Liberal handlingsplan för ökad jämställdhet

Motion 2003/04:A307 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

1 Sammanfattning

Jämställdhet handlar om makt. Kvinnor har på de flesta av livets områden mindre makt och möjlighet att påverka sina liv än män har. Därför består den viktigaste jämställdhetsutmaningen i att möjliggöra för fler kvinnor att få ökad makt och ökat inflytande över sina egna liv. Mannen är normen och kvinnan undantaget. Vi anser därför att det behövs en liberal handlingsplan som angriper de grundläggande orsakerna till vårt ojämställda samhälle. Det handlar t.ex. om att

• öka kvinnors egenmakt,

• bryta upp de offentliga monopolen,

• höja kvinnodominerade arbetens status,

• tillsätta en plan för att höja underbetalda kvinnogruppers löner inom den offentliga sektorn,

• överföra lönediskrimineringsmål till allmän domstol,

• satsa på ökat kvinnligt företagande,

• sänka skatten på hushållsnära tjänster,

• införa en jämställdhetsbonus i föräldraförsäkringen.

2 Innehållsförteckning

1 Sammanfattning 1

2 Innehållsförteckning 2

3 Förslag till riksdagsbeslut 3

4 Liberal jämställdhetspolitik 5

5 Jämställdhet handlar om makt och synliggörande 5

5.1 Ekonomisk makt 6

6 Stress och press – vår tids devis? 7

7 En liberal handlingsplan för ökad jämställdhet 8

8 Ökad egenmakt i arbetslivet 8

8.1 Rätt till fortbildning 10

9 Kvinnors företagande – en välfärdsfråga 10

10 Lika lön för lika arbete – hur länge skall vi vänta? 11

10.1 Jämställd skattepolitik 12

10.2 Fler kvinnor i chefspositioner 13

10.3 Skärpning av jämställdhetslagen 13

11 Jämställdheten i näringslivet 14

12 Jämställdhet i familjelivet – står tiden stilla? 15

12.1 Inför jämställdhetsbonus 15

12.2 Reformera föräldraförsäkringen 16

12.3 Köp fri tid 16

12.4 Jämställdhet – en del av alla politikområden 16

3 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om makt och synliggörande.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om liberal handlingsplan för ökad jämställdhet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökad egenmakt i arbetslivet.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att konkurrensutsätta den offentliga sektorn.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en flexiblare arbetstidslagstiftning.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett system med individuella kompetenskonton.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kvinnligt företagande.1

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att lönediskrimineringen måste brytas.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en plan för att höja underbetalda kvinnogruppers löner inom den offentliga sektorn.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att slopa sambeskattningen.2

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att diskrimineringstvister bör handläggas av allmänna domstolar i stället för av den partssammansatta Arbetsdomstolen (AD).

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om aktiv opinionsbildning i näringslivet.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett jämställdhetsmärkningssystem.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa en jämställdhetsbonus.3

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att stärka anställningsskyddet för gravida och föräldralediga.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att möjliggöra att överlåta dagar åt en annan person både vad gäller föräldraförsäkring och tillfällig föräldrapenning.3

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det skall vara möjligt för de föräldrar som vill att ta ut en del av föräldraförsäkringen samtidigt.3

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om bättre föräldraförsäkringsvillkor för företagare.3

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skattesubventioner för hushållsnära tjänster. 1

1 Yrkande 7 hänvisat till NU.

2 Yrkandena 10 och 19 hänvisade till SkU.

3 Yrkandena 14, 16, 17 och 18 hänvisade till SfU.

4 Liberal jämställdhetspolitik

Liberaler har en lång och stolt tradition på jämställdhetsområdet. Vi kämpade för allmän och lika rösträtt och vi drev igenom den första jämställdhetslagen. Under decenniers gång har jämställdheten vunnit terräng, men mycket återstår att göra för att Sverige skall kunna kallas ett jämställt land. Att få ansvar för familj och barn att gå ihop med ansvar och ambitioner i arbetslivet är en av dagens största utmaningar på jämställdhetsområdet. Konkret handlar det om att få större möjligheter att påverka sitt eget liv, bättre arbetsvillkor och rättvisa löner oavsett kön.

Liberalismens främsta utgångspunkt är den enskilde individen. Feminism handlar till stor del om att se strukturer. Den liberala feminismen identifierar de strukturer som skapar männens överordning och kvinnors underordning, och vill förändra dem så att individerna kan forma sitt liv oberoende av kön.

Jämställdhet handlar naturligtvis om både kvinnor och män, att människor skall kunna forma sina liv oavsett könstillhörighet. Men om vi verkligen skall kunna förändra dagens könsrollssamhälle måste vi våga se verkligheten som den är. På de flesta av livets områden har kvinnor mindre makt och möjligheter än vad män har. Både kvinnor och män är fångna i den tvångströja som könsrollerna skapar. Vi har därför oavsett kön allt att vinna på ett jämställt samhälle, makt i vardagen, i arbetslivet, över hushållsekonomin såväl som i samhället i stort. Liberala feminister vill att mer makt skall gå till kvinnan själv, inte till staten och samhällsapparaten. Den liberala jämställdhetsutmaningen består därför i att se till att kvinnor får ökad makt över sina egna liv.

