Inlandsbanan

Motion 1990/91:T501 av Birgitta Hambraeus m.fl. (c)

Utveckla persontrafiken på inlandsbanan!

Fortsätt persontrafiken på inlandsbanan tills en
utredning gjorts tillsammans med inlandskommunernas
ekonomiska förening, där alla möjligheter att utvidga
persontrafiken kartläggs och lämplig huvudman att driva
persontrafiken föreslås!

Inlandsbanan är en tillgång för Europa

Inlandsbanan sträcker sig 130 mil från Vänern till
Gällivare. Den byggdes i en tid som materiellt var mycket
fattigare än vår, och den representerar ett stort värde. Med
nuvarande budgetprinciper registreras emellertid inte detta
värde någonstans. Staten har ingen kapitalbudget. Risken
för kapitalförstöring är därför stor. Europa satsar på
järnvägar. Inlandsbanan utgör ett bra komplement till
ostkustbanan och västkustbanan som anknyter till de
norska järnvägarna. För kontinentens folk är det lämpligt
med en direkt förbindelse till de stora vildmarkerna i
Skandinaviens inland, både för vintersport och
sommaräventyr. Inlandsbanan skulle alltså åter kunna få en
stor betydelse för den långväga persontrafiken.
Sommarturisttrafiken på inlandsbanan har blivit en
klassiker. Järnvägen betyder mycket för kommunerna och
är också det miljövänligaste och säkraste sättet att
transportera inlandets produkter och råvaror.

Riksdagen har beslutat ha kvar persontrafiken

Riksdagen har beslutat att särbehandla inlandsbanan.
Vid det trafikpolitiska beslutet inför 90-talet poängterades
banans speciella karaktär och det sägs bl a ''att inlandsbanan
mellan Mora och Gällivare har ett klart samhällsintresse
och att den därför bör finnas kvar''. Riksdagen ville att
regeringen skulle ''pröva hur trafiken på inlandsbanan kan
utvecklas i former som främjar en ökad turisttrafik. ---
Exempelvis bör lokala och regionala intressenter samt
turistorganisationer kunna erbjudas trafikeringsrätten för
persontrafiken.''

Inlandskommunernas ekonomiska förening (IEF)
bildades efter informell uppmuntran av
kommunikationsdeparte- mentet att ha beredskap för ett
ev. engagemang i en framtida verksamhet på inlandsbanan.
De har tecknat ett preliminärt avtal med Postens
Diligenstrafik, som lämnat en rad offensiva och intressanta
förslag till hur trafiken ska kunna utvecklas och
kvalitetsförbättras samt samordnas med den verksamhet
som Posten f n driver i inlandet. Det måste vara trafik året
runt, som då särskilt blir till nytta för de fast boende. Det
blir oekonomiskt att ordna personal och vagnar enbart för
högsäsongen.

Den statliga utredaren Bill Fransson föreslår som ett
alternativ att IEF tar över trafikeringsansvaret.
Transportrådet lämnade på regeringens uppdrag förslag till
hur man ska kunna minska anslaget för köp av interregional
tågtrafik för budgetåret 1991/92. Rådet påpekar att man
haft alltför kort tid på sig för ''ett mer utbyggt regionalt
samråd med trafikhuvudmän, länsstyrelser och andra
intressenter'', så att de begärda omprioriteringarna fått
göras på gammalt material. Detta är inte tillfredsställande.

Regeringens förslag innebär nedläggning av
persontrafiken

I budgetpropositionen gör regeringen ingen bedömning
av utredarens olika förslag utan föreslår att
trafikhuvudmännen ska ges möjlighet att ta över
persontrafiken på inlandsbanan. Enligt uppgift ska dessa få
36 miljoner kronor per år för att sköta trafiken på det sätt
de finner lämpligt. Chefen för Dalarnas länstrafikbolag har
redan deklarerat att man tänker lägga ned persontrafiken
direkt och köra buss för hela slanten. Därmed skulle den
lyckade turistsatsningen, som gett en kraftigt ökad
omsättning i kommunerna, gå helt förlorad. Kvalitén sänks
för kollektivresorna. Det är stor risk att folk som kan väljer
bilen i stället för kollektivresande, så att bussarna går med
förlust.

