Hälso- och sjukvården i framtiden

Motion 1996/97:So261 av Olof Johansson m.fl. (c)

Hälso- och sjukvården - en
av samhällets primära
uppgifter

Alla människors lika värde och rättigheter är grunden för
Centerpartiets politik. Centerpartiet vill förverkliga den
generella välfärden. Den ska ge alla medborgare trygghet
men också personligt ansvar för sina liv och handlingar.
Samhällsutvecklingen och samhällsekonomin kräver att vi
bygger ett välfärdssystem som ger alla grundtrygghet. Det
innebär att vi solidariskt garanterar att alla ska omfattas av
den generella välfärden, såväl gemensamt finansierad
samhällsservice som ett ekonomiskt trygghetssystem.

En stark ekonomi är förutsättningen för välfärdssamhället. I den gemen-
samt finansierade samhällsservicen är god hälso- och sjukvård bland det
högst prioriterade. Den ska vara tillgänglig för alla på lika villkor - oavsett
ålder, bostadsort och inkomst. De folkvalda landstingen och kommunerna har
det lagreglerade ansvaret och ska erbjuda alla hälso- och sjukvård på lika
villkor.

Hälso- och sjukvården har varit och kommer att vara föremål för betydande
förändringar. Medborgarnas krav på tillgänglighet och kvalitet, de ekono-
miska kraven på balans och effektiviseringar samt samhällsförndringarna
ställer stora krav på förnyelsearbetet. Ökad samverkan mellan olika vård-
givare och samhällssektorer är nödvändig. Särskild uppmärksamhet måste
riktas på de förändringar som äger rum när det gäller äldres, funktions-
hindrades och psykiskt sjukas livskvalitet och sociala situation.

Det förebyggande arbetet är viktigt, i synnerhet i en period av hårt
ansträngd ekonomi. Det är uppenbart att många människor far illa i samhäll-
et. Det ger utslag inom vuxen- men framförallt inom barn- och ungdomspsy-
kiatrin. Här måste kraftfulla insatser göras för att bryta utvecklingen. Det
gäller att ge utrymme både för personligt och medmänskligt ansvar men det
handlar också om att samordna resurser som finns i kommuner, landsting,
försäkringskassa och arbetsförmedling. Utrymmet för försöksverksamhet
måste aktivt tas tillvara genom att låta mångfalden växa. Erfarenheterna
måste tas till vara och spridas för att förnya välfärden till gagn för
medborgar-
na.

Centerpartiet strävar efter att människor ska känna livskvalitet. I den
förebyggande hälsovården ser vi till hela människan, friskvård för kropp och
själ. Arbetslöshet, speciellt långvarig sådan, kan leda till sämre hälsa.
Centerpartiets arbete, såväl i den tidigare regeringen som under innevarande
mandatperiod syftar, för att fullfölja saneringen av ekonomin, till hållbar
utveckling och nya jobb. Genom att skapa förutsättningar för en förbättrad
arbetsmarknad, banas väg för både arbete och bättre folkhälsa.

Miljö och hälsa, i likhet med livsstil och hälsa, är viktiga områden för
framtiden. Livsmiljön har en långsiktig inverkan på hälsan. Effekterna av
kvicksilver, bly, asbest, polyaromatiska kolväten, lågaktiv strålning och
liknande blir synliga först i ett längre perspektiv. Det är viktigt att även
inom
detta område tillämpa försiktighetsprincipen.

Alla människor har ett ansvar för sin hälsa och livsstil. Varje individ måste
ta sitt ansvar för att förebygga ohälsa. Faktorer som gör människor friska
måste tydliggöras och kunskapen användas i samhällsplaneringen. Samhället
har ett självklart ansvar att planera ur ett folkhälsoperspektiv.

En livsstil som innefattar rökning, alkohol och droger, stress och dåliga
kostvanor påverkar hälsan negativt och många människor försöker ändra sin
livsstil. En livsstil för god hälsa måste främjas. Det är samtidigt så att
människor i utsatta situationer lättare drabbas av ohälsa. Dessa situationer
måste uppmärksammas för att resurser ska kunna inriktas på att minska
hälsoklyftan.

Allergierna fortsätter att öka, trots att WHO:s mål är att 25 % färre barn år
2000 ska insjukna i allergisjukdomar. Det handlar om inomhusmiljö - att
avhjälpa problem till följd av passiv rökning, husdjur, fuktiga byggnader och
kvalster. Det handlar också om utomhusmiljön med pollen, avgaser, ozon
m.m. Livsmedelstillsatser och olika kemiska substanser är också allergifram-
kallande. Ekologiskt byggande och sunda hus minskar hälsoriskerna. Sam-
hället, den enskilde och aktörerna på marknaden har alla ett ansvar för att
kraftigt reducera allergierna.

Den svåra ekonomiska situationen har lärt oss att vi måste prioritera mellan
olika samhällsuppgifter. Även hälso- och sjukvården har fått vidkännas
nedskärningar. Samtidigt har sjukvården blivit mer kostnadskrävande,
eftersom vetenskap och dyr teknisk utveckling klarar av att hantera allt fler
avancerade ingrepp. Den vetenskapliga och tekniska utvecklingen har
samtidigt lett till att tidigare kostnadskrävande insatser kan göras enklare och
billigare idag. Det har också skett omfattande effektivisering inom sjuk-
vården.

Hälso- och sjukvården är det område inom vilket det finns störst behov av
en gemensam och solidarisk finansiering. Sjukvård som baseras på
marknadslösningar ger inte alla en god vård på lika villkor.

