En kvinnlig ekonomi

Motion 1993/94:A816 av Margareta Winberg m.fl. (s)

Backlash i Sverige eller

Vi
var på god väg...

Män och kvinnor ska ha lika rättigheter, skyldigheter och
möjligheter attha ett arbete som ger ekonomiskt
oberoendevårda barn och hemdelta i politiska,
fackliga och andra aktiviteter i samhälletvara lediga på
sin fritid

Vi var på god väg mot ett jämlikt och jämställt samhälle
men nu viker kurvorna av åt fel håll. Klasskillnaderna ökar
och kvinnorna drabbas hårt. De har sämre jobb, sämre lön,
mindre fritid, sämre hälsa och sämre pension. Det
kombinerade resultatet av de senaste årens kraftiga
nedskärningar av offentlig sektor och ett vanskött näringsliv
börjar nu bli uppenbart:

Utslitna kvinnor inom vård och omsorg drabbas hårt i sin
arbetssituation av nedskärningar.

Pressade kvinnor inom andra sektorer känner hur
samhällsservicen sviktar och kraven på oavlönade insatser
ökar.

Barn, gamla och sjuka mår dåligt på grund av bristande
resurser.

Vantrivsel och säkerhetsrisker ökar till följd av dålig
utrustning, trasiga redskap, föråldrade läroböcker, förfallna
byggnader och eftersatt underhåll inom den offentliga
sektorn. Nedskärningar inom hemtjänsten drabbar
resurssvaga kvinnor hårdast.

Arbetslösa far illa och längtar efter att jobba.

En sviktande hemmamarknad ger problem för ett
näringsliv som behöver sälja till både privatpersoner och
institutioner.

Osäkerheten om jobb, samhällsservice,
bostadskostnader och pensioner leder till ett stort privat
sparande. När samhället inte fungerar vågar varken företag
eller privatpersoner investera.

Vi har med andra ord gott om jobb som behöver utföras
och många arbetslösa som behöver jobba. Vi har en
underutnyttjad produktionskapacitet och eftersatta
investeringar. Det är ett slöseri med både mänskliga och
materiella resurser. Vi har en obalans i efterfrågan och
utbud på offentliga tjänster.

Sverige har en kvinnlig ekonomi

Bilismen kom sent till Sverige. Trots att vår ekonomiska
utveckling var mycket gynnsam efter kriget dröjde det länge
innan bilen blev en självklarhet för vanliga familjer. Vi
valde att lägga våra resurser på gemensam konsumtion i
stället. Genom en aktiv bostadspolitik förbättrades vår
boendestandard upp till den bästa i världen, från att ha varit
bland de sämsta i Europa.

Samtidigt byggdes de sociala trygghetssystemen ut,
barnbidrag, föräldraförsäkring, barnomsorg, äldreomsorg
och särbeskattning gav de svenska kvinnorna möjligheter
att som i inget annat land kombinera familj och
yrkesarbete.

Som nation befinner vi oss just nu i en annan situation
än flertalet europeiska länder. Vi har fler mycket gamla och
fler barn i förhållande till den yrkesverksamma
generationen. Vi har helt enkelt fler att ta hand om och
vårda. Men vi har också fler kvinnor i yrkeslivet. Det måste
avspegla sig i de ekonomiska avvägningarna.

BNP för 1992 uppges i regeringens finansplan till 1 439,8
miljarder kronor. Den privata konsumtionen var 776
miljarder kronor. Den offentliga konsumtionen var 400
miljarder och exporten var nästan exakt lika stor, 401
miljarder kronor.

Den offentliga konsumtionen är alltså en förhållandevis
stor andel av vår ekonomi. Det är naturligt i ett land där
oavlönat arbete blivit avlönat och där kvinnorna får lön för
det arbete de utför och där det finns många som behöver
vård och omsorg. Vi ser inte den gemensamma sektorn som
ett problem utan som en förutsättning för det jämställda
samhälle vi vill uppnå.

Att vara skuldsatt är att vara ofri

Budgetunderskottet hotar välfärden. Vi anser att
budgetunderskottets storlek kan diskuteras och att det
sannolikt har överdrivits av taktiska skäl. Ett riktigt stort
budgetunderskott kan användas som ett argument för att
rasera välfärdssystemet. Klart är dock att dess storlek är
oroande och att statens upplåningsbehov är för stort. När
räntorna på statens lån blir en av de största budgetposterna
är det svårt att upprätthålla en generell välfärdspolitik.

Att få ner underskottet till en acceptabel nivå är därför
viktigt för de verksamheter som vi vill värna. Det är också
viktigt att planera besparingar på ett sätt som inte hotar det
generella välfärdssystem vi byggt upp.

Underskottet måste minskas genom rationaliseringar
och besparingar.

Besparingar måste i första hand ske så att de som har det
gott ställt bidrar mest till saneringen av budgetunderskottet.
Men även indragningar som drabbar alla samhällsgrupper
blir nödvändiga. Det innebär svåra avvägningar. Vi har valt
principen att värna jobben och den sociala servicen.

S-kvinnor förde på sin kongress ett ingående
resonemang om hur välfärden ska värnas i framtiden.
Kongressbeslutet blev att de nerdragningar som kan bli
nödvändiga måste görasså att jobben värnasså att vår
princip om en generell välfärd bevaras.

Besparingar får inte innebära att vi segregerar
människor och pekar ut de särskilt behövande. Det betyder
att barnbidraget ska ges lika till alla. Barnomsorg,
skola, sjukvård ska vara bra för alla. Måste systemen bantas
får i så fall nivåer diskuteras.

Det var vårt principiella ställningstagande på
kongressen. Vi behandlade i det sammanhanget en
sänkning av nivån i föräldraförsäkringen. I ett allvarligt
budgetläge skulle en sådan sänkning kunna accepteras.
Detta villkorades dock med ett krav att 30 dagar av
föräldraförsäkringen ska reserveras för pappan. Det har
också blivit vårt ställningstagande idag. Vi accepterar i
nuvarande ekonomiska läge en sänkning av nivån i
föräldraförsäkringen från 90 % till 80 % om samtidigt 30
dagar av föräldraförsäkringen reserveras för papporna.

Samtidigt måste ersättningsnivån för de långtidssjuka ses
över med sikte på att höja den från 70 % till 80 %. Den låga
nivån i denna ersättning drabbar de redan drabbade mycket
hårt. Dessa är mycket ofta kvinnor. Om en höjning av nivån
kombineras med en effektivare rehabilitering bör
kostnaderna för höjningen kunna hållas nere, eller till och
med kunna vändas till en samhällsekonomisk vinst.

Uppsägningarna inom den offentliga sektorn bromsas
genom att kommunerna får medel för att kunna behålla
dem som varslats om uppsägning. Detta gäller 20 000
arbeten, flertalet kvinnor.

Kompetens- och organisationsutveckling är viktiga för
effektivisering och utveckling av alla branscher. Inom den
gemensamma sektorn -- som i dag torde vara den mest
förändrings- och konkurrensutsatta -- pågår sedan några år
mycket lovande försök med att utveckla kvinnornas
kunskaper för att effektivisera och förbättra arbetsmiljön
och arbetsorganisationen inom en rad områden. Resultaten
är ofta sensationella och handlar om mycket vanliga
verksamheter. När de anställda inom kommunerna lyckas
uppnå tioprocentiga effektivitetshöjningar blir det få
rubriker. Detta trots att tjänstesektorn är mycket svårare att
effektivisera än industrin, som kan uppnå goda resultat
genom ökad mekanisering.

