Kollektiva sakförsäkringar med reservationsrätt

Motion 1990/91:N256 av Karin Falkmer och Sonja Rembo (m)

Försäkringsverksamheten i Sverige grundar sig på fri
konkurrens på en öppen marknad. Fri konkurrens mellan
försäkringsgivare och fritt val för försäkringstagare är
förutsättningar för en sund marknadsutveckling på
försäkringsområdet. Den kollektiva hemförsäkringen hotar
att försätta den fria konkurrensen på försäkringsmarknaden
ur spel.

För försäkringsmarknaden innebär de kollektiva
sakförsäkringarna med reservationsrätt att den sunda och
önskvärda konkurrens, vilken är till gagn för
konsumenterna och som lagstiftarna i andra sammanhang
eftersträvar, riskerar att förstöras. Utvecklingen leder till
att marknaden i framtiden kommer att domineras av
enstaka bolag.

Sedan 1982, då den första kollektiva hemförsäkringen
tecknades, har denna försäkringsform ökat kraftigt. I dag är
drygt 800 000 LO- och TCO-medlemmar kollektivt
hemförsäkrade. Sammanlagt har för närvarande 13 av LO:s
förbund tecknat sådan försäkring för 740 000 medlemmar.

Enligt uppgift avser LO nu teckna avtal med Folksam
med syfte att alla LO-förbund genom gruppavtal skall
teckna kollektiv hemförsäkring för sina medlemmar.

Redan tidigare har det visat sig att upphandlingen av
kollektiva hemförsäkringar inte sker efter normala
affärsmässiga principer utan ofta baseras på
intressegemenskap mellan fackliga organisationer och ett
enskilt försäkringsbolag. Med LO:s nya försök att
kollektivförsäkra hela LO-kollektivet i Folksam ökar risken
för att den fria konkurrensen på försäkringsmarknaden helt
sätts ur spel. Marknaden inom försäkringsområdet riskerar
att domineras av ett enda försäkringsbolag -- Folksam.
Detta kommer att medföra vittgående strukturförändringar
inom försäkringsbranschen.

Enligt ett regeringsbeslut 1986 ankommer det på
försäkringsinspektionen och NO att bevaka
konkurrensförhållandena på försäkringsmarknaden och
vidta de åtgärder som kan anses befogade. NO har försökt
fullfölja denna sin uppgift. I en skrivelse till regeringen den
26 maj 1987 har NO påtalat de problem NO därvid mött.
Organisationerna har genom uppgiftsvägran omöjliggjort
NO:s arbete.

NO måste även när det gäller fackliga organisationer ha
möjlighet att kontrollera att ett regelrätt
upphandlingsförfarande som innebär konkurrens på lika
villkor sker. Berörda myndigheter måste därför, även när
det gäller kollektiva sakförsäkringar tecknade av fackliga
organisationer, ges möjlighet att värna om övergripande
konsument- och marknadsintressen.

Försäkringsrörelselagens skälighetsprincip kräver en
längre gående premiedifferentiering än vad som
förekommer vid kollektiv hemförsäkring. Enligt
skälighetsprincipen skall premien vara skäligt avvägd mot
risken den är avsedd att täcka. Kollektiv hemförsäkring har
vanligtvis varierande premier i enbart tre riskområden,
Stockholm, Göteborg och Malmö och landet i övrigt. Man
kan utgå från att de i dag 800 000 försäkrades risker varierar
betydligt mer än vad som avspeglas i denna premiesättning.
För en individuellt tecknad hemförsäkring, som tar hänsyn
till riskskillnaderna och tillämpar skälighetsprincipen, är
premievariationerna avsevärt större. Differenserna mellan
premienivåer för individuellt tecknade och kollektivt
avtalade hemförsäkringar visar att, vad avser de senare,
skälighetsprincipen åsidosätts.

Flera fackförbund tar inte ut någon extra avgift, utan
hemförsäkringen ingår i medlemsavgiften. I andra förbund
dras avgiften direkt på lönen eller också betalas en
premieavgift in till förbundet. Är avgiften inkluderad i
medlemsavgiften innebär det, att även om medlemmen
reserverar sig mot försäkringen, får han/hon ändå betala för
den försäkring som han/hon inte vill ha. Detta kränker den
enskildes rätt.

I de fall premiekostnaderna täcks av anslag från
arbetsgivaren till den fackliga organisationen, åtnjuter de
försäkrade en skatteförmån som inte kan erbjudas i någon
annan försäkringsform.

