med anledning av prop. 1988/89:142 om fortsatt Mot

Motion 1988/89:Fi54 av Anne Wibble m.fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:Fi54

av Anne Wibble m.fl. (fp)
med anledning av prop. 1988/89:142 om fortsatt Mot

valutareglering, m.m. H54-58

Regeringen föreslår i propositionen att valutaregleringen skall förlängas
och gälla i ytterligare ett år, dvs. till den 30 juni 1990. 1 propositionen
föreslås också ett par kompletteringar i taxeringslagen med anledning av att
stora delar av valutaregleringen så småningom skall slopas. Alla utlandstransaktioner
föreslås ske genom valutabank eller fondkommissionär. Valutabank
och fondkommissionär föreslås bli skyldiga att lämna kontrolluppgifter
rörande utländska värdepapper och valutabankerna blir dessutom
skyldiga att lämna kontrolluppgifter i fråga om vissa betalningar till
och från utlandet.

Den begärda förlängningen kan synas förvånande efter både riksbanksfullmäktiges
och riksdagens beslut att valutaregleringen skall avvecklas.
Riksbanksfullmäktige har emellertid begärt ytterligare förlängning för att
lösa ett antal övergångsproblem, främst vad gäller skattekontroll och statistik
över utlandsbetalningar.

Det är utmärkt att valutaregleringen är på väg att avskaffas. Vi har länge
hävdat att en fungerande marknadsekonomi förutsätter såväl frihandel
som fria kapitalflöden. Valutaregleringen har fördröjt nödvändiga anpassningar
som utvecklingen utomlands ställer på svensk ekonomi och varit
direkt skadlig för svensk samhällsekonomi.

Av den anledningen är vi inte tillfredsställda med den takt i vilken avvecklingen
sker. Vi anser det inte rimligt att förlänga den ytterligare ett år,
utan föreslår att tidsfristen sätts till den sista december i år. Regeringen har
haft nog med tid att utarbeta övergångsregler och vi stöder därför inte
argumentationen i propositionen att mer än ett år till skulle krävas.

Under den övergångstid vi bedömer rimlig, nämligen ett halvt år, kan vi
acceptera att alla betalningar måste ske genom valutabank. När valutaregleringens
s.k. hårda kärna avvecklas måste emellertid även denna kvarvarande
reglering övervägas på nytt. 1 princip är detta en allvarlig konkurrensbegränsning
på det finansiella tjänsteområdet. Denna konkurrensbegränsning
kan i praktiken komma att innebära att de svenska juridiska och
fysiska personer som vill genomföra transaktioner i utlandet och därvid
utnyttja utländska banker till detta, tvingas att betala dubbla avgifter, dvs.
dels till den svenska valutabanken, dels till sin utländska kontakt. Alla
sådana restriktioner och konkurrensbegränsningar leder till högre kostnader
för konsumenterna. Restriktionen motiveras av skattekontrollskäl.
Dessa måste naturligtvis tas på allvar. Stora ansträngningar bör emellertid

1 Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr Fi54—58

göras för att lösa rimliga krav på skattekontroll utan att permanenta det nu Mot. 1988/89

föreslagna monopolet för bankväsendet. Fl54

Propositionen behandlar formerna för den skattekontroll som blir nödvändig
när valutaregleringen avskaffats. Regeringen föreslår att en valutabank
eller fondkommissionär som förvarar utländska värdepapper i depå
eller kontoför sådana enligt valutabestämmelserna skall vara skyldig att
utan anmaning lämna kontrolluppgifter om ränta eller annan utdelning
som hänför sig till dessa papper. Detta förslag ansluter sig till det som gäller
motsvarande innehav inom landets gränser och vi anser det vara en rimlig
utsträckning av bankernas och fondkommissionärernas skyldigheter.

Överhuvudtaget anser vi att principen i skattekontrollen bör vara att inga
specialregler skapas endast därför att de skattskyldiga gör utlandsaffärer,
utan att sådana transaktioner i skattekontrollen behandlas på samma sätt
som inhemska transaktioner.

Därför ställer vi oss mycket tveksamma till propositionens förslag rörande
kontrolluppgifter för transaktioner över 25 000 kr. från utlandet. Här
införs ett speciellt moment och en ny princip som inte gäller transaktioner
inom landet. Beskattningen avser inkomster och utdelningar, inte det faktum
att någon gör en transaktion. Undantag från denna princip finns, t.ex.
omsättningsskatten på aktier och andra värdepapper, men dessa är enligt
vår uppfattning skadliga och bör avskaffas. Därför är det helt ologiskt och
från integritetssynpunkt oförsvarligt att införa skattekontroll på basis av
transaktioner. Effekten av förslaget blir i första hand att skattemyndigheterna
samlar på sig en stor mängd irrelevanta uppgifter, för — som det faktiskt
påpekas av föredragande statsråd — uppgiftsskyldigheten "borde... endast
avse betalningsuppdrag som är av direkt betydelse för beskattningen”. Därmed
är det fullt tillräckligt med det tidigare nämnda förslaget om kontrolluppgifter
om ränta och annan utdelning. Vi avvisar således förslaget om
allmän anmälningsplikt för vissa transaktioner.

Vi stöder inte heller förslaget att valutabank och fondkommissionär skall
lämna uppgifter om det antal och slag av värdepapper som avyttrats under
året och beloppen för detta. Den regeln pekar i samma riktning som den
proposition om taxeringsrevision (prop. 1987/88:65 om vissa ändringar i
reglerna om taxeringsrevision m.m.) som regeringen lade fram hösten 1987
och som vi då gick emot. Innan riksdagen antog den var generella taxeringsrevisioner
inte tillåtna. Myndigheterna hade alltså inte rätt att kontrollera
ett företags alla kunder genom en förberedande uppgiftsinsamling. Vi anser
fortfarande att den ordningen bör gälla.

Skattemyndigheterna bör således åläggas att uppge namn på den eller de
personer om vilka uppgifter begärs.

När propositionen om taxeringsrevision lades fram hävdades att anledningen
till att namnet inte skall lämnas ut på den som revisionen avser är
den sekretess som den skattskyldige åtnjuter hos skattemyndigheterna. Vi
skrev i vår motion då att den motiveringen inte var relevant och det anser vi
fortfarande: Denna sekretess avser nämligen "enskilds personliga eller ekonomiska
förhållanden”, dvs. inte hans identitet.

Riksdagen bör avslå förslaget att skattemyndigheterna skall få generella
förteckningar över all försäljning och i stället begära förslag från regering- 2

en om att de tidigare gällande kraven att myndigheterna preciserar sina Mot. 1988/89

syften återinförs. Överhuvudtaget bör utgångspunkten vara att inga special- Fi54

regler gäller den skattekontroll som utlandstransaktioner utsätts för, utan
normal kontroll av räntor och andra utdelningar i kombination med vanlig
deklarationsskyldighet för den skattskyldige bör gälla.

Hemställan

Med anledning av det anförda hemställs

1. att riksdagen med avslag på proposition 1988/89:142 beslutar
om förlängning av valutaregleringen till den 31 december 1989 i enlighet
med vad som i motionen anförs,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om valutabankernas monopolsituation för utlandsbetalningar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om specialregler i skattekontrollen som enbart berör
utlandsaffärer,

4. att riksdagen avslår förslaget om kontrolluppgifter för transaktioner,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om reglerna för generella taxeringsrevisioner utan
angivande av namn på den som skall revideras.

Stockholm den 21 april 1989
Anne Wibble fp)

Lars De Geer fp) Ingela Mårtensson fp)

Lars Leijonborg fp)

3