Central kristelefon för våldsutsatta kvinnor

Motion 1999/2000:Ju713 av Ingrid Burman m.fl. (v)

1 Bakgrund

I proposition 1997/98:55 Kvinnofrid angavs att ett engångsanslag om 5
miljoner kronor under 1998 lämnas till Socialstyrelsen för
utvecklingsarbete i frågor om våld mot kvinnor och prostitution. I
Socialstyrelsens uppgift innefattades även ett uppdrag att utreda
förutsättningarna för att upprätta en s.k. central kristelefon för
våldsutsatta kvinnor. Anslaget avsåg åren 1998 t.o.m. 2000 och arbetet
skall därefter införlivas i Socialstyrelsens ordinarie verksamhet.

2 Det aktuella läget

Trots att riksdagen således uppdragit åt Socialstyrelsen att utreda
förutsättningarna för att inrätta en central kristelefon har ännu ingenting
hänt. Vänsterpartiet vill framhålla att förutsättningarna för en fungerande
telefonjour för våldsutsatta kvinnor i hela landet är mycket goda. Vi
föreslår att Socialstyrelsen samarbetar med Rikskvinnocentrum i Uppsala
om en sådan central kristelefon. Att behovet är stort behöver väl
knappast påpekas ytterligare.

3 Hemställan

3 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att utan dröjsmål i samråd med
Rikskvinnocentrum inrätta en central kristelefon för våldsutsatta
kvinnor.

Stockholm den 27 september 1999

Ingrid Burman (v)

Ulla Hoffmann (v)

Siv Holma (v)

Kalle Larsson (v)

Camilla Sköld Jansson (v)

Gunilla Wahlén (v)

Rolf Olsson (v)

Lena Olsson (v)

Carlinge Wisberg (v)