med anledning av prop. 1989/90:81 om ledningsansvaret inom den offentliga hälso- och sjukvården, m.m.

Motion 1989/90:So16 av Daniel Tarschys m.fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90: So 16

av Daniel Tarschys m.fl. (fp)

med anledning av prop. 1989/90:81 om
ledningsansvaret inom den offentliga hälso- och
sjukvården, m.m.

Förslaget om att det på vissa enheter ska finnas en patientansvarig läkare syftar
till att förbättra kontinuiteten inom sjukvården. Detta är en angelägen
åtgärd, som vi under en följd av år har påtalat i våra sjukvårdsmotioner.
Folkpartiets förslag är som bekant att var och en ska kunna välja sin egen
husläkare som därmed också blir huvudansvarig för kontakter med sjukvården
(se härom motion FP 1989/90:037). Förslaget om patientansvarig läkare
påminner i väsentliga drag om detta gamla folkpartikrav.

Vi har mot denna bakgrund inga starka invändningar mot propositionens
förslag i denna del. Något som vi emellertid saknar är en markering av den
enskildes rätt att själv välja sin egen läkare. Denna valfrihet är viktig för att
säkerställa en förtroendefull relation mellan läkare och patient. Inom den
slutna vården kan det i många fall finnas praktiska svårigheter att förverkliga
detta mål, men det är ändå angeläget att den enskilde så långt som det är
möjligt ska kunna påverka valet av patientansvarig läkare. Särskilt när det
gäller långa vårdtider är detta viktigt. Inom den öppna vården bör valfriheten
för patienten vara regel, inte undantag. Denna princip bör komma till
uttryck i hälso- och sjukvårdslagen.

Vad gäller rätten för äldre och handikappade att flytta från kommun till
en annan delar vi den bedömning som kommer till uttryck i propositionen.
Folkpartiet har länge med skärpa påtalat de orimliga frihetsbegränsningar
som rått på detta område. Många äldre människor har sina närmaste på
andra orter än där de själva bor. Att den som så önskar ska kunna bosätta
sig närmare sina anhöriga är därför en väsentlig frihetsfråga.

Riksdagen har vid flera tillfällen också uttalat sig i denna riktning. Vi finner
det tillfredsställande att rekommendationer om detta nu har utfärdats av
kommun- och landstingsförbunden. I likhet med regeringen anser vi att den
praktiska tillämpningen av dessa rekommendationer noga måste följas.
Skulle inget annat hjälpa krävs lagstiftning för att garantera rätten till flyttning.

Förslaget om ändring i hälso- och sjukvårdslagen i syfte att underlätta behandling
av utomlänspatienter tillstyrker folkpartiet. Vi anser emellertid att
nuvarande riksavtal inte ger tillräcklig rörelsefrihet inom landet för personer
i behov av sjukvård. Patienter som står under längre tids behandling måste
ges vidgade möjligheter att vistas utomläns, t.ex. under semesterperioder.

Personer som t.ex. är behov av dialys, kontroll av diabetes, omläggningar av Mot. 1989/90

sår m.m. måste således ges möjlighet att resa obehindrat inom landet. Solö

En utveckling av denna service ankommer självfallet i första hand på sjukvårdshuvudmännen.
Att undanröja systembrister inom sjukvården är emellertid
också ett ansvar för statsmakterna, och regeringen bör därför ta de
initiativ som kan vara erforderliga i anslutning till den lagändring som nu
beslutas.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen med ändring i regeringens förslag beslutar om sådan
lydelse av hälso- och sjukvårdslagen i berörda delar att kontinuitet
och valfrihet för patienten i kontakterna med läkare tryggas i enlighet
med vad i motionen anförts,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvidgade vårdmöjligheter för utomlänspatienter.

Stockholm den 22 februari 1990

Daniel Tarschys (fp)

Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) Barbro Westerholm (fp)

Ulla Orring (fp

18