med anledning av prop. 1988/89:47 om vissa ekonomiskpolitiska

Motion 1988/89:Fi26 av Agne Hansson m.fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89 :Fi26

av Agne Hansson m.fl. (c)
med anledning av prop. 1988/89:47 om vissa ekonomiskpolitiska
åtgärder, m.m.

I prop. 1988/89:47 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder redovisas regeringens
bedömning av den svenska ekonomins utveckling 1988-1990. Det
dominerande ekonomiska problemet enligt regeringen kommer att vara den
höga takten i pris- och kostnadsstegringarna. Bl.a. pekar föredraganden på
utvecklingen inom byggmarknaden. Centerpartiet redovisar i en partimotion
sin syn på regeringens bedömning av den ekonomiska utvecklingen under de
närmaste åren och de åtgärder detta enligt partiets mening bör föranleda nu.

I föreliggande kommittémotion tar vi upp den del av propositionen (bil. 4)
som behandlar regeringens förslag på bostadsdepartementets ansvarsområde.

Propositionen

I propositionen föreslås således insatser på det bostadspolitiska området,
vilkas syfte är att dämpa pris- och kostnadsutvecklingen inom byggverksamheten,
styra över byggverksamheten mot nyproduktion av bostäder samt
minska trycket på storstadsregionerna.

Regeringen konstaterar i propositionen att byggmarknaden i framför allt
storstadsregionerna är överhettad. Föredraganden understryker att det kan
få allvarliga samhällsekonomiska konsekvenser. Byggkostnaderna riskerar
både att försvåra bostadsbyggandet och att öka inflationstakten i ekonomin.
Någon antydan om att regeringen avser att ta itu med de grundläggande
faktorerna bakom denna utveckling finns dock inte. Regeringens förslag på
det bostadspolitiska området är helt betingade av den akuta situationen på
bostadsmarknaden.

De konkreta åtgärder som föreslås är en fördubbling av den garanterade
räntan vid ombyggnader som utförs med stöd av statliga bostadslån. De nya
räntebidragsvillkoren skall tillämpas för bostadslån för vilka lämnas preliminärt
beslut efter den 26 oktober 1988. Hittillsvarande regler skall dock
tillämpas, dels för bostadslån till bostadsanpassning, dels i fråga om
ombyggnader av bostadshus som i huvudsak var evakuerade vid denna
tidpunkt. Dispens skall - efter medgivande av regeringen - kunna ges till
vissa pågående projekt. Ramen för tilläggslån vid ombyggnad av hyreshus
som är yngre än 30 år föreslås ökas med 50 milj. kr. till 165 milj. kr.

Det oprioriterade byggandet skall vidare begränsas, dels genom att de
nuvarande byggbegränsningarna i Stockholms- och Göteborgsområdena
förlängs till att omfatta även 1990, dels genom att det oprioriterade

byggandet i landet i övrigt minskas med 5 % i förhållande till 1988 års nivå. Mot. 1988/89

Vidare föreslås att de statliga räntesubventionerna i form av räntebidrag pi26

och räntelån för hyres- och bostadsrättshus minskas med 300 milj. kr. från
den 1 juli 1989. Den garanterade räntan vid nybyggnad av hyres- och
bostadsrättshus föreslås höjd med 0,1 % för de projekt för vilka preliminärt
lånebeslut meddelas efter utgången av 1988. Slutligen skall Statens Bostadsfinansieringsbolag
(SBAB) ges i uppdrag att utveckla ett nytt system för
bostadslåneförvaltningen.

Centerns syn

Utvecklingen på bostadsmarknaden är det mest tydliga exemplet på de
negativa effekter den förda koncentrationspolitiken fått. En förutsättning för
en varaktig lösning av bostadsbristen och bostadssociala problem är därför en
offensiv närings- och regionalpolitik utifrån den decentralistiska grundsynen.

De bostadspolitiska åtgärder som vidtas måste anpassas efter målsättningen
att skapa balans mellan och inom regioner. Samtidigt kan människor, vilka
som en följd av den förda koncentrationspolitiken sökt sig till koncentrationsorterna
för arbete eller utbildning inte försättas i en ohållbar social
situation på grund av svårigheter att få en bra bostad till ett rimligt pris.

Parallellt med insatser för att bryta koncentrationsutvecklingen måste därför
bostadspolitiska åtgärder vidtas, vilka syftar till att lösa de bostadsbehov som
den koncentrationen framtvingat.