Framtida förutsättningar
för svensk sjukvård - lite
statistik

Enligt OECD:s statistik från 1992 hade Sverige världens
äldsta befolkning om man ser till andelen som är 65 år eller
äldre. Hela 17,5 % av den svenska befolkningen hade nått
den åldern. Närmast efter följde Norge, Tyskland,
Storbritannien och Schweiz med omkring 16 %. Samtidigt
har Sverige en låg andel av befolkningen i förvärvsaktiv
ålder (15-64 år) - endast 63,7 %. Av OECD-länderna är det
enbart Turkiet, Mexiko och Irland som hade en lägre andel,
vilket kan förklaras av att de har en mycket hög andel barn
och ungdomar.

Spädbarnsdödligheten är ett mått på hur väl välfärden är utbyggd. I Sverige
var 1993 spädbarnsdödligheten 4,8 döda per 1.000 levande födda. Enbart
Japan och Finland har lägre spädbarnsdödlighet. I USA är den nästa dubbelt
så hög som i Sverige.

Medellivslängden är högre för kvinnor än män. För en nyfödd flicka i
Sverige var år 1994 den förväntade medellivslängden 81,4 år, en svenskfödd
pojke förväntades leva i 76,1 år. I alla OECD-länder är den förväntade
medellivslängden högre för kvinnor än för män. Under perioden 1984-1994
har medellivslängden ökat i de allra flesta OECD-länder.

Medelvårdtiden inom korttidsjukvården var 1987 7,4 dagar och 1994 5,4
dagar. En betydande effektivitetsförbättring har skett under perioden. Därtill
kommer att fler av insatserna som tidigare utfördes inom slutenvården, nu
utförs inom öppenvården.

Sverige hade 6,5 vårdplatser per 1.000 innevånare 1994, en halvering
jämfört med 1984. Det beror i betydande grad på en förändrad gränsdragning
d.v.s. att äldrevården har förts över till primärkommunerna.

För tio år sedan - 1984 - var det enbart USA och Schweiz som redovisade
högre kostnader för sjukvården än Sverige. Inget annat OECD-land har haft
en lägre kostnadsutveckling än Sverige när det gäller sjukvården under den
senaste tioårsperioden. Delvis förklaras detta av den förändrade gräns-
dragningen av långtidssjukvården för äldre.

Sedan mitten av 1960-talet och fram till 1990 ökade antalet sysselsatta
inom hälso- och sjukvården från 100.000 till ca 450.000 (inkluderar alla
sektorer). Mellan 1990 och 1993 minskade antalet anställda inom sjukvården
till 383.000. Minskningen beror till en del på minskad sjukfrånvaro och ökat
antal timmar per anställd. Hur stor den reella minskningen är går inte att
utläsa men en minskning i antalet anställda har skett. Procent av antalet
förvärvsarbetare har inte förändrats. Det var 10,2 procent både 1990 och
1993. Detta skall då ställas i relation till att det totala antalet förvärvs-
arbetande har minskat under perioden. Läkartätheten har ökat under perioden
1984 till 1994 från 2,5 läkare/1.000 innevånare till 3,0.

I Sverige finns ett starkt stöd för en gemensam finansiering av sjukvården.
Cirka 90 % anser att sjukvården huvudsakligen bör finansieras genom skatter
eller arbetsgivaravgifter, enligt Välfärdsprojektets skriftserie nr 3 som utges
av Socialdepartementet.

Ökade sociala skillnader

Svenska barn och ungdomar är bland de friskaste i världen.
Välfärden och livskvaliteten är hög. Under senare år har det
emellertid kommit flera nya studier som visar att
skillnaderna i hälsa mellan olika socialgrupper ökar igen. De
välutbildade förbättrar sin hälsa och sina livsvillkor medan
lågutbildade grupper på olika områden visar tecken på
försämrad hälsa och försämrade livsvillkor. Hur Mår Skåne-
rapporten är ett tydligt exempel på hur skillnaderna i ohälsa
mellan olika grupper i befolkningen, mellan kommuner och
kommundelar har förstärkts. Rapporten visar också på
skillnader i ohälsa beroende på om man är man eller kvinna,
vilket yrke man har, om man är svensk eller invandrare osv.
Den visar också på betydelsen av ett socialt kontaktnät.

Det är viktigt att studera barns hälsa. Den utgör en mätare på vad som kan
komma att hända framöver. Allergierna hos den unga befolkningen ökar och
vart tredje barn drabbas av någon allergisk sjukdom. Självsvält hos ung-
domar, främst tonårsflickor, ökar oroväckande. Psykisk ohälsa förekommer
enligt olika studier hos 25-35 % av barn och ungdomar med en koncentration
till hem med sociala problem. Varje år kommer rapporter om att cirka 1.500-
2.000 ungdomar varje år gör självmordsförsök. Barns uppväxtvillkor är inte
jämlika och studier visar att barn i torftiga bostadsområden och barn till
lågutbildade föräldrar har högre dödlighet och oftare drabbas av olycksfall.
Barn i familjer med dålig ekonomi och låg utbildning samt med psykisk
sjukdom har ett klart sämre utgångsläge än andra barn.

För barnen är närmiljön av mycket stor betydelse och skillnaderna visar sig
redan bland förskolebarn. I en artikel av Claes Sundelin (barnhälsovårds-
överläkare i Uppsala) påtalas ett klart samband mellan familjer med dålig
ekonomi och utvecklingsbrister hos barnen samt att det finns tydliga skillna-
der mellan olika delar av vårt land. Föräldrarnas socialgruppstillhörighet är en
av de faktorer som bäst förklarar varför en till synes normalutvecklad och
problemfri 4-åring kan finnas bland de barn som har skolproblem i 10-
årsåldern.

