med anledning av prop. 1990/91:47 Vissa frågor inför allmän fastighetstaxering år 1992

Motion 1990/91:Sk16 av Knut Wachtmeister m.fl. (m)

I en kommittémotion yrkar moderata
samlingspartiet avslag på propositionen och kräver
att 1992 års fastighetstaxering av lantbruk
uppskjuts till 1996. Efter jordbrukets avreglering
råder en mycket stor osäkerhet om den framtida
prisbildningen på jordbruksfastigheter varigenom
en betydande risk finns för att en taxering 1992 inte
kommer att motsvara kraven på en rättvisande
taxering. Osäkerheten om hur den framtida
förmögenhetsskatten skall utformas är också
betydande vilket ytterligare understryker kravet på
ett uppskov med fastighetstaxeringen.

Skulle yrkandet om avslag på propositionen inte
bifallas av riksdagen bör ändringar och
kompletteringar göras i enlighet med vad vi här
nedan anger.

I propositionen föreslås vissa ändringar i
värderingsförfarandet samt en del förenklingar
rörande de mindre lantbruksenheterna. De
föreslagna förändringarna är dels föranledda av
erfarenheter från tidigare taxeringar och dels av
skatteomläggningen.

Genom skatteomläggningen har sålunda
avdragsrätt för reparation och underhåll av
ägarbostaden på jordbruksfastighet slopats.
Därigenom saknar indelningen av
taxeringsenheten i beskattningsnaturen
jordbruksfastighet respektive annan fastighet
betydelse. Fastighetstaxeringsnämnd skall i stället
fastställa vilken typ av taxeringsenhet som varje
taxeringsenhet skall utgöra -- näringsfastighet eller
privatbostadsfastighet.

Beträffande prisbildningen föreslås, med stöd
av gjorda undersökningar, att lantbruksenhet med
större areal får en lägre prisnivå per hektar än
mindre lantbruksenheter (10--20 hektar). Vi godtar
denna förändring.

Däremot är vi kritiska mot att värdet på de
första 20 hektaren skog också för större
skogsfastigheter skall fastställas så att de
överensstämmer med värdet som skulle ha gällt om
taxeringsenheten bestått av endast 20 hektar. För
stora skogsfastigheter är frågan närmast försumbar
medan negativa effekter framför allt kan
uppkomma för familjejordbruken med ett litet
kompletterande skogsinnehav. Vi yrkar sålunda
avslag på förslaget att ändra 2 § 14 kap
fastighetstaxeringslagen.

När det gäller småhus med tomtmark som ingår
i lantbruksenhet visar prisutvecklingen här ett
högre pris än om småhuset och tomt varit en
självständig fastighet. Denna prisskillnad föreslås
få slå igenom.

Vi anser det felaktigt att denna prisskillnad får
slå igenom fullt ut eftersom prisskillnaden till stor
del säkerligen beror på den hittills rådande
avdragsrätten för reparation och underhåll av
bostad på jordbruksfastighet. Vissa väsentliga
frågor föranledda av den nya jordbrukspolitiken
saknas i propositionen.

Avregleringen av jordbruket borde naturligtvis
påverka de kommande taxeringsvärdena dels
beroende på ändring av användningen av mark och
byggnader, dels på försämringen av lönsamheten.
Att markpriserna förväntas bli lägre noteras också
i propositionen om livsmedelspolitiken (prop.
1989/90:146 sid 56). Den försämrade lönsamheten
reser krav på ändrade bestämmelser för
fastställandet av marknadsvärdet. Enligt
nuvarande bestämmelser skall taxeringsvärdet
motsvara 75 procent av marknadsvärdet. Detta
beräknas i sin tur med ledning av det genomsnittliga
prisläget under andra året före det år då
fastighetstaxering sker. I första hand gäller alltså
priset vid fastighetsförsäljningar i orten. Först i
andra hand beräknas marknadsvärdet med ledning
av en avkastningskalkyl.

