Avyttring av Sveriges Investeringsbank AB

Motion 1988/89:N311 av Per Westerberg m.fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89:N311

av Per Westerberg m.fl. (m)
Avyttring av Sveriges Investeringsbank AB

1 Inledning

Investeringsbanken var en gång tänkt att bli en av huvudaktörerna i den
”aktiva” näringspolitik som socialdemokraterna ville införa under slutet på
1960-talet. Den socialdemokratiska näringspolitiken misslyckades.

Nu är det uppenbart att kvarlevorna från den tiden är ett hinder för tillväxt
och omstrukturering av den svenska ekonomin. Nu krävs avreglering och
marknadsanpassning inom många områden. Det finns starka skäl att
närmare granska statens ägarroll i Investeringsbanken, liksom bankens
säregna ställning.

2 Investeringsbankens tillkomst

2.1 Syfte

När Investeringsbanken startade sin verksamhet 1967 uppgav regeringen att
den skulle utgöra ett ”komplement” till affärsbankerna. I proposition
1967:56 (sid 30) sades:

Banken är närmast att betrakta som ett nödvändigt komplement till
befintliga kreditinstitut... Bankens verksamhet skall inriktas i första hand
mot investeringsprojekt som inte kan tillgodoses på den existerande kapitalmarknaden.

2.2 Kritik

Samtliga icke-socialistiska riksdagspartier kritiserade bildandet av en statlig
investeringsbank. Dåvarande högerpartiet kritiserade bildandet av banken
av ideologiska skäl och menade bl.a. att resultatet skulle bli ökad politisk
styrning av näringslivet. Även folkpartiet betonade nackdelarna med att
Investeringsbanken inte skulle konkurrera på samma villkor som övriga
banker. Centerpartiet framförde farhågor om godtycklig långivning och
möjligheter till maktmissbruk. Även remissinstanser inom näringslivet hade
en kritisk inställning.

Bankföreningen var t ex i sitt remissyttrande (1967-03-01) inför Investeringsbankens
bildande mycket skeptisk till bankens åsyftade verksamhet:

Bankföreningen har sig inte bekant att något till sin storlek verkligt
betydande industriellt utvecklings- eller strukturrationaliseringsprojekt

strandat på grund av att bankfinansiering inte kunnat ordnas.” ”Enligt
Bankföreningens mening bör och kan stora kapitalkrävande projekt finansieras
av det redan etablerade kreditväsendet, förutsatt att inte penningpolitikens
inriktning, kapitalmarknadsregleringens utformning och otidsenliga
lagbestämmelser får hämma den fortsatta anpassningen.

2.3 Särskilda privilegier

Investeringsbanken fick redan från början en särskild ställning. Till skillnad
från vanliga banker fick banken rätt att ”förvärva aktie, andel i ekonomisk
förening eller liknande rättighet” (Bolagsordningen 1967-06-22, § 14).
Härigenom fick Investeringsbanken möjlighet att bli delägare i olika bolag.
Rätten att äga aktier gällde då emellertid endast i samband med kreditgivning.
Investeringsbanken ställdes inte som övriga banker under bankinspektionens
tillsyn. Staten ställde inte heller från början något preciserat
avkastningskrav på de tillskjutna medlen.

3 Investeringsbankens förändring

3.1 Riksdags- och regeringsbeslut

Under de 20 verksamhetsåren har förutsättningarna för Investeringsbankens
verksamhet i ett flertal etapper ändrats så att bankens särställning blivit än
mer markant. Numera har banken rätt att separera ägarengagemang från
kreditgivningen. Investeringsbankens aktieägande behöver sålunda inte
längre vara kopplat till givandet av krediter.

Sedan bankens bildande har staten vid ett flertal tillfällen tillfört banken
mera ägarkapital, senast 1984. Banken har nu rätt att låna upp till åtta gånger
det egna kapitalet. Upplåningsrätten har ytterligare ökats genom att statliga
och kommunala garantier jämställs med eget kapital. Investeringsbanken
har också en direkt statlig lånegaranti på 5 miljarder kronor. Under åren 1984
till 1987 administrerade Investeringsbanken den s.k. Småföretagarfonden
inom ramen för löntagarfondssystemet.

3.2 Konkurrensfördelar

I dagens läge uppträder Investeringsbanken i flera avseenden som en
konkurrent till bankväsendet. Eftersom Investeringsbanken är ett kreditaktiebolag
omfattas den av Lagen om kreditaktiebolag och inte av banklagstiftningen.
Detta medför flera konkurrensfördelar i förhållande till affärsbankerna:

- Större möjligheter till aktieengagemang

- Investeringsbanken är ej underställd bankinspektionens kontroll, eftersom
regeringen kan medge undantag för kreditaktiebolag.

- Likviditetskrav kan ej tillämpas.

- Kassakrav har ej tidigare kunnat tillämpas. Detta är dock möjligt fr.o.m.
1987-07-01 men ännu har inga kassakrav utfärdats för Investeringsbanken.