Genom att en facklig organisation tecknar kollektiv
hemförsäkring för medlemskollektivet utan individuell
anslutning, vidgar den fackliga organisationen sitt
verksamhetsområde in i medlemmarnas privata sfär.
Enskilda medlemmar tvingas underkasta sig fackliga beslut
inom sådana områden, som helt saknar anknytning till
anställningen och som saknar samband med förhållandena
som arbetstagare.

När en facklig organisation tecknar sakförsäkring --
hittills huvudsakligen hemförsäkringar -- för medlemmarna
i grupp utan inträdesanmälan, binds den enskilde
fackföreningsmedlemmen till ett visst försäkringsbolag och
till en viss försäkringsprodukt, utan att medlemmen ges
reell möjlighet att själv välja det försäkringsbolag som
passar honom eller henne bäst. Den enskilde medlemmen
förlorar i praktiken valfriheten och kontrollmöjligheterna
på försäkringsmarknaden.

För att bli fri från en försäkring, som medlemmen inte
själv har beställt, måste medlemmen särskilt ange att
han/hon inte vill ha den aktuella hemförsäkringen. Denna
möjlighet utnyttjas inte alltid, eftersom det upplevs som
obehagligt och den som avsäger sig försäkringen inte alltid
får någon ekonomisk kompensation.

Enligt ett uppmärksammat domslut i Högsta Domstolen
den 6 december 1986 fastställdes att ändamålsparagrafen i
ett stort antal fackföreningars stadgar medger kollektiva
hemförsäkringar med reservationsrätt.

Det är olyckligt, att svensk lag i dag medger en sådan
tillämpning av ändamålsparagrafen. Accepteras detta
förhållande måste man samtidigt fråga sig var i så fall
gränsen går för en fackförenings rätt att ingripa i enskilda
medlemmars privatliv.

Det måste starkt ifrågasättas om det är rimligt att en
enskild person som är medlem i en facklig organisation som
skall tillvarata hans eller hennes intressen i arbetslivet
därmed också skall behöva acceptera ingrepp i den privata
ekonomin för ändamål, som inte har någon anknytning till
arbetsförhållandena.

Rättssäkerheten måste garanteras. Den enskilde
organisationsmedlemmen måste skyddas från kollektiva
försäkringslösningar som inskränker valfriheten, kränker
den personliga integriteten och som försätter individen i
underläge.

Reservationsrättsmetoden som anslutningsform är en
form av negativ försäljning, som Konsumentverket i andra
sammanhang reagerat starkt emot men här blundar för. På
marknaden i övrigt är denna typ av negativ avtalsbindning
inte tillåten.

Kollektiv sakförsäkring med reservationsrätt innebär
även att det föreligger uppenbar risk för dubbelförsäkring,
ett problem som påtalas i försäkringsverksamhetens
delbetänkande SOU:1985:34 ''Gruppförsäkring''.

Kollektiva sakförsäkringar utan individuell anslutning
och med ensidigt gynnande av ett försäkringsbolag på andra
grunder än affärsmässiga snedvrider konkurrenssituationen
på försäkringsområdet. Kollektivets medlemmar mister sin
valfrihet samtidigt som lösningar för dem som inte tillhör
kollektivet riskerar att blir dyrare. Det kan i framtiden bli
svårt att få försäkringsskydd till rimlig kostnad för den som
inte tillhör en organisation.

Riksdagen måste föreläggas förslag till en lagstiftning
som innebär att kollektiv sakförsäkring skall vara baserad
på individuell anslutning.

Varken marknadsföringslagen eller
konsumentförsäkringslagen är tillämplig då det gäller
organisationerna på arbetsmarknaden. Detta är ytterligt
betänkligt med hänsyn till att marknaden för kollektiva
hemförsäkringar kan komma att omfatta praktiskt taget alla
löntagare i hela landet.

Det saknas i dag klara regler för den enskilde
medlemmens ställning i förhållande till
medlemsorganisationen. Det finns i Sverige behov av en
lagstiftning som klargör hur långt organisationers
befogenheter sträcker sig i förhållande till den enskilde
medlemmen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
lagändring i syfte att stärka berörda myndigheters möjlighet
att bevaka konkurrensförhållandena på
försäkringsmarknaden,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
lagstiftning som innebär att kollektiv sakförsäkring skall
vara baserad på individuell anslutning,

[att riksdagen hos regeringen begär förslag till
lagstiftning beträffande organisationers befogenheter
gentemot sina medlemmar,1]

3. att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av
vilka konsekvenser den kollektiva hemförsäkringen med
reservationsrätt får, såväl för konsumenterna som för en
sund utveckling av försäkringsväsendet på kort och lång
sikt.

Stockholm den 23 januari 1991

Karin Falkmer (m)

Sonja Rembo (m)

1 1990/91:L209