Alternativ odling

Motion 1990/91:Jo238 av Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (c)

Riksdagen har tagit ett jordbrukspolitiskt beslut som
kortfattat innebär att jordbruket avregleras inom landet
men med ett tillsvidare bibehållet gränsskydd som dock ej
får höjas. Avvecklingen sker stegvis vilket innebär att
lantbrukaren i ökad grad får känna av den lägre efterfrågan
inom landet i förhållande till den för stora produktionen
genom allt lägre priser ned mot nivån för
världsmarknadspriserna. En återhämtning av priserna upp
mot gränsskyddsnivån är möjlig just då balans uppnåtts
mellan produktion och konsumtion vilket beräknas
innebära en 95%-ig självförsörjningsgrad. Ca en tredjedel
av landets åkerareal måste bort räknat på dagens
produktions- och intensitetsnivå i jordbruket enligt
Jordbrukets utredningsinstitut (Reidius, l990). Olika
former av stimulans till ersättningsproduktion (annat än
livsmedel) ingår i omsättningsprogrammet samt att odlarna
får ett omsättningsstöd för att snabbt genomföra
omställningen. På kvarvarande åker drivs jordbruket med
hittills brukade konventionella odlingsmetoder.

Svenska folket har ännu liten kunskap om de enorma
förändringar som kan komma att ske i det svenska
kulturlandskapet. I exempelvis Mellansverige med dess
mångsidiga och mer miljövänliga jordbruk från Sörmland i
öster till Värmland i väster måste ca hälften av åkerarealen
förvinna ur livsmedelsproduktionen -- samtidigt som det
mer kemikalieintensiva jordbruket på slättbygden drivs
vidare med ökade krav på effektivitet i skuggan av fallande
priser.

Effekten i form av omfattande jorbruksnedläggelser kan
komma att lindras i den utsträckning andra grödor,
respektive andra användningsområden för nuvarande
grödor kan ersätta livsmedelsproduktionen. En svensk
etanolproduktion kommer enligt nu gällande planer att
kräva spannmål från ca 100 000
ha åker -- en dryg tiondedel av den areal som
förväntas avvecklas från livsmedelsproduktionen.

Ett annat sätt att komma till rätta med
överskottsproblemen är att reducera
kemikalieanvändningen i jordbruket i stället för att minska
åkermarken och antalet bönder. På så sätt skulle både
produkionsbalans och miljövinster kunna göras till förmån
också för ett bibehållet levande lanskap. I alternativ/
ekologisk odling är skördenivån i regel ca 20% lägre än i
konventionell odling. Detta i kombination med mera
vallodling även i slättbygderna skulle skapa en
produktionsbalans.

Det är därför angeläget att de åtgärder som redan ingår
i det jordbrukspolitiska beslutet kompletteras med insatser
för att stimulera odlingsfomer utan användning av
handelsgödsel och bekämpningsmedel.

Resurserna för forskning och rådgivning kring
alternativa odlingsformer bör därför byggas ut kraftigt. Det
bör ske dels inom de statliga forsknings- och
rådgivningsorganen och dels genom stöd till den alternativa
odlingens egna organisationer. Lantbrukare som önskar
övergå till odling utan handelsgödsel och kemiska
bekämningsmedel bör bli berättigade till
omställningsbidrag på samma sätt som de som går över till
alternativa grödor. Likaså bör odlingar som fyller dessa
krav befrias från avgifter som finansierar export av
livsmedelsöverskott.

I ett längre perspektiv skulle ytterligare miljöavgifter på
handelsgödselkväve kunna leda till minskad
kvävegödselanvändning, särkilt i slättbygden där
användningen är hög. Intäkterna skulle återföras till
jorbruket och kunna användas för att ersätta lantbrukarna
för jordbrukets landskapsvårdande insatser.

Den lägre intensiteten skulle leda till större arealbehov,
ökad vallodling med baljväxer för ökad självförsörjning
med kväve samt bästa möjliga utnyttjande av växtnäring i
det överskott av stallgödsel som finns på landets djurgårdar.
Detta skulle verka i riktning mot principerna för ett
ekologiskt/alternativt jordbruk där högsta möjliga
recirkulation (hushållning) med växtnäringsämnena
eftersträvas samt där åkern och baljväxterna möjliggör
självförsörjning med kväve.

Användningen av kemisk bekämpning av ogräs och
skadegörare kan upphöra, markens struktur och
bördighetsegenskaper förbättras och man kan uppnå ett
reducerat växtnäringsläckage osv. Det går att visa att
insparade kostnader för handelsgödsel och
bekämpningsmedel motsvarar en l5 procent lägre
produktionsnivå (A. Granstedt m fl, l988). Alla former av
förädling av vallen ger brukaren ytterligare intäkter och
ekonomisk erättning för vallen.

Både företagsekonomiska och samhällsekonomiska
beräknigar kan visa att det skulle vara lönsamt att lägga om
svenskt jordbruk i enlighet med de metoder som tillämpas i
alternativt/ekologiskt jordbruk.

De grundläggande motiven är dock den långsiktiga
hänsynen till miljön och resurshushållningen. Detta är
värden vi ej kan mäta på någon marknad i form av tillgång
och efterfrågan, men som dock är avgörande för vår
framtid.

Miljöavgifter i kombination med en ersättning för
jorbrukets landskapsvårdande insatser skulle kunna
bidraga till att återerövra den svenska landsbygden med ett
livskraftigt jordbruk. Rätten och skyldigheten att på detta
sätt utveckla jordbruket med resurshushållning som
målsättning måste också av Sverige oavvisligt hävdas i de
fortsatta internationella förhandligarna inom GATT,
OECD och i relationerna med EG. Detta bör bli
förebildligt även för övriga länder. Skyddet för bibehållen
åker borde regleras i lag samtidigt som politiska åtgärder
skall syfta till största möjliga hushållning med jordens
begränsade resurser till förmån för kommande släktled.

En successiv omläggning till ett mer resurs- och
miljöanpassat jordbruk kräver, som vi redan framhållit,
betydande insatser vad gäller utbildning och rådgivning till
samtliga som arbetar inom jordbruket, företag och
myndigheter, samt en omorientering av forsknings- och
försöksverksamhet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen hemställer om ett
åtgärdsprogram för att främja odling utan handelsgödsel
och kemiska bekämpningsmedel som ett led i omställningen
av det svenska jordbruket.

Stockholm den 24 januari l99l

Pär Granstedt (c)

Birgitta Hambraeus (c)