Det innebär att det finns en stor utvecklingspotential
inom detta område. Såväl Kommunalarbetareförbundet
som LO, TCO, SACO, Landstingsförbundet och
Kommunförbundet har varit engagerade i sådana projekt.
De har ofta visat mycket goda resultat men har genom sin
karaktär -- lågstatusjobb och kvinnliga projekt -- inte nått
den offentlighet de förtjänar. Det är under lågkonjunkturer
man har tid att se över arbetsorganisation och tillgodose
utbildningsbehov för att möta en kommande
högkonjunktur.

Investeringsprogrammet och utbildningsprogrammet
som presenteras i partiets ekonomisk-politiska motion ska i
stor utsträckning användas så att de stärker kompetensen
hos kvinnor och förbättrar arbetsplatser där kvinnor
arbetar -- t.ex. daghem, skolor och sjukhus.

Därmed kan vi bibehålla samhällsservicen, rusta upp
bristfälliga verksamheter, stärka den offentliga
konsumtionen, överbrygga konjunktursvackan och mildra
arbetslösheten.

Skatterna

Regeringens skattepolitik slår hårt mot
låginkomsttagare. Dessa är vanligen kvinnor.
Höginkomsttagare och kapitalägare gynnas. Dessa är sällan
kvinnor. Listan på förmåner till kapitalägarna är lång.
Sänkt arvsskatt.Sänkt skatt på aktieutdelningar.Sänkt
skatt på värdepappersfonder.Sänkt skatt på
kapitalförsäkringar.Sänkt skatt på privata
pensionsförsäkringar.Sänkt skatt på aktieutdelningar till
0 (noll) procent.Sänkt vinstskatt på aktieförsäljningar 25
till 12,5 %.Avskaffad förmögenhetsskatt

Kostnaden för dessa skattesänkningar är c:a 25 miljarder
kronor. Samtidigt höjs skatten på arbetsinkomster med nära
30 miljarder kronor. Detta gynnar knappast tillväxten --
annat än av förmögenheten för de förmögna.

Vi tror i stället på en ekonomisk politik som ger mer till
dem som har det sämst. I den ekonomisk-politiska
motionen föreslåsen höjning av statsskatten från 20 % till
25 % för alla som tjänar mer än 207 500 kronor om året.
återställande av grundavdraget till 11 200 kronor.
enhetlig beskattning av kapital, så att skatten på räntor,
aktieutdelning och vinster vid aktieförsäljning blir 30 %.

Att konsumera gemensamt eller

Var
sak har sin tid

''När vi försummar att utnyttja möjligheter att utvidga
produktion i offentlig regi förlorar vi tillfällen till
tillfredsställelse som vi annars skulle ha haft. Det kan antas
att folk har lika stor glädje av bättre skolor och bättre
parkanläggningar som av bättre bilar.'' Citatet är från J K
Galbraiths bok ''Överflödets samhälle'', som kom 1958.
Hans tes är att det måste finnas en balans mellan offentlig
och privat konsumtion. Han menar också att den
sammantagna nyttan blir större av den offentliga
konsumtionen när samhället nått en viss välfärdsnivå.

I dag har Galbraiths teser fått förnyad aktualitet i
Sverige när det gäller resonemang om offentlig kontra
privat konsumtion. En Galbraith för nittiotalet innebär att
man ifrågasätter den nationalekonomiska nyttan av att
ensidigt stimulera privat konsumtion och i stället går in för
att stimulera offentlig konsumtion.

Inte för alltid, men som en ekonomisk stimulans i en
svacka och som en välbehövlig insats på en sektor som fått
stå tillbaka under lång tid.

Bostäder, kommunikationer, sjukvård, utbildning och
social trygghet är säkra kort för att stimulera ekonomin.
Sådana investeringar bidrar till att uppnå den sociala balans
som Galbraith ansåg nödvändig för en sund ekonomi och ett
välfungerande samhälle. Det ger också välbehövlig
stimulans åt det privata näringslivet.

Det är viktigt att göra investeringar som förbättrar
verksamheterna. Ett eftersatt område är
kommunikationsnät och datorer inom skola, hemtjänst,
vård och omsorg. En satsning på lokala elektroniska
kommunikationsnät inom den sociala sektorn skulle kunna
underlätta kontakten mellan anställda och medborgare. En
ficktelefon gör sannolikt många gånger större nytta i
handväskan hos personalen inom hemtjänsten än i
portföljen hos direktörsassistenten. I skolorna borde
datorer vara lika vanliga och självklara som de elektriska
symaskinerna är i syslöjden.

Att den offentliga sektorns konsumtion har stor
betydelse för vårt näringsliv är en självklarhet som ibland
glöms bort. SKTF har låtit göra en liten studie bland 225
slumpmässigt utvalda ledare för medelstora företag (20--200
anställda). De konstaterar att upphandlingen från
kommuner och landsting minskat vid 23 % av dessa företag
under 1993. Resultatet beräknas vara uppsägningar av ca 9
000 anställda. Satsningar på offentlig konsumtion gynnar
alltså näringslivet.

En ung befolkning behöver konsumera mycket. Cyklar,
bilar, bostäder, möbler, barnvagnar och tvättmaskiner. En
medelålders befolkning kan satsa på samhällsinvesteringar
och rusta gemensamma tillgångar som skolor, sjukhus,
bibliotek, och servicehus för gamla.

Vår åldersstruktur påverkar också
konsumtionsmönstren. De stora kullarna från århundradets
första årtionden har levt ett långt liv och förskonats från de
krig som decimerat deras generationskamrater i de flesta
europeiska länder. De små kullarna från 1920- och 1930-
talen är nära pension eller pigga pensionärer. 1940-
talisterna fyller femtio. Åttiotalets babyboom befolkar
skolor och daghem. Den konsumtionsbenägna gruppen är
liten i Sverige i förhållande till barn och gamla.

Vi kan därför i större utsträckning än andra länder
utnyttja konsumtionsutrymmet för att satsa mer på
offentliga investeringar, social service och vård.En
mängd arbeten måste utföras främst inom vård och omsorg.
Många människor går arbetslösa. Att inte i det läget satsa
på vård och omsorg inom den offentliga sektorn vore
ansvarslöst. Det innebär inte att det går att strunta i det
strukturella underskottet. Men med människor i arbete
ökar chanserna till återhämtning. Det är ett nederlag om
stora delar av befolkningen ska gå arbetslös samtidigt som
behoven av tjänster är större än vanligt.Särskilda
investeringsprogram bör sättas in inom den offentliga
sektorn och en inköpskampanj dras i gång för att ersätta
sådant som utslitna inventarier, trasiga redskap och
föråldrade skolböcker. Behoven är stora och samtidigt
kommer hemmaindustrin att få välkommen draghjälp.

Tjänstesamhället eller

Det
är skillnad på människor och maskiner

Grundläggande för jämställdheten är kvinnors
möjligheter att arbeta. En dramatisk utveckling av
arbetsstyrkan i Sverige skedde under åren 1960 till 1980 då
den ökade med 30 000--40 000 kvinnor per år. I realiteten
innebar det att kvinnors arbete till stor del flyttades ut från
hem och jordbruk och blev avlönade. Det innebar också att
den arbetskraftsreserv som kvinnorna utgjort uttömdes. De
kvinnor som var mellan 55 och 65 år 1965 hade mycket låg
förvärvsfrekvens. Denna grupp befinner sig nu i
pensionsåldern. De har ersatts av unga kvinnor som är lika
intresserade av arbete som sina manliga
generationskamrater.

