Anstånd med värnpliktstjänstgöring

Motion 1992/93:Fö302 av Rosa Östh och Stina Gustavsson (c)

Som en effekt av de besparingskrav som lagts på
försvaret, har omfattningen av värnpliktsutbildningen
kraftigt minskats. Det gäller såväl grundutbildningen som
repetitionsövningarna.

Det har bl. a. lett till att många ungdomar, som önskar
genomgå utbildning, förhindras detta.

Inte minst mot den bakgrunden ter sig hanteringen av
anståndsansökningar många gånger som anmärkningsvärd.
I flera fall handlar det om egenföretagare vilkas
ansökningar om anstånd avslagits utan hänsynstagande till
att ersättare i företaget inte kan anskaffas.

Ett uppmärksammat fall på senare tid gällde en
lantbrukare med mjölkproduktion. Trots att han ensam
skötte gården avslogs hans ansökan, i detta fall av
Vapenfristyrelsen eftersom det gällde vapenfri tjänst.

Oavsett om det är fråga om vapenfri tjänst eller vanlig
värnpliktstjänstgöring måste det göras en generösare
bedömning vid anståndsprövningarna än vad som för
närvarande förekommer. Vederbörlig hänsyn måste tas till
den enskildes faktiska möjligheter att göra avbrott i sin
ordinarie verksamhet.

Även om det kan tyckas att utrymme för detta finns i
nuvarande regelsystem, har detta, alltför ofta, inte kommit
till uttryck vid tillämpningen. Enligt vår mening är det
därför nödvändigt att reglerna för ifrågavarande
myndigheter förtydligas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemmställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ändrade regler för
anstånd med värnpliktstjänstgöring.

Stockholm den 12 januari 1993

Rosa Östh (c)

Stina Gustavsson (c)