med anledning av prop. 1990/91:112 Brevröstning i Förbundsrepubliken Tyskland och Schweiz

Motion 1990/91:K36 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö m.fl. (c)

Det vanliga är -- som framgår av propositionen -- att
svenskar som vistas utomlands kan rösta på ambassader och
konsulat. Ett växande antal röstberättigade utnyttjar denna
möjlighet. Av principiella skäl -- varje medborgare skall ha
chansen att avge sin röst -- är det mycket viktigt att denna
möjlighet finns. Röstning utomlands får också allt större
praktisk betydelse i takt med den ökade
internationaliseringen.

I två länder, Tyskland och Schweiz, är det dock inte
tillåtet att anordna röstmottagning. I Tyskland har man
dock sedan valet l982 tillåtit s.k. brevröstning och riksdagen
har införvarje val antagit en särskild lag om detta.
Brevröstning innebär att den röstande själv iordningställler
en valsedelsförsändelse och översänder denna till
valnämnden i den kommun där vederbörande är upptagen i
röstlängd.

I Schweiz har inte ens denna form av röstning varit
tillåten och de som vistats där har således varit tvungna att
bege sig till annat land för att avge sina röster.

Enligt den nu aktuella propositionen har Schweiz nu gått
med på brevröstning och den temporära lag som nu
framläggs omfattar således inte bara Tyskland utan också
Schweiz. Detta är naturligtvis ett framsteg. I den situation
som föreligger har vi inga invändningar mot förslagen i
propositionen.

Brevröstning är dock ingen idealisk form för
röstavgivning. Erfarenheten från de val då brevröstning
tillämpats visar bl.a. att många misstag begås. Vid det
senaste valet underkändes således 13 % av rösterna.

Det riktiga måste vara att svenskar i Tyskland och
Schweiz får samma möjligheter att avge sina röster där som
i alla andra länder. Det kan nämnas att svenskar i DDR
tidigare kunde rösta på konsulat och ambassad. Denna
möjlighet har nu stoppats genom Tysklands enande!

Vi har från centerpartiet flera gånger i motioner tagit
upp frågan om röstning i Tyskland och Schweiz och vi har
uppmanat regeringen att ta upp förhandlingar om detta. Vi
anser inte att man från de berörda staterna anfört några
godtagbara argument för besluten att förhindra röstning.

Det är överhuvudtaget mycket märkligt att man i
demokratier som Tyskland och Schweiz vill försvåra
valdeltagandet. Ur folkrättslig synpunkt är det också
betänkligt att man på detta sätt lägger sig i förfarandet på
de svenska beskickningarna.

I propositionen sägs det endast att svenska myndigheter
står i kontakt med tyska myndigheter för att försöka finna
en lösning som medger röstmottagning på beskickningar
och konsulat i Förbundsrepubliken. Vad dessa kontakter
innebär anges inte närmare. Vad gäller Schweiz har man
tydligen helt gett upp.

Detta är inte tillfredsställande. Frågan måste kunna
lösas. Eftersom myndighetskontakter uppenbarligen inte
leder någonstans bör frågan föras upp på politisk nivå. Det
är regeringens uppgift att se till att så sker.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förhandlingar för att möjliggöra
röstmottagning på svenska beskickningar och konsulat i
Tyskland och Schweiz.

Stockholm den 6 mars 1991

Bertil Fiskesjö (c)

Bengt Kindbom (c)

Martin Olsson (c)

Stina Eliasson (c)

Ingbritt Irhammar (c)

Anders Svärd (c)

Birger Andersson (c)

Rosa Östh (c)

Hugo Andersson (c)

Kjell Ericsson (c)