Amalgam

Motion 1991/92:So474 av Siw Persson m.fl. (fp)

Dental kvicksilverförgiftning är i huvudsak orsakad av
kvicksilver som frigjorts ur dentalt amalgam. Kvicksilver
kan i olika former komma in olika vägar i kroppen. Det kan
inandas, sväljas, tränga in genom slemhinnor och hud. Man
kan utsättas för större mängder under en kort tidsrymd
(akut förgiftning) eller små mängder som ackumuleras i
kroppen under längre tidsperioder (kronisk förgiftning).
Olika former av kvicksilver omvandlas kemiskt i kroppen
på olika sätt och binds i olika organ och vävnader beroende
på kemisk form, mängd, tidsrymd och väg in i kroppen.

Det finns ett antal patienter som pga sina
amalgamplomber är så kvicksilverförgiftade att även små
extra intag av kvicksilver medför en försämring av deras
tillstånd. Det kan vara en till synes enkel åtgärd som att en
patient går till sin tandläkare för att få en liten
amalgamfyllning slipad eller urborrad utan särskilda
skyddsåtgärder vid tandkliniken. Detta kan vara förödande
för patienten.

Hos många patienter finns det en så allvarlig
överkänslighetsreaktion redan vid enkla åtgärder utan
särskild skyddsutrustning att det borde inrättas särskilda
specialkliniker regionalt. Dessa specialkliniker bör utrustas
med särskilda starka utsug över patienten, tillgång till
friskluftsmask samtidigt som andra kända åtgärder med
kylning och kofferdammteknik vidtas. Dessa
specialkliniker ska inte användas för nya amalgamterapier
för att så långt som möjligt minska kvicksilverpåverkan.
Saneringen av patienterna förutsätts följas av för ändamålet
specialiserade läkare. Dessa ska följa patientens reaktioner
under och efter sanering. Under adekvat läkarkontroll kan
efterfrågad dokumentation om förbättringar i
sjukdomstillståndet säkerställas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om amalgamfria kliniker.

Stockholm den 24 januari 1992

Siw Persson (fp)

Kenth Skårvik (fp)

Elver Jonsson (fp)