med anledning av prop. 1990/91:23 Fortsatt giltighet av 1952 års tvångsmedelslag

Motion 1990/91:Ju10 av Inger Schörling m.fl. (mp)

I propositionen åberopar regeringen som skäl
för fortsatt giltighet av 1952 års tvångsmedelslag en
skrivelse från SÄPO, i vilken anförs att 1952 års lag
utgör en nödvändig grund för den verksamhet som
SÄPO bedriver samt att de möjligheter som lagen
ger också har utnyttjats.

Enligt SÄPO, heter det vidare, är det av
utomordentlig vikt för dess fortsatta verksamhet att
lagens giltighet förlängs.

Syftet med att tidsbegränsa lagar kan vara att
man verkligen avsett att lagen skall ha en begränsad
giltighetstid eller att man är osäker på om behovet
av lag kommer att kvarstå och därför öppnar en
naturlig möjlighet för att ompröva den.
Tidsbegränsning av lagar bör användas med
försiktighet och endast då det är oundgängligen
nödvändigt. Den bör inte användas
slentrianmässigt eller som ett enkelt sätt att slippa
undan politiska konfrontationer eller med en inte
uttalad avsikt att giltighetstiden ändå kommer att
förlängas i framtiden. Lagar får inte bli färskvaror
och bör inte heller användas för att tillgodose
tillfälliga opinionsyttringar. Om ett behov av lag
befinns föreligga som inte är av övergående art bör
lagen inte tidsbegränsas.

En lag om tvångsmedel bör självfallet grundas
på sakliga förhållanden som kan godtas i ett
demokratiskt samhälle. Någon faktisk eller
ingående omprövning av behovet av fortsatt
tidsbegränsad giltighet av lagen har hittills inte
skett i riksdagen.

Det årliga förlängningsförfarandet kan därför
närmast karakteriseras som omsättning av lag.
SÄPOs av regeringen förmedlade uppfattning
godtas regelmässigt av riksdagen. Regeringen har
emellertid ett särskilt ansvar för SÄPO.
Regeringen har full insyn i verksamheten. Enligt
SÄPO sviktar allmänhetens tilltro till myndigheter,
särskilt SÄPO, och politiska beslutsfattare i vårt
land sedan det visat sig att avlyssning med dolda
mikrofoner förekommit (s 3 SÄPO
Verksamhetsåret 1989/90). Det finns ingen
anledning att ifrågasätta denna uppfattning.

Allmänhetens brist på tilltro till myndigheter,
inklusive SÄPO, och politiska beslutsfattare är
ytterst en brist på tilltro till vårt i grundlag
fastställda demokratiska system och dess funktion.
Det finns därför all anledning för riksdagen att
bidra till återskapandet av tilltron till det politiska
systemet. Detta sker bäst såvitt nu är i fråga genom
att ställa betydligt högre krav på redovisning av
tvångsmedelslagens användning och behovet av
förlängning av lagens giltighetstid. Enligt vår
uppfattning är det inte i propositionen visat att
behov av en förlängning av lagens giltighet
föreligger. Tillräckliga skäl för bifall till
propositionen saknas därför för närvarande.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen avslår proposition 1990/91:23.

Stockholm den 24 oktober 1990.

Inger Schörling (mp)

Krister Skånberg (mp)

Claes Roxbergh (mp)

Carl Frick (mp)