Föräldrars arbetslöshet drabbar inte bara de vuxna utan även barnen. Det
sociala nätverket raseras ofta vid arbetslöshet, barn riskerar att mista barn-
omsorg etc. Dålig självkänsla och självrespekt kan leda till riskbeteenden
som i sin tur leder till en sämre hälsa.

Antalet nyfödda barn i Sverige har minskat markant de senaste åren. Det
har stor betydelse för hälso- och sjukvårdens kostnader då insatserna i hög
grad är koncentrerade till tiden omkring födelsen. Med växande skillnader i
barns livsvillkor finns starka skäl att inom ramen för en allmän mödra- och
barnhälsovård pröva hur dess insatser kan göras effektivare för särskilt utsatta
föräldrar och barn.

Hälsoarbete i samverkan

Jämlikhet i hälsa är det övergripande målet för såväl den
nationella hälsopolitiken som för WHOs hälsoarbete.
Samtidigt visar allt fler studier att skillnaderna i hälsa ökar
snarare än minskar. Riskerna för ohälsa i samband med
arbetslöshet är stora. Att ensamhet och social isolering ökar
är också hot mot människors hälsa. Signaler om att många
barn mår dåligt bör tas på allvar. I kärva ekonomiska tider är
det än mer viktigt att resurserna används optimalt och
långsiktigt.

Flera landsting arbetar fram folkhälsorapporter som beskriver och analyse-
rar skillnaderna i hälsa och hälsorisk mellan såväl olika geografiska områden
som mellan socioekonomiska grupper. Sådana rapporter utgör ett viktigt
underlag för att man på den lokala nivån skall bli informerad om hälsoläget i
det egna området och därifrån gå vidare i att ta fram en strategi och en plan
för att minska hälsoklyftorna. I sådana underlag ingår uppgifter om
hälsorisker och hälsoproblem i samhället. Lika viktigt är att kartlägga de
hälsobefrämjande resurserna i ett samhälle. Det är också angeläget att se hur
människors egen kraft kan mobiliseras och tas till vara. Lokala hälsoråd kan
vara ett sätt att samordna folkhälsoarbetet på lokal nivå.

Ett framgångsrikt hälsoarbete kräver ett politiskt stöd och engagemang.
Många beslut i kommuner och landsting har betydelse för människors hälsa.
Inför beslutsfattandet görs ofta ekonomiska konsekvensbeskrivningar och
ibland också miljökonsekvensbeskrivningar. Också hälsokonsekvenserna
borde belysas i t.ex. beslut som handlar om strukturförändringar, neddrag-
ningar eller motsvarande.

Landstingen eller kommunerna kan inte ensamma bedriva ett framgångsrikt
hälsoarbete. Det är många faktorer som påverkar hälsan. Ofta samverkar och
förstärks riskfaktorerna. Det råder idag stor enighet om att de viktigaste
orsakerna till sjukdom och ohälsa finns i människans totala miljö -
arbetsförhållanden, boende, trafikmiljö, sociala faktorer och sammanhang,
delaktighet i samhället, tobak, alkohol och droger, kostvanor m.m. En samlad
hälsopolitik kräver alltså insatser från många olika sektorer i samhället.
Samverkan mellan dessa samhällsorgan och ett erfarenhets- och kunskaps-
utbyte är en nödvändig förutsättning för hälsoarbetet. Men ett framgångsrikt
hälsoarbete förutsätter också att de ideella organisationernas och folkrörel-
sernas insatser tas till vara.

I hög grad avgörande för att komma åt skillnaderna är insatserna för att
minska segregationen i boendet, förbättra utbildningen, bekämpa arbetslös-
heten och den växande ekonomiska ojämlikheten. Av största vikt är också att
slå vakt om och utveckla den sociala välfärden. Det förutsätter god
samhällsekonomi och en omfördelning till de sämst ställda.

Hälso- och sjukvårdens
ekonomi

Hälso- och sjukvården är idag en av de största
samhällssektorerna. Landstingets kostnader för hälso- och
sjukvården var 1994 drygt 96 miljarder kronor. Därtill
kommer kommunernas kostnader för äldre- och handikapp-
omsorg som är ca 53 miljarder. Det framförs ofta och i olika
sammanhang förslag om att tillföra hälso- och sjukvården
mer resurser. Hälso- och sjukvården skall enligt vår
uppfattning vara ett för samhället prioriterat område men de
förslag som framförts om att tillföra vården en eller två
miljarder är ingen lösning på längre sikt. Ett resurstillskott i
storleksordningen 1 % löser inga problem. Däremot måste en
omfattande diskussion komma till stånd för att ta ställning
till samhällets övriga prioriteringar i förhållande till vårdens
kommande behov.

Kostnaderna i sjukvården har minskat. Mycket görs i det dagliga arbetet för
att utnyttja befintliga resurser på ett bättre sätt. Patienterna ligger inte
kvar på
sjukhus lika länge efter operationer och annan medicinsk behandling som
tidigare. Medelvårdtiden har minskat och fler operationer sker inom
öppenvården. Väntetiderna för operationer förkortades väsentligt under 1980-
talets senare del, när den s.k. vårdgarantin infördes. Operationer som tidigare
var medicinskt komplicerade betraktas numera som enkla ingrepp som inte
leder till medicinska komplikationer. Utvecklingen inom läkemedelsområdet
har också påverkat hälso- och sjukvårdens effektivitet. Utvecklingen inom
hälso- och sjukvården har gått mycket snabbt under de senare åren, både på
grund av den medicinska utvecklingen men också p.g.a. högre effektivitet.

