med anledning av prop. 1991/92:123 Slopande av intresserepresentation i vissa statliga myndigheters styrelser

Motion 1991/92:K20 av Bo Finnkvist m.fl. (s)

Ärendet är avslutat

Motionsgrund
Proposition 1991/92:123
Motionskategori
-
Tilldelat
Konstitutionsutskottet

Händelser

Inlämning
1992-04-21
Bordläggning
1992-04-22
Hänvisning
1992-04-23

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Regeringen föreslår i prop. 1991/92:123 att
arbetsmarknadens parter inte längre skall vara
representerade i styrelsen för Arbetslivscentrum och andra
styrelser och myndigheter inom arbetsmarknadsområdet.
Arbetslivscentrum bildades 1977 (Centrum för
arbetslivsfrågor) som en följd av medbestämmandelagens
tillkomst. Behovet ansågs stort av ökade kunskaper om
arbetslivsfrågor i allmänhet och om förhållanden som
kunde stärka de anställdas medbestämmande i synnerhet.
Forskningen om arbetslivet hade tidigare dominerats av
företags- eller förvaltningsledningars perspektiv och
problem. Ett utvecklat medbestämmande ansågs kräva att
arbetslivet utforskades även utifrån de anställdas perspektiv
och problemställningar. Under de år som
Arbetslivscentrum varit verksamt har också ny kunskap
bildats, vilken vunnit internationell uppmärksamhet.
Arbetslivscentrum har utgjort en möjlighet för de fackliga
organisationerna att närma sig forskningen och att
därigenom få problem belysta som varit relevanta ur de
anställdas synvinkel.
Forskningsbehoven är betydande på arbetslivets
område, inte minst då arbetslivets verklighet kanske t.o.m.
är mer föränderlig än vår vardag i övrigt. Både enskilda
anställda och deras representanter behöver ständigt ta
ställning till nya frågor som har att göra med teknik, ny
organisation, ny kunskap etc. Även företags- och
förvaltningsledningar behöver få verksamhetens problem
belysta i en tid med snabba förändringar. Alltmer av
problemen för arbetsgivare och anställda blir gemensamma,
vilket innebär att de ofta har ett gemensamt
kunskapsintresse.
Vi vill bestämt hävda att just på arbetsforskningens
område måste en utomvetenskaplig prövning vara stark och
kontinuerlig, dvs. kunna påverka forskningen inte bara i
programbeskrivningen utan även ha betydelse i den sociala
process som forskningen utgör. Därför är det viktigt att
parterna, med sin nära tillgång till problemen i arbetslivet,
bereds möjligheter att delta i den prövning som ständigt bör
ske i ett institut av Arbetslivscentrums karaktär.
Om regeringens förslag genomförs kommer den viktiga
verksamhet som Arbetslivscentrum bedriver, i dag tyvärr i
stark reducerad form, att ytterligare fjärmas från sin
huvudfåra. Det finns i dag inte något starkt motiv för en
sektorsforskning som lever sitt eget liv och som styrs av
strikt inomvetenskapliga kriterier. Det skulle kunna bli
fallet om den relevansprövning försvinner som nu sker
genom att parterna deltar i styrningen av institutet.
I en tid när svenskt arbetsliv står inför mycket
omfattande förändringar, är behovet större än någonsin av
en forskning som kan bidra till att utveckla teorier för att
handskas med nya situationer, men även till praktiska
lösningar. Detta måste ske i en situation där forskarna har
god tillgång till de problem som är de viktigaste i arbetslivet
vid varje tidpunkt. Parternas medverkan i styrelsen utgör en
garanti för detta. I själva verket vill vi gå så långt som att
deras medverkan är en nödvändig förutsättning för en
arbetslivsforskning som kan leda till positiv utveckling av
svenskt näringsliv och förvaltning.
Vi vill understryka att i varje fall Landsorganisationen
och därtill anslutna förbund fäster stor vikt vid sitt
deltagande i Arbetslivscentrums styrelse. Vår bedömning är
att LOs representation är omistlig för en bra utveckling av
arbetslivsforskningen i allmänhet och i Arbetslivscentrums
styrelse i synnerhet.
Regeringens prop. 1991/92:123 bör avvisas i de
avseenden som berör borttagande av arbetsmarknadens
parter från styrelsen för Arbetslivscentrum.
Intresserepresentationen bör också bibehållas i övriga, i
propositionen uppräknade, myndigheter.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bibehållandet av
intresserepresentationen i arbetslivscentrum och övriga
myndigheter.

Stockholm den 9 april 1992

Bo Finnkvist (s)

Sten Östlund (s)

Anita Johansson (s)

Anita Modin (s)


Yrkanden (2)

  • 1
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bibehållandet av intresserepresentationen i arbetslivscentrum och övriga myndigheter.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    avslag
    Kammarens beslut
    = utskottet
  • 1
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bibehållandet av intresserepresentationen i arbetslivscentrum och övriga myndigheter.
    Behandlas i

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.