Industrin och jordbruket rationaliserades under samma
period. Relationen mellan tjänsteproduktion och
varuproduktion tippar över till tjänsteproduktionens
fördel. Det beror inte i första hand på att industriarbetarna
arbetar alltmer effektivt utan på att de ersätts med
automatiserade processer och maskiner. Detta är sällan
möjligt inom tjänstesektorn, framför allt inte inom den del
som handlar om vård, omsorg, utbildning och kultur. Ändå
dras vi med föreställningar om den högproduktiva manliga
industriarbetaren med ''riktiga jobb'' och den ineffektiva
kvinnliga offentliganställda.

Det är självklart bra att produktiviteten ökar inom
industrin. Men det är viktigt komma ihåg att det framförallt
sker till följd av ökad automatisering. Japan framhålls ofta
som ett föredöme för industriell effektivitet. I en
mönsterfabrik har man genomfört en nittioprocentig
automatisering av vissa moment i biltillverkningen
(svetsning och måleri). Detta innebär naturligtvis en
mycket stor effektivitetsökning. Men det innebär samtidigt
att 9 av 10 arbetare blir obehövliga i den branschen.

Detta är ett extremfall och ingen försöker påstå att det
handlar om en effektivitetshöjning per arbetare på 90
%. Vanligtvis innebär automatiseringsprocesserna
produktivitetsökningar som ligger betydligt lägre och dessa
presenteras ofta som en produktivitetsökning per anställd.
Ekonomen Leontief har i ett belysande exempel använt
skogsbrukets mekanisering och påpekat att det inte var
hästarna som prisades för sin kraftigt stegrade
produktivitet, när de gradvis byttes ut mot traktorer och
mängden producerat timmer per häst ökade dramatiskt.

Tillverkningsindustrin är viktig, men med tendensen till
ökande automatisering inom många branscher är det inte
framför allt där som de framtida jobben kommer att finnas.
Vår export av varor är viktig men utgör bara en liten del av
BNP. Den bör ökas men kommer inte att innebära några
nya jobb. Expansionsmöjligheterna kommer att främst
finnas inom tjänstesektorn, både här hemma och för export.

Vi ligger före andra länder när det gäller kvinnornas
förvärvsfrekvens. I dystra jämförelser mellan den
befolkningsandel som är sysselsatt inom offentlig sektor och
den som har privat arbetsgivare frammanas ofta bilden av
en mycket skev fördelning till den privata sektorns nackdel.
Den bilden måste korrigeras. Om vi jämför oss med
Tyskland -- som ju ofta framhålls som ett föredöme -- ser vi
att vi har så gott som identiskt stora befolkningsgrupper
som är sysselsatta inom varuproduktion och privata tjänster
och de har följt precis samma utveckling under de senaste
trettio åren. År 1960 var 43 % av befolkningen sysselsatt
med varuproduktion i både Tyskland och Sverige och ca 20
% i privat tjänsteproduktion. Skillnaderna finns bland de
återstående 27 procenten, där en större del var offentligt
sysselsatta i Sverige än i Tyskland. Tyskland hade med andra
ord fler hemmafruar. Tjugo år senare hade andelen
sysselsatta med varuproduktion sjunkit till 30 % både i
Sverige och Tyskland. Den privata tjänsteproduktionen
hade ökat något i båda länderna. Offentliganställda hade
ryckt fram på de icke anställdas bekostnad i Sverige, men i
Tyskland hade de icke anställda ökat.

Poängen med detta resonemang är att det är viktigt att
räkna med det arbete som hemmafruar står för (och som
betalas via deras mäns löner) när man jämför olika länders
ekonomi. Gör man det visar det sig att vi i Sverige har
exakt samma andel sysselsatta som Tyskland i
kategorierna varuproduktion och privat tjänsteproduktion.
Skillnaderna finns i andelen offentligt anställda och icke
anställda. Vi föredrar ett system där kvinnornas arbete är
avlönat och där de tjänar sin egen lön.

Investera mera eller

Horndalseffektens
effekter

I företagsekonomisk teori talas det om
Horndalseffekten. Det är ett fenomen som man iakttog vid
Horndals bruk i Dalarna under en 15-årsperiod före och
under andra världskriget. Trots att inga nyinvesteringar
gjordes under denna period ökade produktionen per
arbetstimme med 2 % per år. Vardagsrationaliseringar,
arbetsorganisation och duktiga arbetare har nämnts som
förklaringar.

I dag är bruket nedlagt.

I valet mellan olika verksamheter är det naturligtvis
lättast -- ur snäv ekonomisk synvinkel -- att lägga ner en
anläggning som är avskriven och inte har kostats på på
länge. Ur ett vidare perspektiv är det mera tveksamt. Ett
välfungerande och effektivt bruk som Horndal är inte
samma sak som dess bokföringsvärde.

Horndalseffekten framstår i efterhand som en riskabel
metod. Visst går det att lappa och skarva ett tag. Visst kan
man rusta nödtorftigt så att maskinerna håller lite till.
Arbetarna på Horndals bruk letade upp lämliga metalldelar
från järnskrotet och smidde om till de maskindelar som
behövdes. Men till sist räcker det inte med bara
uppfinningsförmåga och arbetsduglighet. Investeringar
måste till. Samtidigt finns det inte något som är så lätt att
skjuta upp som ett investeringsbeslut.

I osäkra tider -- som de senaste åren -- är det precis vad
som skett. De totala investeringarna har fallit med 3 %
under den borgerliga mandatperioden. Nedgången är den
kraftigaste under hela den svenska industrialismens
historia. Investeringskvoten, dvs. investeringarnas andel av
BNP, är nu nere på samma låga investeringsnivå som i
början av 1930-talet.

Därför föreslås i den ekonomisk-politiska motionen
direktavskrivningar för att stimulera industrin. Detta ska
ses som en tillfällig åtgärd, viktig i ett skede då företagarna
tvekar om de ska våga satsa.

Eget arbete är grunden för jämställdheten

Vi är de friaste kvinnorna i världen. Vi har en stark
ställning på arbetsmarknaden och vi kan tack vare vårt
välfärdssystem kombinera arbete och familj. Nu är denna
ställning hotad.

Den gemensamma sektorn har en stor betydelse för
kvinnors möjligheter till förvärvsarbete. Dels därför att den
gör det möjligt för kvinnor och män att förvärvsarbeta, dels
därför att den ger många kvinnor förvärvsarbete. Den
gemensamma sektorns omfattning och utformning är därför
av grundläggande betydelse för kvinnors arbete.

Enligt regeringens egna beräkningar kommer ytterligare
37 000 jobb att försvinna från den gemensamma sektorn
under 1994. Till detta kommer de 68 000 jobb som
försvunnit under 1992 och 1993. Mer än 100 000 jobb färre
inom den gemensamma sektorn. Det är ett dystert facit från
den borgerliga regeringsperioden.

Männen arbetar mer än kvinnorna i avlönade arbeten.
Det oavlönade arbetet utförs till största delen av kvinnor.
Mest arbetar småbarnsföräldrar. Därför bör vi sträva mot
en jämnare belastning mellan män och kvinnor i yrkeslivet,
viss arbetstidsförkortning, en välfungerande
samhällsservice och mer insatser från männens sida när det
gäller obetalt arbete.

Arbetslösheten inom offentlig sektor ökar och drabbar
kvinnor hårdast. Nerdragningar inom offentlig sektor
drabbar kvinnor dubbelt genom sämre service och färre
jobb. Försämringar av arbetstryggheten och
arbetslöshetsförsäkringarna drabbar kvinnor mest.