Det mest betecknande för den socialdemokratiska bostadspolitiken sedan
1982 har varit dess brist på långsiktighet och god framförhållning. Garanterade
räntor har trappats upp och trappats ned. Hyresrabatter och nybyggnadsbidrag
har införts för att avlösas av beslut om höjda kapitalkostnader för
nyproduktionen av bostäder. Fastighetsskatten har ändrats år från år.
Ombyggnadsverksamheten har först stimulerats för att plötsligt stoppas osv.

Resultatet har blivit en accelererande bostadsbrist, stigande produktionskostnader,
ökande hyror och osäkra finansieringsvillkor för byggnadsverksamheten.

En sådan politik ställer till stora svårigheter för byggindustrin, bostadsföretag,
planerare och fastighetsägare. Riksdagen har också understrukit
vikten av att undvika tvära kast i bostadspolitiken.

De föreliggande förslagen i propositionen präglas av samma kortsiktiga
framförhållning och förefaller också bygga på en bristfällig analys av
förslagens konsekvenser. Det nu föreliggande förslaget innebär ett nytt tvärt
kast i bostadspolitiken genom att de ekonomiska förutsättningarna för
praktiskt taget all ombyggnadsverksamhet i landet radikalt ändras. Generella
åtgärder såsom förslaget om en fördubbling av den garanterade räntan för
ombyggnadslån slår också olika hårt i olika delar av landet. Det kan
ifrågasättas om bristsituationen i koncentrationsortema skall få leda till att
ombyggnadsverksamheten totalt i landet fördyras på detta sätt. I många
kommuner är nybyggnadsbehovet långt mindre och behovet av ombyggnader
och upprustningar av bostäder och servicelokaler mer primärt än i
expansiva inflyttningsorter.

I propositionen anger vidare föredraganden att avsikten med de förändra

de villkoren är att subventionerna i form av räntebidrag till nya ombyggnadsprojekt
- sett över hela bidragstiden - skall halveras. Det konkreta förslaget
innebär emellertid, med nuvarande räntesatser, att räntebidraget över tiden
minskas med en tredjedel genom att ingångsräntan för bidragsmottagaren
fördubblas. Den reella innebörden av vad som står i propositionen är att
ytterligare åtgärder krävs om regeringens avsikt att halvera skall kunna
uppfyllas. Exempel på sådana åtgärder är en snabbare upptrappning av den
garanterade räntan eller hårdare amorteringsvillkor. Det framgår inte av
propositionen om regeringen har sådana avsikter. Om regeringen inte avser
att vidta ytterligare åtgärder för att nå i propositionen angiven målsättning,
innebär detta att man för riksdagen antingen redovisar ett felaktigt beslutsunderlag
eller inte är medveten om innebörden av vad som föreslås.

Framställningen i propositionen är vidare oklar genom att begreppen
räntebidrag och räntestöd uppenbarligen används synonymt. För s.k.
ROT-lån som lånats upp på den ordinarie kreditmarknaden utgår räntestöd,
medan räntebidrag utgår för statliga bostadslån som beviljats för ny- och
ombyggnadsprojekt.

Regeringens förslag stoppar angelägna ombyggnader

Föredraganden bedömer vidare att de föreslagna åtgärderna torde innebära
att antalet ombyggnader minskar kraftigt. Det är sannolikt en korrekt
bedömning. De försämrade villkoren för ombyggnadsprojekt medför att
man i normalfallet kan räkna med ökning av kapitalkostnaden vid exempelvis
ombyggnad av ett flerbostadshus som motsvarar en hyreshöjning med
150-200 kr. per m2 lägenhetsyta och år. För en normalstor trerumslägenhet
motsvarar detta en ökad hyreskostnad per månad med 1 000-1 500 kr. Detta
förhållande torde innebära att mycket få ombyggnadsprojekt kan komma till
stånd.

Regeringens förslag medför således att en ombyggnadsverksamhet som
statsmakterna tidigare ansett vara angelägen ej kommer till stånd. Genom
initiativ från centern har riksdagen under föregående mandatperiod efter
omfattande diskussioner enats om att skapa ekonomiska förutsättningar för
ombyggnad och drift av ålderdomshem. Det nu föreliggande förslaget
medför att sådana angelägna ombyggnader stoppas.

De försämrade räntebidragsvillkoren innebär även att annan angelägen
ombyggnadsverksamhet av ekonomiska skäl ej kan genomföras. Det gäller
t.ex.

- ombyggnad av vindar till smålägenheter

- ombyggnader, upprustning och andra åtgärder för att sanera ”sjuka hus”
i syfte att förbättra inomhusmiljön

- servicelokaler inom ett bostadsområde såsom t.ex. förskolor, hantverkslokaler
och t.o.m. i vissa fall skollokaler

- ombyggnader av skolor, kontor och andra lokaler till bostäder, vilket
bl.a. innebär att möjligheterna att bygga om lokaler som tillfälliga
bostäder för flyktingar och invandrare omöjliggörs.

