Etiskt förhållningssätt mot djuren

Motion 1991/92:Jo505 av Alwa Wennerlund och Rose-Marie Frebran (kds)

Endast människan kan bedömas från etiska
utgångspunkter, eftersom hon ensam av alla levande
varelser förmår reflektera rationellt och handla målinriktat.
Endast hon kan väga mellan olika värden, mellan
kortsiktiga och långsiktiga mål. Hon äger gåvan att se till
helheten och ställa kvalitet mot kvantitet.

Att omfatta dessa grundläggande fakta om människan
innebär ingen dispens från etiskt och moraliskt
förhållningssätt gentemot djur och natur.

Det finns ett uråldrigt samspel mellan människorna och
djuren. Genom att ta djuren i sin tjänst har människan
begränsat deras rörelsefrihet, påverkat deras liv, stört deras
avel.

Människan har gjort sig beroende av djuren i
samfärdsel, arbete och näringsfång. Djuren å sin sida har
blivit både positivt och negativt beroende av människan.
Positiva exempel är det skydd människan ger dem genom
mat, djurhållning och medicinsk vård. Negativa aspekter
kan vara jakt, utrotning, djurplågeri och djurförsök.

Ingen människa med en humanistisk inställning
accepterar mänsklig rasförädling. Spåren av tankegångar
och handlingar i nazismens Tyskland avskräcker. Man
vänder sig idag med avsky bort från alla former av
rasförtryck och rasdiskriminering. Men inom djuraveln är
rasförädling sedan länge godtagen. Det är accepterat att
försöka få fram bättre och ändamålsenligare raser. Dock
inte till varje pris.

Mest svårbemästrat ur etisk synpunkt är naturligtvis
djurförsöken. Lyckligt vore om de kan minimeras och helst
ersättas av andra metoder. Endast om högre värden inte kan
tillvaratas på annat sätt är de berättigade. Metoderna bör
vara så skonsamma som möjligt och ständigt omprövas.

Vad som är viktigt att belysa är apornas förhållanden på
institutionerna. Det är inte bara inom aids-forskningen utan
också inom annan forskning som man utnyttjar apor. Förra
året fanns det 496 apor på Statens Bakteriologiska
Laboratorium.

Vi har lätt att förstå den oerhörda påfrestning och det
lidande de utsätts för när de under långa tider (flera år)
förvaras isolerade och med mycket begränsade
rörelsemöjligheter. Den sterila miljön är dessutom
främmande och erbjuder ingen stimulans.

Allt för lite görs för att ge djuren en drägligare tillvaro.
För det mesta skyller man på brist på resurser som försvar
för den dåliga miljön.

Vi är åtminstone skyldiga att så länge som vi ''måste''
ägna oss åt djurförsök göra allt för att markant förbättra
djurens livsmiljö genom att kontinuerlig kontroll görs på
institutionerna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kontinuerlig kontroll på
institutionerna för djurförsök så att en markant förbättring
av djurens livsmiljö görs.

Stockholm den 15 januari 1992

Alwa Wennerlund (kds)

Rose-Marie Frebran (kds)