Det var inte genom tomt prat som Bengt Westerberg under sin tid som jämställdhetsminister 1992–1994 blev utsedd till ”Årets hederskvinna”. Bengt Westerberg kom under sina år som den högst ansvarige för jämställdhetsfrågorna att driva igenom en lång rad viktiga jämställdhetsreformer. I propositionen ”Delad makt – Delat ansvar” lades en ny grund för det fortsatta jämställdhetsarbetet. Den stora Kvinnomaktutredningen tillsattes med uppgift att kartlägga och analysera kvinnors och mäns olika villkor vad gäller makt och inflytande på livets alla områden. En av Kvinnomaktutredningens viktigaste slutsatser var att den klart tydliggjorde de ojämställda villkoren vad gäller pengar, löner, kapital, arbetstid och inflytande över arbetet. Kvinnomaktutredningen visade på det som egentligen varit känt länge – att kvinnor har mindre makt än män på de allra flesta av livets områden.

5 Jämställdhet handlar om makt och synliggörande

Jämställdhet handlar om makt. Förenklat uttryckt har kvinnor i regel mindre makt i arbetslivet liksom män generellt sett har mindre inflytande över familjelivet. Dagens jämställdhetsutmaning handlar därför om att få ”vanliga” kvinnor att känna att de har möjlighet att bestämma mer över sin vardag och sitt arbetsliv. Män behöver i sin tur få större insikt om vilket arbete som krävs för att få vardagslivet att gå ihop, för att på så sätt förstå att det går att vara en delaktig pappa samtidigt som man arbetar precis som det måste gå att vara mamma och samtidigt göra karriär.

Bristen på makt hänger i hög grad ihop med att kvinnor osynliggörs. Ett aktuellt exempel som illustrerar hur kvinnor osynliggörs i förhållande till män är inom media. Två forskare vid Göteborgsuniversitet har funnit att en fjärdedel av dem som syntes i nyhetsprogrammen Aktuellt och Rapport var kvinnor medan kvinnorna utgjorde en tredjedel av dem som var med i regionala sändningar. 74 procent av experterna och 67 procent av politikerna var män i de regionala nyheterna. I Aktuellt och Rapport var 84 procent av de uppvisade makthavarna och experterna män.

I Kvinnomaktutredningens slutbetänkande från 1998 konstaterades att Sverige inte bara är ojämställt när det gäller arbetslivet utan även när det gäller familjelivet. Fem år har gått sedan dess men problemen består. Svenska kvinnor har idag fortsatt huvudansvar för hem och familj, begränsad makt över det egna arbetslivet, lägre lön i förhållande till sina manliga kollegor, och få kvinnor sitter på chefsposter. Sverige må vara världens mest jämställda land, men Sverige är inte ett jämställt land. De orättvisa löneskillnaderna har slutat krympa. Det delade föräldraansvaret går oändligt långsamt framåt. I Frankrike finns det mer än dubbelt så många kvinnor på chefspositioner jämfört med Sverige. Om vi skall lyckas med målsättningen att nå ett jämställt arbete måste vi börja tidigt. Förskola och skola spelar en central roll i arbetet att bryta upp de traditionella och stereotypa könsroller som fortfarande hindrar kvinnor och män, flickor och pojkar från att forma sitt liv efter egna mål och önskningar.

Regeringen presenterade nyligen sin handlingsplan för denna mandatperiod i skrivelsen ”Jämt och Ständigt”. Där konstaterades bland annat att Sverige har nått långt vad gäller andelen kvinnor i direktvalda politiska organ, på såväl kommunal, regional som nationell nivå. Situationen är än mer dyster vad gäller jämställdheten i näringslivet. Få kvinnor sitter på toppositioner inom näringsliv och statliga bolag. Inom högskola och universitet vittnar kvinnliga doktorander att de upplever sig diskriminerade och inte betraktade som jämställda med manliga kollegor. Så långt är vi överens med regeringen om problembilden. Vad är då orsak, och hur förändrar vi verkligheten?

5.1 Ekonomisk makt

Makten över pengarna är en del av vägen mot ett mer jämställt samhälle. I regeringens handlingsplan över jämställdheten, som nämndes ovan, berördes inte frågan om kvinnor, ägande och kapital. Kanske därför att ekonomisk makt traditionellt sett inte har associerats med kvinnor. I Kvinnomaktutredningens slutbetänkande förs ett långt resonemang om begreppet ekonomisk makt. Där konstaterar man att begreppet ekonomisk makt i bemärkelsen ”makt över” och kvinnor sällan kopplas samman. Detta förmodligen därför att makt att råda över sig själv inte varit förbehållet kvinnorna. Begränsas begreppet ekonomisk makt till att gälla makthavare i det privata näringslivet saknar kvinnor ekonomisk makt. Frågor om makt måste kopplas till pengar och ägande.