Centerpartiet anser att hälso- och sjukvården skall finansieras med
gemensamma medel, via skatter och i viss mån avgifter. Ibland diskuteras att
frångå den svenska modellen och övergå till en obligatorisk sjukvårds-
försäkring. En fråga som aktualiseras i det sammanhanget är om försäkringen
skall bygga på en statlig monopolförsäkring eller genom att fler konkurre-
rande försäkringsgivare ska få administrera försäkringen. Det finns klara
nackdelar och flera risker med både monopol och konkurrens i detta fall. En
statlig monopolförsäkring förändrar inte kostnadsbilden jämfört med idag.
Kostnadskontrollen riskerar att minska i den praktiska vården om
utbetalningarna sker från nationell nivå. Ett alltför stort avstånd mellan
finansiär och utövare leder till brister i kostnadskontrollen. Dessutom riskerar
det att leda till ett omfattande regelverk för varje sjukdomsbild, eftersom
diagnosen ska styra utbetalningen från försäkringen. Ett system med flera
konkurrerande försäkringsgivare tillför ytterligare en dimension. Det kan leda
till att bolagen konkurrerar om de mest attraktiva patienterna, d.v.s. de som
har en förväntat låg vårdkonsumtion. Centerpartiet avvisar förslag om att en
försäkringslösning ska ersätta dagens skattefinansiering. Erfarenheterna från
USA visar att försäkringslösningar ger höga kostnader samtidigt som det
leder till dålig och ojämlikt fördelad sjukvård.

Värnskatten skall enligt riksdagsbeslut avskaffas 1998. Att, som förts fram
i debatten, döpa om värnskatt till vårdskatt har inte Centerpartiets stöd.
Vårdens finansiering är ett större och mer omfattande problem som inte löses
på detta sätt.

Centerpartiet anser att det bör vara möjligt att införa "ohälsoavgifter" för
att finansiera delar av vården och för att minska vissa riskbeteenden. Det
finns till exempel klara samband mellan tobaksrökning och lungcancer och
mellan hög alkoholkonsumtion och leverskador. Det är skador som kan
minska, vilket skulle hålla tillbaka kostnaderna för sjukvården.

Miljöavgifter är ett mycket effektivt sätt att minska t.ex. utsläpp eftersom
den som förorenar får betala. Miljöavgifter stimulerar till nytänkande genom
att förorenaren försöker finna andra lösningar som är mindre miljöskadliga
för att minska dessa avgifter. Ekonomiska styrinstrument har visat att
"ouppnåeliga nivåer" är fullt nåbara. Miljöföroreningar har tack vare avgifter
minskat betydligt.

Vi menar att miljöavgiftsidén är möjlig att överföra till den enskilda
människan och dennes riskbeteenden. Det bör vara möjligt att införa en
"ohälsoavgift" på vissa varor som är direkt skadliga för hälsan. Det kan t.ex.
gälla tobak. Tobaksskatten är hög i Sverige. Men för den enskilde finns inget
tydligt ekonomiskt samband mellan tobaksskatten och risken för att drabbas
av lungcancer. Med en "ohälsoavgift" skulle sambanden mellan dåliga vanor
och ohälsa bli tydligare. Även trafikskadeförsäkringen kan utgöra ett
finansieringsalternativ för de kostnader som uppstår inom sjukvården på
grund av trafikskador, enligt tidigare beslut.

Prioriteringar inom vården

När den ekonomiska situationen är kärv kommer frågan om
prioriteringar inom vården upp till diskussion. Vår
utgångspunkt för att diskutera prioriteringar i vården är inte
föranledd av den ekonomiska situationen utan av den
medicinska utvecklingen. Vården kan utföra så mycket mer
omfattande behandlingar idag. Det medför förvisso
ekonomiska kostnader men samtidigt minskar kostnaderna
på andra håll. Den stora frågan att ställa är istället: När blir
värdet av att rädda en människas liv viktigare än att bibehålla
människovärdet? Det är denna brytpunkt, när en insats ställs
mot ett värdigt slut på livet, som är så viktig att diskutera på
bred front. Anhöriga till svårt sjuka kommer att ställas inför
dessa frågor.

Prioriteringsutredningen presenterade sitt betänkande förra året. Utred-
ningen pekar ut flera stora viktiga frågor som måste diskuteras. De
medicinska och tekniska framstegen inom vården gör det möjligt att bota allt
fler sjukdomar. Det innebär att vården i framtiden kommer att ställas inför
flera svåra frågor som kan innebära att en stor insats på ett område tvingas
ställas mot en stor insats på ett annat område.

Prioriteringsutredningen rangordnar de principer som skall vara vägledande
när vården ställs inför svåra val.

1. Människovärdesprincipen. "Att alla människor har samma värde är
detsamma som att alla människor har samma mänskliga rättigheter och
samma rätt att få dem respekterade och ingen människa i detta avseende är
förmer än någon annan."

2. Behovs- och solidaritetsprincipen. "Resurserna bör satsas på de områden
(verksamheter, individer) där behoven är störst."

3. Kostnadseffektivitetsprincipen. "Vid val mellan olika verksamhetsom-
råden eller åtgärder bör man satsa på det som är mest konstnadseffektivt, om
allt övrigt är lika."

Prioriteringsutredningen ställer en rad viktiga frågor som anställda,
patienter och anhöriga redan idag ställs inför och som de i framtiden i än
högre grad kommer att få ta ställning till. Det är av stor betydelse att det
blir
en bred debatt inom vården och bland allmänheten om Prioriteringsutred-
ningens förslag. Centerpartiet instämmer i Prioriteringsutredningens slutsats.

