Avdragsrätt för bidrag till kulturlivet

Motion 1988/89:Sk429 av Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (båda c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89 :Sk429

av Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (båda c)
Avdragsrätt för bidrag till kulturlivet

Friheten är kulturlivets livsluft. Ett fritt verkande kulturliv och en fri
kulturdebatt är en förutsättning för en levande demokrati.

Samtidigt som detta är en sanning som erkänns av de flesta har det genom
hela vår kulturhistoria varit svårt att finna former att förena kravet på
kulturlivets frihet med rimliga ekonomiska villkor för dess utövare. Ett
kulturellt och konstnärligt nyskapande ligger ofta före utvecklingen av den
allmänna smaken. Det kan därför vara svårt att finansiera en kulturell
verksamhet genom att saluföra dess alster på en kommersiell marknad. För
många kulturutövare genom historien har därför valet stått mellan att ta
understöd av resursstarka makthavare, eller att dra sig fram i armod, många
gånger i akut nöd.

I gångna tider var det kungar och furstar som gav sina hov glans genom att
hålla sig med kompositörer, litteratörer, teatrar och orkestrar. I dag är det
stat, kommun och storföretag som fungerar som mecenater.

Frågan om sponsring har väckt en omfattande debatt. En slutsats som
förefaller rimlig att dra är att ett visst stöd från näringslivets sida till
kulturaktiviteter av olika slag är ett välkommet bidrag. Om vårt kulturliv i
huvudsak skulle bli beroende av näringslivets prioriteringar vore det mindre
lyckat. Det är naturligt att företagens beslut om stöd bygger på deras
bedömning av marknadsförings- och PR-effekter snarare än på en djupare
kultursyn.

Stat och kommun kan förväntas lämna sitt stöd utifrån en mer allvarligt
syftande kulturpolitisk syn. Samtidigt kan det riktas allvarliga principiella
invändningar mot en situation där kulturlivet i allt väsentligt är ekonomiskt
beroende av den politiska makten - även om denna vilar på en demokratisk
grund. En finansiering som gav kulturlivet en mer fristående ställning i
förhållande till såväl ekonomiska som politiska makthavare vore därför
önskvärd.

Ett sätt att åstadkomma detta vore att skapa ett system där enskilda
människor fick möjlighet att med obeskattade medel lämna bidrag till
kulturlivet. En möjlighet skulle öppnas till avdrag upp till ett visst belopp för
bidrag till kulturell verksamhet som uppfyllde vissa kriterier. Avdragsrätten
motiveras av att dessa bidrag avlastar behovet av samhälleligt kulturstöd. För
att skapa likartade villkor för de flesta skulle dessa avdrag skattemässigt
kunna behandlas på samma sätt som ränteavdrag, d.v.s. endast berättiga till
avdrag upp till den skattenivå som gäller vid brytpunkten. En gräns för
avdragsmöjligheten skulle inledningsvis kunna sättas vid 1000 kr. 1 takt med

att behovet av kulturanslag från stat och kommun minskar skulle denna gräns
successivt kunna höjas.

Hemställan

Med hänvisning till vad som anförts hemställer vi

att riksdagen hos regeringen begär en utredning om avdragsgillt
kulturstöd i enlighet med vad som anförs i motionen.

Stockholm den 25 januari 1989

Mot. 1988/89
Sk429

Pär Granstedt (c)

Birgitta Hambraeus (c)