6 Stress och press – vår tids devis?

Få saker i livet kan anses vara rättvisa i den bemärkelsen att lika villkor och förutsättningar gäller för olika människor. Men tiden, indelad i minuter, timmar, dagar, månader och år, är lika många eller lika få, oavsett om man till yrket är direktör eller lokalvårdare. Jobb, ansvar för hem och familj samt eventuellt någon tid för annat, allt skall rymmas på tjugofyra timmar. Människor har ett grundläggande behov att känna att dessa bitar går ihop och att de är i balans. Det som idag har hänt är att många upplever att de inte har kontroll över dessa bitar, som vi kan kalla livspusslet. Livspusslet är allt detta sammantaget, d.v.s. arbetslivet, familjelivet och den fria tiden. Allt kan inte förändras med politiska medel men något är fundamentalt fel när alltfler människor inte upplever sig att ha kontroll över sin livssituation. För att människor skall kunna växa måste de känna att deras liv är hanterbart. Villkor på jobbet, i barnens skola och i hemmet måste upplevas som acceptabla.

Sjukskrivningstalen i Sverige skenar. Enligt statistik från Riksförsäkringsverket visar det sig att problemet med stressrelaterad ohälsa framför allt drabbar kvinnor och personal inom den offentliga sektorn. Kvinnorna utgör en majoritet av det antal som varit sjukskrivna i mer än en månad. Enligt siffror från Riksförsäkringsverket från juni 2003 var 64 procent av de långtidssjukskrivna kvinnor och 36 procent män. Stress, press och utbrändhet föds ur en känsla av att ha för stort ansvar och för lite makt att påverka.

Enligt en gemensam rapport från TCO och SCB ”Mjuka människor i ett hårt arbetsliv” från maj 2003, visar det sig att det under det senaste årtiondet skett en ökning av de kvinnor, från 42 procent till 54 procent, som upplever det svårare att på fritiden koppla bort tankar på jobbet. 27 procent uppger att detta resulterat i att de har svårare att sova.

Den snabba ökningen av kvinnors ohälsa är ett tydligt exempel på de strukturella skillnader som finns mellan könen i vårt samhälle. Kvinnor blir sjukskrivna i allt större utsträckning och det är den psykiska ohälsan som ökar dramatiskt. I diagnosgruppen depression dominerar kvinnor, 7 % kvinnor jämfört med 3 % män. Av de kvinnor som insjuknar återinsjuknar 70 % och 15–20 % utvecklar kroniska depressionstillstånd.

När problemen med den stressrelaterade ohälsan skall angripas är därför ett könsperspektiv nödvändigt.

Vi vill i denna motion peka på de verktyg som vi anser är mest verkningsfulla för att göra vårt samhälle mer jämställt. Vi anser att Socialdemokraterna har fastnat i ett gammalt strukturtänkande och inte inser att det behövs såväl en djupare samhällsanalys för att finna källan till ojämställdheten som nytänkande och förändringar i synen på hur kvinnor skall få mer makt över sin vardag. Inte heller har regeringen några konkreta förslag på hur de osakliga löneskillnaderna mellan könen skall bekämpas. Vi kan inte lösa dagens jämställdhetsproblem med gårdagens modeller. Jämställdhetsfrågorna har stark politisk sprängkraft och visar på tydliga ideologiska skillnader. Inom högern förnekas ofta att det finns samhälleliga normer om förhållandet mellan kvinnor och män som påverkar enskilda kvinnor – och deras möjligheter att få en rättvis lön eller utrymme att utöva inflytande över sin vardag.

Verkligheten är komplex och de politiska verktygen är mångfacetterade men inte helt utbytbara. Opinionsbildning är väl så viktigt men samtidigt kan inte politiken försumma att analysera vilka villkor som man från politiskt håll konkret kan förändra. Frågan är dock hur kvinnor skall förhålla sig till ett näringsliv som säger att staten måste införa vita hushållstjänster till överkomligt pris men inte vill se sina egna glastak och en statsmakt som säger att näringslivet måste välja flera kvinnor till chefs- och styrelseposter, trots att många kvinnor inte klarar vägen dit bland annat på grund av de faktiska möjligheterna att kombinera en sådan karriär med ansvar för barn och hem tidsmässigt inte går ihop.

7 En liberal handlingsplan för ökad jämställdhet

Vi presenterar nedan ett handlingsprogram som tar sitt avstamp i två av vår tids viktigaste jämställdhetsutmaningar, nämligen att öka kvinnors makt och inflytande över sina liv samt kampen mot de orättvisa lönerna.

• Öka kvinnors egenmakt över arbetet genom en flexibel arbetstidslagstiftning och fortbildning.

• Bryt upp de offentliga monopolen där de flesta kvinnor är verksamma såsom vård, skola och omsorg, så att kvinnor får mer än en arbetsgivare att välja.

• Höj kvinnodominerade arbetens status genom förbättrade arbetsvillkor.

• Tillsätt en plan för att höja underbetalda kvinnogrupper inom den offentliga sektorn.

• För över lönediskrimineringsmålen från Arbetsdomstolen till vanlig domstol.

• Satsa på ökat kvinnligt företagande.

• Sänk skatten på hushållsnäratjänster så att stressade barnfamiljer får mer tid för varandra.

