med anledning av prop. 1988/89:47 om vissa ekonomiskpolitiska

Motion 1988/89:Fi21 av Carl Frick m.fl. (mp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89:Fi21

av Carl Frick m.fl. (mp)
med anledning av prop. 1988/89:47 om vissa ekonomiskpolitiska
åtgärder, m.m.

I prop. 1988/89:47 redovisar regeringen sin bedömning av Sveriges ekonomiska
utveckling för de närmaste åren. Bedömningen är utomordentligt
kortsiktig och berör därmed inga långsiktiga fundamentala problem i svensk
ekonomi.

Propositionens huvudtankar utgår ifrån att Sverige bör sträva okritiskt
efter ekonomisk tillväxt - ökad penningomsättning. Om man inte ser till
tillväxtens innehåll är det stor risk att detta leder till ökad miljöförstöring och
ökad utplundring av naturtillgångar. Miljöpartiet de gröna menar att den
materiella förbrukningen måste minska.

Miljöpartiet de gröna anser att det är bokstavligen livsviktigt att föra en
långsiktig ekonomisk politik som främjar ett uthålligt solidariskt samhälle i
balans med naturen.

Ökat arbetskraftsutbud

Miljöpartiet de gröna ställer sig bakom regeringens förslag att asylsökande
skall kunna komma ut på svensk arbetsmarknad innan deras ärenden har
avgjorts. Det främsta skälet för detta är humanitärt.

Miljöpartiet de gröna ställer sig bakom regeringens förslag att de
pensionärer som vill fortsätta att yrkesarbeta också efter pensionsdagen skall
få behålla en rimlig ersättning för det efter skatt. Det måste vara riktigt att i
vårt samhälle ta vara på och använda människors kunnande och uttalade
arbetsvilja.

De föreslagna åtgärderna skall dock inte vara av kortsiktig karaktär och
dikterade av den nuvarande situationen på arbetsmarknaden.

Varken asylsökande eller pensionärer skall betraktas som en arbetskraftsreserv
som man skall bolla med allt efter den aktuella situationen.

Flaskhalsutbildning

Miljöpartiet de gröna ställer sig bakom regeringens förslag om flaskhalsutbildning.

Slopa multifiberavtalet

Miljöpartiet de gröna ställer sig bakom regeringens förslag att upphäva
multifiberavtalet som missgynnar u-länderna och ensidigt gynnar företag
inom EG. Samtidigt måste vi i Sverige kunna värna om en textilindustri som

gör det möjligt för oss att klara en grundläggande försörjning av kläder under Mot. 1988/89

långvariga försörjningskriser. Förutsättningen för att miljöpartiet de gröna Fi21

accepterar regeringens förslag är att det införs sociala klausuler som
motverkar företagares exploatering av barn och kvinnor under oacceptabla
arbetsförhållanden.

Reformera det svenska jordbruket och
livsmedelsproduktionen

Miljöpartiet de gröna ställer sig bakom regeringens önskan att reformera det
svenska jordbruket. Partiet anser att det är bra att jordbruket kan komma
över till ett brukarstöd i form av en arealersättning. Den hittills förda
jordbrukspolitiken har misslyckats på flera viktiga områden bl.a. när det
gäller miljö- och resurspolitiken.

Beredskapsmålet

Miljöpartiet de gröna anser att jordbruket är viktigt av sårbarhets- och
beredskapsskäl. Dagens jordbruk med ett stort beroende av importerade
insatsmedel som konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel är mycket
sårbart. Miljöpartiet de gröna vill kraftigt minska användningen av dessa
insatsmedel.

Konsumentmålet

De relativt höga matpriserna i Sverige beror till stor del på förädlingsindustrin
och handeln samt världens högsta matskatt, momsen. Miljöpartiet de
gröna anser att det skall vara en balans mellan livsmedlens olika kostnadselement
och vill därför delta i ett arbete för att komma till rätta med de
konstaterade obalanserna mellan de olika produktionsleden. Av sårbarhetsskäl
måste vi starta en decentraliseringsprocess för livsmedelsindustrin.