Vi avvisar lösningar som går ut på att skapa en
lågavlönad tjänsteklass som kan utnyttjas av dem som har
råd -- med hjälp av skattesubventionernade avdrag. Förslag
om sådana ''pigavdrag'' har diskuterats på fullt allvar och
skulle innebära skatteavdrag för hushållens
utgifter för inköp av olika hushållstjänster (avlönat
hemarbete). Dessa utökade avdragsmöjligheter skall
finansieras med en höjning av statsskatten för alla. Det
innebär att de som inte har råd att anlita hemhjälp ändå via
skatten måste subventionera hemhjälpen för dem som har
det bättre ställt. Det innebär inte att vi skulle moralisera
över dem som väljer att ta hjälp med uppgifter i hemmet.
Men sådana tjänster ska betalas med marknadsmässig lön
och de ska inte subventioneras med skatteavdrag.

De tjänster som finansieras via skatten ska vara
tillgängliga för alla. Den offentliga sektorns tjänster ersätter
i vårt land mycket av det arbete som hemmafruar utför i
andra länder -- men inte allt. Privata tjänster kompletterar
där vi ansett att det inte bör finansieras gemensamt.
Barnomsorg, sjukvård och äldreomsorg är viktiga
gemensamma funktioner. Tvätt, matlagning, städning,
klädvård, sömnad etc. har inte ansetts vara viktiga att lösa
gemensamt. Vi klarar det själva så gott det går, eller köper
tjänster.

Det vi är överens om att finansiera gemensamt ska vara
av hög kvalitet och tillgängligt för alla. Det är viktigt att vi
bidrar solidariskt till de offentliga tjänsterna och att vi inte
bygger upp nya skattesubventionernade system som bara de
rika kan utnyttja.

De segregationstendenser som vi kan se inom alla
samhällssektorer -- bostäder, skolor, barnomsorg, etc --
skulle få sin direkta motsvarighet på arbetsmarknaden om
vi inför ett system som uppmuntrar ett lågavlönat
privatanställt tjänsteproletariat, vars löner dessutom
subventionernas med skattebetalarnas medel.

Högre lön? Byt kön!

Lönestatistiken visar ökade löneskillnader mellan män
och kvinnor. 1980-talets högkonjunktur skapade nya
orättvisor, 1990-talets lågkonjunktur fördjupar dem.

Av statistiken framgår att det är inom den gemensamma
sektorn som löneskillnaderna ökat mest. Inom industrin,
där man ofta har hårt styrda lönesystem och litet utrymme
för subjektiva bedömningar, har löneskillnaderna fortsatt
att minska. Löneskillnaden mellan kvinnor och män beror
till stor del på att kvinnor och män arbetar inom olika
verksamheter och i olika befattningar. Drygt hälften av
löneskillnaden anses bero på detta. Resterande skillnad
beror på andra förhållanden, där direkt lönediskriminering
är ett skäl. Kvinnor och män har fortfarande olika lön för
lika eller likvärdigt arbete. Generellt kan man dessutom
säga att ju fler män som finns inom ett yrke, desto högre är
genomsnittslönen i yrket.

Ett sätt att komma åt orättvisa löneskillnader är att
utveckla metoderna för arbetsvärdering. I motionen om
kvinnors arbete redovisar vi ett förslag om extra resurser till
Jämställdhetsombudsmannen (JämO) för att utforma
försöksverksamhet med arbetsvärdering på olika
arbetsplatser.

Våra mål för ett jämställt arbetsliv sammanfattas på
följande sätt i motionen om kvinnors arbete:

Kvinnor skall finnas i arbetslivet i samma utsträckning
som männen.

Kvinnornas andel av utbildningsinsatserna skall vara lika
stor som männens.

Kvinnornas andel av landets arbetsinkomster måste öka.

Löneskillnader på grund av kön får inte förekomma.

Det goda arbetet ska ge lika möjligheter för män och
kvinnor. Kvinnors arbetsmiljö måste förbättras.

Hälften av alla chefer ska vara kvinnor. Andelen
kvinnliga chefer ska motsvara andelen kvinnor på
arbetsplatsen.

Fler arbetsuppgifter omvandlas till heltidsarbeten, som
man kan försörja sig på. Det måste bli ett slut på det
ofrivilliga deltidsarbetet.

Lika rätt till utbildning, vidareutbildning och
kompetensutveckling i arbetet.

Alla former av sexuella trakasserier på arbetsplatserna
måste upphöra.

Fler kvinnor skall bli företagare.

De åtgärder som föreslås i motionen om kvinnors arbete
ärEn ändring av jämställdhetslagen som ålägger
arbetsgivaren att redovisa löneskillnader mellan män och
kvinnor och motivera dem.En ändring av lagen om
anställningsskydd så att den ger deltidsarbetande förtursrätt
till anställningar med mer tid.Flexiblare uttag av
föräldraförsäkringen. Ett problem som oftast drabbar
kvinnor är förläggningen av föräldraledighet, när
man vill minska sin dagliga arbetstid. Regeln i 8 § andra
stycket föräldraledighetslagen bör ändras så att föräldern
själv får bestämma när under dagen ledigheten skall tas ut.
En sådan ändring bör också underlätta för papporna att ta
ut mer ledighet för sina barn.Arbetstidsutredning.
Samtidigt som vi har en mycket stor arbetslöshet arbetar vi
övertid i omfattning som aldrig tidigare. Kravet på en
generell arbetstidsförkortning har alltmer lyfts fram som en
väg för att skapa fler jobb.Effekterna av en
arbetstidsförkortning är omtvistade och samtidigt framhålls
också den flexibla arbetstiden som ett bättre instrument.
Övertiden beräknas motsvara mellan 50 000 och 70 000
heltidsarbeten. Detta är en ohållbar situation som måste
åtgärdas.Arbetsvärdering. 2 miljoner kronor extra
föreslås till JämO för budgetåret 1994/95 och ett uppdrag till
Arbetsmiljöfonden att tillsammans med parterna och i
samarbete med JämO bedriva försöksverksamhet med
arbetsvärdering på arbetsplatser inom olika branscher.
Bättre stöd till kvinnliga företagare. Kvinnor har ofta
erfarenheter som gör dem till goda företagare. Inte minst i
glesbygd finns många goda exempel på kvinnor som i
kooperativ eller annan form på ett framgångsrikt sätt
bedriver affärsverksamet. NUTEK har i en studie pekat på
att kvinnor har speciella problem när de ska starta företag.
Olika stödåtgärder föreslås därför inom områdena
rådgivning, ekonomiskt stöd, utbildning, nätverk och
forskning. Med NUTEKs rapport som grund finns det goda
möjligheter att undanröja dessa hinder. Kvinnor behövs --
också som företagare.Kunskapscentra för kvinnor,
nationellt och regionalt. Varje länsstyrelse ska ges i uppdrag
att stödja inrättande av regionala kunskapscentra för att
stödja kvinnliga företagare. De regionala resurscentren
måste utformas utifrån de behov och förutsättningar som
finns i respektive län. En del av länsanslagen bör
öronmärkas för dessa centra. Dessutom bör ett centralt
kunskapscentrum för kvinnliga företagare inrättas vid
Glesbygdsmyndigheten.

Bra utbildning i fel ämnen

Kvinnor har i dag en högre genomsnittlig utbildningsnivå
än männen. Men utbildningsvalet är mycket traditionellt för
pojkar och flickor och flickornas högre utbildning ger dem
varken högre lön eller bättre befattningar, tvärtom.