• Inför en jämställdhetbonus för att stimulera fler pappor att ta föräldraledighet.

8 Ökad egenmakt i arbetslivet

Vägen till frihet och inflytande går genom arbetslivet. Flertalet undersökningar visar dock att kvinnor i den offentliga sektorn oftare anger att de saknar inflytande över sitt arbete och därför upplever det som stressigt. Detta innebär att den offentliga sektorn oftare brister på sätt som får konsekvenser på lönenivåer och jämställdhet.

Lite makt och inflytande över den egna arbetssituationen är ofta utmärkande för den offentliga sektorn. Kommunerna och landstingen, såväl som staten, måste bli avsevärt anständigare som arbetsgivare. Folkpartiet vill bryta upp den offentliga sektorns monopol och därmed möjliggöra för kvinnor att få fler än en arbetsgivare. För oss liberaler är en viktig strategi för att stävja den negativa stressen att stärka de enskilda arbetstagarnas ställning på arbetsmarknaden.

Flexiblare arbetstider – ett sätt att nå ökad makt och inflytande

Vänsterpartiet tillsammans med Miljöpartiet har under ett antal år drivit frågan om sex timmars arbetsdag. Frågan är ett tydligt exempel på skiljelinjen mellan liberal och socialistisk politik. Likväl som det finns människor som anser att sex timmars arbetsdag vore önskvärt så finns det människor som vill arbeta som de gör idag eller i vissa fall mer. De kanske vill arbeta mindre när barnen är små, men mer innan dess. Man kanske vill ha arbetstiden fördelad på helt andra sätt. Många människors stress och brist på makt över vardagen skulle kunna förändras radikalt om de hade möjlighet att personligen styra mer över arbetstidens fördelning.

Vi anser därför att den enskildes makt över arbetstiden måste stärkas. Kvinnor, som ofta har huvudansvaret för hemmafronten, skulle behöva en mer flexibel arbetssituation men har i stället den mera stelbenta arbetsorganisationen och de fasta arbetstiderna medan män oftare har ett större inflytande över arbetssituationen. Flertalet undersökningar visar att i synnerhet barnfamiljer är missnöjda med sina arbetstider och vill se än mer flexibla arbetstider. De känner sig pressade mellan krav på arbete och viljan att spendera tid med sina barn.

Folkpartiet vill ha en ny arbetstidslagstiftning som ger större möjligheter att bestämma själv över arbetstidens längd och förläggning. Folkpartiet har i flera år arbetat hårt för en arbetstidsreform som ger större frihet för den enskilde att påverka sin arbetstid. Den femte semesterveckan, inarbetad semester och eventuellt ytterligare lediga dagar skall kunna läggas i en timbank. Den som vill kan använda timbanken för att korta sin normalarbetstid under längre eller kortare perioder. Samtidigt skall det gå att ta ut tiden i timbanken som lön.

Timbanken skulle vara särskilt värdefull för dem som inte har avtal om flexibel arbetstid i dag. Timbanken skulle ge varje arbetstagare möjlighet att ta ut ledighet i timmar och få betydligt större makt över sin vardag. Den ekonomiska stressen skulle minska för dem med små marginaler om de vet att de hade en ekonomisk buffert i form av timbanken. Folkpartiet motsätter sig dock en lagstadgad arbetstidsförkortning eftersom det skulle hota både tillväxt och välfärd.

8.1 Rätt till fortbildning

Dagens arbetsliv ställer allt större krav på kunskap och utbildning. Det handlar om både generella såväl som specialiserade kunskaper och färdigheter, men kanske framför allt om förmågan att inhämta nya kunskaper i ett alltmer föränderligt samhälle. Det finns redan idag behov av återkommande fort- och vidareutbildning och behovet kommer att öka. Utbildningssystemet har som främsta uppgift att ge en bra grund för fortsatt, livslångt lärande och skall ses som en investering för framtiden.

Folkpartiet anser att kompetensutveckling är en viktig fråga för både individen och för samhällets utveckling. Vi är mycket kritiska till att regeringen förhalar frågan om det individuella kompetenssparandet, och vi har därför i en gemensam motion med Moderaterna, Kristdemokraterna och Centern lagt ett förslag i denna fråga.

9 Kvinnors företagande – en välfärdsfråga

Idag startas ungefär vart tredje företag av en kvinna. Siffran över kvinnligt företagande har under de senaste åren legat tämligen konstant. Sverige som land är beroende av att det finns människor som startar eget. Det är bra för de individer som drömt om att få bli sin egen, och det är också bra för Sverige som tillväxtnation. En viktig orsak till att nyföretagandet generellt sett är lågt i Sverige är att de regler som genomsyrar företagandet kännetecknas av krångel. Regeringen har tillsatt flera grupper och utredningar i syfte att förenkla företagarreglerna utan att något hänt. Folkpartiet har sedan länge slagits för att fler måste få chansen att starta och driva företag. Det skulle också ge fler kvinnor möjlighet att fungera som chefer och ledare, och skapa en sund konkurrens om en arbetskraft som ofta både har god utbildning och stor erfarenhet.