En ytterligare konkurrensfördel för Investeringsbanken jämfört med
affärsbankerna är att det inte föreligger något krav på marknadsmässig
utdelning till ägaren - staten.

Mot. 1988/89

N311

3.3 Bankledningens mål

Under de senaste åren har banken försökt ändra sin ”profil”. Följande
uttalande av bankens styrelseordförande, Harry Schein, beträffande Investeringsbankens
verksamhet är belysande (Tidningen Broderskap, juli 1987):

Vi är en kommersiell bank och vi ger lån för i stort sett vilka ändamål som
helst. Det är inte vår sak att göra politiska eller moraliska avvägningar. Även
om det handlar om ren spekulation drar vi oss inte för att göra affärer. Det är
bisarrt att tro något annat.

Samtidigt som Investeringsbanken via ändrade regler fått ökat spelrum har
verksamheten på många områden blivit alltmer lik den som bedrivs av
affärsbankerna. Banken har under de senaste åren blivit verksam inom
områden som tidigare inte ansågs tillhöra dess uppgifter. Kreditgivningen är
inte bara inriktad på långa krediter till fast ränta utan även på korta krediter
till rörlig ränta.

Sedan 1984 har engagemanget i hög grad riktats mot etablerade storföretag
och regionala utvecklingsbolag. Till gruppen etablerade storföretag hör
Nynäs Petroleum. Exempel på regionala utvecklingsbolag är t.ex. ACInvest,
Sydvästen och Z-Invest. Särskilt anmärkningsvärd är Investeringsbankens
medverkan vid Gota Gruppens bildande och dess fortsatta aktieägande
i denna - i princip konkurrerande - finansiella koncern. Över 50
procent av Investeringsbankens utlåningsvolym går till företag med mer än
250 anställda. Placeringarna har gjorts i ”säkra” projekt i stället för i
högriskföretag.

4 Investeringsbankens framtid

4.1 Principer

- Det föreligger inga näringspolitiska skäl för att behålla en speciell statlig
investeringsbank.

- Investeringsbankens nuvarande verksamhet strider mot principerna om
lika konkurrens och stämmer dåligt med syftet vid tillkomsten 1967.

- Investeringsbankens kreditgivning har i hög grad kommit att likna
affärsbankernas och de konkurrensfördelar som Investeringsbanken fick
redan vid starten har accentuerats under senare år.

Det är inte rimligt att bibehålla en institution som Investeringsbanken utan
något rimligt syfte. Det är inte heller acceptabelt att Investeringsbanken på ej
neutrala grunder konkurrerar med affärs- och sparbankernas verksamhet.
Denna insikt tycks även finnas inom Investeringsbanken. Harry Schein
uttalade i Veckans Affärer (1987-05-17) apropå att banken är på väg att bli en
merchant bank och placerar i säkra projekt i stället för att göra risksatsningar:
”Vi vill vara med och leka med de stora grabbarna på deras villkor.”

Om Investeringsbankens ledning menar allvar med detta yttrande, är det
nödvändigt att Investeringsbanken lyder under samma regler som konkurrerande
företag.

Mot. 1988/89

N311

4.2 Avveckling av det statliga ägandet

Investeringsbanken bör inte vara kvar i statlig ägo. Det finns två möjligheter
för staten att avbryta sitt engagemang i Investeringsbanken:

- Likvidation Riksdagen beslutar att verksamheten skall upphöra. Kreditgivningen
upphör och efterhand som medel inflyter till Investeringsbanken
återbetalas statens insatta kapital. Låneportföljen kan delvis säljas.
Så småningom kan banken träda i frivillig likvidation.

- Försäljning Banken bevaras som ett företag. Det innebär bl a att man
tillvaratar de anställdas kompetens och medför mindre omställning för
Investeringsbankens kunder. Staten säljer då sina aktier i Investeringsbanken.
En närmare analys av företagets inriktning och storlek efter
privatiseringen bör avgöra de närmare formerna för försäljningen av
statens aktier. I samband med försäljningen inordnas Investeringsbanken
i det regelverk som gäller för andra kreditgivare - inga särregler skall gälla
för företaget. Om Investeringsbanken inte ombildas till ett bankaktiebolag
krävs ett namn som inte innehåller ordet bank.

Oavsett vilken metod som nyttjas skall slutmålet vara dels att staten inte
skall ha något engagemang i Investeringsbanken, dels att det av staten insatta
kapitalet kan återföras till statskassan.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag om avveckling av det
statliga ägandet i Sveriges Investeringsbank AB i enlighet med vad
som i motionen anförs.

Stockholm den 25 januari 1989

Per Westerberg (m)

Nic Grönvall (m)

Gunnar Hökmark (m)

Karin Falkmer (m)

Lars G Ahlström (m)
Stig Bertilsson (m)
Bertil Danielsson (m)

6