Ett nytt perspektiv

Trygghet - vård på lika villkor

En väl utbyggd och fungerande hälso- och sjukvård är en av
grundstenarna i ett välfärdssamhälle. Vården skall vara av
god kvalitet och finnas tillgänglig för alla människor, oavsett
ålder, bostadsort eller inkomst. Alla människor måste
erbjudas en god vård. De ekonomiska förutsättningarna får
inte avgöra vårdinsatsen.

När vi drabbas av ohälsa som kräver sjukvårdens insatser, vill vi bli
betraktade och behandlade som de människor vi är. Inte enbart som en kropp
eller en kroppsdel eller ännu värre som en diagnos. Inom vården finns en
stark önskan att förbättra vårdens villkor och förutsättningar, och det finns
anledning att se allvarligt på de tecken på arbetsotillfredsställelse, som
vårdpersonal av alla kategorier ger uttryck för. Vi menar att en fortsatt
mänsklig vård kräver ett nytänkande baserat på omtanke och omsorg. Det
betyder att arbetssätten inom vården förändras och utgår från mer
medmänskliga aspekter till stöd för både patient och vårdare. Gränserna
måste rivas och resurserna koncentreras mer på omvårdnad.

Centerpartiet anser att det fortfarande finns effektiviseringsvinster att göra
inom sjukvården. Det krävs även nya organisatoriska förändringar, admi-
nistrativ förnyelse och rationaliseringar för att frigöra resurser till
förebyggande insatser samt kostnadsökningar p.g.a. en ökad andel äldre.

Vården skall ges på rätt vårdnivå. Vi vill förändra perspektivet och utgå
från den nära vård som människor oftast möter. Nedan presenterar vi en
modell som innebär ökade satsningar på primärvården. Den skall få ett ökat
ansvar för medborgarna i omgivningen och skall ske i en ökad grad av
samverkan mellan övriga institutioner på den lokala nivån.

Trygghet - vägledare genom
vårdkedjan

Vårdens organisation måste utgå från ett
medborgarperspektiv och se till hela människan. Både de
medicinska och sociala förutsättningarna skall ses i ett
sammanhang. När medborgaren tar kontakt med vården ska
han/hon med en gång veta att hjälpen finns till hands även
om man är osäker på vad man lider av.

Husläkarreformen var en viktig valfrihetsreform. Människors möjlighet att
välja var och med vilken läkare man vill ha sin kontinuerliga kontakt inom
vården är en viktig princip. Möjligheten till en bestämd kontakt inom i vården
ger trygghet, när man skall slussas vidare för annan vård. Husläkarreformen
hade brister. Den tog inte tillräcklig hänsyn till de positiva effekterna som
samarbetet inom ett vårdlag innebär. En människa behöver inte bara
medicinska insatser utan även god omvårdnad.

Det finns idag ett stort antal sjukvårdsaktörer med skilda huvudmän. Det
kan vara svårt att hitta rätt inom sjukvårdens organisation. Det saknas i
vårdkedjan en vägledare som följer patienten till annan vård. Många
människor upplever att de blir slussade mellan olika vårdgivare utan att
någon tar helhetsansvaret. Idag är t.ex. olika huvudmän ansvariga i olika
situationer, beroende på om man är medicinskt färdigbehandlad eller ej.

Centerpartiet anser att vårdcentralen ska vara stadsdelens, förortens eller
byns medicinska centrum. Det ska vara dit man söker sig om man är sjuk.
Vid vårdcentralen ska finnas ett team av läkare, distriktssköterskor,
administrativ personal m.fl. Vi anser att det finns stora fördelar i att den
olika
kompetensen i vårdteamet utnyttjas. Distriktsläkaren är i teamet ytterst
ansvarig för att patienten kommer till rätt instans om han/hon behöver söka
sig vidare. Det behöver inte nödvändigtvis vara läkaren som i praktiken är
ledsagare utan det kan vara någon annan i vårdlaget.

Distriktsläkaren kan förena helhetssyn med behovet av närhet till vården.
Det blir läkarens ansvar att säkerställa att patienten får behandling och
rehabilitering samt att lotsa patienten in och genom vårdkedjan. Distrikts-
läkaren har därmed ansvaret för att diagnostisering och vård sker på rätt nivå
och på bästa möjliga sätt utifrån den enskildes behov.

Vårdcentralen skall ha ansvaret för alla människor i omgivningen. Om
någon person vill välja en annan vårdcentral skall det vara möjligt. Men
vårdcentralens uppgift skall vara att tillse att alla människor inom
upptagningsområdet får en god vård. På vårdcentralen knyts alla trådar
samman mellan t.ex. sjukvårdsinsatser och hemsjukvården. Det innebär att
läkarinsatserna inom äldreomsorgen också kan tillgodoses genom vård-
centralens försorg.

Varje vårdcentral ska ha ett uttalat ansvar för att utveckla samverkan
mellan sjukhus, hemsjukvård och socialtjänst. Organisationen bör anpassas
till de behov som finns bland befolkningen. Möjligheter bör också öppnas till
ett bättre samarbete med försäkringskassa och arbetsförmedling.

Primärvården måste bli en respekterad vårdnivå, inte bara en remissinstans
till sjukhusens specialistmottagningar. Sjukhusspecialisterna kan i större
utsträckning än idag medverka på vårdcentralerna. Det skulle innebära ett
erfarenhetsutbyte som skulle vara kompetenshöjande för alla parter.

