Betalningen av skatt vid besvär över taxering

Motion 1989/90:Sk816 av Rune Backlund m.fl. (c, m, fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90: Sk816

av Rune Backlund m.fl. (c, m, fp)
Betalningen av skatt vid besvär över taxering

En skattskyldig kan inte genom att överklaga ett taxeringsbeslut påverka
skyldigheten att i föreskriven tid betala den skatt som debiterats på grund av
taxeringen eftersom ett taxeringsbeslut enligt 87 § uppbördslagen (UBL) är
verkställbar även om det inte vunnit laga kraft. Under vissa förutsättningar
kan emellertid den skattskyldige få anstånd med att betala in skatten.

I 48 § UBL regleras lokala skattemyndighetens (LSM) möjlighet att bevilja
anstånd när den skattskyldiges skattebetalningsförmåga är nedsatt vid
t. ex. arbetslöshet eller sjukdom.

Enligt 49 § 1 mom. UBL kan LSM bevilja anstånd när det kan antas att
skatten kommer att sättas ned bl. a. i följande fall.

- Taxeringsintendenten (TI) har anfört besvär till den skattskyldiges förmån.

- Den skattskyldige har anfört besvär och TI har helt eller delvis tillstyrkt
besvären eller ansökan om anstånd, eller det kan vid besvär över taxeringsnämndens
beslut - utan att yttrande inhämtas från TI - med skäl antas
att besvären kommer att bifallas.

Enligt 49 § 2 mom. 1) kan länsskattemyndigheten bevilja anstånd om den
skattskyldige anfört besvär över en inte lagakraftvunnen taxering och det
skulle medföra betydande skadeverkningar eller framstå som obilligt om den
skattskyldige skulle betala skatten. En ytterligare förutsättning för anstånd
är att den skattskyldige ställer säkerhet hos länsskattemyndigheten, om det
inte med hänsyn till anståndstidens varaktighet, den skattskyldiges förhållanden
och omständigheterna i övrigt kan antas att skatten ändå kommer att
betalas.

Mot bakgrund av de långa handläggningstiderna i domstolarna har behovet
av ett skydd mot indrivningsåtgärder blivit allt större.

För att få anstånd vid taxeringsbesvär måste de skattskyldiga vända sig till
såväl domstol som lokal skattemyndighet eller länsskattemyndighet. Uppdelningen
på två beslutsmyndigheter kan medföra rättsförluster för den enskilde.

Den skattskyldige är ofta helt beroende av TI:s ställningstagande. TI är
part i processen och borde därför inte ha inflytande på anståndsfrågan. En
annan väsentlig brist är att LST:s beslut inte kan överklagas.

Dessa brister i anståndssystemet har tagits upp av skatteförenklingskommittén
i betänkandet Förenklad taxering (SOU 1988:2122). Kommittén fö

reslår bl. a. att skattemyndigheten får fatta samtliga beslut enligt 49 § UBL,
att beslut att inte medge anstånd kan överklagas till länsrätten, att49 § 1
mom. UBL utformas som en generell regel så att anstånd kan medges om
det kan antas att skatten, kvarskatteavgiften eller räntan kommer att avkortas,
att villkoren för anstånd enligt 49 § 2 mom. UBL mildras så att anstånd
även kan medges om ärendet är svårbedömt, antingen på grund av att sakläget
är komplicerat eller för att rättsfrågan är oviss.

Kommittén har föreslagit att huvuddelen av den omfattande reformen
skall genomföras i samband med 1991 års taxering.

De här behandlade frågorna rörande en reformering av anståndssystemet
är av stor betydelse för den enskildes rättssäkerhet. Riksdagen bör därför
hos regeringen anhålla om att de av Skatteförenklingskommittén föreslagna
åtgärderna angående anstånd med att betala tvistigt skattebelopp enligt taxeringsbeslut
föreläggs riksdagen under innevarande år.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär sådana ändringar i uppbördslagen
som i motionen anförts angående utvidgade möjligheter till anstånd
med betalning av tvistig skatt enligt taxeringsbeslut.

Stockholm i januari 1990

Rune Backlund (c)

Siw Persson (fp) Filip Fridolfsson (m)

Charlotte Cederschiöld (m) Anders G Högmark (m)

Mot. 1989/90
Sk816

10