IT- och telekompolitik

Motion 2000/01:T718 av Eva Flyborg m.fl. (fp)

Innehållsförteckning

Inledning

Sverige upplever nu ett slags ny industrialiseringsvåg där
landet står i framkant med att utveckla ny teknik och nya
tekniska produkter.
Ett av Sveriges främsta områden är telekom. Den i särklass viktigaste
anledningen till att Sverige fortfarande är världsledande här är den liberala
telelagstiftningen och bolagiseringen av Televerket som den borgerliga
regeringen genomdrev under socialdemokratiska protester 1993.

Sverige har en hög IT-mognad. Vi har många persondatorer per person,
hög telefontäthet, hög andel Internetanvändare, etc. Detta är förstås en bra
grogrund till fortsatt ekonomisk och teknisk tillväxt. Men denna positiva våg
av tekniska framgångar gör inte att Sveriges långsiktiga strukturproblem har
trollats bort.

Strategiska ledningsfunktioner i många storföretag flyttas fortfarande till
andra länder. Som talande exempel kan nämnas att Ericsson kommer att flytta
sitt huvudkontor för mobiltelefoni från Stockholm till London. Andelen
företagare i Sverige är fortfarande låg jämfört med många andra länder, och
den sjunker. Andelen förvärvsarbetare i offentlig sektor är hög. Andelen unga
människor med teknisk eller naturvetenskaplig utbildning är låg och intresset
för dessa utbildningar är fortfarande lågt.

Att Sverige ligger långt framme i dag jämfört med de flesta andra länder är
inte någon garanti för att vi kommer att behålla vår ledande position i
framtiden. I åtskilliga andra länder sker nu en snabb utveckling och vi kan
räkna med allt hårdare konkurrens redan de närmaste åren. Förutom de ovan
uppräknade faktiska problemen har anda länder i Europa en fördel av att ha
färre människor på en mindre yta, mer fördelaktiga skattesystem, större
valutaområden etc.

Den nya ekonomin sätter ökad press på Sverige att hålla
konkurrenskraftiga arbetsvillkor, skatter och välfärdssystem jämfört med
andra länder. En del människor och företag kommer alltid att flytta ut från
Sverige och andra flyttar hit. Men frågan är om Sverige riskerar att drabbas av
en stor så kallad brain drain från vårt land, att högutbildad arbetskraft
emigrerar, då det är ekonomiskt fördelaktigt att jobba i många andra länder.
Att utbilda sig i Sverige till låga kostnader för att sedan flytta ut till
städer och
länder med bättre levnadsvillkor kan vara mycket lönsamt. Genom att hindren
mot rörlighet för såväl människor, företag som kapital har försvunnit har
rörligheten ökat i motsvarande grad. Det räcker inte med att vi råkar ha bra
IT-mognad - det kan vi inte leva på i tio år.

En precisering av Folkpartiets skattepolitik för ett internationellt
konkurrenskraftigt Sverige återfinns som helhet i partiets budgetmotion.

Den här motionen är av en mycket teknisk natur och presenterar en
uppdatering av Folkpartiet liberalernas IT- och telekompolitik på de områden
som vi för dagen anser är mycket viktiga för Sveriges framtid som
tillväxtnation på IT- och telekomområdet. För en vidare framställning av
Folkpartiets visioner för IT-politiken hänvisas till vår motion 1999/2000:T705
från allmänna motionstiden 1999, samt till motionen 1999/2000:T29 med
anledning av regeringens proposition "Ett informationssamhälle för alla".

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en översyn av reglerna för beskattning av personaloptioner.1

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att avstå från en fortsatt statlig utbyggnad av marksänd digital-
TV.2

3. Riksdagen tillkännager för regeringen behovet av en utredning för att ta
fram ett nytt teknikneutralt regelverk för TV-sändning.3

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om fördelning av UMTS-licenser.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om IT-infrastruktur.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att göra en översyn av personuppgiftslagen i syfte att analysera
om lagen har fått en mer långtgående begränsning än vad EU-direktivet
anger.3

7. Riksdagen begär att regeringen arbetar för att få fram ett nytt EU-direktiv
som bättre uppmärksammar balansen mellan offentlighet och integritet.3

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om avvecklande av statens ägarandel i Telia.4

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om mobil strålning.5
10.
1 Yrkande 1 hänvisat till SkU.

2 Yrkande 2 hänvisat till KrU.

3 Yrkandena 3, 6 och 7 hänvisade till KU.

4 Yrkande 8 hänvisat till NU.

5 Yrkande 9 hänvisat till MJU.

Se över beskattningen av
personaloptioner

En option är ett värdepapper som ger ägaren rätt att köpa eller
sälja aktier eller obligationer till ett visst pris. Innehavaren
beskattas i samband med att optionen säljs och då utgår
reavinstskatt. Beskattningen sker i inkomstslaget kapital. Om
innehavaren utnyttjar optionen till att köpa exempelvis aktier
beskattas den däremot inte. Skatten tas ut då aktierna säljs.

