om folkrörelserna och samhället

Motion 1987/88:Kr507 av Elver Jonsson m. fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88 :Kr507

av Elver Jonsson m. fl. (fp)
om folkrörelserna och samhället

Folkrörelserna har betytt mycket för utvecklingen av demokratin i Sverige.
Knappast i något annat land har idébundna folkrörelser varit så betydelsefulla
för genomförandet och förankrandet av demokratin som just i vårt
land. Demokratins genombrott kan i mycket ses mot bakgrunden av arbetet
i folkrörelser.

På område efter område har folkrörelserna drivit på i reformvänlig riktning.
Arbetsmetoden kan sägas vara den konstruktiva protesten. Folkrörelsernas
folk har pekat på brister i samhället, men de har också visat vägar att
förbättra sociala och andra förhållanden.

Barn, ungdomar och vuxna har i föreningar fått lära sig samarbete. Man
har fått utlopp för initiativlust och idealitet. Gemensamt har man kunnat
verka för det man varit övertygad om. Det sätt på vilket folkrörelser arbetar
ger den enskilde medlemmen mycket i form av gemenskap, personlig utveckling
och konstruktiv tillvaro. Man kan själv avgöra sina insatser.

Med folkrörelser menar vi här sådana rörelser som bär upp en idé och
önskan hos medlemmarna att på olika sätt förändra samhället. När man
talar om Sverige som ett ”organisationssamhälle” inkluderas därtill ett
mycket stort antal ekonomiska intresseorganisationer, tillkomna för att på
olika sätt främja medlemmarnas ekonomiska intressen. Antalet sådana organisationer
är numera mycket stort, och många av dem utmärks av uppgiften
att förhandla med andra intresseorganisationer. De ideella folkrörelsernas
roller skiljer sig väsentligt från intresseorganisationernas, och de senare
faller utanför det vi behandlar i denna motion.

Den statliga folkrörelseutredning som lämnade sina betänkanden förra
året har inte förmått eller velat göra en avgränsning mellan idéella och
ekonomiska organisationer. Remissyttranden visar också att utredningen
inte lämnat beskrivningar och förslag som skulle kunna få en bred uppslutning.
Sveriges frikyrkoråd konstaterar i sitt svar att de undersökningar,
beskrivningar, allmänna resonemang och värderingar som utredningen redovisat
”är behäftade med så många felaktigheter och andra brister att de
inte utgör en kvalitativt hållbar grund för en kommande proposition”.

Frikyrkorådet menar att staten har behov av en officiell avgränsning av
folkrörelsebegreppet.

Utredningen har dock inte gett det underlag som vi förväntade oss för
denna officiella definition. Utredningen har i stället, mot de givna direkti

ven, förskjutit utredningsarbetet till att bli en allmän föreningsutredning.
Vår förhoppning är att remissbehandlingen av utredningens förslag i detta
läge ska erbjuda ett tillräckligt underlag för definition av folkrörelsebegreppet.

Risken är att utredningen genom att avstå från folkrörelsebegreppet men
ändå kalla sig folkrörelseutredning bidrar till en ytterligare uttunning och
exploatering av folkrörelsebegreppet. Genom att utredningen avstår från
en egen definition av folkrörelsebegreppet kommer man i praktiken att
fästa alltför stor vikt vid yttre juridiska former (förening, organisation) i
stället för vid de innehållsliga kvaliteterna.

Frikyrkorådet menar att utredningen alltför lättvindigt beräknar styrka och
attraktion efter kvantitativa mått och just nu aktuella tillväxtsiffror utan att
redovisa de många olika sätten inom svenskt organisationsliv att kvalificera
vem som är medlem. Detta förhållande minskar uppmärksamheten på det i
samfunds- och organisationslivet vi bedömer som minst lika angelägna att
beakta — aktivitet, innehåll, indémässiga sammanhangg, tidsmässig kontinuitet,
samverkan över generationsgränser m. m.

Inte heller behandlar utredningen frågorna om idéernas och ideologiernas
betydelse och påverkningskraft genom och inom svensk folkrörelse. Detta
framgår bl. a. av att när utredningen sammanfattar svenska folkets önskningar
använder man sig av begreppet 'lockar medlemmar’ och inte i någon
punkt berörs frågan om målsättning och samhälls- och människosyn som
något grundläggande.