Det är också oklart hur de förändrade villkoren påverkar möjligheterna till
projekt som är berättigade att få tilläggslån såsom t.ex. byggnadsminneshus

Mot.

Fi26

och miljonprogrammets bostäder. De förändrade reglerna kan bl.a. innebä- Mot. 1988/89

ra att ombyggnadskostnaden blir så dyr att tilläggslån inte kan utgå. Fi26

De ändrade villkoren skall ,'idare gälla alla ombyggnadsprojekt, där
preliminärt lånebeslut lämnas efter den 26 oktober 1988. Lånebesluten tas av
länsbostadsnämnderna. Ansökningarna om att genomföra ombyggnadsprojekt
ställs dock till kommunerna. Propositionens förslag innebär att många
inneliggande ansökningar får de finansiella villkoren för en ombyggnad helt
förändrade. Det är inte enligt vår mening rimligt att man på detta sätt
retroaktivt förändrar de ekonomiska förutsättningarna för t.ex. en egnahemsägare
eller en bostadsrättsförening som planerat en upprustning av en
äldre fastighet eller med förhandsbesked som grund kunnat påbörja en
ombyggnad. Detsamma gäller angelägna upprustningsprojekt i miljonprogrammets
bostadsbestånd, där redan betydande resurser lagts ned på
projektering.

I propositionen redovisas inte de effekter förslaget får för statsbudgeten.

Avsikten anges vara att de resurser som frigörs genom minskade räntesubventioner
för ombyggnader skall motsvaras av ökade räntesubventioner i
nyproduktionen. Sannolikt innebär en sådan utveckling en ökad belastning
på statsbudgeten. En mindre drastisk omprioritering av tillgängliga ekonomiska
resurser än regeringens förslag till åtgärder för att öka nyproduktionen
av bostäder, där inte nödvändiga ombyggnader förhindras, kan dock enligt
vår mening vara motiverad. Vi vill i detta sammanhang peka på vårt förslag
om förändring av räntebidragsreglerna för de s.k. ROT-lånen, innebärande
att räntebidrag för godkänd kostnad endast skall utgå med 75 % av
låneunderlaget.

Regeringens förslag till försämrade räntebidragsvillkor vid ombyggnader
innebär radikalt ändrade förutsättningar för en verksamhet som samhället
vid flera tillfällen förklarat som önskvärd och på skilda sätt stimulerat. En
sådan förändring kan enligt vår mening inte grundas på den bristfälliga
beredning och genomföras på det abrupta sätt som nu planeras. Panikåtgärder
av denna typ skadar enbart och ställer till stora svårigheter för bl.a.
kommunernas planering av bostadsbyggandet. En ökad nyproduktion av
bostäder förutsätter dessutom en bra planberedskap och tillgång på byggbar
mark i kommunerna. Någon hänsyn till detta har man uppenbarligen inte
tagit från regeringens sida.

Centerns förslag

Målsättningen med de bostadspolitiska åtgärderna måste rimligen i nuvarande
läge vara att öka tillskottet av bostäder. Det måste vara egalt om detta sker
genom ombyggnader eller genom nyproduktion. Samtidigt får inte de sociala
målen uppges och nödvändiga ombyggnader av bl.a. sociala skäl eller för
förbättringar av bomiljön stoppas.

Enligt vår mening bör de ombyggnader av bostäder som är nödvändiga av
bl.a. kvalitets-, miljö- och sociala skäl kunna genomföras enligt nuvarande
regler för ombyggnadslån. Motsvarande bör även gälla ombyggnader som
leder till tillskott av bostäder, t.ex. inredning av vindar till ungdomslägenheter.
Däremot bör, såsom vi tidigare krävt, ombyggnader som bedöms alltför
luxuösa, ersätter normalt underhåll eller leder till sammanslagningar av

lägenheter ej komma i fråga för ombyggnadslån, vilket bör kunna frigöra Mot. 1988/89
resurser för nyproduktion av bostäder. Fi26

Vi vill även framhålla våra tidigare förslag om att de s.k. återflyttningsbidragen
till fastighetsägarna bör avskaffas, eftersom de riskerar att medföra
både lyxsaneringar och ett mindre intresse att hålla ombyggnadskostnaderna
nere.

Förslaget i prop. 1988/89:47 om fördubbling av den garanterade räntan för
statliga ombyggnadslån bör mot den ovan redovisade bakgrunden avslås.

