Förspaningsregister

Motion 1988/89:Ju248 av Ingela Mårtensson och Bengt Harding Olson

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:Ju248

av Ingela Mårtensson och Bengt Harding Olson
(båda fp)

Förspaningsregister

Polisen har sedan flera år tillbaka på försök fört s k förspaningsregister. I
detta register har intagits upplysningar om personer, som polisen tror kan
vara inblandade i brottslig verksamhet utan att någon konkret brottsmisstanke
föreligger. Avsikten är att effektivare kunna bekämpa den grova
brottsligheten, främst ekonomisk kriminalitet och narkotikabrott. Upplysningarna
har samlats i ett centralt register.

Den nya lagen ger från den 1 juli 1988 möjlighet att registrera uppgifter
”för att tjäna till upplysning om brott, för vilka någon har misstänkts, åtalats
eller dömts, eller om någons personliga förhållanden i övrigt” (polisregisterlagen
1 §).

Lagändringen innebar att ”vandel” utbyttes mot ”personliga förhållanden”.
Dessutom skulle innehållet i polisregistret begränsas till uppgifter
som ”är nödvändiga” för att polisen skall kunna förebygga och uppdaga
brott. I samband med lagändringen klargjordes också att förspaningsuppgifterna
skall vara underkastade reglerna i polisregisterlagen och därmed bli
föremål för sekretesskydd.

Efter det att riksdagen har beslutat om dessa förändringar har det blossat
upp en debatt i massmedia om ”Storebror i förspaningsregistret”. Många
menar att det nu är fritt fram för polisen att registrera allehanda beteenden
som avviker från det ”normala”. Datainspektionens generaldirektör Mats
Börjesson har i pressen uttalat att det är ytterst betänkligt med ett sådant
register. ”Det är inte tilltalande att registrera människor utan misstanke om
brott. Man går in på människans integritet och kan få en detaljerad bild av
personen i fråga.” För övrigt framför datainspektionen i sitt remissvar inför
lagändringen en kritisk inställning till datorisering av förspaningsregistret.
”Redan ett manuellt sådant är tillräckligt allvarligt och skulle det sedan
datoriseras, får det en helt ny dimension med tanke på de bearbetningsmöjligheter
som datoriseringen medför”, anser Mats Börjesson. Dessutom
anser han att det var ”beklagligt att inte riksdagen också fick avgöra frågan
om dataregistrering”. Något beslut att föra registret på data har ännu inte
fattats.

Förspaningsregister har även tullen. Debatten har dock fokuserats till
polisen och inte uppmärksammat detta. Men problembilden är densamma.

Debatten speglar den oro som finns för hur lagen kan utnyttjas och den
risk som föreligger för kränkning av den personliga integriteten. Försöket
med central registrering borde egentligen ha utvärderats redan innan beslut
om permanentning togs, men så skedde inte.

Vi föreslår därför att en utvärdering nu görs av den centrala förspaningsregistreringen
hos både polisen och tullen. Vidare bör undersökas om de

förändringar sorn infördes 1988 har inneburit en utvidgning av förspaningsregistret.
Dessutom bör frågan om datorisering i den mån den blir aktuell
avgöras av riksdagen. Vi vill redan nu deklarera att vi bestämt tar avstånd
från möjligheten att datorisera förspaningsregister.

Hemställan

Mot denna bakgrund hemställs j

1. att riksdagen begär att regeringen utvärderar förspaningsregistreringen
hos polismyndighet och tullverk,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om datorisering av förspaningsregister.

Stockholm den 25 januari 1989

Ingela Mårtensson (fp) Bengt Harding Olson (fp)

Mot. 1988/89
Ju248

19