Enligt vårt förmenande måste betydligt större
hänsyn tas till en fastighets avkastningsförmåga än
till de pris som satts vid försäljningar som kunnat
ske innan beslutet om avreglering fattades. Det kan
tilläggas att avkastningsvärdering kommer till
användning vid prövning av förvärvstillstånd enligt
jordförvärvslagen. Köpeskillingsstatistiken är i
flera avseenden bristfällig. En mycket liten del av
jorden och skogen omsätts på den öppna
marknaden. En hel del av förvärven utgörs av
tillskottsjord för sammanläggning med andra
brukningsenheter varigenom ett högre pris kan
erläggas. Om detta skrev dåvarande finansminister
Gunnar Sträng i prop. 1973:162 bl.a. ''Mot de
köpeskillingar som erlagts vid tillskottsköp har
riktats den anmärkningen att de inte kan anses
relevanta för värderingen av bestående jordbruk.
Jag delar denna mening så långt att den prisnivå
som framkommit vid s.k. tillskottsköp naturligtvis
är tillämplig endast vid egendom med motsvarande
förutsättningar, d.v.s. att den också skulle kunna
försäljas som tillskottsjord.''

Köpeskillingsstatistiken torde vara speciellt
missvisande för skogen därför att sådana förvärv på
öppna marknaden ofta har karaktären av köp av
rotposter. Härigenom blir priset orealistiskt högt
utan förankring i de förhållanden som måste vara
bestämmande för ett uthålligt skogsbruk på
brukningsenheter i allmänhet.

En annan svaghet i köpeskillingsstatistiken är
att släktköp undantagits trots att de ofta
representerar en noggrann bedömning av en
fastighets värde. Vi hänvisar här för övrigt till
reservation nr 9 i skatteutskottets betänkande
1988/89:36 angående vissa
fastighetstaxeringsfrågor.

Lagstiftningen om jordbruksarrende innebär
besittningsskydd för arrendatorn och prisreglering
för arrendeavgiften, något som har stor betydelse
för prisbildningen på utarrenderade fastigheter.
Vid åsättandet av fastighetstaxeringsvärde måste
självfallet stor hänsyn tas till sådana av
lagstiftningen tvingande bestämmelser.

Sammanfattningsvis bör värderingen utmynna i
ett taxeringsvärde som för ett långsiktigt, rationellt
jord- och skogsbruk inom familjeföretagets ram
efter ersättning för erforderligt arbete också
medger en skälig förräntning av fastighetens värde.

En annan fråga som bör observeras är
avregleringens påverkan på indelningen av ägoslag.
Stora belopp kommer att betalas ut för åkermark
som ställs om till annan produktion än livsmedel.
Denna åkermark måste då få en annan
klassificering med sänkt taxeringsvärde som följd.

Enligt definitionen är åkermark mark som,
jämte en del andra rekvisit, går att plöja. Mark som
ställs om till exempelvis permanent vall får inte
tillföras gödningsmedel. Skall sådan mark återföras
till produktion av sedvanliga grödor har
växtkraften väsentligt försämrats. Även om sådan
mark går att plöja bör den inte klassas som åker.

I detta sammanhang kan noteras att den
önskvärda omställningen av åkermark till skog
motverkas av att skogsvårdsavgift skall betalas
under kanske 25 år innan några inkomster erhålls.

Ersättning kommer också att lämnas till
lantbrukare som minskar eller helt upphör med
animalieproduktion. Många ekonomibyggnader
kommer därvid inte att kunna utnyttjas, något som
också bör observeras vid taxeringen.

Då omställningen kan ske under en följd av år,
kan det på många håll bli aktuellt med en
omtaxering. En sådan särskild fastighetstaxering
kan enligt nuvarande regler ske om fastighetens
beskaffenhet påtagligt ändras.

Omtaxering på grund av sjunkande
marknadsvärde utgör däremot ingen tillräcklig
grund. Detta kan enligt vår uppfattning inte
accepteras utan regeringen bör lägga fram förslag
till ändrade regler för särskild fastighetstaxering, så
att sjunkande markndsvärde tillåts slå igenom på
taxeringsvärdet.

I den mån våra förslag erfordrar
författningsmässig reglering får regeringen
återkomma till riksdagen i dessa frågor.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen angående värdering av
skogsmark avslår förslaget att ändra 2 § 14 kap
fastighetstaxeringslagen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om värdering av
småhus med tomtmark som ingår i lantbruksenhet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om beräkningen
av marknadsvärdet på jordbruksfastighet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om avregleringens
inverkan på fastighetstaxeringen när det gäller
indelningen av ägoslag samt ekonomibyggnadernas
användning,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
ändrade regler för särskild fastighetstaxering i
enlighet med vad anförts i motionen.

Stockholm den 7 november 1990

Knut Wachtmeister (m)

Karl-Gösta Svenson (m)

Sven Eric Lorentzon (m)

Carl G Nilsson (m)

Ingvar Eriksson (m)

Jens Eriksson (m)