En personaloption är en rättighet som riktar sig enbart till anställda inom
ett företag. Optionen som utgått för tjänsten beskattas i inkomstslaget tjänst.
Rättigheten går ut på att den anställde får rätten att i framtiden köpa aktier
till
ett i förväg bestämt pris.

Personaloptioner kännetecknas av att de är förenade med förfoganderätts-
inskränkningar, t.ex. att de inte får överlåtas eller pantsättas och att de kan
utnyttjas först efter en viss tid. Om den anställde slutar sin anställning
förfaller vanligtvis personaloptionen.

Beskattningen av personaloptioner har ändrats. Före 1 juli 1998
beskattades personaloptioner vid det första tillfälle som optionen kunde
utnyttjas. Detta har sedan ändrats så att beskattning sker först när optionen
utnyttjas. Anledningen var bland annat att det när personaloptionen utnyttjas
finns en bättre skatteförmåga, och det går lättare att räkna ut
beskattningsvärdet.

Intresset för att införa optionsprogram har ökat markant i Sverige, framför
allt i personalintensiva teknikföretag. Möjligheten att knyta duktiga
medarbetare till företagen med hjälp av personaloptioner är viktigt. Detta är
särskilt viktigt i en tid då allt färre företag kan visa på stora fasta värden i
form av anläggningstillgångar, utan i stället har sina samlade tillgångar i
medarbetarnas kompetens och kreativitet. Genom de
förfoganderättsinskränkningar som gäller för personaloptioner kan de
anställda knytas hårdare till fortsatt tjänst i arbetet än för vanliga optioner
med status som värdepapper.

En sämre effekt av den nya lagstiftningen är att även uttag av
socialavgifter sker vid utnyttjandetidpunkten. Ett uttag av socialavgifter som
grundas på en okänd framtida värdestegring innebär ett stort mått av
osäkerhet för företagen. Särskilt drabbas mindre företag som befinner sig i ett
expansivt skede. Det är just i sådana företag, t.ex. personalintensiva
kunskapsföretag inom IT- branschen, som optionsprogram är till stor nytta.
Risken för höga sociala avgifter i framtiden avskräcker företagsledningar i de
mindre, nyare företagen från att införa optionsprogram.

Ett stort problem med socialavgifterna är förstås precis, som med andra
skatter, att de är höga och utgör en mycket stor del av kostnaderna, särskilt i
kunskapsintensiva företag. Men många menar att det kan finnas en poäng i att
betalningstidpunkten för inbetalningar av just socialavgifterna återgår till att
gälla redan när optionerna kan användas, och inte när de väl utnyttjas
eftersom företaget då vet när avgifterna ska betalas och det är lättare att
räkna
ut kostnaden. Det bör övervägas om betalningstidpunkten ska flyttas eller
kanske att sociala avgifter på personaloptioner inte ska utgå alls.

Reglerna för beskattning av personaloptioner måste ses över med
beaktande av andra länders förmånligare beskattningsregler.

Släpp etern fri - Marksänd
digital-TV m m

Analoga TV-sändningar i etern kommer snart vara ett minne
blott. Sedan några år finns digitala TV-sändningar via satellit
och via kabel. Utbyggnad pågår fortfarande. Statliga Teracom
började för några år sedan också en uppbyggnad av ett
marksänt digital-TV-nät. Via dotterbolaget Boxer hyr
Teracom ut digital-TV-boxar. Canal Digital driver digital
satellitdistribution och Comhem har digitala TV-kanaler i
kabelnätet. Inom kort kommer MTG-företaget Viasat också
att börja distribuera sina TV-kanaler digitalt. Det förekommer
dessutom försöksverksamhet med distribution av digital-TV
via telefonnätets koppartrådar. Det finns flera fördelar med
den nya tekniken. En styrka är att den ger utrymme för
betydligt fler kanaler och fler distributionsvägar. En annan
fördel är att den digitala tekniken möjliggör interaktivitet via
TV-apparaten.

Regeringen föreslår nu i budgetpropositionen fortsatt utbyggnad av det
digitala marknätet till minst 98 procent av landets befolkning.

Marknätet för digitala TV-sändningar är hittills ett misslyckande. Trots att
det snart har gått två år sedan de första sändningstillstånden delades ut och
trots betydande marknadsföringsinsatser från statliga Teracom AB har endast
cirka 27 000 abonnenter anslutit sig.

Det finns flera skäl till att uppbyggnaden av marksänd digital-TV har gått
dåligt. En orsak är formerna för urvalet av medverkande TV-kanaler.
Processen har mer kännetecknats av politiskt godtycke än av lyhördhet för
vad konsumenter önskar och vad TV-producenterna kan erbjuda. En annan
orsak till marknätets få användare kan vara att hushållens intresse i grunden
inte är tillräckligt stort för denna distributionsform.