I en motion till fjolårets riksmöte utgick vi till stor del från resultat från
IOGT-NTO:s demokratiutredning, eftersom vi menade att denna på ett
tankeväckande sätt behandlat folkrörelsernas roll inte bara för demokratins
framväxt utan också för att ge synpunkter vilken uppgift folkrörelserna
även i framtiden har att ge människor träning i att samverka, fatta beslut
och gemensamt driva det man tror på.

I denna motion vill vi särskilt ta fasta på synpunkter som frikyrkorådet
fört fram, eftersom vi menar att där finns mycket av tankeväckande sammanfattningar
och synpunkter. En inte sällan diskuterad fråga under senare
år har varit om "gamla” folkrörelser tappat och om "nya” rörelser går
helt andra vägar. Frikyrkorådets remissvar fäster blicken på det samband
som finns mellan äldre och nya rörelser:

Kyrkorna uppfattar också utredningens resonemang om vinnare och förlorare
som uttryck för ett fastlåst tillväxt- eller minskningstänkande. Folkrörelserna
är inga isolerade storheter med absolut fasta kvantitativa beräkningsbara
gränser utan lever i ett samspel med olika krafter, opinioner och
strömningar i samhället. Detta samspel berör också relationen mellan folkrörelserna
och nya föreningsbildningar. Många av de nyare ideologiskt
grundade organisationsbildningarna — fredsrörelsen, miljörörelsen,
Greenpeace, beståndsorganisationer, Amnesty International, solidaritetsgrupper
m. fl. — rekryterar i stor utsträckning sina medlemmar från de
traditionella folkrörelserna. Betydande grupper av kyrkornas medlemmar,
inte minst ungdomar, är verksamma inom de ovan angivna organisationerna.
Inte sällan fungerar t. ex. en lokal Amnestygrupp eller en fredsförening
som en speciell aktivitet inom ett kyrkligt arbete.

Vi är övertygade att många av de nya rörelserna inte skulle ha samma
styrka och framgång om inte folkrörelserna funnits och bidragit med värde

Mot. 1987/88

Kr507

12

ringar, organisationsteknisk erfarenhet, information, ekonomiskt stöd och
utgångspunkt för rekrytering. Med andra ord, betydande inslag i kyrkornas
undervisning och idévärld kommer till uttryck i nya och ständigt växlande
organisatoriska former. Denna sammanflätning av idéer och organisationsformer
i förändring och växelverkan är ur kyrkornas synpunkt mer intressant
och avgörande än utredningens ensidigt statistiska och förenklade resonemang
om förlorar och vinnare och om idérörelsernas kris. En spegling
av de här ovan påpekade förhållandena hade ur idérörelsesynpunkt varit
mer fruktbar.

1 en situation med snabba kommunikations- och informationsvägar, nya
vetenskapliga landvinningar, stor rörlighet hos den unga generationen och
möten med nya kulturer, värderingar och livsstilar har formellt medlemskap
för människor i anslutning till kyrkor fått en förändrad status. Så finns
det t. ex. inom de ”traditionella” svenska frikyrkorna ca 250 000 medlemmar
medan man i regelbunden verksamhet når två till tre gånger så många,
vilka inte är statistiskt noterade. Relationen mellan formella medlemmar
och på andra sätt i verksamheter aktiva, har troligtvis genomgått förändringar
under de senaste årtiondena ”till förmån för” de som inte är medlemmar.

Frågor kring våld och hur ungdomar får meningsfulla mål har fått ökad
aktualitet. Idrottsrörelsen brukar anges som en av de kraftfullaste positiva
faktorerna i sammanhanget. Men över huvud kan sägas att ju mer ungdomar
engageras i föreningsverksamhet, desto mindre blir riskerna för destruktiva
aktiviteter.

Varje folkrörelse arbetar utifrån sina förutsättningar och sina mål. De
bidrar på detta sätt till mångfald och variation. Det kan aldrig vara statens
uppgift att söka styra vad folkrörelserna bör göra. Tvärtom kan man säga
att det blir ett bättre samhälle, ju mer människor får tillfälle att utveckla sina
egna intressen och egna engagemang.