Inkomstmålet

Miljöpartiet de gröna instämmer i regeringens synpunkter att dagens prisstöd
är ett trubbigt instrument när det gäller att nå inkomstmålet. Miljöpartiet de
gröna har som en av grunderna för sin jordbrukspolitik att jordbrukarna skall
ha en god bärgning för sitt slit. Samtidigt vill miljöpartiet de gröna med
skärpa framhålla att tillståndet i det svenska jordbruket är resultat av en snart
40-årig medveten politik som de svenska jordbrukarna lojalt har följt.

Det regionalpolitiska målet

Jordbruket är positivt för regionalpolitiken, och miljöpartiet de gröna anser
att hela åkerarealen behöver utnyttjas för att klara produktionen av i första
hand baslivsmedel och i andra hand energi.

Miljömålet

Den förda jordbrukspolitiken har lett till att det bedrivs ett jordbruk som
skadar miljön samtidigt som det inte ens har lett till ekonomisk vinning för

samhället. Desom har gynnats har främst varit producenter av insatsmedel. Mot. 1988/89

En modernisering och förnyelse av det svenska jordbruket måste ha som Fi21
mål att avveckla kemikaliejordbruket och ge landet ett jordbruk som är
uthålligt och resursbevarande och inte bidrar till att förstöra vattendrag och
hav. Miljöpartiet de grönas skrift Avvecklingsplan för kemikaliejordbruket
visar hur detta skulle kunna ske.

Urholka inte den ekologiska grunden - våra naturliga
livsförutsättningar

Ständigt ökad ekonomisk och materiell tillväxt leder till allt snabbare
miljöförstöring och vi kommer därmed inte att kunna minska den som pågår.

Det finns i dag inga påtagliga tecken på att vi är på väg åt rätt håll i denna
fråga. All önskad kunskap visar på motsatsen. Det finns långt fler rapporter
om försämringar än om förbättringar. Den ökade miljöförstöringen kommer
att ställa oss inför rader av ekologiska katastrofer av de slag som vi fick
uppleva i Västerhavet sommaren 1988. Vi vet att våra skogar far illa, att vi
har jordbruksgifter i grundvatten och i dricksvatten, att markförsurningen
bara ökar, osv. Detta medför att vår livsgrund förstörs alltmer och därmed
rycks grunden undan för ett uthålligt fungerande demokratiskt samhälle.

Regeringen tar i sin proposition inte upp de långsiktiga konsekvenserna för
landets ekonomi av att naturens produktionsförmåga på land och i hav
kommer att sjunka och i vissa fall reduceras till noll. En ekonomisk politik
som har som ledande riktmärke att öka förbrukningen av icke förnybara
resurser och ökad penningomsättning leder obönhörligen till att vi kommer
in i svåra bristsituationer. Om de knappare resurserna skall kunna fördelas
på ett solidariskt rimligt sätt kommer vi att tvingas in i planhushållning av slag
som vi inte vill ha. Vi ser redan tecken på detta med de fiskekvoter som man
förhandlar om för Östersjön och andra aktuella fiskevatten. Det marknadsliberala
EG står för betydande delar av dessa förhandlingar.

Regeringens proposition tyder på att regeringen med finansministern i
spetsen inte förstår vad vi står inför och att man i regeringen uppenbarligen
hyser den uppfattningen att naturen måste rätta sig efter finansministern.

Den i propositionen föreslagna ekonomiska politiken är långsiktigt förstörande/framtidsförbrukande
och är därför orimlig - förutsatt att vi är överens
om att kommande generationer också har rätt till goda och drägliga liv.

Den offentliga sektorn

Konsekvenserna av åldersfördelning, livsstil och utarmning av landsbygden

Regeringen tar i sin proposition inte upp de långsiktiga konsekvenserna för
landets ekonomi som de stora förändringarna i befolkningens åldersfördelning
och flyttningen till storstadsområdena kommer att innebära. På samma
sätt tar regeringen inte heller upp de långsiktiga konsekvenserna som vår
livsstil har för vården och arbetskraftsutbudet.