I propositionen som låg till grund för riksdagsbeslutet om digitala TV-
sändningar i marknätet (prop. 1996/97:67) poängterades att det är först när det
finns tillräckliga erfarenheter som det är möjligt att ta ställning till en
eventuell utbyggnad. Som en precisering av detta slog propositionen fast att
"en grundläggande förutsättning för en utbyggnad är givetvis att de digitala
marksändningarna bedöms ha ekonomisk bärkraft". Någon sådan ekonomisk
bedömning som underlag för ett riksdagsbeslut om utbyggnad finns inte idag.

Propositionen hävdade också att teknikutvecklingen kan leda till en ändrad
bedömning när det gäller var tyngdpunkten i TV-distributionen bör ligga. Den
pågående utbyggnaden av bredbandsnät kan vara en sådan förändrad
omständighet. En annan förändring är att teknikutvecklingen medger
distribution i befintlig infrastruktur, som telenätet. Också detta talar för att
det
är olämpligt att nu förorda en utbyggnad av marknätet.

Intresset för att använda det frekvensutrymme som marksänd digital-TV
tar i anspråk till andra kommunikationstjänster har också blivit större. Mobilt
Internet är en sådan möjlighet. Utan att känna till värdet av
alternativanvändningen av frekvensutrymmet är det oklokt att låta digital-TV-
sändningarna ta ytterligare distributionsresurser i anspråk.

Folkpartiet liberalerna anser att det är viktigt från ett samhällsekonomiskt
perspektiv att resurserna används där de gör störst nytta. Utbyggnaden av
marksänd digital-TV har inte prövats mot marknadens efterfrågan eller vägts
mot alternativ frekvensanvändning. Den statligt drivna utbyggnaden av
marksänd digital-TV riskerar att hindra mer angelägna användningsområden
för de tillgängliga frekvenserna.

Digtal-TV-kommitténs rapport med förslag om en utbyggnad av marknätet
har nu också fått mycket hård kritik från både Statskontoret och IT-
kommissionen.

Statskontoret ifrågasätter om det verkligen är en statlig uppgift att fortsätta
tillhandahålla infrastruktur för marksända TV-sändningar. Man menar att det
inte är säkert att marksänd digital-TV är den bästa lösningen för framtidens
television. Statskontoret ifrågasätter också om tillräckligt många hushåll
kommer att välja digital-TV när satellit och kabel finns som alternativ för
väldigt många.

IT-kommissionen framhåller klarsynt att TV-program kommer att vara
tillgängliga över bredbandsnätet inom några år och befarar att marksänd
digital-TV blir en parentes.

Liberalisera mediepolitiken

Folkpartiet liberalerna instämmer i dessa remissinstansers
påpekanden. Man kan redan konstatera att satsningen på
marksänd digital-TV hittills varit floppartad. En fortsatt
utbyggnad av det digitala mark-TV-nätet bör inte ske utan att
det prövas om frekvensutrymmet har större värde i något
annat användningsområde. Den pågående utbyggnaden av
kabel-TV och satellit-TV samt TV-tittarnas ovilja att utnyttja
Teracoms och dotterbolaget Boxers tjänst talar sitt tydliga
språk. Statliga Teracoms roll som monopolföretag för
infrastrukturen och statens TV-licensmonopol går mot sitt
slut i samma takt som den analoga TV-distributionen räknas
ut.

- Stoppa den fortsatta utbyggnaden av rikstäckande marknät.

- Det bör istället ordentligt utredas hur eterfrekvenserna kan utnyttjas på
mest optimala sätt. Exempelvis kan de tillgängliga frekvenser bjudas ut på
auktion där olika användare ställs mot varandra.

- Det finns ingen mening med att ha olika regler för olika
distributionsformer för TV till exempel via kabel eller via radiosignaler i
marknätet. En utredning bör ges i uppdrag att ta fram ett nytt teknikneutralt
regelverk.

- Stoppa den statliga politiken med att hålla skönhetstävlingar för att få
tillstånd att sända TV och radio.

UMTS-licenser

UMTS är en förkortning av Universal Mobile
Telecommunications System och kallas ibland för tredje
generationens mobiltelefonsystem. Tredje generationen
därför att det är en uppföljare till mobilnäten NMT och GSM.
GSM är det nät som nästan alla mobiltelefonoperatörer och
användare använder sig av idag. På GSM-nätet finns
operatörerna Telia, Comviq och Europolitan. UMTS-nätet
ska kunna ge oss ett system för mobilt Internet med
multimedia och rörliga bilder i telefonen. Hastigheten i nätet
kommer med andra ord att vara betydligt snabbare än i
nuvarande GSM-nät. Systemet kräver en utbyggnad av nya
nät med nya basstationer över hela landet. (Källa: Dagens IT
nr 37 2000.)

