Hästavel

Motion 1988/89:Jo288 av Ingrid Hemmingsson m.fl. (m, c, vpk, mp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:Jo288

av Ingrid Hemmingsson m.fl. (m, c, vpk, mp)
Hästavel

1979 års parlamentariska hästutredning föreslog i sitt slutbetänkande (SOU
1982:51) bl.a. att staten skulle avhända sig ansvaret för hästfrågorna till
landets hästavelsorganisationer, vilka tillsammans bildar Svenska Hästavelsförbundet
SH, för avelsarbetet, avelskontrollen, stamboksföringen
och premieringsväsendet.

Utredningen angav, att statens administration av hätavelsarbetet via
lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna dragit en kostnad av ca 2 miljoner
kronor årligen utöver det direkta statsbidrag om 810 000 kronor, som
sedan mycket länge utgått över lantbrukstyrelsens anslag ”Främjande av
husdjursaveln”.

För att den nya huvudmannaorganisationen skulle kunna överta administrationen
av avelsarbetet från staten föreslog utredningen ett årligt bidrag
på 1 miljon kronor utöver nyssnämnda anslag. Av detta belopp föreslog
utredningen att 100 000 kronor skulle fördelas på hästavelsorganisationerna
medan resterande belopp föreslogs gå till den nya huvudmannaorganisationen.

För att möjliggöra överförandet av huvudmannaskapet till hästavelsföreningarna
föreslog utredningen ett extra engångsanslag om 3 miljoner kronor
att utbetalas till den nya paraplyorganisationen under en period av fem
år.

Redan hästavelsutredningens majoritetsförslag att lyfta ut hästarna ur
lantbruksverket och föra in alla landets — nu ett 20-tal — hästavelsorganisationer
i en kostnadskrävande huvudorganisation med ett årligt statsbidrag
om endast 1 miljon kronor, ledde till stark reaktion bland främst arbetshästrasernas
företrädare.

När så hästavelspropositionen (1983/84:100 bil. 11) kom, visade det sig
att jordbruksministern i enlighet med utredningens majoritetsförslag ville
överföra huvudmannaskapet för hästaveln från lantbruksverket till avelsorganisationema
själva redan den 1 juli 1985.

Tvärtemot hästutredningens förslag att staten med ett årligt driftsanslag
om 1 miljon kronor skulle möjliggöra den nya huvudorganisationens verksamhet
föreslogs i propositionen att statsbidrag inte längre skulle utgå.

I anledning av hästpropositionen avgavs tre motioner, vari alla partier
var representerade.

Jordbruksutskottet fann (JoU 1983/84:25) i likhet med hästutredningen,
”att hästen fortfarande har en betydelse inom skogsbruket” och att ”ridsporten
och de aktiviteter som anordnas av ridklubbar och ridskolor har
stor betydelse”.

Beträffande de framlagda motionerna sägs: ”Utskottet hyser sympati och Mot. 1988/89

förståelse för motionärernas ambition att bibehålla den svenska hästaveln Jo288

på en hög och konkurrenskraftig nivå och vill påpeka att riksdagen i ett
uttalande år 1975 betonade angelägenheten av att draghästarnas betydelse
inom skogsbruket uppmärksammades av berörda myndigheter och organ.

Önskemålet härom underströks av riksdagen i en framställning till regeringen
(NU 1975:30, rskr 1975:202)”.

Jordbruksministerns förslag beträffande hästfrågorna blev riksdagens
bslut den 29 mars 1984.

I oktober 1984 bildades Svenska Hästavelsförbundet (SH), som alltså
övertagit lanbruksverkets tidigare uppgifter vad gäller hästfrågorna. Travoch
galoppsportens organisationer beslöt däremot att ställa sig utanför SH.

Dessa organisationer handhar själva hästavelskontrollen m.m. utan samröre
med SH.

Jordbruksutskottet (JoU 1987/88:7) ansåg i likhet med vad som anförts i
motionen och i remissyttrandena, att hästhållningen i Sverige har väsentlig
betydelse både från ekonomisk och social synpunkt. Utskottet fann anledning
att ”understryka värdet av skogskörning med häst som ett led i strävandena
mot ett mer småskaligt och ekologiskt anpassat skogsbruk. Arbetshästen
utgör i många fall ett realistiskt alternativ till de dyrare skogsmaskinerna”.

Mot bakgrund av vad som anförts om hästhållningens betydelse i olika
sammanhang ansåg utskottet att ”ytterligare uppmärksamhet bör ägnas åt
frågor om avel och uppfödning av hästar och om utbildningsutbudet från
området”.

Utskottet kommer fram till att ”en utvärdering bör göras av resultatet av
statsmakternas beslut att överlåta huvudansvaret för hästavelsarbetet på
avelsorganisationerna. Inte minst bör effekterna på avelsarbetet med de
kallblodiga raserna beaktas. Tillgången på såväl arbetshästar som sporthästar
bör ägnas uppmärksamhet. En inventering och samordning av utbildningsbehovet
bör genomföras. Härvid bör bl.a. beaktas behovet av utbildning
och kunskaper i fråga om användningen av arbetshästar i jordoch
skogsbruket”.

I enlighet med utskottets betänkanden (JoU 1987/88:7 och 17) uttalade
riksdagen att en utvärdering borde göras av vissa frågor rörande hästaveln
och utbildningen inom hästområdet.

