Eritreas rätt till självbestämmande

Motion 1990/91:U608 av Eva Goës m.fl. (mp)

I utrikesutskottets betänkande hösten 1990 angående
Eritrea var samtliga politiska partier överens om Eritreas
rätt till självbestämmande. ''En internationellt övervakad
folkomröstning om Eritreas framtida status är ett logiskt led
vid konfliktlösningen.'' Utrikesministern har emellertid
senare sått tvivel om genomförandet av detta med sin
tolkning av riksdagens beslut.

Miljöpartiet de gröna upprepar därför kraven och
bakgrunden till kraven!

Historia

Den etiopiska historiebeskrivningen omhuldar
fortfarande myten om ett 3000-årigt etiopiskt välde,
omfattande Eritrea. Något sådant rike har aldrig existerat.
Före 1900-talet förekom inga stabila statsbildningar i
området med undantag av Axum-riket, som blomstrade
under perioden 300--600 e Kr. Förts när Italien
koloniserade Eritrea 1885, började dess nuvarande historia.
Det var också italierna, som gav området dess namn:
Colonia Eritrea.

Efter andra världskriget beslöt FN 1950, att Eritrea
skulle leva i federation med Etiopien och bl a garanteras
fullständig autonomi i inrikesaffärer. I november 1962
tvingade den etiopiske kejsaren Haile Selassie det
eritreanska parlamentet att upplösa sig självt i strid mot FN-
beslutet. Eritrea blev Etiopiens 14:e provins. Året innan
hade befrielsekampen börjat.

Eritrea är litet till ytan jämfört med Etiopien, som är nio
gånger större. Befolkningen, tre miljoner, är uppdelad i tre
språkfamiljer och ca 10 folkgrupper.

Kriterierna uppfyllda

Trots denna splittring uppfyller Eritrea kriterierna för
självbestämmande enligt FNs definition och i riksdagens
beslut slogs också fast principen om eritreanernas rätt till
självbestämmande. Uppfattningen förankrad i det FN-
beslut från 1950 som reglerade gränsen mellan Eritrea och
Etiopien efter kriget.

Den juridiska sidan ger också en entydig bild av Eritreas
rätt till självbestämmande:

Sammanfattning av Permanent Peoples' Tribunal, maj
1980

Det eritreanska folket utgör inte en minoritet inom en
stat utan är ett folk, enligt FNs deklarationer.Detta folk
har rätt att leva inom gränserna för sitt territorium och har
rätt till självbestämmande. De av Etiopien påstådda
historiska banden mellan Etiopien och Eritrea är inte av
sådan natur att de utgör något hinder att utöva denna
rätt.Det eritreanska folkets enhet är idag bekräftad
genom den väpnade kampen.Den etiopiska regeringen
respekterade inte stadgarna i Resolution 390(A).
Överträdelserna av resolutionen kulminerade i Etiopiens
ensidiga upphävande av federationen, varigenom Eritrea
hamnade unmder utländskt herravälde (foreign
domination), enligt FNs definition.Det eritreanska
folkets rätt till självbestämmande är följaktligen inte en
form av utbrytning ur Etiopien.FN har i två avseenden
skyldighet att ta upp frågan: för att värna om internationell
fred och säkerhet samt för att garantera respekten för
folkens rätt till självbestämmande.Det eritreanska
folkets rätt till självbestämmande kräver att OAU tar upp
frågan. Likaså måste alla stater och organisationer upphöra
att ge stöd till förtryck av denna rätt samt ge diplomatiskt
stöd till denna rätt.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att den svenska regeringen aktivt
bör stödja fredsansträngningarna och verka för att
förhandlingarna återupptas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att principen om
självbestämmande för Eritrea politiskt och folkrättsligt är
välgrundad,

3. att riksdagen hos regeringen begär att den väcker
frågan i FN,

4. att riksdagen hos regeringen begär att den verkar för
att en internationellt övervakad folkomröstning om Eritreas
framtida status kommer till stånd.

Stockholm den 24 januari 1991

Eva Goe s (mp)

Per Gahrton (mp)

Marianne Samuelsson (mp)

Inger Schörling (mp)

Ragnhild Pohanka (mp)