För GSM-nätet har man däremot utvecklat WAP-tekniken (Wireless
Application Protocol) som också kopplar mobilnätet till Internet. Denna
teknik har fungerat trögt på grund av att kapaciteten i GSM-nätet inte alls är
lika hög. Teknisk utveckling sker dock även i GSM-nätet. Inom en snar
framtid kommer hastigheten kunna tiodubblas även i GSM-nätet. Det kommer
exempelvis att vara möjligt att skicka e-post, ta emot bilder från Internet och
liknande samtidigt som man talar i telefonen. (Källa Dagens IT nr 37 2000.)

GSM-nätet utvecklas alltså, men UMTS-nätet kommer sannolikt att få en
ännu större bandbredd. Nu är det alltså dags att besluta vilka av näringslivets
aspiranter som ska få licens att bli nätoperatör för varsitt av de fyra nät som
ska fördelas. Debatten har varit het, i Sverige liksom i Europas övriga länder
som står inför samma beslut, om hur detta ska gå till. Debatten har handlat om
huruvida det ska ske via auktioner till högstbjudande företag eller via så
kallade "skönhetstävlingar", där respektive regering/telemyndighet delar ut
licenserna till de företag som anses lämpliga. De flesta länder har valt
auktionsförfarandet.

Auktionera ut UMTS-licenserna

Det är beklagligt att Sveriges regering, precis som när det
gäller bredbandets infrastruktur, precis som när det gäller
digital TV, precis som när det gäller Telia-privatiseringen,
och precis som när det gäller det mesta av socialdemokratisk
medie- och IT-politik, väljer vägen med statlig kontroll och
planeringspolitik. Regeringen har valt att låta den statliga
myndigheten Post- och telestyrelsen, PTS, sköta om en
skönhetstävling där PTS ska peka ut vilka de lyckliga
aspiranterna är. PTS kommer att ta konsultföretaget HiQ till
hjälp med sin granskning av företagen, och man planerar
också att använda sig av utländska konsulter. (Källa Dagens
IT 30 augusti 2000.) I sammanhanget bör också nämnas att
statliga Teracom är en av aspiranterna på att få licens. Bland
HiQ:s kunder återfinns bland annat Telia Mobile, Teracom
och Bredbandsbolaget, företag som har ansökt om att få
UMTS-licens.

I majoriteten av Europas länder har man alltså valt auktionsmodellen. Ett
förfarande som enligt Folkpartiet liberalerna är smidigare och dessutom ger
staten välkomna inkomster. Den brittiska regeringen fick in 22,5 miljarder
pund - motsvarande över 300 miljarder kronor. I Tyskland fick man in 425
miljarder kronor, vilket är mer än fyra gånger så mycket som Tysklands
regering hoppats på. Professor Lars Hultkrantz beräknar att en auktion av
UMTS-licenserna skulle inbringa den svenska statskassan 50 miljarder
kronor.

Genom en auktion får man fram de företag som verkligen är villiga att
satsa på den nya tekniken och som verkligen har måst räkna igenom att de
klarar det. Den marknadslösning som en auktion innebär är en bättre
urvalsprocedur än att, i och för sig säkerligen duktiga, byråkrater på Post- och
telestyrelsen med hjälp av diverse konsulter ska rangordna företagen.

Att fördela genom en så kallad skönhetstävling - av det slag Post- och
telestyrelsen nu inlett - innebär att fördelningen av UMTS-licenser sker
gratis. UMTS-näten blir en fri nyttighet för operatörerna. Det innebär ett
gigantiskt slöseri med statskassan.

Ännu är det inte för sent att, mot bakgrund av de utländska erfarenheterna,
byta fördelningsmetod i Sverige. Invändningarna att det är för sent eller att
det skulle behöva ta lång tid stämmer inte.

Inga avtal är ännu slutna. Regeringen kan frysa processen - PTS förväntas
ändå ge besked om vilka företag som skulle vinna skönhetstävlingen först i
november - och snabbt undersöka möjligheterna att, precis som i
Storbritannien och Tyskland, ta betalt från de företag som får licenserna.

Mot en auktion har man från regeringens sida sagt att den drar ur för
mycket pengar ur företagen och att konsumenterna därmed får betala. Den
tyska och den brittiska staten fick in stora belopp genom sina auktioner. Men
hur kommer det sig då att t.ex. Deutsche Telekom och Orange som båda tog
hem licenser i den tyska respektive brittiska auktionen är med och är beredda
att satsa i den svenska utbyggnaden? Båda vill delta i den svenska processen.
Hade de gjort det om deras deltagande i auktionerna dränerat dem på pengar?

Priserna sätts på en global marknad och enstaka länder kan inte driva egen
prispolitik, av konkurrensskäl. Att ett litet land som Sverige skulle kunna
sänka den gemensamma prisnivån är osannolikt. Istället skulle de svenska
taxorna höjas till den internationellt gemensamma nivån, och de svenska
producenterna kapa åt sig relativt sett bättre vinster. Utdelningen av licenser
gynnar producenterna men knappast konsumenterna på sikt.

