med anledning av prop. 1990/91:36 Åtgärder mot miljöfarliga blybatterier

Motion 1990/91:Jo27 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m)

Sammanfattning

Frågan om hur de miljömässiga
skadeverkningarna av miljöfarliga batterier skall
minskas har behandlats av riksdagen vid ett par
tillfällen. Såväl 1986/87 som 1987/88 tillkännagav
en riksdagsmajoritet att ett pantsystem måste
utarbetas. Socialdemokraterna reserverade sig mot
detta beslut.

Regeringen presenterar i propositionen ett
skissartat förslag angående åtgärder mot
blybatterier. Regeringen förordar att en miljöavgift
skall tas ut på batterierna. Det kan förvisso verka
framsynt, men vid en närmare betraktelse framstår
regeringens förslag som ogenomtänkt.
Miljöavgifter kan spela en betydelsefull roll då det
gäller att forcera utvecklingen i miljövänlig
riktning. Syftet med avgifterna är att stimulera en
övergång till mer miljövänliga alternativ.
Problemet i detta fall är att det ännu inte finns
något alternativ till blybatterierna. Avgiften
kommer därför knappast att lösa problemen.

Det är ingen tillfällighet att flera tunga
remissinstanser förordar ett pantsystem. Panten
stimulerar konsumenterna till att återlämna
batterierna. Sedan 1989 har bidrag lämnats ur
bilskrotningsfonden för att stimulera inlämning av
uttjänta blybatterier. Erfarenheterna från denna
insamlingsverksamhet är mycket goda. Ett stort
antal batterier har lämnats in.

Vi har tidigare krävt att ett nytt pantsystem skall
införas. Vi ser inget som talar för att ett
avgiftssystem skulle vara bättre från miljösynpunkt
och står därför fast vid vår tidigare uppfattning.

Blyanvändningen i Sverige

Den årliga blyanvändningen i Sverige uppgår till
ca 30 000 ton. Tre fjärdedelar av den totala
användningen avser batteritillverkning. Varje år
förbrukas drygt en miljon startbatterier i Sverige.
75 procent täcks genom svensk produktion.

Bly är en tungmetall, som redan vid låga
koncentrationer inverkar skadligt på växter och
djur. Bly är giftigt och kan lagras upp i levande
organismer. Blyutsläppen har förvisso minskat,
men problemen kvarstår. Bly bryts inte ned.
Försurningen förvärrar problemen. Försurningen
kan resultera i att bly och andra metaller som
tidigare deponerats eller varit bundna i marken fälls
ut. Detta kan leda till oacceptabelt höga
metallhalter i såväl grundvatten som andra
vattendrag.

Blyanvändningen måste minimeras och
blyflödena kontrolleras bättre. Blybatterierna
utgör en stor del av den totala blyanvändningen.
Därför är det angeläget att en så stor andel som
möjligt av de uttjänta blybatterierna samlas in och
återvinns.

Under 1989 och 1990 har ett speciellt
batteriåterlämningsbidrag lämnats från
bilskrotningsfonden. Batteribranschen uppskattar
att antalet utbytesbatterier årligen uppgår till ca 750
000. Bidraget har lett till att närmare 1,5 miljoner
batterier har återlämnats under en ettårsperiod.
Resultatet är över förväntan. Stimulansbidraget
har resulterat i att ungefär dubbelt så många
batterier som tidigare har inlämnats. Naturen har
genom den intensifierade insamlingen besparats
tiotusentals ton bly.

Pantsystem kontra miljöavgifter

Olika typer av ekonomiska styrmedel bör
användas för att driva på utvecklingen i miljövänlig
riktning. Miljöavgifter kan användas för att styra
konsumtion och produktion i miljövänlig riktning.
Om avgiften skall få effekt fordras att det finns
alternativ. Vad det gäller avgiftsbeläggning av olika
miljöskadliga utsläpp kan det finnas flera olika
alternativ; nya processer eller effektivare
reningssystem kan användas för att minska
utsläppen och därmed också avgifterna. Genom att
avgiftsbelägga en viss produkt kan konsumtionen
styras över på mer miljövänliga alternativ. Tanken
bakom miljöavgifterna är att öka de miljövänliga
alternativens konkurrenskraft.

I dag finns ännu inget alternativ till blybatterier.
Konsumenten har inget val och miljöavgifterna kan
därför inte bidra till att konsumtionsmönstret
ändras. En avgiftsbeläggning av blybatterierna
kommer därför i praktiken att bli en
punktbeskattning. Intäkterna kommer att
användas för att täcka kostnaderna i
insamlingsledet. Detta löser inga problem,
eftersom den viktigaste åtgärden är att öka
insamlingsgraden. Erfarenheterna från
batteriinsamlingsverksamheten visar de goda
resultat som kan uppnås med rätt ekonomiska
styrmedel. De visar också att stimulanserna bör
riktas mot konsumentledet.

