med anledning av prop. 1988/89:81 om

Motion 1988/89:T10 av Inger Schörling m.fl. (mp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:T10

av Inger Schörling m.fl. (mp)

med anledning av prop. 1988/89:81 om

riksfärdtjänsten

Mål för riksfärdtjänsten

Miljöpartiet de gröna instämmer i den allmänna målsättningen för riksfärdtjänsten.
Det är viktigt att även gravt handikappade kan göra längre resor
inom landet till normala kostnader trots att de måste resa på ett särskilt
kostsamt sätt. I regeringens förslag föreslås dock endast de som har
bestående gravt handikapp få rätt till riksfärdtjänst. Vi anser att detta är en
omotiverad begränsning. Även grava handikapp som är av övergående bör
kunna omfattas av riksfärdtjänst.

Vi vill i sammanhanget peka på vikten av att handikappanpassningen av
kollektivtrafiken är mycket angelägen. I dag utnyttjas i huvudsak taxi och
specialfordon, och endast i mindre utsträckning kollektivtrafik inom riksfärdtjänsten.
Detta torde till viss del bero på bristfällig handikappanpassning
av kollektivtrafiken. Därigenom förhindras den handikappade att i vissa fall
resa på ett likartat sätt som andra människor.

Vi har därför i annat sammanhang (1988/89:TU11) reserverat oss för
ytterligare 50 milj. kr. till handikappanpassning av kollektivtrafiken under
kommande budgetår.

Vi är positivt inställda till en utbyggnad av färdtjänsten med även en
länsfärdtjänst. Bl.a. det faktum att det är de kortväga resorna som ökar mest
inom riksfärdtjänsten visar på att behovet finns. Samtidigt finns det
anledning att invänta den översyn över hur transporter inom kommunerna
och länen för gamla, handikappade och sjuka ske organiseras som omnämns i
propositionen innan vi tar definitiv ställning i frågan. Det är viktigt att denna
fråga utreds snabbt och att utredningsresultatet går på remiss till handikapporganisationerna,
socialstyrelsen, statens handkappråd m.fl. Förslaget om
en särskild nämnd som ska ansvara för all färdtjänst och anpassning av
kollektivtrafiken bör också ingå i denna utredning.

Förenkla systemet

Vi instämmer i att riksfärdtjänstens administration behöver förenklas
avsevärt. Propositionens förslag om egenavgifter innebär bl.a. att resenärens
kostnader för direktresor med taxi/specialfordon blir jämförbara med
tåg/flyg. Detta är en klar förbättring mot nuvarande system där direktresor är
billigare än kollektivresor.

Systemet är också enklare att administrera än det nuvarande, vilket bl.a.
innebär att resenären kan beställa sin resa och köpa sina biljetter på samma
sätt som icke handikappade.

1 Riksdagen 1988/89.3 sami. Nr TIO—17

Mot.

1988/89

T10-17

Vi kan också instämma i propositionens förslag om att kommunerna bör Mot. 1988/89
medverka vid beställning av resor med txi och speicalfordon. Därigenom bör TIO
de svårigheter och den irritation som den tidigare gemensamma beställningscentralen
givit upphov till kunna minskas väsentligt.

Utvecklingen bör fortsätttningsvis noga följas för att kunna vidta ytterligare
förenklingar och förbättringar vad gäller egenavgifterna och beställningssystemet.
De farhågor som finns om att även detta nya system kan bli
krångligt och orättvist bör tas på allvar.

Ledsagare och medresenär

Vi kan i stort sett instämma i propositionens förslag om ledsagare och
medresenär. Men vi anser att även ledsagare som verkligen behövs före
avfärd och efter ankomst, men trots det inte under själva resan, bör gå hela
resan betald av riksfärdtjänsten.

Vi instämmer helt i propositionen vad gäller att ledsagarservicen ska
uppmuntras för att underlätta resande med kollektiva transportmedel.

Riksfärdtjänstens fortsatta utveckling

Vi anser att riksfärdtjänsten bör tillåtas fortsätta expandera. Vi instämmer i
att reseverksamheten inte generellt bör begränsas, och att begränsningar
endast kan komma i fråga för den som åker extremt mycket utan att ha goda
skäl för detta. Begränsningar av kostnadsutvecklingen får inte gå ut över
enskilda handikappades behov av att resa som alla andra människor.

Det är vår bedömning att behovet av riksfärdtjänst kommer att öka, dels
därför att fler handikappade upptäcker möjligheten, dels för att människors
fritidsresande ökar kraftigt i hela samhället. Vi tror därför att regeringen i
propositionen missbedömer utvecklingen när resandet bedöms bli i stort sett
oförändrat. Det kan leda till oönskade inskränkningar i färdtjänsten. Enligt
vår mening bör därför staten skaffa sig en god ekonomisk beredskap för att
kunna möta detta ökande behov.

Hemställan

I anledning av vad som ovan anförts hemställer vi

1. att riksdagen beslutar att även tillfälligt gravt handikappade ges
viss möjlighet till riksfärdtjänst,

2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om utvidgad
färdtjänst (länsfärdtjänst) m.m. enligt vad som angivits i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förbättrad handikappanpasning inom kollektivtrafiken,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om uppföljning av de nya egenavgifterna och
systemet för beställningar,

5. att riksdagen beslutar att ledsagare som verkligen behövs såväl
före som efter resan, dock inte under själva resan, också bör kunna få
resan betald genom riksfärdtjänsten,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i Mot. 1988/89
motionen anförts om den fortsatta utvecklingen av riksfärdtjänsten. TIO

Stockholm den 14 mars 1989

Inger Schörling (mp)

Roy Ottosson (mp) Marianne Samuelsson (mp)