Folkpartiet liberalerna anser att fördelningen av UMTS-licenser ska
fullföljas genom ett auktionsförfarande.

Infrastruktur

Regeringens politik för att få en infrastruktur av bredband i
landet går i huvudsak ut på att vissa kommuner i glesbygd
ska kunna få särskilt stöd till bredbandsutbyggnad samt att
det statliga kraftledningsbolaget Svenska kraftnät åläggs att
bygga ut ett stomnät med bredbandskabel över hela landet.

Folkpartiet liberalerna motsatte sig under våren 2000 regeringens
infrastrukturprogram som presenterades i regeringens proposition "Ett
informationssamhälle för alla". Det är angeläget att stomnät kommer till stånd
och vi ser gärna att det sker en expansion av god datakommunikation över
hela landet.

Folkpartiet liberalerna ifrågasätter däremot en alltför detaljstyrd statlig
planering. Det finns en paradoxal risk att utvecklingen på
infrastrukturområdet går både fortare och långsammare än vad man tänker
sig.

Vad gäller stomnätet så finns redan idag en hel del bredband utbyggt i
landet. Inom kort kommer exempelvis en kabel att finnas från Stockholm upp
längs hela Norrlandskusten, och en annan från Oslo via Stockholm till
Helsingfors. Utvecklingen av detta går snabbt framåt och oavsett om
regeringen beslutar om uppbyggnad av ett stomnät eller inte kommer detta
sannolikt att ske. Det finns till och med en möjlighet att det sker snabbare,
med fler deltagande aktörer och därmed ett rikare utbud om regeringen inte
planerar detta. Parallella tekniska system kan vara bra ur säkerhetssynpunkt.

Folkpartiet liberalerna motsätter sig även förslaget om att stödja
kommuner med pengar för uppbyggnad av lokala transport- och accessnät. Vi
tror att detta i värsta fall kan få till följd att företag ställer sig och
väntar på
vilka områden utredningen kommer att peka ut som statligt stödberättigade
istället för att satsa egna pengar. Statliga pengar riskerar att slå ut ny
teknik
och att hålla priserna på en högre nivå. Den teknik som gäller idag kommer
kanske inte att vara den bästa om två år, och vi tror chansen är stor att
priserna faller. Om infrastrukturutbyggnaden tillåts fortsätta på
marknadsmässiga villkor, och i full konkurrens utan statlig inblandning,
kommer vi senare att få se vilka brister på god infrastruktur som består och
vilka behov som finns. Regeringen kommer då att ha anledning att
återkomma till frågan.

En alldeles överhängade risk med regeringens infrastrukturprogram är att
det kan göras tekniska felsatsningar. Främst på de kortare avstånden är det
långt ifrån säkert att optofiberkabel är det bäst lämpade metoden för att få ett
fullgott nät. Regeringspropositionen uttryckte att utbyggnad ska ske
teknikneutralt, men framforcerandet av utbyggnaden utgör i sig en risk att
man satsar i fel teknik. Dagligen ser vi innovationer på främst de mobila
möjligheterna för nätverkskommunikation. Men också "gamla" lösningar kan
förfinas. Kapaciteten för användande av av vanlig koppartråd ökar också. Till
och med TV kommer man förmodligen att kunna sända via telefonledningar.

I nuläget är sannolikt behovet av bredband inte särskilt stort mer än för
företag. Efterfrågan och behov av en kraftig bandbredd finns inte bland så
många. Väldigt många människor skulle förstås bli hjälpta av att exempelvis
kunna få tillgång till fast uppkoppling i hemmet, särskilt när distansarbete och
liknande ökar. Att en sådan infrastruktur byggs ut är högst önskvärt och det är
också viktigt att påpeka att kostnaden för användningen är lika för hela
landet. En fast lina till nätet med god kapacitet kräver dock sannolikt inte
över
2 megabits optofiberkabel.

En fortsatt utbyggnad av bandbredd sker bäst genom att efterfrågan på
marknaden ökar, fler tjänster blir tillgängliga och att tekniken förbättras och
inte genom att staten först pressar fram utbyggnaden av infrastrukturen.

Om staten ska ha någon aktiv roll gällande uppbyggnad av infrastruktur på
det lokala planet är det möjligen att stimulera fram ett behov och en
efterfrågan av tjänsten.

Statens roll bör inte vara att forcera fram en utbyggnad av bandbredd till
alla Sveriges medborgare. Det ska inte vara en statlig uppgift att garantera
bandbredd åt varenda hushåll utan snarare att främja en god konkurrens, en
god mångfald på nätet och tillse att Post- och telestyrelsen bevakar denna
konkurrens.

Yttrandefrihet på nätet

Den 24 oktober 1998 fick Sverige en ny personuppgiftslag,
PUL, som ersätter den gamla datalagen. Datalagen gäller
parallellt med PUL för de webbsidor som kom till innan PUL
trädde i kraft, fram till oktober 2001. PUL förbjuder att namn
och andra personuppgifter offentliggörs på Internet, såvida
inte berörda personer gett sitt "otvetydiga" samtycke.