Om det skall gå att bryta ny mark för kvinnors företagande behövs det förändringar vad gäller hur regler och lagar är konstruerade. Vid sidan av ett intensifierat förnyelsearbete i kommuner och landsting måste också exempelvis Konkurrensverket vara mer offensivt och granska situationen i välfärdssektorn. Idag anses det som något på gränsen till skamligt att ägna sig åt privat verksamhet som kan ge vinst om företagaren sysslar med tjänster inom välfärdssektorn. Det är en uppfattning som vi liberaler har svårt att begripa. Det är idag tillåtet och accepterat att tjäna pengar på att människor konsumerar alkohol och tobak. Samtidigt skall det vara förbjudet att tjäna pengar på att göra människor friska, ge äldre människor en värdig ålderdom och lära elever räkna och skriva i skolan. Vari ligger problemet med att en kvinnlig företagare, som exempelvis vårdar gamla människor med resurser som hon har erhållit från kommunen genom solidarisk skattefinansiering, kan få en slant över för den tid och energi som hon lägger på sitt arbete? Att öppna kommuner och landsting för nya idéer och nya lösningar – för kvinnors företagande – är en av de viktigaste jämställdhetsåtgärderna vi kan vidta för att ge kvinnor ökad makt över sitt liv och öka jämställdheten i samhället.

Florence Nightingale lever inte längre

Stora delar av den kommunala och offentliga sektorn tycks leva efter devisen att kvinnor i första hand väljer yrke efter ett ”kall”. Kanske bottnar detta i föreställningen att kvinnor skulle drivas av högre moraliska ideal när det gäller yrkeslivet till skillnad från män som skulle drivas av ambitionen att tjäna så mycket pengar som möjligt. Vari ligger annars förklaringen till att man löser bristen på brandmän genom att höja deras löner, men att man inte löser bristen på undersköterskor som arbetar inom t.ex. äldreomsorgen med samma metoder? Idag tjänar en undersköterska i genomsnitt tretusen kronor mindre än en brandman. Könsföreställningarna lever kvar, trots att så många upplever dem som förlegade. Kvinnor är som andra människor fast fler. Kvinnor är precis som män: olika. Det finns män som väljer yrke efter ett djupt och innerligt ”kall” och det finns män som väljer yrke efter status och pengar. Precis samma sak är det med kvinnor.

Folkpartiet tycker därför att det är dags att vi avlivar myten att kvinnors yrkesideal är hämtade från Florence Nightingales tid. Florence Nightingale levde mellan 1820 och 1910 och utpekas som den som etablerade sjuksköterskeyrket, bl.a. för sina insatser under Krimkriget 1854–1856. Nightingale såg sitt arbete som ett ”kall”. Men till skillnad från den tid som Florence Nightingale levde i, lever vi i en tid då kvinnor vill arbeta för sin egen skull och tjäna egna pengar. Men också för att en familj i regel behöver två inkomster för att familjen någon gång ska kunna åka på semester tillsammans eller för att ett barn ska kunna få åka på en språkresa utomlands. Innan vi verkligen kan ta itu med de stora jämställdhetsutmaningarna, måste vi först säga adjö till Florence Nightingale och inse att hennes ideal inte kan styra dagens syn på kvinnors arbete.

10 Lika lön för lika arbete – hur länge skall vi vänta?

Att ha en egen lön är att kunna bestämma över sitt eget liv och kunna forma sin egen framtid. Lönen är också ett av de viktigaste instrumenten en arbetsgivare har för att visa sina medarbetare uppskattning och för att göra yrket lockande. Enligt en rapport från fackförbundet SACO, presenterad under våren 2003, kommer det med dagens takt att ta 60 år innan de orättvisa lönerna mellan könen i offentlig sektor är utjämnade. I Sverige är ungefär 30 procent av arbetskraften anställd i offentlig sektor. 80 procent av de anställda i kommuner och landsting är kvinnor. Kvinnornas frigörelse och kamp för lika rättigheter började på allvar när kvinnorna började arbeta utanför hemmet och skaffade sig en egen inkomst. Trots att decennier har gått sedan dess är det ett faktum att kvinnor i genomsnitt tjänar 80 procent av vad män gör.

Löneskillnader finns över hela den svenska arbetsmarknaden, såväl inom privat som inom offentlig sektor. Kvinnor som jobbar privat tjänar i genomsnitt 84 procent av vad männen tjänar; i den offentliga sektorn är motsvarande siffra 82 procent. I kronor räknat innebär det att en offentliganställd kvinna varje månad tjänar 1 000 kronor mindre än en kvinna som är anställd i den privata sektorn, och som har ett jämförbart arbete.

Inom landstingssektorn, där många kvinnor arbetar, ser det riktigt illa ut. Där tjänar kvinnor enbart 71 procent av vad männen tjänar. Det behövs tillsättas en plan för att höja underbetalda kvinnogrupper inom den offentliga sektorn. Folkpartiets insatser för att höja lönerna för bland annat lärare är ett exempel på ett engagemang som hela det politiska systemet borde dela.

