med anledning av prop. 1990/91:17 Tillfällig försäljning

Motion 1990/91:N1 av Per Westerberg m.fl. (m)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag om avreglering
av tillfällighetshandeln. För tillfällig försäljning
skall det i princip inte längre krävas tillstånd.

Enligt propositionen skall dock, om det behövs
med hänsyn till varuförsörjningen i ett område,
regeringen få föreskriva att försäljning av kläder,
skor eller livsmedel som inte är avsedda för
förtäring på stället endast får ske efter särskilt
tillstånd av kommunen.

Informationsskyldigheten, dvs skyldighet att
upplysa kunden om namn, adress och
telefonnummer, skall utökas till att gälla även vid
torg- och marknadshandel samt vid försäljning på
mässor och liknande. Informationen skall lämnas
skriftligt om det pris som konsumenten sammanlagt
skall betala överstiger 300 kronor. Denna
beloppsgräns stämmer överens med den som gäller
enligt 1

§ hemförsäljningslagen.

Marknadskungörelsen upphävs också. I stället
skall marknader och mässor regleras i allmänna
ordningsstadgan, på samma sätt som andra
offentliga tillställningar.

Moderata utgångspunkter

Vi anser att det i en marknadsekonomi är
konsumenternas fria val av varor och inköpsställe
som skall styra utvecklingen inom handeln. En av
marknadsekonomins viktigaste grundpelare är en
fri företagsetablering. Moderata Samlingspartiet
har därför föreslagit att näringsfriheten måste få ett
skydd i den svenska grundlagen. Ingrepp i
näringsfriheten genom styrning och reglering av
handelns marknadsmekanismer motverkar
konsumenternas intresse att få tillgång till ett rikt
utbud av varor till så låga priser som möjligt.

Den i propositionen föreslagna möjligheten till
fortsatt reglering av den tillfälliga handeln med
kläder, skor och livsmedel utgör ett onödigt intrång
i näringsfriheten.

Den tillfälliga handeln omfattar bara en liten del
av varuhandeln, ca 4 procent. Beträffande tillfällig
handel med livsmedel krävs i dag tillstånd av miljö-
och hälsoskyddsnämnd. Det tillståndskravet är
befogat och tillräckligt. Utöver vad som gäller i
ordningsstadgan finns det inget behov av att reglera
den tillfälliga handeln.

Genom att ge kommunerna en möjlighet att
ingripa med åtgärder i de fall tillfällig handel kan
väntas utgöra ett hot mot varuförsörjningen, ges
kommunerna ett instrument för
regleringsingripanden.

Genom plan- och bygglagen har kommunerna
möjlighet att besluta om markanvändningen och
därigenom i stort påverka butiksutvecklingen.
Etableringsfriheten inom handeln kan beskäras på
ett avgörande sätt.

Kommunpolitikernas vittgående befogenheter
och möjligheter att med stöd av PBL i detalj reglera
och styra den fasta handelns villkor framhävs i
propositionen som något positivt.
Varuförsörjningsplaner inom ramen för en total
serviceplanering hämmar mångfald och konkurrens
inom detaljhandeln. Bestämmelserna i PBL, som
ger kommunerna möjlighet att genom utnyttjande
av planinstrumentet styra detaljhandelns
utveckling, är inslag av sådan planhushållning som
i dag överges av länder som i stor skala utsatts för
planekonomins elände. Dessa PBL-bestämmelser
bör vid en översyn av plan- och bygglagen
utmönstras ur den svenska lagstiftningen.

Inte heller den tillfälliga försäljningen bör
regleras mer än vad som följer av hänsyn till miljö
och hälsa, konsumenttrygghet samt allmänna
ordningsstadgan eller markägares villkor.

Moderata Samlingspartiet föreslår därför att
regeringens förslag till lag om tillfällig försäljning
avvisas vad avser tillstånd och tillståndskrav. Det
innebär att 1--2 och 11--12

§§ bör accepteras.

Det bör ankomma på utskottet att utforma
erforderliga lagtexter.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar anta förslaget till lag om
tillfällig försäljning med de ändringar som anges i
motionen.

Stockholm den 23 oktober 1990

Per Westerberg (m)

Nic Grönvall (m)

Gunnar Hökmark (m)

Karin Falkmer (m)

Lars Ahlström (m)

Stig Bertilsson (m)

Bertil Danielsson (m)