Vårdcentralerna kan organiseras i olika driftsformer som utförs av olika
utövare i offentlig, kooperativ eller privat regi, genom att utövarna/ägarna
tecknar kontrakt med huvudmannen. Systemet kan då utvecklas så att varje
enhet får ett större kostnadsansvar.

Trygghet - helhetssyn

De förebyggande insatserna är nyckelbegrepp i
Centerpartiets syn på hälso- och sjukvården. Den
förebyggande hälsovården skall ges högre prioritet och
bedrivas i bred samverkan med andra myndigheter och
organisationer. I vår modell, som presenterats ovan, blir de
förebyggande insatserna en viktig uppgift för den lokala
vården. De kan tillsammans med sjukhusvården med sin
specialistkompetens utveckla det förebyggande arbetet.

Om vårdinsatserna kommer närmare och det finns ett uttalat helhetsansvar
för patienterna ökar möjligheterna att upptäcka tidiga problem. Ett
sjukdomssymtom kan tyda på ett mer grundläggande problem förorsakat av
alkoholkonsumtion, stress eller missförhållande i den psykosociala miljön.
Det skall vara vårdcentralen som har ansvaret för det kontinuerliga
folkhälsoarbetet. Om vårdcentralen har ett uppföljningsansvar och det finns
ett samarbete mellan socialtjänst, hemtjänst och sjukvård kommer man även
att beakta sociala bakgrundsfaktorer. Det innebär att helhetssynen stärks.

Ökade satsningar bör göras på förebyggande vård. Det är angeläget med
tanke på de ökade sjukvårdsbehoven. Antalet äldre ökar. Därmed ökar också
antalet cancerfall och patienter med hjärtsjukdomar. Det går att förebygga
sjukdomar och förbättra vården bl.a. genom ökad information om betydelsen
av bra kostvanor och ett minskat alkohol- och tobaksmissbruk.

Framtidens hälso- och sjukvård kommer i ökad utsträckning att handla om
att få människor att ändra beteenden. Ett långsiktigt arbete bör ske genom
information, egenvårdsupplysning, motivera till motion m.m. Med en
förstärkt lokal vårdorganisation med ett helhetsperspektiv förbättras dessa
insatser.

Centerpartiet anser att med en utvecklad närsjukvård är det möjligt att i
högre grad bryta sektoriseringen inom vården. Det kommer att vara möjligt
att samordna olika insatser vilket leder till ökad effektivitet.

Trygghet - närheten till vård

Centerpartiet vill stärka den lokala nivån i vården.
Decentraliserat ansvar till den lokala nivån skapar trygghet.
Människor vet vart de skall söka sig och ett förtroendefullt
samarbete kan inledas.

Utvecklingen har varit att rikssjukvård blivit regionsjukvård,
regionsjukvård har blivit länssjukvård, som i sin tur blivit länsdelssjukvård
o.s.v. Centerpartiet anser att denna utveckling varit positiv. Den har dock
inneburit att alla typer av medicinsk behandling kan utföras vid de flesta
enheter, men det är inte kostnadseffektivt. Det har inneburit att dyra
investeringar gjorts vid flera sjukvårdsenheter trots att befolkningsunderlaget
inte varit tillräckligt stort. Det finns idag möjligheter att bättre samverka
kring stora åtaganden som t.ex. dyr utrustning. Decentralisering skall inte
innebära att alla insatser kan göras överallt. För att bedriva en
kostnadseffektiv akutsjukvård måste ytterligare rationaliseringar accepteras.
Det gäller i högsta grad dyr utrustning där patientunderlaget saknas.

En förstärkt lokal vårdorganisation leder till att närheten till vården ökar.
Läkaren vid vårdcentralen remitterar vidare på samma sätt som idag, men
avgör själv till vilken enhet i landet patienten skall remitteras till. Läkaren
kan också nyttja möjligheten till specialistkompetens med hjälp av
telemedicin.

Den nya tekniken kommer att ge nya möjligheter att decentralisera den
specialiserade vården och utveckla kompetensen vid vårdcentralerna.
Telemedicin kommer till exempel innebära att det blir möjligt att undersöka
en patient med en specialistläkare närvarande via videokonferens eller kunna
överföra röntgenbilder till sjukhuset via nätet. Telemedicin innebär också att
vårdcentralen kan konsultera en läkare i andra delar av världen och inte bara
vid det närmaste specialistsjukhuset.

Den nya tekniken kommer att leda till att människor snabbare kan komma i
kontakt med en specialistläkare och få sin diagnos fastställd. En satsning på
telemedicin är viktig för läkarfortbildningen och det bör även ingå som en
naturlig del i grundutbildningen.

Antalet sjukhus kommer att vara färre i framtiden då närvården utvecklas
och vi får en ökad andel hemsjukvård. Den finns vid många mindre sjukhus
med utvecklade specialiteter. Åre sjukhus har t.ex. en av de bästa enheterna i
landet på benfrakturer. Centerpartiet anser att ett färre antal sjukhus inte
behöver innebära att de minsta sjukhusen med väl utvecklade specialiteter
läggs ned.

Hemsjukvården har ökat under senare år. Det är för många människor en
stor trygghet om de har möjlighet att vårdas hemma, i sin hemvanda miljö.
Det innebär också att anhöriga har möjlighet att vara nära patienten på helt
annat sätt än om vården sker på ett sjukhus. Hemsjukvården har möjligheter
att utvecklas ytterligare, utan att säkerheten för patienten äventyras.