Personuppgiftslagen gör undantag för namnuppgifter som "uteslutande"
publiceras för litterära, konstnärliga och "journalistiska ändamål". Liknande
lagstiftning införs i samtliga EU-länder och bygger på EG:s datadirektiv. Men
inget annat EU-land i Nordeuropa har tolkat direktivet så strikt som Sverige.

Folkpartiet liberalerna anser att datoriserad och annan behandling av
personuppgifter bör jämställas. Datorer används numera i så vidsträckt
omfattning att ett förbud att meddela åsikter och tankar med hjälp av datorer i
praktiken blir nära nog jämställt med ett totalt förbud att meddela åsikter och
tankar. Det är därför inte rimligt att yttrandefriheten skall inskränkas mer när
datorer används.

Tvärtom anser Folkpartiet att datorer, speciellt genom Internet, har medfört
en vidgad möjlighet för fler människor att utnyttja sin yttrandefrihet. Detta
anser vi är något som bör skyddas och inte hindras genom speciallagstiftning
för Internet. Så långt möjligt skall man sträva efter att samma regler gäller
för
yttrandefriheten i Internet som i andra medier.

Skydd för yttrandefriheten försvann i
och med PUL

Det har nu skett flera hundra anmälningar om brott mot PUL
och praxis börjar växa fram. Datainspektionen har nu gjort en
tolkning av vad journalistik är för något, en tolkning som i
princip innebär att det fria ordet på nätet blir förbehållet
journalister som skriver för etablerade medier som har som
sitt enda syfte att verka som just medium. I övrigt råder ingen
yttrandefrihet alls, med Datainspektionens tolkning. "Någon
närmare definition av vad som avses med journalistiska
ändamål finns inte i PUL", heter det i beslutet.
"Utgångspunkten måste enligt Datainspektionens mening
vara att undantaget avser vedertagen journalistik som bedrivs
i den ordning som ställs upp i tryckfrihetsförordningen."
(Källa: nyhetstelegram hos webbsiten www.pul.nu)

Beslutet togs i samband med att Datainspektionen prövade en anmälan mot
Sverigedemokraternas hemsida och den politiska hemsidan Potatis.

"Paradoxalt nog erkänner inspektionen att SD:s hemsida faktiskt har
journalistiska ändamål. Men inte "uteslutande" journalistiska. Därför fälls SD
för att indirekt ha pekat ut personer, som varit misstänkta för gruppvåldtäkten
i Rissne. Alla var av utländsk härkomst." (Källa: nyhetstelegram hos
webbsiten www.pul.nu)

Sverigdemokraterna hävdar att webbsidan utgör en "nyhetskanal". Men
Datainspektionen finner att "syftet med publiceringen också varit att sprida
kännedom om de nedvärderande personuppgifter som förekommer". Därför
(!) kan det inte kallas journalistik. Här kan man konstatera ett oerhört snävt
grepp för vad journalistik innebär, oavsett det att yttrandefrihet självklart
borde gälla även icke-journalister. Slutsatsen man bör dra av tolkningen av
artikeln på SD:s hemsida är således att man bara får skriva bra saker om folk
för att det ska kunna kallas journalistik. (Källa:"Journalistkåren på väg att
adlas" av Anders R Olsson, www.pul.nu)

Detta bör jämföras med Datainspektionens bedömning av S-kvinnornas
webbsida i samband med publiceringar av TV-cheferna för de TV-bolag som
sänder porrfilm. TV-cheferna utpekades som inspiratörer till en gruppvåldtäkt
i Rissne. Här säger Datainspektionens generaldirektör istället att "PUL ska
skydda människor mot integritetsintrång och enligt min mening kränker det
inte någons personliga integritet att framföra kritik i ett sakligt
debattinlägg".
(Inspektionens hemsida 2000-02-18.)

Detta visar att vad som är journalistik och vad som inte är journalistik, vad
som är sakliga debattinlägg och vad som inte är sakliga debattinlägg eller på
annat sätt tillräckligt lämpliga för att uttalas på nätet, är helt upp till
Datainspektionens godtycke.

Sedan januari i år har PUL mjukats upp. Det är nu tillåtet att publicera
"harmlösa" personuppgifter på nätet. "Ringa brott" ska heller inte bestraffas.
Personuppgifter får också spridas till tredje land som har en adekvat nivå till
skydd för personuppgifter. (Det senare ter sig dock som en mycket inadekvat
reglering då nätet är globalt och kan nås från hela världen.)

Folkpartiet liberalerna ställde sig i princip bakom de förändringar som
föreslås av regeringen, men vi anser att detta bara är ett första litet steg
till en
övergång till ett mer modernt regelverk.