Bruttolönegapet mellan könen har inte blivit mindre under de tio senaste åren. I Sverige och Norge har gapet t.o.m. vidgats något, medan det har blivit mindre i Finland och på Island. Sverige har fått kritik från FN-organet CEDAW för att ha en för könssegregerad arbetsmarknad. Orsakerna till den könssegregerade arbetsmarknaden är enligt vårt förmenande flera. En av anledningarna till att män tjänar mer än kvinnor är att de genom att vara verksamma i den privata sektorn har fler arbetsgivare att välja mellan. Det beror också på att det finns en lönesammanpressning i kvinnoyrkena, att många kvinnoyrken är lågstatusyrken samt att den offentliga sektorn erbjuder små möjligheter att göra karriär.

I regeringens jämställdhetshandlingsplan ”Jämt och Ständigt” skriver regeringen att den under mandatperioden skall presentera en handlingsplan över de orättvisa lönerna. Men Sveriges kvinnor har inte råd att vänta. Om vi på allvar skall kunna göra upp med orättvisa löner och könssegregationen på svensk arbetsmarknad måste två centrala förändringar ske. För det första måste fler kvinnor få ledande befattningar, för det andra krävs det en allmän press uppåt på lönerna inom de kvinnodominerade yrkena, vilka framför allt finns inom skola, vård och omsorg.

Utifrån ett liberalt perspektiv är det helt avgörande för kvinnornas lönesättning och arbetsmarknad att bryta den socialdemokratiska dogmatik och den fackliga retorik som utgör en bromskloss i det praktiska konkreta jämställdhetsarbetet. Genom konkurrens mellan arbetsgivarna kan lönenivåerna inom vissa av de kvinnodominerade yrkena höjas. Ett exempel är situationen för sjuksköterskor. I takt med att kommuner och landsting började anlita bemanningsföretag började lönenivåerna stiga, tack vare att landstingens monopol som arbetsgivare bröts.

10.1 Jämställd skattepolitik

Det är obegripligt att kvinnor och män sambeskattas för förmögenhet 2003. Inkomster och kapital bör betraktas individuellt även ur skattehänseende. Sambeskattningen är en del av ett kollektivistiskt synsätt på familjen som inte hör hemma i dagens samhälle.

En fråga som regeringen konsekvent undviker att ta upp är frågan varför det är självklart att skatterabattera traditionellt manligt hemarbete, såsom reparationer men inte traditionellt kvinnligt, såsom underhåll. Detta är några exempel på konkret omtänkande som vi menar skulle falla ut ur användande av ett genusperspektiv på beskattningen. Vi måste göra upp med patriarkala synsätt på hur makt, pengar och stat skall förhålla sig till varandra och till både kvinnor och män. Jämställdheten är inte ett färdigt samhällsresultat som skall uppnås utan handlar om att skapa lika villkor för kvinnor och män att själva forma sina liv.

10.2 Fler kvinnor i chefspositioner

Inom en rad traditionellt kvinnliga yrken i den offentliga sektorn, till exempel inom vården, finns det idag många kvinnliga chefer på ”mellannivå”. Trots att kvinnorna utgör en klar majoritet av antalet anställda i offentlig sektor är majoriteten av cheferna män. Men valet av terminologi kan i vissa fall vara förledande och bidra till att det kvinnliga ledarskapet inte tillmäts det värde som det förtjänar. ”Hemtjänstassistent” är exempelvis en chefsbefattning inom hemtjänsten som borde kallas vid sitt rätta namn, hemtjänstchef. Det finns gott om kvinnliga ”mellanchefer” att rekrytera till högre befattningar. Inledningsvis handlar det om att kvinnor måste synliggöras och uppmärksammas när högre tjänstebefattningar diskuteras samt att andra erfarenheter än den ”traditionella befordringsvägen” meriteras. Mönstret att ”likasinnad” väljer ”likasinnad” måste brytas.

Ett medvetet och genomtänkt arbete för att rekrytera fler chefer inom såväl privat som offentlig sektor är en nyckelfaktor i kampen för minskade löneskillnader mellan män och kvinnor. Om fler kvinnor fick chansen att starta och driva företag skulle förebilderna bli fler och fler kvinnor skulle kunna rekryteras till högre positioner inom näringslivet. Det kommer naturligtvis att ta några år tills det får ordentligt genomslag, men desto viktigare är det att stimulera fler kvinnor att bli företagare.

10.3 Skärpning av jämställdhetslagen

Jämställdhetslagen är ett viktigt verktyg i det generella arbetet med att utjämna löneskillnaderna mellan könen. Lönediskriminering är förbjuden och skall kunna prövas i domstol. Folkpartiet anser att rättegångar i diskrimineringstvister bör handläggas av allmänna domstolar istället för av den partsammansatta Arbetsdomstolen (AD). Parterna, fack och arbetsgivare har ett stort ansvar för den rådande lönesituationen, och därmed ett gemensamt intresse av att försvara de avtal som resulterat i de ojämställda lönerna.

Direkt lönediskriminering, att kvinnor och män får olika lön för lika eller likvärdigt arbete, måste övervinnas. För att bryta lönediskrimineringen behövs ändamålsenliga metoder såsom lönestatistik och bättre och tydligare modeller för arbetsvärdering. Genom sådana verktyg kan diskriminerande löneskillnader synliggöras. Den första jämställdhetslagen infördes av en folkpartiregering 1980 och har sedan dess skärpts på flera punkter.

