med anledning av prop. 1989/90:119 Övervakningskameror m.m.

Motion 1989/90:Ju34 av Kent Lundgren m.fl. (mp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Ju34

av Kent Lundgren m.fl. (mp)

med anledning av prop. 1989/90:119
Övervakningskameror m.m.

I propositionen förslås en ny lag om övervakningskameror m.m. som skall
ersätta 1977 års lag om TV-övervakning. Syftet med den nya lagen är främst
att anpassa den rättsliga regleringen av användningen av optisk-elektronisk
övervakningsutrustning till den tekniska utvecklingen och att hålla ett tillfredställande
skydd mot integritetskränkningar i samband med användningen
av sådan utrustning. Flera av förslagen, heter det vidare, syftar till
att stärka integritetsskyddet för den enskilde. Som exempel härpå nämns att
tillståndskravet utvidgas, att regler om sekretess införs och att det straffrättsliga
sanktionssystemet skärps. Länsstyrelsen skall även i fortsättningen vara
tillstånds- och tillsynsmyndighet. Ett beslut om tillstånd skall få överklagas
av vederbörande kommun och, i vissa fall, en arbetstagarorganisation.

Propositionen utgår egentligen från att all användning av övervakningskameror,
såväl rörliga som fasta, i princip bör vara tillåten, men att det kan
finnas anledning att av integritetsskäl begränsa eller reglera användningen
av fast monterade kameror som riktas mot en plats dit allmänheten har tillträde.
Med rörlig kamera menas här en inte fast monterad kamera eller en
kamera som används av en person, t.ex. en polisman i tjänsten för att övervaka
och dokumentera demonstranter.

För miljöpartiet de gröna är utgångsläget emellertid det motsatta, nämligen
att all användning av övervakningskameror, både på allmän och annan
plats, i princip bör vara förbjuden för att värna enskildas personliga integritet.
Undantag från denna princip bör kunna medges under speciella förhållanden
direkt i lag eller efter bemyndigande i form av villkorade tillstånd för
viss övervakning.

Lagförslaget omfattar endast plats dit allmänheten har tillträde och inte
enskilt område, exempelvis en arbetsplats. I propositionen anförs att frågor
om användning av TV-kameror på en arbetsplats, som utgör enskilt område,
har överlämnats till parterna på arbetsmarknaden att lösa förhandlingsvägen.

Från bl.a. datainspektionen har under remissbehandlingen av ärendet
förts fram synpunkten att även användningen av en övervakningskamera
från arbetsgivarens sida på en arbetsplats, som utgör enskilt område, skulle
omfattas av tillståndskravet, om de anställda motsätter sig övervakningen.
Föredragande statsrådet har inte velat ansluta sig till den uppfattningen un

der åberopande av att det inte framkommit något underlag för påståendet
att förhandlingsmodellen inte skulle fungera.

Oavsett hur det är med den saken anser miljöpartiet med den grundsyn
som ovan redovisats att tillståndskravet i princip även bör omfatta arbetsplatser
dit allmänheten inte har tillträde. Dessutom bör det inte vara helt
fritt att använda rörlig kamera i övervakningssyfte eller annat liknande syfte.
Dessa frågor bör regleras i lag. Regeringen bör få i uppdrag att återkomma
till riksdagen med ett sådant utvidgat lagförslag.

Lagförslaget har emellertid vissa förtjänster och får anses innebära en förbättring
mot vad som nu gäller, dock bör förslaget kunna förbättras ytterligare
i syfte att värna enskildas personliga integritet.

Enligt 5 § lagförslaget får tillstånd meddelas om sökanden kan anses ha ett
"befogat intresse” av att få använda övervakningskameran. Att använda
detta uttryckssätt är att sätta gränsen allt för lågt. Den bör följaktligen höjas,
lämpligen till "betydande intresse", vilket skulle innebära att användningen
av övervakningskameror endast skulle bli tillåten i undantagsfall, dvs. i fall
där ett ansenligt eller viktigt skyddsintresse föreligger.

