Det allmännas skadeståndsansvar

Motion 1990/91:L612 av Inger Schörling m.fl. (mp)

Statens och kommunernas skadeståndsskyldighet
framgår av skadeståndslagen. Principen är att ersättning
skall utgå för personskada, sakskada eller ren
förmögenhetsskada, som vållas genom fel eller
försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet för vars
fullgörande staten eller kommunen svarar (3 kap 2 §
skadeståndslagen).

Ersättningsskyldigheten begränsades förut av vissa
särskilda bestämmelser som dock numera har tagits bort
genom lagändring. Vilken verkan borttagandet får i
praktiken är för tidigt att uttala sig om, men syftet med
ändringen var i alla fall att den enskildes rättsliga ställning
skulle stärkas och ersättningsmöjligheten skulle förbättras.

I massmedia har en del fall av myndighetsutövning
uppmärksammats som för många människor framstår som
märkliga på grund av de orimliga konsekvenser som
drabbat den enskilde utan att staten eller kommunen anses
ha gjort något fel. Ett sådant fall är Halvar Alvgard som
misstänktes för grovt skattebedrägeri men friades.
Myndighetsutövningen fick till följd att Alvgard inte kunde
bedriva sin rörelse och gjorde mycket stora förluster.
Alvgard yrkade skadestånd av staten för de förluster han
gjort men förlorade processen. Av tingsrättens dom
framgår att den varit inne på tanken att viss
myndighetsutövning inneburit en felbedömning men att det
i vart fall inte kan betecknas som en grav felbedömning. En
grav felbedömning skulle sålunda ha kunnat vara
skadeståndsgrundande. Dessutom dömdes Alvgard i
egenskap av förlorande part att betala ersättning för
rättegångskostnader till staten på 120 000 kr.

Under förra året har staten betalat ut ersättning till de
efterlevande vid flygolyckan i Oskarshamn. Ersättningen
har inte utgått som skadestånd eller annat liknande
förhållande på grund av statens försumlighet utan vad man
kallar ex gratia, vilket väl närmast kan karakteriseras som
ett slags gåva från staten. Ersättningen var inte
skattepliktig. Den åberopade ex-gratia-principen bör även
kunna läggas till grund för bedömningen av Alvgards och
andra enskildas situation, som på ett orimligt sätt drabbats
i ekonomiskt hänseende av myndighetsutövning som inte
anses skadeståndsgrundande enligt skadeståndslagen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur
ersättning skall kunna utgå till enskilda som drabbats av
myndighetsutövning som inte befunnits lagstridig men vars
konsekvenser likväl vid en samlad bedömning framstår som
orimliga för den enskilde,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att Halvar Alvgards rättegångskostnader på 120 000 kr. bör
efterskänkas.

Stockholm den 24 januari 1991

Inger Schörling (mp)

Carl Frick (mp)

Ragnhild Pohanka (mp)

Lars Norberg (mp)