Vidare anser vi att anställningsskyddet för gravida och föräldralediga måste stärkas. Villkoren vid uppsägningar bör noga granskas och framkommer det att arbetsgivare och fack missgynnar föräldralediga och gravida vid uppsägningsförhandlingar bör man överväga att skärpa lagstiftningen.

11 Jämställdheten i näringslivet

Trots många och långa utredningar både i det privata näringslivet liksom från fackligt och politiskt håll har vi fortfarande en lång väg att gå för att uppnå jämställdhet i näringslivet. I (SOU 2003:16) ”Mansdominans i förändring” slås det fast att kvinnor återfinns, dock som ett undantagsfall, på vissa ledande positioner. Dessa positioner har en mer kvinnlig könsmärkning och anses inte heller leda till andra och meriterande toppositioner. Med detta slås fast att kvinnor fortsätter att representera det bristfälliga. Mannen är fortfarande normen och kvinnan undantaget. En annan viktig och alarmerande slutsats är att av de organisationer som har unga chefer är det 42 procent som inte har några kvinnor på ledande chefspositioner. Könsfördelning i privat sektor bland unga chefer 35 år och yngre, består av 25 procent kvinnor och 75 procent män. Detta motsvarar inte könsfördelningen bland samtliga anställda. Möjligheterna att få erfarenheter och kompetens för att kunna befordras till högre chefer är således mycket ojämnt fördelade. Detta visar med tydlighet att mansdominansen består och att jämställdheten inte är en generationsfråga. Mönstret att män väljer män består.

Inom 335 börsnoterade företag i Sverige finns 330 manliga VD-ar och 5 kvinnliga, vilket t.o.m. är en försämring jämfört med förra året. Sammantaget är enbart 6 procent av ledamöterna i börsnoterade företagsstyrelser kvinnor, vilket gör 94 procent män. Enligt EU:s statistikmyndighet Eurostat är drygt 6 procent av toppcheferna i Sverige kvinnor, att jämföra med 20 procent i Italien och drygt 14 procent i Frankrike.

Vad kan vi då göra åt detta? Vi liberaler anser att det behövs:

• Aktiv opinionsbildning: Folkpartiet vill ha ett utökat samarbete med börsbolag och andra berörda organisationer och representanter för att hitta lösningar på problemet men kommer också att genom olika aktiviteter belysa dagens situation inom näringslivet för att på så sätt få upp allmänhetens medvetenhet över den skeva situationen.

• Chefsutvecklingsprogram: Vi vill arbeta för att chefsutvecklingsprogram och rekryteringsprocesser utvecklas så att kvinnors behov särskilt lyfts fram och att kvinnliga kandidater målmedvetet övervägs för styrelseposter med målet att öka kvinnorepresentationen avsevärt.

• Jämställdhetsmärkning: Aktiva konsumenter kan påverka mer kraftfullt och med färre oönskade bieffekter än lagar och regler någonsin kan göra. Det visar inte minst erfarenheterna av miljömärkning. FRIJA-utredningen har i sitt betänkande SOU 2002:30 föreslagit modeller för jämställdhetsmärkning och -certifiering av produkter, tjänster och organisationer. Folkpartiet är positivt till principen om jämställdhetsmärkning.

Syftet med att nå en jämnare könsmässig representation i företagens ledning är inte att få en jämn och bra statistik. Det är att förändra arbetslivet så att det fungerar för alla människor och att förändra näringslivets (såväl som den offentliga sektorns) sätt för att maximera effektivitet, produktivitet och därmed samhällsnytta och välstånd.

12 Jämställdhet i familjelivet – står tiden stilla?

I mars 2003 presenterade SCB sin stora tidsanvändningsundersökning ”Tid för vardagsliv”, som är en jämförelse av kvinnors och mäns tid 1990/91 jämfört med 2000/01. Det kanske mest anmärkningsvärda är att det knappast har skett några förändringar under dessa tio år när det gäller upplevda svårigheter att få tiden att räcka till. Det konstateras också att kvinnors tid är mer fragmenterad än mäns och att den i regel är uppdelad på kortare episoder, som oftare flätas samman med eller avbryts av episoder av hemarbete.

I TCO-rapporten ”Mamma är lik sin mamma” från juli 2003 som baserar sig på en undersökning gjord på 1 300 slumpvis utvalda människor i åldern 18 till 74 år, framkommer det att ungefär 60 procent av kvinnorna tar hela eller större delen av ansvaret för städning och tvättning hemma. Av männen är det är det cirka en femtedel som tar ansvar för matlagningen och något färre, cirka 17 procent, som tar hand om städningen.

Ambitionen att skapa ett mer föräldravänligt arbetsliv och en vardag som inte sliter sönder människor handlar i mångt och mycket om möjligheterna till delat ansvar för familj och barn. En av orsakerna till kvinnors höga sjukskrivningstal är sannolikt att kvinnor tvingas stressa extra på grund av att många fäder inte tar ett större ansvar för hem och familj.