I 8 § sista stycket sägs att om kameran är avsedd att kunna riktas mot en
arbetsplats skall till ansökan vara fogat ett yttrande från skyddsombud,
skyddskommitté eller organisation som företräder de anställda. Det är emellertid
de anställda som kan beröras av övervakningen, och huvudregeln bör
därför vara att sökanden skall samråda med de anställda och att det till ansökan
skall fogas protokoll eller annan handling från samrådsförfarande! med
angivande av de synpunkter som framförts från de anställda. Detta bör
framgå av lagtexten.

En ansökan om tillstånd att använda övervakningskamera mot plats dit
allmänheten har tillträde bör delges allmänheten i berörd kommun genom
kungörelse i lämpliga tidningar eller i annan lämplig form. I kungörelsen
skall kommunmedlem eller annan som kan anses berörd av installationen
ges möjlighet att inom viss tid inkomma med synpunkter på ansökan. Kungörelseförfarandet
skall bekostas av sökanden. Regler om kungörandeförfarande
kan införas i 9 §.

1 10 § anges att tillstånd får meddelas för begränsad tid. Enligt vår uppfattning
bör i lagen föreskrivas att tillstånd inte får ges för längre tid än två år.
Upplysning om hur länge ett tillstånd gäller bör lämnas på skylt eller annan
anordning i anslutning till kameran.

Förslaget om att inte döma till ansvar i ringa fall i 15 § bör utgå.

Av 22 § förvaltningslagen följer att tillståndsbeslut bör få överklagas av en
anställd som berörs av beslutet om detta har gått honom eller henne emot.
Bestämmelsen torde inte generellt medge överklaganderätt för exempelvis
kommunmedlem eller annan av ett beslut, då ett beslut i många fall inte anses
angå honom eller henne. Den som framfört synpunkter i ett särskilt
ärende bör ges en entydig rätt att överklaga ett tillståndsbeslut utan hinder
av om beslutet inte anses angå honom eller henne. Räckvidden av en anställds
överklaganderätt är också osäker med hänsyn till innehållet i 22 § förvaltningslagen.

För att undvika svårigheter i rättstillämpningen och för att förbättra enskildas
rättsliga ställning bör sålunda anställd som berörs av ett tillstånd och

Mot. 1989/90
Ju34

6

person som framfört synpunkter på en ansökan tillerkännas rätten att över- Mot. 1989/90

klaga ett tillståndsbeslut enligt kameraövervakningslagen. Detta bör framgå Ju34

i den lagen.

Våra förslag innebär vissa ändringar i regeringens lagförslag, vilka bör
kunna arbetas in i lagförslaget av beredande utskott.

Hemställan

Mot bakgrund av det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till utvidgad lag om
övervakningskameror vilken även omfattar enskilt område och rörlig
kamera,

2. att riksdagen i stället för uttrycket ”befogat intresse” i 5 § lagförslaget
antar uttrycket ”betydande intresse”,

3. att riksdagen beslutar att samrådsförfarande skall äga rum med
de anställda som kan komma att beröras av en övervakningskamera
och att till ansökan skall fogas protokoll eller annan handling från
samrådsförfarande! med angivande av de synpunkter som framförts
från de anställda,

4. att riksdagen beslutar att en ansökan skall kungöras på bekostnad
av sökanden,

5. att riksdagen beslutar att tillstånd inte får ges för längre tid än två
år,

6. att riksdagen beslutar att upplysning om tillståndstiden skall lämnas
på skylt eller annan lämplig anordning i anslutning till kameran,

7. att riksdagen avslår förslaget om att inte döma till ansvar i ringa
fall,

8. att riksdagen beslutar att tillstånd att använda övervakningskamera
skall få överklagas av den som framfört synpunkter på ansökan
till länsstyrelsen,

9. att riksdagen beslutar att anställd som berörs av ett tillståndsbeslut
har rätt att överklaga beslutet.

Stockholm den 17 april 1990

Kent Lundgren (mp)

Inger Schörling (mp) Carl Frick (mp)

7