Lika eltaxor för alla kommuninvånare

Motion 1991/92:N427 av Erling Bager m.fl. (fp)

Att distribuera el till kommunmedlemmar är otvetydigt
en kommunal angelägenhet. Vårt lands
kommunallagstiftning uttrycker också att kommuninvånare
inom en och samma kommun skall betala lika taxor för lika
service. Detta sker ej när det gäller eltaxor inom en del
kommuner.

I exempelvis Göteborg och Mölndals kommuner finns
två distributörer av el. Dels är det det Kommunala
Energiverket, dels Yngeredsfors Kraft AB. Det sistnämnda
kraftföretaget har koncession för distribution inom
Göteborg till kommundelarna Askim, Hovås, Billdal och
Göteborgs södra skärgård. Inom Mölndals kommun är det
stadsdelarna Kållered och Lindome som är anslutna till
Yngeredsfors Kraft AB. För invånarna i dessa
kommundelar innebär detta betydligt högre eltaxor.

Enligt beräkningar för 1989 och 1990 betalade invånarna
i Askim-området och i Göteborgs södra skärgård ca 21 %
högre taxor för el än andra invånare i Göteborg.
Detta innebär att över 10 000
hushåll fick betala tillsammans över 10,5 milj.kr.
extra i eltaxor. Detta trots kommunallagstiftningens
intentioner om lika taxor.

Anledningen till de högre taxorna är bestämmelserna
om områdeskoncession i ellagen. Det måste upplevas som
otillfredsställande att ellagen kan ta över och gälla före de
bestämmelser i kommunallagen som skall garantera lika
villkor för invånarna inom en och samma kommun.

I nuvarande lagstiftning är det oklart om en kommun får
ge bidrag till eldistributörer inom kommunen med
skattemedel. Kommunalägda elverk kan heller inte
''beskatta'' sina abonnenter för att uppnå en
elprisutjämning när en annan eldistributör verkar inom
kommunen. Detta innebär faktiskt ett ekonomiskt skydd
för kraftbolag som innehar koncessioner, främst inom
tätorter där kostnaden för distributionen av el är lägre än i
glesbygden.

I Jönköpings kommun har man dock delvis försökt
genomföra en utjämning av eltaxorna med kommunala
medel. Kommunen beräknade där kostnaden för ett avtal
med 2 st
kraftbolag 1990 till ca 11 milj.kr.
per år.

Kammarrätten har emellertid i en dom i december 1989
förklarat att Jönköpings beslut vilar på orättvis grund och
att det därför skall upphävas. Enligt kammarrätten skulle
kraftbolaget Smålands Kraft AB:s abonnenter gynnas
obehörigen genom den tilltänkta subventionen från
Jönköpings kommun. Kammarrättens beslut har
överklagats till regeringsrätten.

Utifrån gällade lag besitter således kommuner, som
inom dessa gränser har flera koncessioner för eldistribution,
i realiteten mycket begränsade möjligheter att få till stånd
ett enhetligt koncessionsområde med en gräns som
sammanfaller med kommungränsen. Enda möjlighet synes
idag vara om berörda kraftbolag accepterar en försäljning.

När denna problemfyllda situation uppstår bör en
kommun på laglig grund kunna påkalla en förändring av
gränserna för områdeskoncessionen -- givetvis med rimligt
andrum för anpassning av berörda eldistributörers
verksamhet där.

En kommun måste kunna föra en samordnad
energipolitik och då är en förutsättning att kommunen har
möjlighet utgöra ett koncessionsområde, inom vilket
distributionen sedan kan utföras antingen i egen regi eller
genom entreprenör.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
ellagen och kommunallagen så att lagstiftningens
intentioner om lika behandling av kommuninvånare kan
upprätthållas,

2. att riksdagen hos regeringen begär en ändring i ellagen
som underlättar bildandet av koncessionsområden vilka
följer kommunens gränser.

Stockholm den 27 januari 1992

Erling Bager (fp)

Ingela Mårtensson (fp)

Kenth Skårvik (fp)