Detta innebär även att något behov av att vidga ramen för tilläggslån till
ombyggnader av hus yngre än 30 år ej föreligger.

Riksdagen bör hos regeringen hemställa om ett nytt förslag utifrån de
riktlinjer för ombyggnadsverksamheten som redovisats ovan.

Regeringens förslag om besparingar av räntesubventionerna i
redan beviljade lån

Regeringens förslag om en minskning av de statliga räntesubventionerna i
form av räntebidrag och räntelån för hyres- och bostadsrättshus med 300
milj. kr. fr.o.m. den 1 juli 1989 är bristfälligt redovisat. Det framgår inte av
propositionen hur denna minskning skall läggas ut på aktuella årgångar i
bostadsbeståndet. Det framgår ej heller vilka konsekvenser åtgärden får för
de boendes hyreskostnader. Föredraganden aviserar endast att i annat
sammanhang återkomma i denna del.

Enligt vår mening måste det för att en sådan besparing skall kunna ske även
om den kan motiveras utifrån de effekter marginalskattesänkningen får
för egnahemsägarnas underskottsavdrag - vid beslutstillfället klart framgå
vilka konsekvenser för de boende som blir följden. Vi anser därför att något
beslut i denna del ej bör fattas innan förslaget redovisats i sin helhet.

Propositionen bör därför avslås i denna del.

Det oprioriterade byggandet

Den föreslagna utformningen av begränsningen av det oprioriterade byggandet
är även enligt vår mening felaktig. Det torde vara klart otillräckligt för att
minska överhettningen i storstadsområdena, samtidigt som bl.a. sysselsättningsskäl
talar för att någon generell begränsning av det oprioriterade
byggandet utanför Stockholms- och Göteborgsregionerna ej bör ske. En
neddragning av det oprioriterade byggandet bör därför bara ske i koncentrationsorter
med ett klart dokumenterat nybyggnadsbehov av bostäder. Detta
bör ges regeringen till känna.

Enligt vår mening måste således propositionens förslag i dessa hänseenden
modifieras av bl.a. regionalpolitiska skäl. Begränsningen av det oprioriterade
byggandet i Stockholm torde ej vara tillräcklig. Vi anser därför att i
enlighet med vårt tidigare förslag en särskild investeringsavgift på 25 % för
byggande av kontors- och industrilokaler bör införas. Intäkterna av avgiften
skall återföras till regionen för investeringar i bl.a. bostäder.

Vidare krävs enligt vår mening särskilda stimulanser för byggande av
mindre lägenheter i syfte att framför allt lindra bostadsbristen bland

13

Mot. 1988/89

Fi26

Hemställan

Med hänvisning till vad som anförts hemställs

1. att riksdagen avslår prop. 1988/89:47 i den del som avser villkoren
för räntebidrag till ombyggnadsverksamhet i enlighet med vad som
anförs i motionen,

2. att riksdagen under förutsättning av bifall till yrkande 1 beslutar
avslå prop. 1988/89:47 även i den del som avser förslaget om utökning
av ramen för tilläggslån avseende åtgärder i hus yngre än 30 år i
enlighet med vad som anförs i motionen,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om nya riktlinjer för
ombyggnadsverksamheten i enlighet med vad som anförs i motionen,

4. att riksdagen med avslag på prop. 1988/89:47 i denna del som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om
inriktningen av det oprioriterade byggandet,

5. att riksdagen med avslag på prop. 1988/89:47 i denna del som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om
minskade räntesubventioner i hus ombyggda före 1975,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen i övrigt anförs om bostadspolitikens inriktning, åtgärder för
att minska obalanserna på bostadsmarknaden och stimulanser för
nyproduktion av bostäder.

Stockholm den 16 november 1988
Agne Hansson (c)

Rune Thorén (c)

Ivar Franzén (c)

Stina Gustavsson (c)

Elving Andersson (c)
Birger Andersson (c)

ungdomar. Ett särskilt stimulansbidrag till kommunerna om 30 000 kr. för
varje påbörjad lägenhet på upp till 60 m2 bör införas. För detta ändamål bör
anvisas ett anslag om 150 milj. kr., vilket motsvarar en produktion av 5 000
lägenheter.

Ovan redovisade förslag innebär enligt vår mening betydande stimulanser
för att öka tillgången på bostäder. De ger möjligheter till ett mer planerat och
långsiktigt överförande av resurser till produktion av bostäder och ej de
drastiska effekter på befintlig byggnadsverksamhet som regeringens förslag
ger. Detta bör ges regeringen till känna.

14

.. * ■ ■