18

Hotet mot den offentliga sektorn

Den offentliga - den solidariska - sektorn utsätts för utomordentligt hårda
attacker. Den sägs vara ineffektiv och många gånger människofientlig. Det
finns all anledning att reagera mot de strävanden till demontering av den
offentliga sektorn som finns och mot det sätt på vilket man verbalt behandlar
dem som arbetar inom denna sektor. Människor som i många fall gör ett
hängivet och uppoffrande arbete. Den offentliga sektorn kommer att utsättas
för ett mycket starkt tryck för ökade satsningar och kostnader framöver
beroende på miljörelaterade sjukdomar och skador. Ur långsiktig såväl
mänsklig som statsfinansiell synpunkt måste det vara av vikt att utröna hur
bl.a. förändringar i trafikvolym och trafikrytm kan komma att påverka såväl
den offentliga som den privata sektorn. Miljöpartiet de gröna motsätter sig
inte privatisering av de delar av den offentliga sektorn som inte har med
solidariteten mellan medborgarna att göra, som t.ex. hamburgerbarer och
hotell. Miljöpartiet de gröna kan också tänka sig att visa delar av t.ex.
kommunal verksamhet läggs ut på entreprenad efter ett anbudsförfarande
där också den kommunala delen får en rejäl chans.

Miljöpartiet de gröna vill verka för att det skall finnas en mångfald och en
valfrihet inom den solidariska sektorn så att många olika behov kan
tillfredsställas inom de ramar som vi måste ställa upp. De problem som finns
har ofta med skalan att göra och det är säkert bra om man kan ta vara på de
positiva resultat som har uppnåtts inom näringslivet med hjälp av divisionalisering
och decentralisering. Att frigöra och positivt nyttiggöra människors
skaparförmåga och vilja att ta ansvar kan vara en viktig del i förnyelsen av
den offentliga sektorn. Miljöpartiet de gröna är positivt inställt till olika
försök att prova nya system och metoder inom den offentliga sektorn. Det
viktiga är att alla erbjuds bra och likvärdig service.

Den affärsmässiga synen

Inom den offentliga sektorn finns ett antal affärsdrivande verk, bl.a. posten.
SJ och televerket, med lönsamhetskrav. Lönsamhetsaspekten leder till att
man lätt kommer bort från det primära syftet att ge alla medborgare en god
och billig service oavsett var de bor i landet. Den solidariska idén som en gång
var bärande kommer på detta sätt lätt bort i hanteringen och det kan
miljöpartiet de gröna inte acceptera. Det borde göras upp distinkta mål för
de affärsdrivande verken och de prioriteringar som dessa medför.

Bostadspolitiken

Miljöpartiet de gröna vill att:

hela Sverige skall leva,

arbete och bostäder skall fördelas rättvist över landet,

bostadsytan skall fördelas bättre.

Storstäderna växer oavbrutet och regeringspartiets egna makthavare i
kommunerna stimulerar ständigt denna tillväxt genom att uppmuntra företag
och organisationer att etablera sig där. De får service, mark och utrymmen
för kontor, hotell, konferenslokaler, bilparkeringar och kringservice.

Än värre blir det om det nybildade institutet för framtidsstudier med Mot. 1988/89
professor Åke Andersson får förverkliga sina idéer om att samhällsstödet Fi21
skall gå till ett litet fåtal centralstäder i hopp om att ”spin-off-effekten” på
glesbygden skall ge den vad den behöver för att överleva - och utvecklas?

Att bygga bostäder är uppenbarligen varken intressant eller lönsamt. Trots
det förbud som gäller, att kontor o.d. i Stockholm skall vänta, byggs för
närvarande 100 000 m2 kontorsyta (t.ex. bara Globen i Stockholms nära
förort Årsta 124 000 m2) initierat av kommunen själv genom tvingande avtal.

Bostadsköerna växer och spekulationerna på marknaden ökar i takt med
priser och efterfrågan från alla som skall arbeta i dessa företag och
organisationer.

Glesbygden dräneras på välutbildad arbetskraft till förmån för den
expansiva storstaden - med makthavande politikers goda minne och aktiva
stöd.