Godstrafiken blir kvar, men ödsliga stationshus och tysta
godsvagnar ger inte liv åt samhällena. I stället för att vare
en tillgång för kommunerna blir banan ett tecken på
tillbakagång och förfall. Detta får inte hända! Opinionen
för att bevara och utvidga persontrafiken på inlandsbanan
är stark. Så har t ex Margit Ångström vid
Konsumentgillesförbundet lagt ut protestlistor i affärerna. I
Mora och Orsa har de fort blivit fulltecknade. I tidningen
Land pågår en namninsamling.

Fortsätt persontrafiken och utred utvidgning och ändrat
huvudmannaskap!

Det behövs en respittid för att engagera människor i att
pröva inlandsbanans alla möjligheter. Riksdagen bör
besluta att SJ ska fortsätta driva persontrafik på banan utan
avbrott, tills en offentlig utredning tillsammans med
inlandskommunernas ekonomiska förening har
genomförts. Utredningen ska innefatta en
samhällsekonomisk studie, varvid kapitalförstöringen ska
medräknas om banan inte längre används till sin fulla
kapacitet. SJs personal har tagit goda egna initiativ som går
förlorade om persontrafiken upphör. Biljettbokning kan
ske bekvämt och med personlig service vid inlandets
stationer. Så har t ex Holger Wennberg, stins i Sorsele, sålt
biljetter för resor i hela landet för hundratusentals kronor.

Det diskuteras att trafikeringsrätten på landets bannät
mer allmänt ska kunna lämnas till olika intressenter som ger
de ur samhällssynpunkt bästa anbuden. Frågan om vem som
ska erbjudas ansvaret för trafiken på inlandsbanan i
framtiden ska bedömas utifrån vem som har de bästa
möjligheterna att utvidga persontrafiken på banan. Olika
entreprenörers idéer ska inhämtas. Nu gäller det att satsa
offensivt och fantasirikt på att göra det naturligt att åka tåg i
inlandet igen. Tidtabellerna måste underlätta genomgående
trafik. Pendling mellan tätorter kunde prövas under
rusningstid, t ex mellan Orsa och fram till Mora centrum.
Resande till och från Östersund till Mora ska inte behöva
vänta timvis på att tåget ska gå vidare från Sveg. Sorsele,
Storumans och Vilhelminas kommuner liksom övriga
inlandskommuner måste kunna utnyttja inlandsbanan för
daglig kontakt med Umeå eller andra kuststäder.
Stationshusen kunde bli servicecentra.

Vidare ska olika möjligheter att minska kostnaderna för
banunderhåll och investeringar prövas. Bättre vagnmaterial
och räls kan anskaffas, t ex i samband med byte för
snabbtågen på andra håll. Banverket menar att det skulle
krävas 600 miljoner kronor för att rusta banan till god
persontrafikstandard. Detta är lika mycket som en dryg mil
motorväg och borde inte vara avskräckande för hundra
gånger längre sträcka. Men det är troligt att priserna kan
pressas vid anbudsförfarande.

Riksdagen bör anslå samma summa till SJ för den
fortsatta persontrafiken på inlandsbanan som i budgeten
beräknas till trafikhuvudmännen för att ta över trafiken.
Motorvagnarna, som enligt uppgift svarar för 21 miljoner av
de 57 miljoner som SJ begär för trafiken, är avskrivna och
bör kunna disponeras fritt under försöksperioden, för att
därefter överlämnas gratis till ev. ny huvudman, liksom
skedde för t ex Blekinge kustbana.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag
om fortsatt persontrafik på inlandsbanan i enlighet med vad
som anförts i motionen.

Stockholm den 11 januari 1991

Birgitta Hambraeus (c)

Karin Israelsson (c)

Stina Eliasson (c)