Svenska Hästavelsförbundet

I juni 1985 konstituerades den nya organisationen Svenska Hästavelsförbundet
(SH). Organisationen beviljades av lantbruksstyrelsen strax därefter
huvudmannaskap för hästkontrollerna och avelsvärderingen av hingstar
gällande samtliga raser i landet utom varm- och kallblodstravare samt engelskt
fullblod i fullblodsaveln. För de sistnämnda raserna är Svenska Travsportens
Centralförbund resp. Svenska Galoppsportens Centralförbund
huvudmannaorganisationer.

Den ljuli 1985 trädde en ny lag om kontroll av husdjur (1985:342) i kraft,
vilken lag reglerar bl.a. hästavelsaktiviteterna. Enligt SH:s stadgar är orga- 7

nisationens övergripande syften att företräda medlemmarnas gemensam- Mot. 1988/89

ma intressen och att främja kvaliteten och utvecklingen i den svenska häst- Jo288

aveln. SH är huvudman för officiell hästkontroll i landet och skall för detta
ändamål administrera och tillhandahålla tjänster för hästkontrollen enligt
lantbruksstyrelsens kungörelser som har utfärdats med stöd av lagen
(1985:342) om kontroll av husdjur m.m.

SH är uppbyggt i enlighet med den representativa demokratins principer.
Medlemsorganisationerna och övriga berörda parter är företrädda i beredande
och beslutande organ genom valda ombud.

År 1988 omfattade SH 20 avelsorganisationer representerande lika
många raser, av vilka dock mer än hälften är att räkna som sport- och
rekreationshästar.

Svenska Hästavelsförbundets ekonomi

Till SH:s verksamhet utgår inga statsmedel. Som ovan framhållits följde
jordbruksministern inte 1979 års Hästutrednings förslag, som gick ut på att
1 miljon kronor årligen skulle utgå som driftsbidrag. Inte heller fick SH de
föreslagna 3 miljoner kronor i engångsanslag under de fem första verksamhetsåren.

SH:s ekonomi har därför måst baseras enbart på avgifter av olika slag,
som avkrävs uppfödarna och dessas organisationer. Dessa för hästaveln
helt nya pålagor har blivit mycket betungande för framför allt uppfödarna
av kallblodshästar, som i allmänhet har sämre ekonomiska förutsättningar
än uppfödarna av sport- och småhästar. Uttaget från uppfödarna har nu
efter kontinuerliga avgiftshöjningar nått en sådan höjd att ytterligare uttaxeringar
ofelbart skulle leda till totalstopp i arbetshästaveln.

Trots maximala uttag från uppfödarna kommer SH att för 1988 redovisa
ett driftsunderskott om närmare 300 000 kronor. Då har SH ändock erhållit
ett tillfällig tillskott om 200 000 kronor. Det är därför oundgängligen nödvändigt
att SH tillföres nya medel för sin och i första hand arbetshästavelns
fortbestånd.

Avelsföreningarnas ekonomi

När lantbruksverket genom riksdagsbeslutet 1985 avhände sig ansvaret för
hästavelns administration kom detta också att medföra mångdubbelt merarbete
för de olika rasorganisationerna samtidigt som dessa förlorade måttliga,
men dock för verksamheten mycket betydelsefulla statsanslag, som
utgått sedan mycket lång tid tillbaka. Endast tack vare ideellt arbete av
mycket betydande omfattning har organisationerna hittills kunnat utöva
sin verksamhet. Att som nu skett under några år basera verksamheten —
stamboksföring, information, upplysning, kurser, skogsdagar, hästvisningar
m.m. — enbart på ideellt arbete är inte längre möjligt. Också hästavelsorganisationerna
på riksplanet måste åter tillföras medel för att kunna arbeta
i samhällsnyttans tjänst.

Mot. 1988/89
Jo288

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen för budgetåret 1989/90 inom ramen för anslaget Al
jordbruksdepartementet anvisar till Svenska Hästavelsförbundet ett
belopp om 2 miljoner kronor, varav 500 000 kronor fördelas på avelsföreningarna
för dessas verksamhet.

Stockholm den 25 januari 1989
Ingrid Hemmingsson (m)

Lennart Brunander (c) Ingvar Eriksson (m)

Karin Starrin (c) Åsa Domeij (mp)

Jan Jennehag (vpk) A nnika Åhnberg (vpk)

Paul Ciszuk (mp)

Den svenska häststocken

Den svenska häststocken har till följd av starkt ökat intresse för sport- och
småhästar kontinuerligt ökat från 1970-talet.

Det är en nationell angelägenhet att det inom landet produceras hästar
som vad gäller kvantitet och kvalitet tillfredsställer den svenska marknadens
önskemål och behov. Det förutsätter en högkvalitativ avel. I annat fall
uppstår en onödig och kostsam import av hästar.

Hästarna har en inte oväsentlig betydelse då det gäller att minska den
förlustbringande överskottsproduktionen av spannmål. Svenska halvblodshästar
av hög kvalitet är dessutom intressant exportprodukt, vilket
förhöjer värdet av en god och välplanerad hästavel.

Hästekipaget i gallringstransporterna åstadkommer praktiskt taget inga
skador på vare sig skog eller mark. Mot bakgrund av att landets halva
skogsareal är bondeägd och att allt större hänsyn i samband med gallring
måste tas till biologiska skador på växande skogsbestånd får man förklaring
till att efterfrågan på prima, väl inkörda skogshästar åter ökat inom
många områden. Vid en kommande energikris måste den animala dragkraften
anses vara en värdefull tillgång.

9