Vi i Folkpartiet liberalerna har redan från början haft stora invändningar
mot personuppgiftslagen och reserverade oss i kammaren vid lagens
tillkomst. Vi förespråkade att de bestämmelser som avser samtycke vid
namns nämnande borde avskaffas. Redan vid riksdagsbehandlingen våren
1998 krävde Folkpartiet att regeringen skulle få i uppdrag att ta initiativ till
att
det inom EU inleddes ett arbete med att ta fram ett nytt direktiv som tar sin
utgångspunkt i en missbruksmodell, dvs. principen som ska råda är att allt är
tillåtet, utom det som är förbjudet, och inte tvärtom som i dagens PUL.

Folkpartiet liberalerna ville också ge regeringen i uppdrag att ta initiativ
till en ändring av direktivet så att inga tveksamheter skulle kvarstå när det
gäller direktivets förenlighet med vår svenska offentlighetsprincip. Tyvärr
delades inte vår uppfattning då av en riksdagsmajoritet. Vi vidhöll denna
uppfattning som sedan vann riksdagens stöd ett år senare. Än så länge har inte
något nytt användbart direktiv kommit. Riksdagen bör uppdra åt regeringen
att omgående inom EU ta initiativ till att ett arbete på ett direktiv som bättre
uppmärksammar behovet av balans mellan offentlighet och integritet snarast
kommer till stånd. Enligt vår uppfattning skall det inte vara någon skillnad på
behandlingen av yttranden på Internet och yttranden i andra medier.

Det är uppenbart att Sveriges personuppgiftslag är betydligt skarpare än
vad det nuvarande EG-direktivet föreskriver. Folkpartiet har framhållit detta
sedan lagens tillkomst. Nu har den ansvarige EU-kommissionären Frits
Borkestein meddelat att Sverige enligt honom gjort en alldeles för strikt
tolkning av EG:s datadirektiv, detta med anledning av att en fråga ställts från
Europaparlamentariker Jonas Sjöstedt under en frågestund i
Europaparlamentet.

Enligt vår uppfattning måste regeringen skyndsamt göra en översyn av
personuppgiftslagen (PUL) i syfte att noga analysera om lagen har fått en mer
långtgående begränsning än vad direktivet anger. I detta arbete bör andra
länders genomförande av direktivet noga studeras.

Sverige bör också hårdare hävda sin uppfattning när det gäller
grundlagsskyddad yttrande- och informationsfrihet gentemot EU. Sverige är
ju skyldigt att implementera direktiv som kommer från EU. Men det här
direktivet berör fundamentala frågor, där svensk grundlag står emot
Europarätten.

Telia

Folkpartiet liberalerna har hela tiden förespråkat att hela
Telia ska säljas, att regeringen redan under våren borde ha
givits ett bemyndigande att inom 18 månader avveckla
majoritetsägandet samt att inom fyra år helt avveckla det
statliga ägandet.

Vi framhöll den stora risken med att företagets värde på börsen kan
påverkas negativt av det statliga ägandet: den så kallade "politikerrabatten".
Hanteringen av Telia-Telenor-affären talade sitt tydliga språk för vilka
problem statligt ägande för med sig.

Folkpartiet menar att staten inte skall äga företag annat än i undantagsfall.
Staten skall inte ha den dubbla rollen som den som sätter spelreglerna och
som samtidigt agerar på marknaden. Domaren kan inte samtidigt vara en
spelare på planen. Dessutom blir i det här fallet Telias ledning bakbunden av
regering och riksdag. Det är svårt att med trovärdighet driva en aktiv
företagsledning när konkurrenter och marknaden vet att man hela tiden är
beroende av regeringen.

Telias delårsrapport och kursfallet under sommaren visar att det krävs
större grepp i Telia. Det bästa stöd som regeringen skulle kunna ge är att så
snabbt som möjligt avveckla det statliga ägandet i Telia.

Telia måste få den större rörelsefrihet som ett helt privat ägande ger så att
företaget kan göra nödvändiga strukturförändringar, ingå eventuella allianser
och finansiera förändringarna på marknaden. Det statliga ägandet har en
onödig, kurssänkande effekt. Den så kallade politikerrabatten sänkte kursen.
Nu behövs åtgärder som stärker Telia. Det viktigaste steget är att fullfölja
avvecklingen av det statliga ägandet.

Strålning från
mobiltelefoner

Den 11 maj presenterades rapporten "Mobile Phones and
Health" i Storbritannien, skriven av en kommitté -
Independent Expert Group on Mobile Phones - utsedd av den
brittiska regeringen. Kommittén förordar bland annat att
information om olika telefoners strålningsgrad görs
tillgänglig för konsumenterna, att minderårigas
mobiltelefonanvändande begränsas av försiktighetsskäl, samt
att mobiltelefonbranschen undviker marknadsföring av
mobiltelefoner gentemot barn. Det är framsynta och
välkomna förslag som borde vara än mer relevanta i ett
mobiltelefontätt land som Sverige. I Sverige händer dock
mycket litet. Statens strålskyddsinstitut, SSI, hävdar att
telefonerna är ofarliga eftersom de ligger under de
rekommendationsnivåer som industrin själv varit med och
tagit fram. Detta är en mycket naiv inställning.