Trygghet - arbete och kompetent
personal

Arbetslösheten bland vård- och omsorgspersonal är ett stort
och mycket allvarligt problem. Många kvinnor och män
inom vård- och omsorgssektorn har drabbats av
uppsägningar och förlorat sina arbeten. Den offentliga
sektorn har varit kvinnors dominerande arbetsgivare under
många år och när kommuner och landsting tvingas till
nedskärningar drabbas kvinnor extra hårt. Det går också att
utläsa i arbetslöshetsstatistiken. Den visar att fler kvinnor än
män är arbetslösa. Det finns flera orsaker till uppsägningarna
inom vård och omsorg. En orsak är den ekonomiska
situationen i kommuner och landsting, andra orsaker är
minskad sjukfrånvaro och ökad effektivisering, t.ex. genom
att mer av vårdinsatserna utförs inom öppenvården.

Det finns ingen enkel lösning på arbetslösheten bland vårdpersonal, utan
det krävs insatser inom flera områden. Det viktigaste på lång sikt är att få den
svenska ekonomin i balans och öka tillväxten. Centerpartiet har medverkat
till att sanera Sveriges ekonomi, vilket förbättrar förutsättningarna för hälso-
och sjukvårdssektorn. Centerpartiet har medverkat till sysselsättningsåtgärder
som är viktiga för hälso- och sjukvården. En av insatserna är jobbgarantin för
personer som är 55 år eller äldre som Centerpartiet har medverkat till att
införa. Jobbgarantin kommer att bli ett betydelsefullt tillskott inom hälso- och
sjukvården, framförallt som extra omsorgsinsatser för långvarit sjuka
patienter. Förslaget till ny arbetsrättslagstiftning innehåller flera viktiga
förslag, ett av det mest betydelsefulla för vård- och omsorgspersonal är rätten
till anställning om man vikarierat sammanlagt tre år under en femårsperiod.
Centerpartiet har också medverkat till en ökat satsning på högre utbildning.

Omstruktureringarna inom den offentliga sektorn har gjort att den
genomsnittliga utbildningsnivån för personalen inom hälso- och sjukvården
har höjts under senare år. Andelen sjuksköterskor och läkare ökar medan
övrig personal minskar i antal. Medelåldern för landstingsanställda fortsatte
1995 att öka med ett år och var då 43 år. Andelen under 25 år var då 3,4 %.
1980 var 21,6 % under 25 år. Den höga medelåldern och låga andelen yngre
anställda inom vården kommer på sikt att bli ett omfattande problem. Om tio,
femton år blir det stora pensionsavgångar när fyrtiotalisterna blir pensionärer.
Många anställda inom hälso- och sjukvården tillhör denna generation. Det
leder till två stora problem. Det ena är förstås akut personalbrist. Det andra
och kanske större problemet är att en stor andel personal med lång erfarenhet
och hög kompetens lämnar sjukvården under en kort period. Det tar lång tid
att bygga upp en hög kompetens och det krävs lång praktisk erfarenhet, och
de snabba pensionsavgångarna i början av 2000-talet kommer att bli ett
problem om vi inte redan i dag förebygger detta. Redan nu varnas det för en
begynnande sjuksköterskebrist och om inte nyutexaminerade sjuksköterskor
bereds plats inom sjukvården kommer denna kompetens att försvinna. I
Sverige är sjuksköterskorna specialiserade på ett helt annat sätt än vad som är
vanligt i andra länder. Denna specialistkompetens tar lång tid att utveckla.

I företag inom det privata näringslivet finns trainee-utbildning för att bygga
upp kompetens inför framtida anställningar. Detta system bör även införas i
hälso- och sjukvårdssektorn för att förebygga den kommande
kompetensbristen. Regeringen bör tillsätta en utredning med inriktning att
forma förutsättningar för trainee-program inom hälso- och sjukvården.

Innehållet i läkarutbildningen bör utgå från en helhetssyn på människan.
Läkarvetenskapen förändras ständigt med nya medicinska rön och bättre
behandlingsmetoder. Den basala delen i yrkesrollen - läkarens kontakt med
patienten - har inte förändrats. Läkarens möjligheter att läsa patientens
medicinska status underlättas om omkringliggande faktorer är kända. Därför
är det viktigt att läkaren kan möta patienten med empati. Detta bör främst ske
inom primärvården. Centerpartiet anser att rekrytering till utbildningen och
dess innehåll måste präglas av en helhetssyn på människan och lägga stor vikt
vid studentens förmåga att ta till sig andra människors situation.

Trygghet - förebyggande insatser

Primärvårdens förebyggande arbete är främst individinriktat.
Det är och bör vara naturligt att läkaren i samband med
konsultationer tar upp frågor om livsstil för att förhindra att
sjukdom återkommer eller förvärras. Det finns för
allmänläkaren många naturliga tillfällen och anledningar att
diskutera rökning, alkohol, kostvanor och motion med sina
patienter. Distriktssköterskan kan ofta följa upp dessa frågor
på olika sätt med särskilda rökavvänjningsgrupper,
bantargrupper etc. Sjukgymnasternas arbete är också delvis
inriktat på att förebygga återfall av de skador som patienten
sökt för.

Etablerad förebyggande verksamhet inom primärvården är
mödra- och barnhälsovård. De regelbundna kontrollerna
syftar till att i tid upptäcka eventuella sjukdomar eller skador.
Inte minst olycksfallsprofylaxen hos barn har varit
framgångsrik. Vaccinationsprogrammen vid barnhälsovårds-
centralerna når de allra flesta barn och har varit
utomordentligt framgångsrika. Polio har inte förekommit på
många år, stelkramp och difteri är sällsynta sjukdomar,
liksom mässling och röda hund. Detta förebyggande arbete
inom mödra- och barnhälsovården måste ges fortsatt
utrymme inom primärvården.

