med anledning av prop. 1990/91:56 Tillfällig höjning av fastighetsskatten, m.m.

Motion 1990/91:Sk41 av Kjell Johansson m.fl. (fp)

I propositionen framläggs fem förslag: en högre
fastighetsskatt på kommersiella lokaler under 1992
och 1993, att Nynäshamns kommun skall undantas
från den tillfälliga investeringsskatten, vissa
kompletteringar i lagen om tillfällig begränsning av
kommuners rätt att ta ut skatt, att AP-fonden skall
skattebefrias för löpande fastighetsinkomster och
slutligen att lagen mot skatteflykt skall förlängas.
Folkpartiet går emot fyra av dessa förslag.

Fastighetsskatten

Vi avvisar med bestämdhet ytterligare höjningar
av fastighetsskatten. Det är högst anmärkningsvärt
att regeringen lägger fram detta förslag
överhuvudtaget. En av de få konkreta utfästelser
som finansministern gjorde i samband med att det
s.k. krispaketet aviserades på en presskonferens
den 18 oktober, var att inga skattehöjningar skulle
finnas med i paketet. Det skulle enbart bli frågan
om finanspolitisk åtstramning genom minskade
utgifter, löd hans svar på en direkt fråga från
journalisterna. Det beskedet gällde i nio dagar, till
nästa presskonferens den 26 oktober.
Symptomatiskt för socialdemokratisk politik är
emellertid att den allra första delen av detta s.k.
paket som når riksdagen är en proposition om en
höjd skatt.

Den höjning med 1% under två år som
regeringen föreslår innebär fördyringar för dem
som hyr kommersiella lokaler, inte för
fastighetsägarna. Hyresavtalen är normalt så
utformade att hyresvärdarna utan större dröjsmål
kan övervältra skattehöjningar på sina hyresgäster,
t.ex. butiksägare. I slutändan är det förstås
butikernas kunder som betalar för detta. Även om
denna skattehöjning vid en ytlig betraktelse därför
kan antas drabba fastighetsägare är det i själva
verket vanliga konsumenter som står för notan.

Riksdagen bör avslå propositionen i denna del.

Investeringsskatten

I propositionen föreslås vidare att Nynäshamns
kommun inte skall omfattas av investeringsskatten
på ''oprioriterade byggnadsarbeten''. Vi har inga
invändningar mot att Nynäshamns kommun --
tillsammans med redan undantagna Norrtälje,
Södertälje och Håbo kommuner -- befrias från den
omotiverade straffskatten på investeringar i
Storstockholmsområdet. Vi tycker tvärtom att
denna befrielse skall utsträckas till samtliga
berörda kommuner, dvs. att skatten avskaffas helt
med omedelbar verkan.

Investeringsskatten infördes samtidigt som det
beramade tvångssparandet i det rödgröna paket
som påstods lösa en lång rad ekonomiska problem,
vilka har förvärrats sedan riksdagen tog beslutet
våren 1989. Vi framhöll redan då att dessa åtgärder
inte skulle ha avsedd effekt och gick emot såväl
investeringsskatten som andra delar av paketet.
Det faktum att regeringen nu föreslår ytterligare
undantag från investeringsskatten illustrerar att
den var fel tänkt redan från början och aktualiserar
ett fullständigt avskaffande av skatten.

Riksdagen bör besluta om ett upphävande av
lagen (1989:471) om investeringsskatt för vissa
byggnadsarbeten. Därmed tillfredsställs även
propositionens önskemål om att Nynäshamns
kommun skall undantas från skatten.

AP-fondernas skattebefrielse

AP-fonderna fick genom ett riksdagsbeslut
hösten 1987 en rad utvidgade möjligheter att
placera sina medel. Bland annat tilläts första --
tredje fondstyrelserna placera pengar såväl i
fastighetsbolag som direkt i fastigheter. Eftersom vi
motsätter oss utökat kollektivt och statligt ägande
ställde vi oss redan då skeptiska till tanken att AP-
fonderna på detta sätt, via innehav av aktier i
fastighetsbolag, skulle kunna utöva inflytande
också över många andra typer av företag; ingenting
hindrar ju att själva fastighetsbolaget är engagerat
i andra verksamheter än fastighetsägande och i
andra företag.

Nu vill regeringen gå längre och föreslår att AP-
fondernas fastighetsinkomster skall bli befriade
från skattskyldighet. Vi avvisar detta förslag av två
skäl. Dels vore det en omotiverad och olycklig
snedvridning av konkurrensen gentemot andra
fastighetsägare att just AP-fonderna skall slippa
skatta för sina inkomster. Dels vill vi gå i motsatt
riktning när det gäller AP-fondernas innehav: AP-
fonderna bör inte få äga realkapital
överhuvudtaget, vare sig aktier eller fastigheter.
Riksdagen bör avslå propositionen i denna del och
ge regeringen till känna att motsatt rörelseriktning
är önskvärd.

Generalklausulen mot skatteflykt

Regeringen återkommer varje år till riksdagen
med begäran om förlängning av lagen mot
skatteflykt ytterligare ett år. Vi motionerar med
samma envishet emot varje år. Den s.k.
generalklausulen är så allmänt hållen att dess
tillämpning är oförutsägbar för såväl den
skattskyldige som för myndigheterna. I vår motion
om rättsäkerheten i januari 1990 utvecklade vi
argumenten för att avskaffa generalklausulen i dess
nuvarande utformning och i stället ersätta den med
en ''omvänd generalklausul'' i skattelagstiftningen
med en tolkningsregel till den skattskyldiges
förmån.

Riksdagen bör avslå propositionen i denna del
och alltså inte förlänga lagens giltighet t o m år
1993.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår förslaget om en höjning av
fastighetsskatten,

2. att riksdagen beslutar avskaffa lagen
(1989:471) om investeringsskatt för vissa
byggnadsarbeten i enlighet med vad i motionen
anförs,

3. att riksdagen avslår förslaget om
skattebefrielse för AP-fondernas fastighetsintäkter
i enlighet med vad i motionen anförs,

4. att riksdagen vid bifall till yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om ändrade placeringsregler för AP-
fonderna,

5. att riksdagen avslår förslaget att förlänga
giltigheten av lagen (1980:865) mot skatteflykt.

Stockholm den 22 november 1990

Kjell Johansson (fp)

Leif Olsson (fp)

Isa Halvarsson (fp)

Anne Wibble (fp)