Kommunal uppdragsverksamhet

Motion 1993/94:K610 av Inger Hestvik m.fl. (s)

Kommuner och landsting är inne i ett omfattande
förändringsarbete. Genom att etablera beställar- och
utförarenheter skapas konkurrens mellan olika
resultatenheter inom den kommunala förvaltningen.
Beställarna kan i många fall välja att låta verksamheten
utföras av kommunens egna resultatenheter (intraprenörer)
eller externa entreprenörer. Syftet är att öka effektiviteten
i den kommunala sektorn och därigenom få ut mera service
och omvårdnad ur tillgängliga resurser.

Alltmera av den kommunala service- och
tjänsteproduktionen kommer därför att utsättas för
konkurrenstryck. Det pressar kostnader och skapar nya
marknader för privata företag. Det är en i huvudsak positiv
utveckling, som bl.a ökar upphandlings- och
kalkylkompetensen hos kommunerna, samtidigt som
beställarna tvingas att klart precisera vilka tjänster som
måste utföras, liksom vilka som kan upphöra eller minskas,
för en väl fungerande kommunal verksamhet.

Lagen om offentlig upphandling, LOU, som gäller från
årsskiftet medgör krav på affärsmässighet, objektivitet och
ökad konkurrens. Det innebär ytterligare möjligheter för
externa leverantörer att bryta sig in på ''marknader'' som
hittills varit förbehållna kommunala tjänsteproducenter.

När kommunal och landstingskommunal verksamhet
övergår till att utsättas för konkurrens är det rimligt att
kommunerna och landstingen själva skall ha möjlighet att
konkurrera på lika villkor. Gällande lagstiftning medger
inte det. Lokaldemokratikommittén föreslår en treårig
försöksverksamhet i ett begränsat antal kommuner och
landsting. Dessa skall få utföra uppdrag i andra kommuner
och landsting i konkurrens med olika tjänsteproducenter.
Kommitténs förslag ger inte resultatenheter inom
kommuner och landsting tillräckliga möjligheter att
konkurrera på lika villkor med andra entreprenörer.
Offentliga serviceenheter ges enbart skyldigheter och inga
möjligheter.

Flera skäl talar för att konkurrens på lika villkor bör
möjliggöras. För att kommunala tjänste- och
serviceproducenter skall kunna överleva måste de få
konkurrera på marknaden. De bör också kunna utnyttja
marknaden för att t.ex sänka sina styckekostnader och
därmed bli konkurrenskraftiga. Med den nuvarande
ordningen kan protektionistiska kostnadsineffektiva inslag
i den kommunala produktionen inte uteslutas för att bevara
viss egen verksamhet och därmed bibehålla tillräcklig
upphandlingskompetens och kännedom om marknaden.
Ett annat viktigt argument för konkurrens på lika villkor är
att det skulle ge tydliga signaler om när offentligt drivna
produktionsenheter är lika effektiva som andra alternativ.
Det bidrar till att upprätthålla allmänhetens förtroende för
den offentliga sektorn. Exempelvis borde erbjudanden på
marknaden av övertaliga lokalytor, resurser för
städkostnader, fastighetsskötsel m.m. vara inte bara tillåtna
utan önskvärda.

Den offentliga sektorn kan inte helt avstå från
verksamhet i egen regi av säkerhets- och beredskapsskäl.
Inte minst för att minska risken för onödig protektionism är
det viktigt att konkurrens tillåts inte bara med
offentlig produktion, utan också av offentliga
producenter.

Försöksverksamhet med kommunal
uppdragsverksamhet utanför det egna området bör därför
genomföras. Verksamheten skall bedrivas på affärsmässiga
grunder och således inte omfattas av den kommunala
självkostnadsprincipen. Underprissättning som innebär
skattesubventionering får inte ske. Det innebär, att
kommuner och landsting för uppdragsverksamheten måste
utforma särredovisning som medger kalkylering,
uppföljning och kontroll av produktionskostnaderna och
prissättning.

Enligt gällande kommunallag är det inte möjligt att
bedriva denna typ av uppdragsverksamhet. Det är
emellertid möjligt att sälja tillfällig ''överskottskapacitet''
utanför det egna området om det ligger i
kommuninvånarnas intresse. Försöksverksamheten kan
bygga på denna möjlighet.

Försöksverksamheten bör utvärderas efter t.ex. tre år av
regeringen och vara öppen för alla kommuner och landsting
som uppfyller kraven på att särredovisning sker.
Uppföljningen bör koncentreras på att bl.a klarlägga hur
erforderlig särredovisning skall utformas för att garantera
affärsmässighet och konkurrens på lika villkor. De lokala
demokratiskt valda revisorerna representerar de olika
partierna och borde vara väl lämpade att följa upp att
affärsmässighet råder.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om försöksverksamhet med
kommunal uppdragsverksamhet.

Stockholm den 24 januari 1994

Inger Hestvik (s)

Iréne Vestlund (s)

Bengt-Ola Ryttar (s)

Leo Persson (s)

Per Erik Granström (s)