Det är anmärkningsvärt att regeringen väljer att
rikta sina insatser mot insamlingsledet.
Miljöavgiften skall enligt regeringen användas för
att bl. a. täcka kostnader för insamling och
slutgiltigt omhändertagande av batterierna samt
informationskampanjer. Avgiften skall knytas till
antalet tillverkade och importerade batterier, vilket
innebär att incitamenten för att förbättra
insamlingsgraden försvinner.

Flera remissinstanser riktar kritik mot
avgiftssystemet. Riksskatteverket menar att
den föreslagna pålagan bör ses som en skatt och att
en mångfald av sådana punktskatter gör
skatteområdet svåröverskådligt.
Konsumentverket pekar på att förslaget är
otillräckligt och kräver därför att frågan om
eventuellt pantsystem utreds snarast.
Riksrevisionsverket betonar att det
föreslagna avgiftssystemet inte kommer att bidra
till att insamlingsmålen uppnås. RRV menar att
ersättningen till Returbatt AB, dvs det företag som
skall administrera insamlingen, skall relateras till
antalet återtagna batterier. Svenska
kommunförbundet slår fast att ett pantsystem
ger konsumenten ett bättre incitament att lämna
tillbaka sina förbrukade batterier.

Vi förordar ett pantsystem i stället för det
föreslagna avgiftssystemet. Pantsystemet riktas mot
konsumenterna och får därför en mer styrande
effekt. Ett införande av pant ligger dessutom i linje
med tidigare riksdagsbeslut. Det är, enligt vår
mening, anmärkningsvärt att regeringen inte
tillgodoser riksdagsmajoritetens uttryckliga krav på
detta område.

De remissinstanser som förordar ett
avgiftssystem framhåller att detta är lättare att
administrera än ett pantsystem. De administrativa
problemen sammanhänger med vissa
kontrollsvårigheter. Batterivikterna varierar
kraftigt, vilket innebär att invägning inte kan göras
för att bestämma antal. Detta är dock inget olösligt
problem. En möjlighet är att sätta panten i relation
till batterivikten, vilket även är att föredra från
miljösynpunkt. Tunga batterier med stort
blyinnehåll skulle då beläggas med högre pant,
vilket skulle öka incitamenten för återlämning.
Panten bör förslagsvis tas ut av grossisterna och
sedan överföras till en speciell fond.
Återförsäljarna skall sedan ha en skyldighet att ta
emot förbrukade batterier och utbetala pant.
Fondens medel kommer att användas dels för att
täcka de direkta kostnaderna för panten, dels för
administrativa kostnader för dem som samlar in
batterier.

Fonden som byggs upp genom panten kan
initialt drabbas av underskott genom att ett större
antal batterier lämnas in mot pant än de som säljs.
Detta underskott skulle kunna täckas genom
tillskott från bilskrotningsfonden.

Övrigt

Förbrukade blybatterier klassas som miljöfarligt
avfall, vilket innebär att kommunerna har monopol
på insamling och transport av blybatterier. Inom
ramen för pågående försöksverksamhet har dock
ett undantag gjorts, vilket i klartext innebär att
kommunen inte har haft monopol på insamling och
transport av blybatterier.

Regeringen föreslår att det kommunala
monopolet bör slopas för blybatterier. Enligt
propositionen beror detta på att det kommunala
monopolet försvårar ''en rationell hantering av
batterierna''. Riksdagen beslöt så sent som i våras
att utvidga det kommunala monopolet på
avfallsområdet. I samband med detta beslut pekade
vi på att det kommunala bortforslingsmonopolet
kan försvåra nödvändig teknikutveckling. Det
verkar nu som om regeringen har kommit till insikt
om detta och insett att utveckling av nya mer
miljövänliga metoder kan hindras på grund av
kommunernas monopolställning. Vi anser att det
kommunala monopolet på sikt även skall upphöra
för andra avfallskategorier.

I propositionen framhålls att ''åtgärder skall
vidtas för att användningen av miljöfarliga
blybatterier på sikt skall upphöra''. Regeringen
förordar att en utredning skall tillsättas för att följa
upp och utvärdera teknikutvecklingen av
alternativa batterityper och alternativa startsystem
för bilar, båtar etc.

Teknikutveckling på detta område får inte
hindras. Det är angeläget att nya alternativa
batterityper utvecklas. Utveckling av blybatterier
med längre livslängd är också ett steg i rätt riktning.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen med avslag på regeringens
förslag om miljöavgift på blybatterier hos
regeringen begär förslag till pantsystem för
blybatterier i enlighet med vad som i motionen
anförts,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om det
kommunala bortforslingsmonopolet på
avfallsområdet.

Stockholm den 25 oktober 1990

Sven Eric Lorentzon (m)

Jens Eriksson (m)

Birgit Henriksson (m)

Ingvar Eriksson (m)

Ingrid Hemmingsson (m)

Carl G Nilsson (m)

Anders G Högmark (m)

Ivar Virgin (m)

Karl-Gösta Svenson (m)

Mona Saint Cyr (m)