Djurförsök i forskningen

Motion 1991/92:Jo504 av Pär Granstedt m.fl. (c)

Riksdagens uttalade mål att användningen av djurförsök
i forskningen bör minska kräver ytterligare insatser. Risken
är annars stor att den ökade användningen av kemikalier i
samhället och de miljö- och hälsorisker som detta medför
leder till en ökande användning av djurförsök. Dels gäller
det att skärpa kraven på när djurförsök får användas och
tillförsäkra att djuren utsätts för minsta möjliga lidande.
Dels är det viktigt att påskynda utvecklingen av metoder
som är alternativ till djurförsök.

Det förekommer uppenbarligen att djurförsök används
för att uppfylla formella testkrav utan att resultatet
egentligen ger några säkra belägg för hur kemikalier
påverkar exempelvis människor. Det finns därför anledning
att genomföra en omfattande utvärdering av de djurförsök
som för närvarande förekommer i Sverige. Utvärderingen
bör gälla dels metodernas relevans och dels betydelsen av
de syften djurförsöken har. Såväl vetenskapsmän med
erfarenhet av djurförsök som vetenskapsmän med
erfarenhet av alternativa metoder deltar i denna
utvärdering.

Trots knappa ekonomiska resurser, pågår arbete på att
utveckla metoder som kan vara alternativ till djurförsök.
Också här är det viktigt med insatser för att utvärdera de
alternativa metodernas relevans t.ex. när det gäller att mäta
akut toxicitet. Ett sådant arbete genomförs för närvarande
av Skandinaviska Celltoxikologiska sällskapet, en frivillig
sammanslutning av forskare som arbetar med alternativa
metoder till djurförsök inom toxikologin. De ekonomiska
resurserna är dock mycket knappa. Det finns därför
anledning för staten att stödja denna
utvärderingsverksamhet.

Kunskapen om vad de alternativa metoderna kan ge
behöver öka, lämpligen genom att utbildning i alternativa
metoder till djurförsök blir obligatorisk i högskolans grund-
och forskarutbildning på medicinska och biologiska linjer.

Många av de produkter som djurtestas för att kunna
introduceras på marknaden fyller inga nya behov utan är
bara duplikat av produkter som redan finns. Att djur skall
behöva utsättas för lidanden bara för att marknaden skall
kunna berikas med sådana produkter är naturligtvis
orimligt. Det finns därför anledning att införa någon form
av behovsprövning innan tillstånd ges att använda
djurförsök för att därigenom kunna införa nya kemiska
produkter på den svenska marknaden.

För att djurförsök skall kunna avvecklas utan att skapa
onödiga risker för människans hälsa är det viktigt att
alternativa metoder utvecklas. De statliga satsningarna på
att utveckla sådana metoder är dock hittills mycket
blygsamma, knappt 2 milj.kr. Till det kommer vissa anslag
från ideellt hopsamlade medel, bl.a. genom Nordiska
Samfundets stiftelse för Vetenskaplig forskning utan
djurförsök. Om ett verkligt genombrott när det gäller
alternativa metoder skall kunna åstadkommas krävs dock
forskningsinsatser av en helt annan storleksordning.
Regeringen bör därför till nästa forskningsproposition
utarbeta ett samlat forskningsprogram för utveckling av
alternativ till djurförsök. Detta program kan lämpligen
finansieras genom en särskild avgift på djurförsök.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av
den djurförsöksverksamhet som förekommer i Sverige, dels
med hänsyn till metodernas relevans, dels med hänsyn till
försökens syfte,

2. att riksdagen hos regeringen begär ett program för
utvärdering av för närvarande tillgängliga alternativ till
djurförsök,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utbildning i alternativa
metoder till djurförsök skall ingå i högskolans grund- och
forskarutbildning med medicinsk och biologisk inriktning,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
behovsprövning av nya kemiska preparat i enlighet med vad
som anförts i motionen,

5. att riksdagen hos regeringen begär ett samlat kraftfullt
program för forskning kring alternativa metoder i
nästkommande forskningsproposition.

Stockholm den 21 januari 1992

Pär Granstedt (c)

Birgitta Hambraeus (c)

Elving Andersson (c)

Ingbritt Irhammar (c)