Ett kvinnomedicinskt informationscentrum

Motion 1989/90:So471 av Maj Britt Theorin m.fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:So471

av Maj Britt Theorin m.fl. (s)

Ett kvinnomedicinskt informationscentrum

En avgörande faktor när det gäller utformningen av kvinnosjukvården är att
den är sammanställd av män med mäns värderingar. Men också den medicinska
vetenskapen är av historisk tradition uppbyggd av och fortfarande i
stor utsträckning praktiserad av män. Manliga värderingar och intressen, liksom
manligt synsätt har varit styrande för forskning och utveckling.

Som ett exempel kan nämnas SVBK, vilket står för svid, värk och brännkärring,
ett uttryck som introducerades vid en föreläsning i invärtes medicin
1970 och sen dess återkommit inom medicinen.

Från år 1970 då detta djupt kvinnoföraktande uttryck utgjorde en lärdom,
har forskningen med ett specifikt kvinnoperspektiv fått en alltmer ökad uppmärksamhet.
Det gäller främst inom samhällsvetenskapen där man vunnit
ny kunskap om hur kvinnors speciella livsvillkor i dagens samhälle och hur
den rådande maktstrukturen verkat och verkar förtryckande på kvinnor.

En sjukvård uppbyggd av män och med manliga värderingar får otvetydigt
effekter för kvinnorna. Närmast till hands ligger tanken på kvinnors födande
och smärta i samband med förlossningen som alltför länge betraktades som
naturlig och därmed inte skulle dämpas. Det krävdes en massiv kvinnoreaktion
och många års arbete innan den självklara rätten till smärtlindring
vid förlossning förelåg.

En annan är kvinnors värk. Värkproblem är vanligare bland kvinnor än
bland män. Många kvinnor får snabbt psykosomatisk etikett. Värkbrutna
kvinnor kan ofta målande beskriva sina kroppsliga symptom men på frågan
om hur det känns att ha så ont kan de inte svara. De har oftast inte ord för
det känslotillstånd de befinner sig i och beskriver en olustsituation i konkreta
kroppsliga termer och söker för somatisk vård.

De verkliga hälsoproblemen för kvinnor, urin vägsbesvären, de gynekologiska
infektionerna, belastningsskadorna och muskelvärken, har man nonchalerat
eller gett tilläggsdiagnosen av psykisk natur. En förändring har dock
skett under senare år när det gäller kvinnors muskelvärk genom att diagnosen
fibromyalgi har ställts. Många kvinnor har därmed fått bekräftelse på
och erkännande av sin värk. Frågor man måste ställa sig är varför fibromyalgi
nästan bara drabbar kvinnor. Vad kan sjukvårdens bristande intresse
för kvinnors värk ha betytt för sjukdomens svårighetsgrad och utveckling?
Vad måste göras för att förhindra att fler kvinnor drabbas av denna värk?

Att ta kvinnor på allvar innebär att lyssna på kvinnliga patienter, ägna de

ras vardagssjukdomar respekt och tid, uppvärdera och inkludera kvinnors
annorlunda livsvillkor i alla medicinska bedömningar och att ge mer uttrymme
för medicinsk kvinnoforskning.

Ett centralt beläget kvinnomedicinskt informationscentrum skulle fylla en
viktig funktion. Här skulle uppgifter om kvinnoforskning som pågått, pågår
eller planeras kunna finnas liksom protokoll och rapporter från internationella
konferenser som berör kvinnors hälsa. Kvinnor skulle där kunna diskutera
sina hälsofrågor med medicinskt kunniga. Ett referensbibliotek med ett
brett urval av såväl svensk som utländsk kvinnomedicinsk litteratur jämte
informationsblad och broschyrer om hälsofrågor för kvinnor skulle kunna
upprättas där. Sakkunniga artiklar skulle kunna sammanställas där för att ge
kvinnor kunskap om sin kropp och dess funktion.

Den medicinska vetenskapen har hittills betraktats som en objektiv vetenskap
och därmed också könsneutral. Så är inte fallet. Kvinnoförtryck existerar
också inom det medicinska området. När frågan om ett kvinnomedicinskt
informationscentrum togs upp i riksdagen för ett antal år sedan reagerade
det manligt dominerade Läkarsällskapet negativt och förordade i stället
"en förstärkning av psykosomatiken inom de specialiteter som handlägger
speciellt kvinnliga sjukdomar. En sådan satsning kan nog i och för sig vara
bra men leder onekligen till synsättet att kvinnor är a priori psykiskt svaga
av naturen eller att boten finns i en bättre anpassning till den aktuella livssituationen.
Men tanken bakom är inte att ett kvinnomedicinskt informationscentrum
skall vara ett alternativ till nödvändig förstärkning av vården utan
ett komplement med uppgift att se till att arbetet verkligen bedrivs i kvinnors
intresse.

Remissvaret visade ett direkt motstånd mot en möjlighet att öka kunskapen
om kvinnors hälsa. Socialstyrelsen däremot var positiv till motionen liksom
samtliga centra och fora för kvinnoforskning och andra kvinnoorganisationer.
Kvinnors och mäns intressen ställdes tydligt mot varandra. Den medicinska
(manliga) världen slog vakt om sin allvetande roll. Kvinnors försök
att utanför det etablerade systemet skapa sig en egen bild av verkligheten
motades tillbaka till det medicinska fadershuset.

Socialutskottet menade att motionen tog upp en angelägen och ofta förbisedd
fråga, nämligen behovet av forskning och kunskapsspridning när det
gäller kvinnors speciella hälsoproblem. Männens syn på tillvaro och livsvillkor
dominerar och återspeglas också inom medicinen, menade utskottet. Utskottet
ansåg det angeläget med fortsatt forskning med kvinnomedicinsk inriktning
och att former måste finnas för att på ett effektivt sätt föra ut forskningsresultat
på området. Utskottet tog till slut ställning för det manliga synsättet
och biföll inte motionen men ansåg att regeringen i lämpligt sammanhang
bör överväga möjligheten att tillgodose de önskemål som framförts i
motionen. Något förslag har inte kommit från regeringen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande av ett
kvinnomedicinskt informationscentrum.

Mot. 1989/90

So471

7

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den medicinska och biologiska kvinnoforskningen
bör ges prioritet.

Stockholm den 24 januari 1990

Maj Britt Theorin (s)

Margareta Winberg (s) Ingegerd Sahlström (s)

Lahja Exner (s) Ulla Pettersson (s)

Mot. 1989/90

So471

Karin Wegestål (s)

Kristina Svensson (s)