Äldrerehabilitering

Motion 1997/98:So418 av Rose-Marie Frebran (kd) och Gullan Lindblad (m)

I Sverige finns drygt 1,5 miljoner människor som är 65 år och äldre. Antalet äldre kommer dessutom, som vi alla vet, att öka under de närmaste decennierna. Många av de äldre i samhället har, förutom de normala ålderssymptomen, en kronisk sjukdom. Av Reumatikerförbundets ca 58 000 medlemmar representeras ca 40 % av de äldre.

Utvecklingen inom äldreomsorgen visar att de äldre mer och mer börjar betraktas som ett homogent kollektiv. Möjligheten till specialiserad sjukvård och rehabilitering avtar eller uteblir helt vad gäller grundsjukdom.

För personer med reumatisk sjukdom betyder rehabilitering oerhört mycket för välbefinnandet och för livskvaliteten. Det är den specialiserade rehabiliteringen som behövs för att motverka och lindra förloppet. Det är också behovet av att få de specifika, medicinska åtgärder som krävs för sjukdomen då denna aktiveras.

En förutsättning är att samordningen mellan sjukvårdshuvudmannen fungerar och att kommunen tar sitt ansvar att såväl skaffa sig kunskap om reumatologisk rehabilitering som konsultera den specialiserade reumatologin vid behov. Det är också viktigt att landstingen inte frånhänder sig sitt ansvar och skjuter över detta till kommunerna. I det kommande samarbetet mellan försäkringskassa, kommun och landsting är det viktigt att frågan om äldres behov av rehabilitering beaktas.

Det är inte tillfredsställande att reumatiker utestängs från adekvat vård och rehabilitering för sin sjukdom. Behovsprincipen måste gälla även för personer upp i de högre åldrarna.

Möjligheten att kunna leva ett aktivt och rikt liv högt upp i åldrarna, även om personen är drabbad av en kronisk sjukdom måste värnas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om äldre reumatikers behov av vård och rehabilitering.

Stockholm den 4 oktober 1997
Rose-Marie Frebran (kd)	Gullan Lindblad (m)