Föräldrautbildning ger föräldrar stöd och kunskap som bidrar till att skapa
trygghet i föräldrarollen och därigenom goda uppväxtvillkor för barnen. Den
allmänna föräldrautbildning som riksdagen beslöt om 1979 knöts till
barnavårdscentralerna och avsåg framförallt utbildning kring tiden för barnets
födelse och första levnadsår. Enligt Socialstyrelsens rapport 1994:4 "Barns
villkor i förändringstider" erbjöds denna verksamhet i föräldragrupper vid 63
procent av landets barnavårdscentraler. Lägst var andelen i städerna.
Erfarenheterna från dem som deltar i föräldragrupperna är mycket positiva,
inte minst tack vare möjligheterna till utbyte av erfarenheter och att knyta
sociala kontakter. Verksamheten bör vidgas till att omfatta alla
barnavårdscentraler.

Föräldrautbildningen skulle kunna vara ett mycket större stöd i den svåra
föräldrarollen än vad som idag är fallet. Termen föräldrautbildning leder för
många tankarna fel då det inte skall handla om utbildning i traditionell
mening. Minst lika viktigt är att i grupp få stöd och råd, att få dela
erfarenheter och knyta kontakter. Genom att beskriva verksamheten på ett
annat sätt än som utbildning borde ännu fler föräldrar kunna motiveras att
delta. Föräldrautbildning bör vara en rättighet för alla vuxna. Den borde starta
tidigt och pågå under barnens hela uppväxt. Den måste breddas till att också
innefatta psykologi. Jämställdhetsaspekterna borde i högre grad tas till vara.
De särskilda pappagrupperna måste fortsätta och utvidgas.

I USA och England har sedan länge forskning beskrivits om föräldra-
skapets betydelse för barnets utveckling. Brister i föräldraskapet har visat sig
vara en viktig orsak till att barn och unga utvecklar våldsbeteende. Att hjälpa
föräldrar att skapa bättre relationer kan hejda utvecklingen mot ökat
ungdomsvåld. Föräldrautbildning har i forskningsprojekt i England
framgångsrikt använts även vid behandling av föräldrar med problem. Meto-
den bör prövas i behandlingsarbete i Sverige.

Trygghet - en god folkhälsa

I stort sett alla samhällsområden innefattar viktiga
hälsodimensioner, och beslut inom de flesta
samhällsområden har hälsokonsekvenser. Folkhälso-
aspekterna utgör därför viktiga delar inte bara inom hälso-
och sjukvårdssektorn. Där ingår även utbildning, socialtjänst,
socialförsäkring, arbetsmarknad och samhällsplanering. Det
är därför fel att avgränsa folkhälsofrågorna till enbart ett
område för hälso- och sjukvården. För att nå resultat måste
arbete bedrivas i samma anda som Agenda 21-arbetet drivs
på kommunal nivå. Dessa frågor måste dessutom förankras i
övergripande målsättningar och strategier, annars riskerar de
att prioriteras bort till förmån för mera påtagliga
"kärnuppgifter". Hälso- och sjukvårdssektorn spelar en
jämförelsevis begränsad roll i utvecklingen av
folkhälsoarbetet men är trots detta en viktig aktör på den
hälsopolitiska arenan. Centerpartiet anser att kommunerna
årligen bör göra en folkhälsorapport över hälsosituationen
bland innevånarna i kommunen. Det skulle underlätta
bedömningar för kommande politiska beslut för en bättre
folkhälsa.

Hälsan och framstegen för att förbättra hälsa hos befolkningen kan
beskrivas och mätas på många olika sätt. Begrepp som dödlighet, medellivs-
längd, sjuklighet, funktionsnedsättning och nedsatt hälsotillstånd kan utgöra
en beskrivningsmodell. Helhetsbilden när det gäller folkhälsan bygger på att
ge en så allsidig bild som möjligt och inte beskriva folkhälsan enbart från
exempelvis dödlighetstermer. I folkhälsobegreppet bör livslängd, friskt liv,
rikt liv samt jämlikhet i hälsa vägas in. Hälsa är därmed inte enbart ett mål i
sig utan också ett medel och en grundläggande förutsättning för befolk-
ningens och den enskildes möjligheter till vitalitet och självbestämmande.
Man ska kunna bemästra sin tillvaro även vid långvarig sjukdom eller nedsatt
hälsotillstånd. Sociala och ekonomiska villkor, arbetsmiljö och levnadsvanor
har sannolikt störst betydelse för utvecklingen av människors hälsa och
ohälsa. Ansatserna för att angripa folkhälsoproblem spänner således över hela
samhällsområdet. Det är hälso- och sjukvårdens roll att förmedla de
kunskaper om folkhälsan som avläses i de sjukdomsfall, som man möter i
vården och genom ett aktivt deltagande i folkhälsoarbetet lokalt.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hälso- och sjukvården,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökade sociala skillnader,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hälsoarbete i samverkan,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hälso- och sjukvårdens ekonomi,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om prioriteringar i vården,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vård på lika villkor,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vägledare genom vårdkedjan,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om helhetssyn i vården,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om närhet till vård,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om personalsituationen i vården,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om trainee-program inom vården,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om läkarutbildningen,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förebyggande insatser.

Stockholm den 6 oktober 1996

Olof Johansson (c)

Per-Ola Eriksson (c)

Helena Nilsson (c)

Agne Hansson (c)

Andreas Carlgren (c)

Karin Starrin (c)

Elving Andersson (c)

Marianne Andersson (c)