Arbetsgivares ansvar för ej erlagd skatt

Motion 1989/90:Sk813 av Filip Fridolfsson m.fl. (m, fp, c)

Ärendet är avslutat

Motionsgrund
Motionskategori
-
Tilldelat
Skatteutskottet

Händelser

Inlämning
1990-01-25
Bordläggning
1990-02-06
Hänvisning
1990-02-07

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

PDF
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Sk813

av Filip Fridolfsson m.fl. (m, fp, c)
Arbetsgivares ansvar för ej erlagd skatt

Företrädare för arbetsgivare, som är juridisk person, som uppsåtligen eller
av grov oaktsamhet underlåter att betala in innehållna personalskatter enligt
uppbördslagen (1953:272), mervärdeskatt enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt
och arbetsgivaravgifter enligt lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare, är tillsammans med arbetsgivaren betalningsskyldig
för beloppet. Betalningsskyldigheten får jämkas eller efterges om det
föreligger särskilda skäl.

För näringsidkare som bedriver verksamhet i form av enskild firma, föreligger
ett personligt betalningsansvar för bl.a. skatter och avgifter till det allmänna
i och med vald företagsform. I handelsbolag svarar bolagsman, enligt
lagen (1980:1101) om handelsbolag och enkla bolag, solidariskt för bolagets
förpliktelser, innebärande att bolagsmannen kan bli personligt ansvarig för
bl.a. bolagets skatter och avgifter till det allmänna. För dessa två former av
”bolag” saknas den lagstadgade jämkningsmöjligheten vid underlåtenhet att
betala in innehållna skatter och allmänna avgifter, som finns för företrädare
för juridisk person (man kan bortse från att handelsbolag är en juridisk person).

Vi menar att det ovan beskrivna ansvaret lägger en orimlig börda på arbetsgivaren/ställföreträdaren
och att rättsskyddet för den som driver rörelse
i företagsformen enskild firma eller handelsbolag är obefintligt. Det nuvarande
förhållandet måste betraktas som oacceptabelt från rättssäkerhetssynpunkt
och regeringen måste därför vidtaga snabba åtgärder för att stärka
ställföreträdarnas rättssäkerhet.

En första åtgärd bör vara att den jämkningsmöjlighet som finns i lagtexten
för aktuell gäld bör utvidgas till att omfatta de fall där det allmänna gör gällande
att en ställföreträdare har betalningsskyldighet, eller betalningsskyldighet
tillsammans med arbetsgivaren, för ej inlevererad skatt m.m. och där
ej betalt belopp beror på förhållande som arbetsgivaren eller företrädaren
haft svårt att kontrollera.

Sådant fall är t.ex. när en anställd handhar företagets böcker på ett vilseledande
sätt, som gjort att ställföreträdaren haft svårt att upptäcka att felaktigheter
förelegat i bolagets redovisning till staten. En arbetsgivare eller företrädare
kan knappast lastas för att skatter och avgifter inte deklareras och
inbetalas om en anställd förfar brottsligt och detta endast kan konstateras
efter en komplicerad utredning. Det bör i ett sådant fall kunna fastställas

att, på grund av brottsligt förfarande från anställdas sida, andra skatter eller
avgifter påförts arbetsgivaren än som borde ha skett. Arbetsgivaren eller
dennes ställföreträdare bör inte kunna lastas för detta. En förutsättning bör
dock vara att arbetsgivaren eller ställföreträdaren gjort vad som enligt praxis
är normalt för att kontrollera uppgifternas riktighet. Den felaktiga skatten
eller avgiften bör då inte kunna påföras den som gjort sådan kontroll som
kunnat krävas av vederbörande och därvid inte kunnat uppmärksamma det
brottsliga förfarandet. Det bör ligga närmare till hands att utkräva ett personligt
ansvar för skulden ifråga från den anställde, för det fall han fälls till
ansvar.

Vidare vad gäller skatt eller avgift som påförs egenföretagare eller juridisk
person, efter konstaterande av att ett brottsligt förfarande skett från anställds
sida, som inneburit att ej betalade belopp t.ex. förskingrats, borde
länsstyrelserna ges utvidgade möjligheter att delta i ackordsuppgörelser.
Dessa åtgärder bör kunna genomföras med mycket kort varsel.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsgivares ställföreträdaransvar.

Stockholm den 19 januari 1990

Filip Fridolfsson (m)

Charlotte Cederschiöld (m) Rune Backlund (c)

Siw Persson (fp)

Mot. 1989/90
Sk813

4

Yrkanden (2)

  • 1
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsgivares ställföreträdaransvar.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    avslag
  • 1
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsgivares ställföreträdaransvar.
    Behandlas i

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.