Kartläggning av äktenskapets ekonomiska konsekvenser

Motion 1989/90:L405 av Martin Olsson och Karin Israelsson (båda c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:L405

av Martin Olsson och Karin Israelsson (båda c)

Kartläggning av äktenskapets ekonomiska
konsekvenser

Mot.

1989/90

L405-411

Familjen är grunden både för samhället och för de flesta människor. Även
om det moderna samhället skall tillförsäkra alla en materiell trygghet har
familjen - och kommer säkert även i framtiden att ha - en avgörande betydelse
för den enskildes trygghet och trivsel såväl under uppväxtåren som därefter.

Det skall självklart vara helt fritt för varje par att välja samlevnadsform,
men det är väsentligt att de ekonomiska konsekvenserna av äktenskap är
sådana att det stora flertalet kan finna att äktenskapet är en lämplig och naturlig
samlevnadsform. Det är enligt vår mening både ett samhällsintresse
och en rättighet för berörda personer att äktenskapet inte diskrimineras.
Äktenskapet är resultat av en aktiv och överlagd handling och skall ge trygghet
för kontrahenterna.

Vissa regler för beskattning, bidrag, samhällsstöd och avgifter leder tyvärr
till att det kan vara ekonomiskt oförmånligt att ingå äktenskap. Därför har
vi vid flera riksmöten (senast motionen 1988/89: L402) begärt att en kartläggning
skall göras av de ekonomiska konsekvenserna av äktenskapet jämfört
med andra samlevnadsformer samt att förslag till undanröjande av regler
som missgynnar äktenskapet framläggs.

Enligt vissa lagar gäller samma regler för ogifta samboende - i en del av
dessa krävs gemensamma barn - som för personer som är gifta med varandra.
Inom andra områden leder reglerna däremot till olika resultat beroende
av samlevnadsform, eller om personerna avstår från formellt samboende.

Vi vill ge några exempel på områden utan att alls på något sätt försöka
vara fullständiga.

Folkpensionen och andra pensionsrätter påverkas av samlevnadsform. Ålderspensionen
från folkpensioneringen utgör exempelvis 96 procent av basbeloppet
för ensamstående men endast 78,5 procent för gifta pensionärer.
Med årets basbelopp medför detta att de gifta ålderspensionärerna var för
sig får 5 197 kr. lägre i folkpension än ogifta. På motsvarande sätt är det extra
avdraget för folkpensionärer vid beskattning lägre för gifta än för dem som
betraktas som ensamstående.

Inom skatteområdet har vissa av de reglerna som gjort det förmånligt att
falla utanför det skattetekniska sambobegreppet avskaffats. Men flera reg

1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr L405-411

ler, som missgynnar gifta och övriga som beskattas som samboende kvarstår. Mot. 1989/90
Bestämmelserna om inkomstuppdelning mellan makar i fåmansbolag blir L405
t.ex. inte tillämpliga för den som betraktas som ensamstående. Vid förmögenhetsbeskattning
är det en klar nackdel att beskattas som gift. Två ensamstående
kan ha tillgångar på upp till 800 000 kr. vardera utan att betala förmögenhetsskatt.
Men gifter de sig med varandra räknas deras tillgångar samman
och de får erlägga upp till 12 000 kr. i förmögenhetsskatt, för vilket
krävs en inkomstökning med dubbelt så högt belopp eftersom skatten betalas
med beskattade medel. Rätten till bostadsbidrag påverkas också av om
två personer räknas som samboende - gifta eller ogifta. Motsvarande gäller
barnomsorgsavgifter.

När det gäller samhällets stöd till barnfamiljer är skillnaden stor beroende
av om föräldrarna sammanlever eller ej, eftersom bidragsförskott kan utgåmed
i år 990 kr. per månad och barn - i det senare fallet.

Som exempel på hur människor kan uppleva gällande regler vill vi återge
inledningen av en artikel i tidningen Vår Bostad nr 1 1988 under rubriken
”ska vi få det bättre 1988?”. Kvinnan i en familj med två små barn säger
där: ”Ibland har vi funderat på att skilja oss. Då skulle jag få bostadbidrag,
bidragsförskott och lägre barnomsorgsavgift. Det måste vara något fel på
samhället när inte familjesammanhållning premieras.”

Vi anser det vara synnerligen nödvändigt att skatte- och bidragsregler
m.m. är så utformade att äktenskapet inte medför att människor av ekonomiska
skäl väljer ogift samboende i stället för äktenskap. Det får inte vara
så att människor avstår från giftermål eller till och med skiljer sig på grund
av att det ”lönar sig” bättre.

Efter införandet av ändrade familjerättsliga regler för äktenskapets ekonomiska
rättsverkningar är det enligt vår mening lämpligt att kartlägga hur
övriga redler påverkar äktenskapet. En fullständig kartläggning av de olika
ekonomiska konsekvenserna av äktenskap jämfört med ogift samboende
och även jämfört med förhållandet för dem som avstår från formellt samboende
bör därför företas.

Genom en sådan kartläggning skulle främst två fördelar vinnas. Dels
skulle klarhet erhållas om konsekvenserna av olika samlevnadsformer. Dels
skulle en sådan kartläggning ge underlag för utarbetande av förslag till erforderliga
ändringar av olika regler så att äktenskapet inte kan anses vara diskriminerat.
Däremot är det enligt vår mening naturligt att det för ogifta samboende
inte kan och bör tillämpas alla de regler som gäller för dem som är
gifta med varandra. Vi eftersträvar alltså inte att olika samlevnadsformer
skall jämställas inom alla områden.

Riksdagen bör enligt vår mening, vilket även begärdes i reservationen
(c,m och fp) nr 1 fogad till utskottsbetänkandet 1988/89:LU22, göra ett uttalande
om behovet av den nämnda kartläggningen samt att det på grundval
av denna bör utarbetas erforderliga ändringsförslag för att undanröja de regler
som kan anses leda till att äktenskapet missgynnas.

2

Hemställan Mot. 1989/90

Med hänvisning till det anförda hemställs L405

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om dels en kartläggning av de ekonomiska konsekvenserna
av äktenskap främst jämfört med övrigt sam boende, dels förslag
till åtgärder för att äktenskapet ej skall missgynnas.

Stockholm den 18 januari 1990

Martin Olsson (c) Karin Israelsson (c)

3