I klassrummet får flickor bara en mindre del av lärarens
tid och intresse. Med större undervisningsgrupper får
flickorna ännu svårare att hävda sig. Segregationen av
undervisningen ger döttrarna till de lågutbildade kvinnorna
och till invandrare de sämsta chanserna. Skolpeng i
kombination med avgifter ger de resursrika en chans att
köpa sig ut ur det gemensamma skolsystemet för att i stället
satsa på privatskolor. Så utarmas resurserna för den
allmänna skolan och villkoren hårdnar.

Försämringar i vuxenutbildningen slår hårt mot
lågutbildade kvinnor.

Livslångt lärande har varit utmärkande för svensk
utbildningspolitik. Folkbildningen och vuxenstudierna
bidrar till att ständigt höja kunskapsnivån i landet. Vi har
utvecklat en vuxenstudiepedagogik som väcker
internationell uppmärksamhet. Begreppet ''recurrent
education'' förknippas med Skandinavien.

Folkhögskolorna har betytt mycket för att ge vuxna nya
möjligheter för att komplettera sina studier. Den
kommunala vuxenutbildningen ger alternativ för
vuxenstuderande att i koncentrerad form läsa in
grundskole- och gymnasiebehörighet. Den svenska
vuxenutbildningen är av särskild betydelse för kvinnorna.

För att alla ska få en chans att studera måste det finnas
ett fungerande studiestöd. SVUXA, SVUX,
utbildningsbidrag, studiemedel är olika former av
studiestöd som ger alla möjligheter att som vuxna
komplettera sina kunskaper.

Under en lågkonjunktur är det särskilt angeläget att
arbetslösa får möjligheter att höja sin kompetens för att när
konjunkturen vänder åter komma ut på arbetsmarknaden
bättre rustade. En kompetenshöjning i väntan på nya
arbetsuppgifter är en säker investering både för individen
och för samhället.

Försämringar i medborgarnas studiemöjligheter
förstärker i stället snabbt kunskapsklyftorna och ökar
riskerna för ett två-tredjedelssamhälle.

För arbetslösa får sänkning av ersättningsnivåerna i
utbildningsbidrag och vuxenstudiestöd allvarliga
konsekvenser.

Möjligheterna att i vuxen ålder komplettera sin
utbildning betyder särskilt mycket för kvinnorna. Många
måste vänta tills barnen är utflugna. Det kan dröja länge
innan de praktiska förutsättningarna gör det möjligt för
dem att ta itu med studier. Det är därför särskilt oroande
med förslag inom utbildningsområdet som går ut på att
sänka åldern för studiestöd. Detta slår särskilt hårt mot
kvinnor. Män får i större utsträckning än kvinnor
vidareutbildning i jobbet. Det innebär att -- så länge denna
orättvisa består -- kvinnor mer än män är beroende av att
kunna studera i vuxen ålder.

En sänkning av åldern för studiestöd från 45 till 40 år
drabbar kvinnorna särskilt hårt. Vi motsätter oss därför en
sådan sänkning och vill i stället se förslag från regeringen på
åtgärder för att underlätta för kvinnor över 40 att studera.

Vi motsätter oss att de skolor som subventioneras med
skattemedel också får ta ut avgifter. Sådana avgifter skapar
segregering och orättvisor.

Jämställda familjer

På familjepolitikens område har vi tvingats till svåra
avvägningar när det gäller besparingar. I valet mellan att
låta ett ökande budgetunderskott hota välfärden och att
spara, måste vi välja det senare.

Vi beslöt vid s-kvinnors kongress i somras att prioritera
omsorg och jobb framför ersättningsnivåer i ett ohållbart
budgetläge. Vi ser nu hur det ökande budgetunderskottet
hotar välfärden. Vi tvingas då föreslå en sänkning av
föräldraförsäkringsnivån från 90 % till 80 %.

Samtidigt vill vi starkare markera barnens rätt till sina
pappor. En sänkning av nivån i föräldraförsäkringen får inte
innebära att papporna avstår från att vara hemma med
barnen. Därför måste 30 dagar av föräldraförsäkringen
reserveras för papporna. Detta är ett av våra krav från
sommarens kongress.

Med 30 pappadagar i föräldraförsäkringen stärker vi
pappornas rätt till sina barn och barnens rätt till sina
pappor. Det har visat sig vara svårt att få gehör för att
papporna skall ta ut mer av föräldraförsäkringen. En viktig
tillbakahållande faktor när det gäller pappornas uttag av
föräldraledighet är arbetsgivarnas och arbetskamraternas
attityder. Med 30 dagar reserverade för pappan stärks han
i sin rätt att ta ut föräldraledighet. Om papporna tillbringar
mer tid med sina barn när de är små blir effekten oftast en
mer jämställd familj.

Vårdnadsbidrag -- dyrt och dåligt

I en situation då svåra besparingsbeslut måste tas
aviserar regeringen en dyrbar reform -- vårdnadsbidrag.

Regeringen föreslår att ett skattepliktigt vårdnadsbidrag
på 2 000 kr i månaden införs för barn i åldern ett och två år.
Reformen föreslås träda i kraft den 1 juli 1994.

Avgifterna i barnomsorgen höjs med 2 000 kr i månaden
för dessa barn. Samtidigt får avgifterna dras av vid
inkomstbeskattningen.

Bruttokostnaderna beräknas till 6 miljarder kronor
medan nettokostnaderna efter avdrag för skatten på
vårdnadsbidraget, slopandet av garantidagar samt
minskning av bostadsbidrag beräknas bli 4,7 miljarder
kronor.

Det öppnar för en marknad med billigast möjliga
barnomsorg. Kvinnorna i Sverige har visat att de vill arbeta
och att de föredrar dagis för sina barn om de får välja. Men
om avgifterna ligger på sammanlagt bortåt 5 000 kronor i
månaden för ett par barn blir andra, billigare lösningar
intressanta. Några väljer kanske att stanna hemma, om de
har råd. Det förutsätter dock att någon annan tar
huvudansvaret för familjens försörjning. För ensamma
föräldrar finns inget val. Deras barn riskerar att bli en
inkomstkälla för mindre nogräknade företagare i
barnpassningsbranschen. För familjer med låga inkomster
blir den nya barnomsorgsavgiften avskräckande hög.

Det finns också en uppenbar risk att kommunerna
frestas att dra ner på kvaliteten inom barnomsorgen i stället
för att höja avgifterna med 2 000 kr i månaden. För
ensamstående med barn finns inga möjligheter att försörja
sig och familjen utan en inkomst av förvärvsarbete även om
vårdnadsbidrag införs. I många lågavlönade familjer är man
också beroende av att båda föräldrarna arbetar.

Jämställdheten ökar inte utan tvärtom försämras kraftigt
om vårdnadsbidrag införs. Vårdnadsbidraget innebär inte
heller en ökad valfrihet eftersom det för de flesta kvinnor
och män knappast är ett alternativ till förvärvsarbete.

Bostadspolitik eller

Ingen
politik är också politik

Kvinnor bor mer än män, i tid räknat. De är hemma med
barn längre tid än männen, de arbetar oftare deltid och de
lever längre. Kvinnor sköter också hemmet i långt större
utsträckning än män. Bostadspolitiken borde därför vara en
utpräglad kvinnofråga. Istället har kvinnorna fått allt
mindre inflytande över planeringen i takt med att den
överlåts till marknaden.