I storstädernas centrala delar sker en kontorisering som behöver bytas mot
en ”bostadisering”.

Samtidigt har det visat sig att statistiskt uträknat så finns i Stockholms
kommun en bostadsyta motsvarande 60 m2 per innevånare - alla inräknade.

Denna bostadsyta är nu mycket ojämnt fördelad och därför behövs styrmedel
som stimulerar en bättre fördelning av den. Miljöpartiet de gröna önskar på
sikt minska och förändra bostadssubventionerna.

Därför vill miljöpartiet de gröna
stoppa storstadstillväxten

sprida jobben och bostäderna och bidra till att den befintliga bostadsytan
fördelas jämnare bland befolkningen

stoppa hotet mot byggnation av park- och naturmark som ständigt ökar i de
tätbebyggda områdena och hotet för människornas fysiska och psykiska
hälsa

hindra den rivningsvåg som hotar med indraget stöd till ombyggnader
att befintlig äldre bebyggelse skall bevaras och varsamt rustas upp
införa stimulansbidrag för ombyggnad av kontor till bostäder i storstädernas
centrala delar

En ny ekonomisk politik på ekologisk och solidarisk grund

Enligt miljöpartiet de gröna måste vi i Sverige föra en ekonomisk långsiktig
politik som är präglad av ödmjukhet och ansvarstagande gentemot natur och
miljö. En sådan politik måste stimulera till en ändrad livsstil som leder till
minskad användning av råvaror och främjar:
återanvändning och recirkulation
mindre storskalighet
färre transporter på vägar och i luften
ökade transporter på järnvägar
minskad sårbarhet

ökad miljömedvetenhet i hela samhället
inhemsk och internationell solidaritet

En ändrad livsstil med mindre slöseri och förstöring innebär att vi i Sverige

måste ge upp vår önskan att ständigt öka vår materiella levnadsstandard 20

uttryckt sorn procentuell ökning av bruttonationalprodukten - BNP. Mot. 1988/89

För att ändra den ekonomiska politiken så att vi närmar oss möjligheterna Fi21
att leva innanför de ramar som naturen sätter och vad människor tål måste
bl.a. följande åtgärder vidtagas enligt miljöpartiet de grönas Gröna Lunta
för 1988/89 från januari 1988:
sänka arbetsgivaravgifter utanför de ekonomiskt överhettade områdena
sänka arbetsgivaravgifter inom vården
höja drivmedelsskatter med kompensation till glesbygden
införa skatt på flygbränsle

höja oljeskatter så att priser motsvarar priset 1985 och att skatten regleras
så att realpriset på olja inte sjunker
höja elskatten

höja avgifterna på konstgödsel och jordbruksgifter som återförs som
arealersättning till odlarna
införa miljöskatter

införa skatter på engångsförpackningar

ta bort moms på svensk basmat med höjning av den allmänna momsen
införa den skattefria zonen - ett radikalt höjt grundavdrag för inkomster av
arbete och pensioner

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen med avslag på prop. 1988/89:47 i motsvarande delar
som sin mening till regeringen ger till känna vad som i motionen har
anförts om den ekonomiska politiken, jordbrukspolitiken, arbetsmarknadspolitiken
och bostadspolitiken,

2. att riksdagen beslutar att den garanterade låneräntan för
ombyggnad höjs med 0.1 %,

3. att riksdagen beslutar att kravet för ROT-bidrag på ombyggnad
”sorn nybyggt” tas bort,

4. att riksdagen beslutar att den garanterade låneräntan för
nybyggnad och befintliga lån höjs med 0.1 %,

5. att riksdagen beslutar att stimulansbidrag införs för ombyggnad
av kontor till bostäder i storstädernas centrala delar,

6. att riksdagen beslutar att dessa regler skall gälla fr.o.m. den 1.1
1989.

Stockholm i november 1988
Carl Frick (mp)

Inger Schörling (mp) Claes Roxbergh (mp)

Åsa Domeij (mp) Jill Lindgren (mp)

21