12.1 Inför jämställdhetsbonus

Att förändra villkoren på arbetsmarknaden, till ett mer föräldravänligt arbetsliv är ett ansvar för både arbetsgivare och arbetstagare men också för staten. Andelen föräldradagar som tas ut av pappor har bara ökat från knappt 10 procent vid pappamånadens införande i januari 1995 till 16,4 procent i juli 2003. Könsrollerna måste brytas underifrån och med praktisk handling. För att detta skall ske måste människor ges instrument att kunna bestämma själva.

Därför föreslår vi att en s.k. jämställdhetsbonus i föräldraförsäkringen införs. Varje månad som tas ut i föräldraledighet, och som motsvaras av en månad den andra föräldern tar ut ger 90 procent i ersättning i stället för 80. Detta skulle säkerligen ha en mycket positiv effekt på antalet pappor som vill ta ut föräldraledighet. Folkpartiet vill också införa ett särskilt barnkonto för barn i förskoleåldern på 40 000 kr per barn.

12.2 Reformera föräldraförsäkringen

Att få fler pappor att ta ut sin föräldraledighet är en fråga som inte enbart går att lösa genom lagstiftning. Till stor del handlar det om att förändra attityder hos arbetsgivare men också självfallet hos berörda familjer. Men även om det finns pappor som skulle förmås ta ut en del av föräldraledigheten är den största bromsklossen för en hel del ekonomin. Man har helt enkelt inte råd att låta den med inkomst över taket, vilket oftast är pappan, vara hemma så länge som denne skulle vilja. Samtidigt är det reella ekonomiska bortfallet i de allra flesta familjer litet, om ens något, när pappan tar sina ”egna” månader. På sikt vill vi även höja taket i föräldraförsäkringen. För att locka fler pappor att ta ut föräldraledighet behöver de ekonomiska instrumenten förbättras.

Folkpartiet anser också att det skall vara möjligt att överlåta dagar till en annan person både vad gäller föräldraförsäkring och tillfällig föräldrapenning. Det skall vara möjligt att utnyttja denna förmån för att anlita en barnvakt om det av någon anledning inte är möjligt att ta ut den själv. Vi anser också att det skall vara möjligt att de föräldrar som vill skall kunna ta ut en del av föräldraförsäkringen samtidigt. En grupp som i regel har det tuffare än många andra är egna företagare. För en företagare kan det vara mycket svårt att ta ut ledigheten. Idag har inte företagare samma villkor som andra. Det vill vi ändra på så att ersättningen görs likvärdig med andra.

12.3 Köp fri tid

De flesta av oss vill satsa på både barn och jobb. Men efter dagens slut så finns smutsiga kläder och kladdiga köksgolv. Om det fanns möjlighet att köpa hushållstjänster till överkomligt pris skulle det minska stressen för många, inte minst för småbarnsfamiljer. Eftersom det fortfarande är kvinnorna som tar huvudansvaret för hushållsarbetet, skulle fler privata hushållstjänster särskilt underlätta för kvinnor att förena familjeliv med arbete. Folkpartiet vill därför sänka skatten på hushållsnära tjänster så att det vita timpriset sänks. Vi har länge slagits för detta. Det är uppenbart att det finns behov av hjälp eftersom svart hemhjälp förekommer i så stor utsträckning. Ett viktigt argument för att göra hushållsnära tjänster vita är att de som arbetar inom dagens svarta tjänstesektor inte har någon anställningstrygghet och inte får pension den dag de går i pension. Men regeringen visar inga tecken på att vilja möjliggöra för stressade barnfamiljer att få en liten fristad i en annars så pressad och stressad tillvaro. Även här är likhetstanken överordnad, viktigare än att i praktiken göra det möjligt med lika villkor för kvinnor och män är att alla sköter städningen själva.

12.4 Jämställdhet – en del av alla politikområden

Jämställdhetspolitik är inte ett avgränsat politikområde som enbart kan sägas beröra t.ex. arbetsmarknadspolitiken. Jämställdhetsfrågorna inbegrips mer eller mindre i alla utskott och jämställdhetsperspektivet bör genomsyra alla ställningstaganden. Folkpartiet presenterar därför separata motioner om jämställdhet inom respektive berörda utskottsområden. En särskild partimotion om människohandel för sexuella ändamål läggs. Justitieutskottet kommer att presenteras en särskild motion om åtgärder rörande våld mot kvinnor. Likaså kommer en särskild kommittémotion om kvinnors villkor i försvaret att läggas i försvarsutskottet. Vi hänvisar därför vidare till ovanstående motioner.

Stockholm den 7 oktober 2003
Lars Leijonborg (fp)
Bo Könberg (fp)	Marita Aronson (fp)
Anna Grönlund (fp)	Kerstin Heinemann (fp)
Lennart Kollmats (fp)	Tobias Krantz (fp)
Ulf Nilsson (fp)	Karin Pilsäter (fp)
Erik Ullenhag (fp)	Yvonne Ångström (fp)
Tina Acketoft (fp)	Mauricio Rojas (fp)
Cecilia Wikström (fp)	Birgitta Ohlsson (fp)