Socialdemokratisk bostadspolitik har varit inriktad på
att bostaden är en social rättighet, inte en marknadsvara.
Den borgerliga politiken går ut på att göra marknad av
bostäderna och att avskaffa bostadspolitiken. Den
symboliska markeringen av detta var avskaffandet av
bostadsdepartementet. Den praktiska tillämpningen heter
marknadshyror och segregation.

Regeringen och riksdagsmajoriteten har sedan de
tillträdde 1991 fattat en rad beslut som syftat till
systemskifte. Från en bostadspolitik som omfattar alla, till
en avreglerad och marknadsanpassad bostadsmarknad för
dem som har råd.Beslutet om att införa räntelån revs
upp, och en ny utredning om bostadsfinansiering tillsattes.
Utredningen resulterade i ett beslut om ny
bostadsfinansiering, med målet att ta bort
bostadssubventionerna.Den snabba avtrappningen av
bostadssubventionerna har givit kraftiga hyreshöjningar.
Vräkningar och konkurser har blivit allt vanligare och för
första gången sedan 1940-talet ökar trångboddheten.
Markvillkoret, produktionskostnadsprövning,
konkurrensvillkoret har tagits bort. Bostadsrättslagen har
förändrats.Investeringsbidraget har avvecklats.Krav
på bostadsförmedlingar och bostadsförsörjningsplaner i
kommunerna har avskaffats, för att släppa marknaden fri.
Effekten har blivit att kommunerna berövats de instrument
man haft för att kunna genomföra en nödvändig
samhällsplanering.Fr.o.m. januari 1994 har nya
byggregler antagits av Boverket. Det är
byggproducenternas och fastighetsägarnas intressen som
hävdas på de boendes bekostnad. Kraven på
handikapptillgänglighet har sänks.

Om vi inte för en bostadspolitik grundad på rätten till en
god bostad för alla, får vi ett segregerat samhälle med
människor i skilda världar. Om marknadshyror slår igenom
och kommunala bostadsföretag säljs ut riskerar vi att få
gettobildningar och höga sociala kostnader.

När det gäller bostadens utformning behövs ett
nytänkande och en mer verklighetsnära debatt. Under den
hemmafruperiod som inföll i Sverige under några decennier
kring andra världskriget fick hemmets planering och
utformning förhållandevis stor uppmärksamhet. Många har
ironiserat över planeringen av garderobernas storlek och
städskåpens utformning. Dessa har mestadels varit män och
de har också visat uppenbar brist på kunskaper om städning
och tvättsortering.

Följden har blivit att många praktiska lösningar som var
en självklarhet på 1950-talet nu fallit i glömska. I stället får
vi nu opraktiska och ogenomtänkta bostäder, med
svårstädade utrymmen och dammsamlande inredningar.
Ingen har heller försökt att utifrån dagens typiska behov
utforma bostäder som är både lättskötta och flexibla. Med
de slopade kraven på normer riskerar vi att av kortsiktigt
ekonomiska skäl få en rad ogenomtänkta lösningar som
t.ex. trånga och opraktiska kök, för små
kommunikationsytor och alltför små rum.

Bostadspolitiken ska utformas på nationell nivå.
Kommunerna skall svara för utformningen av samhällena.
På kommunal nivå finns kunskaperna om lokala behov och
förutsättningar. Kommunerna får därför inte berövas sina
möjligheter att ge riktlinjer för bostadsbyggande och
näringslivsetableringar. Sådana riktlinjer måste utformas
genom demokratiska beslut. Om pengar blir det enda
styrmedlet får vi ett otrivsamt samhälle. Det förlorar alla på
och mest förlorar kvinnorna.

Hälsa och sjukvård eller

Småväxta
lokförare har fler arbetsskador

Kvinnors hälsa försämras. Undersökningar visar att
klasskillnaderna är stora när det gäller hälsan. Sämst ställda
är gamla arbetarkvinnor. Ohälsotalen för kvinnor kan ofta
förklaras med dåliga arbetsmiljöer. Vid jämförelser står det
klart att män får samma problem vid identiskt lika villkor.
Arbetsmiljöerna är dock utformade efter manliga normer,
vilket ger fler och svårare skador för kvinnorna. Detsamma
gäller för småväxta män. Undersökningar har visat att
kortväxta lokförare får typiska ''kvinnoskador'' eftersom
deras arbetsplats är anpassad till normallånga män.

När det gäller definieringen av arbetsskador finns
mycket kvar att göra. I försäkringsöverdomstolen slogs
nyligen fast att en ryggskada hos en dagmamma inte kunde
bero på att hon lyft barn i många år eftersom ''lasten är
levande och därför inte så lodtung''.

Mot detta skulle man kunna invända att trettio kilo som
spjärnar emot kan vara väl så påfrestande för ryggen som
trettio mer medgörliga kilo. Dessutom är det inte vanligt
med lyftanordningar för treåringar, medan frekventa lyft
inom industrin ofta underlättas genom olika mekaniska
hjälpmedel.

Bland våra förslag till åtgärder finns en anslagsökning till
JämO för beställning av statistik och utredningar.
Diskriminering av kvinnor vid bedömningen av
arbetsskador är ett område där faktasammanställningar
skulle kunna motverka uppenbara orättvisor.

Rehabiliteringen för de långtidssjukskrivna fungerar
inte. Därmed kommer dessa i en ohållbar situation med
dagens låga ersättningsnivåer. Det är därför angeläget att
intensifiera rehabiliteringen och att höja ersättningsnivån
för de långtidssjukskrivna från 70 till 80 %.

Kvinnor lever i genomsnitt längre än män. I praktiken
innebär detta att kvinnorna först vårdar sina män när deras
krafter avtar. När kvinnorna sedan blir änkor finns det
ingen som tar hand om dem. Undersökningar visar att de
mest resurssvaga får mindre hjälp än medelklassgrupper när
det gäller hemtjänst och andra samhällsinsatser. Det är
viktigt att uppmärksamma dessa frågor så att kommunerna
blir medvetna om riskerna att äldre arbetarkvinnor
diskrimineras dubbelt.

Fritiden eller

Män
och kvinnor i olika världar

Kvinnor har mindre fritid än män. Det oavlönade
omsorgsarbetet vilar huvudsakligen på kvinnorna.

Nära två tredjedelar av det obetalda arbetet utförs av
kvinnor. Varje vecka ägnar sig kvinnorna i genomsnitt 33
timmar och en kvart åt obetalt arbete. För männen är
motsvarande siffra 20 timmar och 10 minuter. Kvinnors fria
tid är uppdelad på fler och kortare stunder än männens.
Männen har längre sammanhängande perioder av fri tid.
Småbarnsföräldrar har minst fritid och minst av alla har
småbarnsmammorna.

Fritidssysselsättningarna visar stora olikheter mellan
klasser och mellan könen. Av samhällsstödda aktiviteter
utnyttjar kvinnorna kulturen mer än männen, medan
männen tillgodogör sig idrottssatsningar. Skillnaden är att
ingen hindrar männen att i ökande utsträckning ta del av
kulturutbudet, medan samhällets satsningar på idrotten ofta
är direkt kvinnofientliga.

Vi anser att alla vinner på en större jämställdhet på båda
dessa områden. För att intressera männen för olika former
av kulturverksamhet krävs att de får chansen att möta och
delta i kulturella aktiviteter på ett tidigt stadium. Både
klassmönster och könsskillnader kan överbryggas när alla
ges en chans att stifta bekantskap med teater, dans, musik
etc. redan som barn. Det egna skapandet är en viktig faktor
i personlighetsutvecklingen och det kan ge en fördjupad
förståelse av olika kulturella uttrycksformer. Ju äldre man
blir desto större blir motståndet mot det främmande.