För svenskt bistånd har frikyrkorna och frivilliga hjälporganisationer
betytt oerhört mycket som pådrivare och föregångare. Genom egna insatser
inom mission och hjälparbete har man i praktisk handling, inte minst inom
sjukvård och utbildning, haft stor betydelse. Resultatet per satsad krona är
genomgående mycket hög i frivilligt arbete. Missionen och frivilligt hjälparbete
har också betytt mycket som inspiration i svensk opinionsbildning
för ökat svenkt bistånd.

Inom det sociala fältet gör folkrörelser stora insatser. Lewi Pethrus-stiftelsen,
frälsningsarméns sociala arbete och RIA-verksamheten är välkända
exempel. Den tid är nu förhoppningsvis förbi då många på fullt allvar
hävdade att all vård ska bedrivas i offentlig regi. Misstänksamheten mot
LP-stiftelsen var länge påtaglig på många håll — men behandlingsresultaten
är så goda att motståndet successivt minskat. Vi hoppas slippa uppleva
på nytt det som hände när socialstyrelsen beslutade att halvera sitt bidrag
till LP-stiftelsen med motiveringen att stiftelsen fått motta så stora summor i
form av frivilliga gåvor.

Folkrörelsernas villkor

Det är svårt att tänka sig ett gott samhälle utan engagerade folkrörelser.
Stat, landsting och kommuner har starka skäl att underlätta frivilligt arbete.
Vi vill i detta sammanhang hänvisa till folkpartiets partimotion om av

Mot. 1987/88

Kr507

13

dragsrätt för gåvor till ideellt och humanitärt arbete.

Tyvärr måste konstateras att statens stöd till folkrörelserna minskat.
Stödet till organisationstidskrifterna har tagits bort. Ett motiv när detta stöd
infördes var bl. a. att kompensera organisationerna för ökade portokostnader.
I stället har portokostnaderna kraftigt ökat.

Folkrörelser upplever hur staten genom Penninglotteriet och Tipstjänst
kraftigt utökat sin spelverksamhet i konkurrens med folkrörelsernas. Det är
angeläget att beredningen av förslag till riksdagen med anledning av betänkandet
”folkrörelsernas lotterier och spel” sker så att förslaget ger folkrörelserna
reella möjligheter konkurrera med de statliga spelen. Det är viktigt
eftersom de medel som folkrörelser får in genom lotterier och liknande har
stor ekonomisk betydelse, särskilt om det reella innehållet i statliga bidrag
urholkats.

Nyligen har kommit till vår kännedom att televerket nästan tredubblat
kvartalsavgiften (till 1 200 kr. om året) för andra än privatpersoner. För
industrier och företag har detta kanske begränsad betydelse, men för lokala
föreningar kan en sådan kostnadsökning bli allvarlig genom att den går ut
över möjligheterna att bedriva avsedd verksamhet. Någon redovisning om
vad televerkets nya regler innebär i ökade kostnader för svenska folkrörelser
har inte givits. Antingen bör mindre föreningar undantas från högre
avgift, eller också bör staten kompensera folkrörelserna för kostnadsökningen.

Överhuvud bör stat och kommun inta en generös attityd till ideellt föreningsliv.
Folkrörelserna betyder oerhört mycket för hur samhället utvecklas.
Ett samhälle med starka folkrörelser är bättre rustat att möta sociala
problem, att utveckla demokratin och att ge medborgarna möjligheter att
förverkliga sig själva. Ett samhälle med vitala folkrörelser blir ett dynamiskt
och öppet samhälle. Likriktning, byråkrati och opersonliga kontakter
hotar om vi inte lyckas få många människor engagerade och aktiva, med
många alternativ.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om folkrörelsernas roll för demokratins utveckling
och ett vitalt samhällsklimat,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om samhällets stöd till ideellt arbete,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om telefonkostnader för lokala föreningar1].

Stockholm den 26 januari 1988
Elver Jonsson fp)

Ingemar Eliasson (fp) Hans Lindblad fp)

Ingrid Ronne-Björkqvist fp) Lars Ernestam fp)

1 1987/88:T818

Mot. 1987/88

Kr507

14