Institut för valövervakning

Motion 1990/91:U656 av Maria Leissner m.fl. (fp, c, m, s)

Frågan om rättvisa val är av akut betydelse i samband
med den globala tendens till demokratisering som börjat
utvecklas under de senaste åren, både i Central- och
Östeuropa och i den s.k. Tredje världen.

Val hålls nu i länder som tidigare inte haft sådana. I vissa
fall handlar det om en genuin förändring. Men även regimer
utan demokratiska aspirationer organiserar val -- sannolikt
för att ge sig själva ett sken av legitimitet. Detta är några
skäl till varför frågan om övervakning av val blivit så viktig.
Vid en rad val under senare år har också internationella
observatörer varit på plats.

Frågan om valövervakning borde således stå högt på den
internationella dagordningen. Men så är det inte. Inom FN,
t.ex. finns ingen organiserad kompetens för insatser på
detta fält. Inte heller finns några utarbetade och
internationellt överenskomna principer om hur
valövervakning bör genomföras.

Faktum är att FN-kommissionen för de mänskliga
rättigheterna bara snuddat vid frågan. Detta är desto mer
anmärkningsvärt som den enskildes rätt till politiskt
deltagande är en så väsentlig mänsklig rättighet, flera andra
grundläggande friheter hänger samman med den.

För ett par år sedan reste dock USA frågan om
''periodiska och genuina val'' inför generalförsamlingen:
frågan fördes vidare till kommissionen som tog upp den
våren 1989 för att sedan bolla den vidare till
generalförsamlingen (via Ekonomiska och Sociala Rådet).

Kommissionens resolution fick en bilaga med kriterier
för hederliga val. Där nämndes viktiga aspekter som
valhemlighet, mötesfrihet, rätt för alla att kandidera, rätten
att presentera sina program, samt vikten av ett system för
en opartisk administration av själva valprocessen.

Bilagan nämnde också möjligheten att inbjuda
observatörer och att söka tekniskt bistånd för
organisationen av ett val. FN och de regionala
organisationerna (typ OAU och OAS) borde kunna ge
sådant stöd.

Ett särskilt ansvar att ta initiativ vilar på Sverige som är
medlem av FN-kommissionen för de mänskliga
rättigheterna under ytterligare ett år.

Det är på tre vägar frågan bör föras vidare: formulering
av normer, valövervakning, bistånd för valadministration.

En process borde inledas i syfte att utveckla
internationella normer för rättvisa val. Ett sådant företag
skulle tidigare ansetts som hopplöst med tanke på de olika
politiska system som finns representerade bland FN:s
medlemsstater. Men det är inte otroligt att utvecklingen i
Östeuropa och en del av den tredje världens länder nu
faktiskt öppnat dörren för en sådan diskussion också inom
FN.

Det skulle vara mycket värdefullt om FN faktiskt antog
detaljerade principer för de politiska friheter som hänger
samman med fria val. Det skulle bli ett viktigt stöd för den
demokratiska oppositionen i många länder. Det skulle
självfallet också underlätta all fortsatt verksamhet med
valövervakning.

Hittills har de flesta försök till sådan övervakning varit
påfallande amatörmässiga. Observatörerna har ofta saknat
en genomtänkt metodik i arbetet. Några hastiga besök på
vallokaler under själva valdagen ger självfallet ingen som
helst bild av om valprocessen är korrekt eller inte.

Det saknas helt uppenbart en institutionell expertis på
området; vid varje nytt projekt uppfinnes hjulet igen av
några nya entusiaster.

Den situationen är riskabel, amatörismen öppnar för
manipulation. En insats som syftar till att kontrollera att
spelreglerna följs, kan t.o.m. utnyttjas till att legitimera
fusket. Det har också skett vid flera tillfällen; observatörer
har funnits på plats vid flera i efterhand -- och på goda
grunder -- omdiskuterade val.

Det är knappast troligt att FN annat än undantagsvis kan
spela en huvudroll när det gäller valövervakning (även om
det nu diskuteras för El Salvador). Sannolikt vore det
därför önskvärt om det byggdes upp en fristående
institution som utvecklade en självständig expertis; ett
internationellt institut för fria och rättvisa val.

Det skulle behövas studier kring tidigare val och
valobservationer, en genomgång av alla tänkbara ''luckor'',
ett utvecklande av riktlinjer för observatörer samt konkret
utbildning av sådana.

Ett visst arbete på de teoretiska avsnitten har gjorts av
en grupp för mänskliga rättigheter i Washington, The
International Human Rights Law Group, som har skrivit ett
utkast till riktlinjer för valobservation. Det arbetet bör
fullföljas.

Diskussionen bör ta avstamp i verkligheten. När man
t.ex. i Kenya för en tid sedan offrade valhemligheten genom
att låta väljarna ställa upp sig i köer, olika för olika
kandidater, försvarades detta som en ''praktisk lösning''.
Den uppläggningen kritiserades med rätta, men hur skulle
ett acceptabelt -- och praktiskt -- alternativ kunna se ut?

Det är viktigt att lokala erfarenheter fångas upp. I
Indien, för att ta ett exempel, finns en unik kompetens om
hur valrättvisan skall skyddas så att olika former av valfusk
minimeras och själva valprocessen blir meningsfull också
utanför kretsen av välbeställda, utbildade väljare.

Ambitionen bör vara att nå så långt med att formulera
principer och att bygga upp en oberoende kompetens för
valövervakning att det blir helt naturligt för olika länder att
bjuda in observatörer. Viktigt är att detta inte begränsas till
de fattiga länder, utan att t.ex. också Sverige öppnar dörren
för en sådan internationell granskning. Rapporterna bör bli
föremål för seriös debatt, också hos oss.

En svensk satsning på denna sektor av de mänskliga
rättigheterna bör också avspeglas i biståndspolitiken.
Hederliga val kräver en god valadministration, tränade
valfunktionärer. Att rikta bistånd till detta vore sannerligen
en direkt väg att främja biståndets ''demokratimål''.

Det är inte bara hos oss som de demokratiska
spelreglerna är fundamentala: de är lika viktiga i u-
länderna. Erfarenheten från biståndsarbetet säger att det är
helt avgörande för all utveckling, också den rent
ekonomiska, att människor verkligen får vara med och
bestämma.

Vi föreslår att ett institut för valövervakning skapas i
Sverige i linje med denna motion. Det första steget vore att
en studie gjordes om hur ett sådant institut skulle kunna
etableras, om hur dess mandat skulle kunna formuleras
samt om vilka resurser som skulle krävas. En uppläggning
påminnande om den som använts vad gäller SIPRI vore en
intressant modell vad gäller själva organisationen av
institutet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett internationellt institut för
valövervakning.

Stockholm den 15 januari 1991

Maria Leissner (fp)

Alf Wennerfors (m)

Ingbritt Irhammar (c)

Margareta Winberg (s)