På idrottens område är det viktigt att ge flickorna mer
tid och utrymme och att ta större hänsyn till deras intressen
vid utformningen av det kommunala stödet till idrotten.
Vidare bör träningsmetoder och aktiviteter utformas för att
passa flickorna bättre. Det statliga stödet om c:a 500
miljoner kronor till idrotten bör användas mer aktivt för att
driva på i dessa frågor.

Om man undersöker hur män och kvinnor använder sin
fria tid ser man att kvinnorna i större utsträckning än
männen ägnar sig åt fritidssysselsättningar som är någon
annans förstahandsval. Mycket av det kvinnorna gör är för
barnens skull, för mannens skull eller för husfridens skull.
Mera sällan är det för deras egen skull. Skillnaderna i vanor
och preferenser grundläggs tidigt. Med ökade satsningar på
barn- och ungdomskultur och på jämställd idrott ökar
chanserna till gemensamma upplevelser och intressen. I
kulturmotionen ''I skilda världar'' föreslås en rad insatser
för att främja barn- och ungdomskultur och ge pojkar och
flickor möjligheter till gemensamma upplevelser och
referensramar.

Delfrågor

Genomgången i denna motion redovisar principiella
ställningstaganden. Vi föreslår i det följande några insatser
på områden där det är nödvändigt med mer resurser. Det
handlar inte om några stora belopp, men de är strategiska
för jämställdhetsarbetet. Anslagsökningarna är beräknade
inom de höjningar som föreslås i den ekonomisk-politiska
propositionen.

Den ena förstärkningen vi vill förorda är en ökning av
resurserna för att skaffa mer kunskaper om orättvisor,
diskriminering och förtryck. Om missförhållanden göms i
könsneutral statistik finns ingen grund för att kräva
ändringar. Först när det går att bevisa att det handlar om
systematiska orättvisor kan man göra något åt systemen.
Den andra är en förstärkning av grupper som arbetar med
de mest utsatta kvinnorna.

Den andra är en förstärkning av resurserna till de
grupper som arbetar med de mest utsatta kvinnorna, och till
de politiska kvinnoorganisationerna.

Våra förslag omfattar följande poster:

1. Jämställdhetsstatistik

Med Statistiska centralbyråns (SCB) nya inriktning -- att
sälja sina tjänster till olika kunder -- finns det stor risk att
kvinnostatistiken eftersätts eller blir mindre allsidig om det
inte finns någon som ser till att den upprätthålls.

SCB har i dag en avdelning för jämställdhetsstatistik.
Dess uppgifter är klassade som offentlig statistik. De
resurser som finns avsatta för jämställdhetsstatistiken
motsvarar två tjänster. Övrigt arbete på enheten för
jämställdhetsstatistik måste därför finansieras av
statistikkunder, dvs. på uppdrag av olika avnämare. Det
medför att andras prioriteringar styr arbetets inriktning.

Vi anser att det av beställare oberoende arbetet bör
förstärkas. Detta arbete kommer att vara viktigt både med
hänsyn till behoven av en bättre statistik nationellt, men
också till följd av de principer som slås fast i EG:s
handlingsprogram för 1991--1995 (COM 90--449) om
jämställdhet. Där betonas behovet av könsuppdelad
statistik och en förbättrad datainsamling. Oavsett om
Sverige blir medlem i EU eller ej bör vår statistik kunna
matcha EU:s för att vi ska kunna göra jämförelser med
andra europeiska länder. Vidare måste Sverige upprätthålla
och vidareutveckla samarbetet med utomeuropeiska
länder, där befolkningskonferensen i Kairo i år och
kvinnokonferensen i Peking nästa år är viktiga inslag. Vi
föreslår att anslaget för jämställdhetsstatistiken räknas upp
med 800 000 kr.

I dag finns inte några riktlinjer för SCB:s
jämställdhetsstatistik. Sådana bör utarbetas och SCB bör
ges i uppdrag att ta fram ett underlag för dessa.
Kostnaderna beräknas till 200 000.

En statistikbeställare som saknas i SCB:s kundregister är
JämO. Anledningen är att JämO inte fått några resurser för
inköp av statistik. Vi anser att JämO:s möjligheter att
beställa statistikuppgifter och attitydundersökningar måste
stärkas. JämO:s anslag bör räknas upp med 1 miljon kronor
för detta ändamål.

Kunskaper om kvinnor och media är bristfälliga. Hur
presenteras kvinnor i olika media, hur ser kvinnors
yrkesroller ut i verkligheten och i fiktionen? Har
barnprogrammen förändrats till det bättre eller sämre när
det gäller könsrollsmönster? Vilka tittarvanor har kvinnor
och män? Sådana frågor ställde den program- och
publikforskning som tidigare fanns inom Sveriges Radio
(PUB). Den är sedan den 1 juli 1993 nedlagd.

Nordiska Dokumentationscentralen för
massmedieforskning vid Göteborgs universitet
(NORDICOM) har fått i uppdrag att sköta några av de
uppgifter som tidigare sköttes av PUB. De medel som
NORDICOM tillförts är mycket otillräckliga och medger
inte en fortsatt jämställdhetsforskning i den utsträckning
som är önskvärd. En utredning är tillsatt för att se över den
framtida medieforskningen. Oavsett vad utredaren
kommer fram till är det viktigt med en förstärkning av
jämställdhetsforskningen och faktainsamlingen vid
NORDICOM.

Detta är särskilt viktigt när tittarundersökningar och
statistik i övrigt görs till handelsvara och bara är tillgängliga
för dem som beställer undersökningarna. På
jämställdhetsområdet finns det stor risk att obekväma fakta
aldrig får någon beställare. För närvarande upplever vi en
snabb förändring av utbudet, främst genom det ökande
antalet kommersiella TV- och radiokanaler.
Undersökningar om hur detta påverkar programutbud,
tittarvanor, inte minst ur ett könsrollsperspektiv, är därför
angelägna uppgifter.

Vi föreslår följande fördelning1 miljon kronor till
SCB för att förstärka denoffentliga statistiken på
jämställdhetsområdetett uppdrag till SCB att utforma
underlag till riktlinjer för jämställdhetsstatistiken1
miljon kronor extra för förbättrade möjligheter för JämO
att köpa statistiska uppgifter från SCB1 miljon extra till
NORDICOM för program- och tittarundersökningar med
huvudsaklig inriktning på könsrollsaspekter.

2. Bidrag till organisationer

RFSU:s uppsökande sexualrådgivning

Undersökning av ungdomars sexualvanor från 1992 visar
att 7 % av flickorna på gymnasiet har varit utsatta för
sexuella övergrepp i någon form. Motsvarande siffra för
pojkar är 3 %. Bland ungdomar som inte gått vidare till
gymnasieutbildning utan i stället omfattas av kommunala
uppföljningsansvaret var andelen utsatta pojkar obetydligt
större eller 4 %,
medan mer än var fjärde flicka, 26 %, utsatts för
sådana övergrepp.

I varje fall kan man räkna med att dessa ungdomar, och
då särskilt den stora andelen flickor, utgör en riskgrupp.
Det är troligt att de i större utsträckning än andra ungdomar
kommer att bli oönskat gravida och utsatta för HIV liksom
andra sexuellt överförbara sjukdomar (STD). En negativ
inställning till den egna sexualiteten kan även medföra såväl
somatiska som psykiska besvär senare i livet.

