige verkligen vill underlätta för den svarta
befolkningen i Sydafrika att så snart som möjligt få samma
rättigheter, samma möjligheter till en rimlig levnadsnivå,
bör Sverige omgående avskaffa sanktionerna. Då skulle vi
underlätta för svenska företag att återuppta produktionen i
tidigare omfattning. Och då är det viktigt att påminna om
att de svenska företagen är föregångare när det gäller
behandlingen av svarta anställda. Företagen ger dem lika
hög betalning som vita för likvärdigt arbete, de ger dem
likartade befordringsmöjligheter, de stöder dem i deras
strävanden att organisera sig för att tillvarata sina intressen.

Vidare vill vi understryka betydelsen av att svenska
företag får konkurrera på likvärdiga villkor med andra
utländska företag i Sydafrika. Nästan alla länder -- utom
Sverige -- har nu upphävt sina sanktioner mot Sydafrika.
Det innebär att dessa länders företag ges en
konkurrensfördel i förhållande till svenska företag. En del
utländska företag, t.ex. japanska, tyska och taiwanesiska,
har hela tiden haft denna konkurrensfördel vilket innebär
att svårigheterna för svenska företag att återta dessa
konkurrensfördelar blir allt större ju längre vi dröjer med
att upphäva sanktionerna.

I propositionen sägs: ''Kommuner och
landstingskommuner får med stöd av lagen (l985:1052) om
rätt för kommuner och landstingskommuner att vidta
bojkottåtgärder mot Sydafrika vid upphandling av varor
och tjänster med sydafrikanskt ursprung vidta sådana
solidaritetsaktioner som riktar sig mot den sydafrikanska
apartheidpolitiken''. Det kan måhända i förstone synas
omtänksamt när man inte känner till effekterna av denna
politik. Vi har svårt att instämma i denna rätt för kommuner
och landsting, bl.a. därför att vi är övertygade om att
flertalet kommuner och landsting, för att inte säga alla,
näppeligen vet något om effekterna av sitt handlande.

I propositionen sägs att CODESA -- Convention for a
Democratic South Africa -- arbetar för en författning
grundad på allmän rösträtt och en gemensam röstlängd för
alla väljare. Detta är en mycket komplicerad process, vars
svårigheter man i Sverige uppenbarligen klart underskattar.

I propositionen nämns vidare att Sydafrika-delegationen
föreslår att de svenska sanktionerna upphävs samtidigt med
att de sista resterna (finns det några andra rester?)
avskaffas: ''En överenskommelse om en interimsregering,
som med stor sannolikhet kan ingås i anslutning till
CODESA II i slutet av april, bör enligt delegationen följas
av ett omedelbart upphävande av det svenska
handelsförbudet''.

Efter samtal med statsvetare vid olika universitet och
med personer som är involverade i CODESA-arbetet har vi
fått uppfattningen att en sådan överenskommelse ingalunda
ligger så nära i tiden. Inte heller att den ''slutliga
bekräftelsen på processen från apartheid till demokrati bör
enligt delegationen kunna utgöras av själva bildandet av en
interimsregering. Bedömningen är att en sådan regering bör
kunna tillträda någon gång under sommaren l992. Vid den
tidpunkten bör enligt delegationens förslag förbudet mot
investeringar i Sydafrika liksom de finansiella sanktionerna
upphävas.''(sid 6.)

Enligt vår uppfattning, grundad på samtal med minst
lika många olika intressegrupper som den officiella
delegationen träffat, kommer bildandet av en
interimsregering att kunna ske först i slutet av detta år. Skall
svenska företag behöva vänta på ett upphävande av våra
sanktioner ända till dess, kommer deras möjligheter att
återuppta sin verksamhet till den nivå som rådde före
sanktionernas inträdande att vara mycket små.

Vår bedömning är att riksdagen bör besluta att samtliga
hinder för full handel med Sydafrika upphävs omgående. Vi
instämmer sålunda helt i den avvikande mening som
framförts av Karin Falkmer (m) i Sydafrikanska
delegationens rapport och som utmynnar i följande slutsats:
''Det gagnar vare sig Sverige eller Sveriges intressen om
Sverige intar en särställning och vidhåller
sanktionspolitiken. Den demokratiseringsprocess som
inleddes för två år sedan är oåterkallelig och alla vägar
tillbaka till apartheid är stängda. Sverige bör därför snarast
följa övriga flertalet europeiska länders, inklusive Finlands
och Danmarks, exempel och snarast lyfta sanktionerna.''

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att upphäva lagen (1985:98) om
förbud mot investeringar i Sydafrika,

2. att riksdagen beslutar att upphäva lagen (SFS 1990:78)
om förbud mot finansiell leasing,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att förbudet mot handel med
Sydafrika (SFS 1990:77) bör upphävas,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att lagen (1985:1052) om rätt för
kommuner och landstingskommuner att vidta
bojkottåtgärder m.m. mot Sydafrika upphävs.

Stockholm den 24 april 1992

Birger Hagård (m)

Hugo Hegeland (m)