Larmrapporter om att radiostrålning från mobiltelefoner kan orsaka
nervskador, cellförändringar och cancer har duggat tätt de senaste åren. Men
resultaten är omtvistade och det finns lika många forskningsrapporter som
tyder på att telefonerna är ofarliga. Vi har helt enkelt för lite kunskap för
att
veta någonting säkert om mobiltelefonernas hälsorisker idag. Lika lite som
det är bevisat att telefonerna är farliga kan vi hävda att de är ofarliga: men
de
resultat som presenteras hittills ger definitivt anledning till eftertanke.

Exponeringen skiljer stort mellan olika telefonmodeller, men mätningarna
kontrolleras inte av några myndigheter eller oberoende forskningsinstitut och
tillverkarna vill inte redovisa sina mätvärden. Det borde vara naturligt för
mobiltelefontillverkarna att ge konsumenterna själva möjlighet att bedöma
vilka faktorer man vill väga in när man skaffar mobiltelefon. Att hemlighålla
uppgifter som strålningsvärden tyder på en förmyndarmentalitet som inte hör
hemma i ett modernt samhälle. Vill inte tillverkarna offentliggöra uppgifterna
frivilligt får man allvarligt överväga att lagstifta i frågan.

Försök har visat att det finns en koppling mellan strålning från
mobiltelefoner och biologiska effekter. Bland annat tyder resultaten på att
balansen mellan viktiga joner och enzymer i cellerna kan rubbas och att
elektromagnetiska fält underlättar bildandet av så kallade fria radikaler -
kraftfulla oxidanter som kan förstöra cellernas funktioner.

Undersökningar som bland annat genomförts i Sverige visar att
mobiltelefonanvändare känner av huvudvärk, koncentrationssvårigheter,
sömnrubbningar och trötthet som de förknippar med användningen av
mobiltelefoner. Exponeringen misstänks också påverka minnet, arvsmassan
och ge förändrat blodtryck. Sambandet med tumörer är omdebatterat. Ett
forskarlag från Australien har rapporterat om fördubblad cancerfrekvens hos
cancerkänsliga möss som utsatts för radiostrålning av samma typ som från
mobiltelefoner. En undersökning som avvisats som irrelevant av
mobilteleindustrin. Vi vet redan idag att starka mikrovågor är farliga. Det vi
inte vet ännu är om långtidseffekter av svag radiostrålning kan påverka
hälsan.

Det som framförallt ger anledning till eftertanke är att dagens mobiltele-
fonantenner hålls så nära huvudet och att en så stor andel av befolkningen är
utsatt för exponeringen. Det gör att även hälsoeffekter som drabbar en mycket
liten del av befolkningen skulle kunna få stor betydelse för folkhälsan.
Dessutom kan effekter som höjd cancerrisk ge genomslag först efter 10-30
års exponering.

Lägg härtill att själva användningen av mobiltelefoner har ändrats
dramatiskt under de senaste åren. Från korta affärsmeddelanden till långa
samtal med familj, vänner och konferenssamtal som kan vara upp till flera
timmar. Dessutom har användarnas snittålder sänkts dramatiskt under de
senare åren. Det är inte alls ovanligt att tonåringar själva förfogar över en
egen mobiltelefon och använder den till i stort sett alla sina privatsamtal.
Användandet ökar såväl i omfattning som frekvens och går allt längre ned i
åldrarna.

Den mobila strålningen kan mycket väl komma att bli alltmer vanligt
förekommande omkring oss genom mobil kommunikation i luften och i
hemmet. Runt hörnet kommer blåtandssystemet som kan göra att datorer kan
kommunicera med en skrivare utan någon sladd, eller telefoner kan tala med
kylskåp i hemmet. Det mikrovågsbaserade systemet på 2,45 GHz, samma
frekvens som mikrovågsugnar har, kommer att gå genom stål och betong.
Med den nya tekniken kommer vi alla att gå runt i en konstant
mikrovågsmiljö. Den hälsoeffekt som blir resultatet kan inte negligeras utan
måste uppmärksammas.

Folkpartiet liberalerna anser att man nu måste aktualisera och ifrågasätta
nu gällande gränsvärden och omedelbart klargöra om de behöver skärpas. Ett
gränsvärde är inget konstant utan måste revideras i takt med att kunskaperna
ökar och sammanhangen förändras. En tillsynsmyndighet måste också utses
för kontroll av strålningsvärdena.

Regeringen måste ställa krav på att telefontillverkarna offentliggör
uppgifter om produkternas strålning.

Stockholm den 3 oktober 2000

Eva Flyborg (fp)

Kenth Skårvik (fp)

Elver Jonsson (fp)

Helena Bargholtz (fp)