Olika undersökningar, bl.a. av fil.dr. Gunilla Jarlbro,
har visat att en tidig sexualdebut hos flickor har ett samband
med en dålig självbild. I en artikel i Läkartidnigen visade
hon nyligen tillsammans med docent Elisabeth Persson att
flickor med tidig sexualdebut i större omfattning än en
jämförelsegrupp var arbetslösa eller fanns i kommunal
ungdomsuppföljning och hade lägre utbildningsambitioner.
Att arbetslöshet är en faktor som negativt påverkar bilden
är uppenbart. Det är därför särskilt viktigt att utveckla den
sexuella rådgivningen när ungdomsarbetslösheten som nu
är rekordhög.

RFSU har med sin breda kontaktyta mot ungdomar på
många håll i vårt land stora möjligheter till en effektiv
uppsökande verksamhet. Eftersom man redan har
erfarenhet och aktiviteter på detta område kan en
ekonomisk förstärkning få ett mycket snabbt genomslag.
Verksamheten bör vara såväl STD- som abortförebyggande
och i arbetet bör arbetslösa ungdomar utgöra en prioriterad
målgrupp. Vi föreslår att RFSU tilldelas en miljon kronor
för sådan uppsökande verksamhet bland ungdomar.

Vi föreslår en ökning med 1 miljon kronor av RFSU:s
anslag för uppsökande arbete med sexualupplysning,
abortoch STD-förebyggande verksamhet, företrädesvis
bland arbetslösa ungdomar.

ROKS

Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige (ROKS)
bildades 1984. I dag ingår 132 jourer i organisationen.
Sedan 1988 har ROKS ett kansli med en anställd och
numera också en heltidsarvoderad ordförande.
Verksamheten växer. Trycket på riksorganisationen blir allt
starkare. Kraven gällande information, utbildning och
utveckling är stora.

Kansliet behöver ökade resurser. Ett annat av ROKS
önskemål är att kunna starta ett kurs- och
utvecklingscentrum. Detta för att kunna anordna kurser,
såväl interna som externa, men också för att tillvarata den
kompetens som finns bland jourkvinnor runt om i landet.
Denna kunskap måste kunna spridas vidare.
Kvinnojourernas medlemmar medverkar redan i dag som
informatörer för socialarbetare, poliser, vårdpersonal m.fl.

Vid en jämförelse med Norge kan man konstatera att
Norges 72 jourer har ett statligt bidrag på 30 miljoner
norska kronor. Kommunernas anslag är lika stort som det
statliga. I Sverige är det statliga bidraget 1,9 miljoner
kronor till riksorganisationen samt 3 miljoner kronor till
projekt för lokala jourer. De svenska kommunerna stöttar
de lokala kvinnojourerna med ca 21 miljoner kronor.

Vi föreslår att ROKS ska få en miljon extra till centrala
kanslifunktioner och två miljoner kronor för att påbörja
uppbyggnaden av ett resurs- och kurscenter, dvs.
sammanlagt en ökning på 3 miljoner kronor.

SIDA:s kvinnoråd

SIDA:s kvinnoråd KIB har funnits en längre tid. Det är
nu dags att se över dess funktion och organisation. I dag är
rådet knutet till SIDA. Samtidigt har det svenska biståndet
alltmer delats upp på olika myndigheter och organ. Det
omfattar nu också demokrati och mänskliga rättigheter.

KIB:s styrka i form av organisatorisk kunskap och
erfarenheter från politiska, religiösa och ideella
kvinnoorganisationer att föra kvinnors talan är viktig och
bör ges en större tyngd i beredningsprocessen av biståndet.
KIB har också breda kontaktytor och nätverk med
kvinnoorganisationer i hela världen. De organisationer som
ingår i KIB har också egen erfarenhet av biståndsprojekt.

KIB:s målsättning är att med sin unika kompetens
påverka genderperspektivet i hela det svenska biståndet,
bilda opinion, sprida information, överföra kunskap om
kvinnors roll och ansvar i det globala utvecklingsarbetet.

Det bör övervägas om KIB bör få en mer fristående
ställning och inte knyts enbart till SIDA. En mer fristående
organisation kan också verka gentemot andra biståndsorgan
i Sverige. Vi föreslår därför att KIB ges i uppdrag att
utarbeta en modell för en sådan organisation och utforma
en rapport om hur genderperspektivet inom olika områden
bäst tillgodoses. Vi beräknar kostnaderna för denna
utredning och viss verksamhet till 500 000 kr.

Mer pengar till de politiska kvinnoorganisationerna

Civildepartementet föreslår i budgetpropositionen att de
politiska kvinnoorganisationernas betydelse för
jämställdheten skall utredas. Vi anser att en sådan
utredning är obehövlig och föreslår i stället ökade medel till
kvinnoorganisationerna. Vi uppskattar kostnaderna för en
sådan utredning till 1 miljon kronor. Merparten av dessa
medel bör gå till kvinnoorganisationerna för kontaktarbete
bland flyktingkvinnor i Sverige och opinionsbildning om
mänskliga rättigheter för kvinnor i krig.

Dessutom bör av detta belopp 200 000 kronor avsättas
för att uppmuntra företagen att skriva mer begripliga
årsredovisningar. Jämställdhetsarbetarnas förening, JA-
föreningen, bör få i uppdrag att utarbeta metoder för att
uppmuntra mer lättlästa årsredovisningar och att -- om det
bedöms som en framkomlig väg -- inbjuda till pristävling om
bästa redovisning.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen till Statistiska centralbyrån för
jämställdhetsstatistik anvisar 1

000

000 kr utöver vad regeringen föreslagit. Anslagspost D
8,1

2. att riksdagen till Jämställdhetsombudsmannen anvisar
1

000

000 kr utöver vad regeringen föreslagit för inköp av
statistik och undersökningar på jämställdhetsområdet.
Anslagspost G 1,

3. att riksdagen till Nordiska Dokumentationscentralen
för masskommunikationsforskning (NORDICOM) vid
universitetet i Göteborg anvisar 1

000

000 kr utöver vad regeringen föreslagit för statistik och
utredningar om jämställdhetsaspekter inom
massmedieområdet. Anslagspost C 21,2

4. att riksdagen till Riksförbundet för sexuell upplysning
anvisar 1

000

000 kr utöver vad regeringen föreslagit för uppsökande
arbete företrädesvis bland arbetslösa ungdomar.
Anslagspost E 2,3

5. att riksdagen till Riksförbundet Kvinnojourer i Sverige
anvisar 3

000

000 kr utöver vad regeringen föreslagit för informations-
och studieverksamhet samt förstärkning av kansliet.
Anslagspost E 5,3

6. att riksdagen till SIDA:s kvinnoråd anvisar 500 000 kr.
Anslagspost C 2, 4

7. att riksdagen till de politiska kvinnoorganisationerna
anvisar 1

000

000 kr utöver vad regeringen föreslagit. Anslagspost E
14.

Stockholm den 25 januari 1994

Margareta Winberg (s)

Ingegerd Sahlström (s)

Maj Britt Theorin (s)

Maj-Inger Klingvall (s)

Ines Uusmann (s)

Lahja Exner (s)

Ulla Pettersson (s)

Kristina Svensson (s)

Birthe Sörestedt (s)

1 Yrkande 1 hänvisat till FiU.

2 Yrkande 3 hänvisat till UbU.

3 Yrkandena 4 och 5 hänvisade till SoU.

4 Yrkande 6 hänvisat till UU.