Villkoren för landets fjällräddare
Interpellation 2024/25:444 av Kalle Olsson (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2025-02-20
- Överlämnad
- 2025-02-21
- Anmäld
- 2025-02-25
- Sista svarsdatum
- 2025-03-14
- Svarsdatum
- 2025-04-04
- Besvarad
- 2025-04-04
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Finansminister Elisabeth Svantesson (M)
Fjällräddningen är en resurs som på uppdrag av Polismyndigheten hjälper nödställda i framför allt fjällområdena. Organisationen består av knappt 400 individer, fördelade på ett trettiotal enheter med var sitt geografiskt ansvarsområde. Miljön som fjällräddarna verkar i ställer stora krav på adekvat utrustning – utrustning som till övervägande del bekostas av fjällräddarna själva. För den enskilda fjällräddaren handlar det om stora utgifter, framför allt för inköp av skoter och tillhörande utrustning.
Gällande skatteregler medger inte avdrag för inköp av nödvändig – och av staten specificerad – utrustning. Alternativet till nuvarande ordning, med fjällräddare som har andra sysselsättningar och ersätts när de rycker ut på larm, skulle vara ett väsentligt större statligt åtagande och en betydligt mer kostsam lösning för det allmänna.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga finansminister Elisabeth Svantesson:
- Är ministern beredd att se över avdragsrätten för kostsam men nödvändig utrustning för den som vill kunna verka som fjällräddare?
- Är ministern beredd att överväga andra åtgärder, som till exempel ett investeringsstöd, för kostsam men nödvändig utrustning för den som vill kunna verka som fjällräddare?
Debatt
(5 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2024/25:444
Webb-tv: Villkoren för landets fjällräddare
Dokument från debatten
- Fredag den 4 april 2025Kammarens föredragningslistor 2024/25:96
- Protokoll 2024/25:96 Fredagen den 4 aprilProtokoll 2024/25:96 Svar på interpellation 2024/25:444 om villkoren för landets fjällräddare
Protokoll från debatten
Anf. 1 Finansminister Elisabeth Svantesson (M)
Svar på interpellationer
Herr talman! Kalle Olsson har frågat mig om jag är beredd att se över avdragsrätten för kostsam men nödvändig utrustning för den som vill kunna verka som fjällräddare. Han har också frågat mig om jag är beredd att överväga andra åtgärder, exempelvis investeringsstöd för sådan utrustning.
Fjällräddarnas frivilliginsatser är otroligt viktiga. Deras arbete räddar människoliv på många av Sveriges mest svåråtkomliga platser. Deras uppdrag ska värnas och stödjas.
Det är Polismyndigheten som ansvarar för räddningsinsatser i fjällvärlden och för att skapa rätt förutsättningar för fjällräddningsverksamheten. Exempelvis har Polismyndigheten ett ansvar för att kompensera fjällräddare när de använder sin utrustning för uppdraget. Den ersättning som fjällräddare får för fjällräddningsuppdrag, utbildning och beredskap regleras i avtal mellan Polismyndigheten och Svenska Fjällräddares Riksorganisation. Avtalet ses över regelbundet, och eventuella justeringar i villkoren bör tas i den processen.
När det kommer till avdragsrätten har jag förståelse för att svenska fjällräddare vill kunna göra avdrag för sina utrustningsinköp. Det ska ställas mot att skattereglerna ska vara generella och tydliga. Att införa särskilda regler om avdragsrätt för vissa grupper riskerar att komplicera skattesystemet och skapa en skattelagstiftning som är svår att överblicka och hantera. De närmare villkoren för fjällräddningen är i stället en fråga för Polismyndigheten och Svenska Fjällräddares Riksorganisation att reglera.
Anf. 2 Kalle Olsson (S)
Herr talman! Jag tackar finansministern för svaret.
Jag är glad över möjligheten till denna debatt. Jag vet inte hur många gånger finansministern har stått här i kammaren och debatterat just fjällräddarnas ekonomiska villkor – kanske inte så många. Däremot vet jag att detta är en fråga som har engagerat och engagerar inte minst ledamöter i den här kammaren sedan ganska många år tillbaka. Det är bara att gå tillbaka och läsa i exempelvis motionsfloran.
Sedan tenderar det väl också att vara just ledamöter som för stunden tillhör oppositionssidan som lyfter och försöker få förändring i den här frågan, medan man från regeringssidan kanske inte alltid är fullt lika benägen att se förändringsmöjligheterna. Jag ska inte spekulera närmare i vad det kan tänkas bero på.
Jag noterar dock att finansministern i sitt svar inte slänger igen dörren utan möjligen stänger den lite försiktigt. Det gör att det ändå känns motiverat att ägna några minuter, herr talman, åt att försöka beskriva varför det är rimligt att se över villkoren för landets fjällräddare.
Vi är nu på väg ut ur högsäsongen för fjällturismen. Vi får väl se om vi har någon snö kvar till påsk. Under de senaste månaderna har hundratusentals svenskar och utländska besökare kommit till vår fjällvärld. Snart väntar en lite lugnare period innan barmarkssäsongen drar igång med vandring, cykling, jakt och andra aktiviteter.
Oavsett var på året vi befinner oss är dock fjällräddarna en konstant i vår fjällvärld. De finns där året runt, dygnet runt, redo att hjälpa till. De är en resurs, precis som finansministern sa, som verkar på Polismyndighetens uppdrag. Det är viktigt att komma ihåg att man verkar just i ett statligt sammanhang. Staten är högst delaktig i fjällräddningen.
Den miljö som fjällräddarna verkar i ställer stora krav på adekvat utrustning, och det är alltså utrustning som specificeras av polisen. Utrustningen bekostas till övervägande del av fjällräddarna själva. Det handlar om stora utgifter, framför allt inköp av skoter, släpvagn och annan sådan utrustning. Då kommer vi till kärnan i interpellationen, nämligen huruvida det är rätt och rimligt att enskilda fjällräddare ska behöva bära dessa väldigt stora kostnader helt själva eller om staten på något sätt kan bidra.
Först kanske man måste ställa sig frågan: Är det här viktigt? Ja, jag tror att vi alla är överens om att det verkligen är en viktig verksamhet fjällräddarna bedriver. Den andra frågan är: Vad är alternativet till den modell vi har i dag med frivilliga som ställer upp när larm inkommer? Det skulle ju vara en för staten väsentligt dyrare lösning.
Finansministern svarar att det är viktigt att skattelagstiftningen hålls så generell som möjligt och att vi ska undvika alltför många undantag. Det är naturligtvis lätt att hålla med om det. Ska vi börja göra undantag för varje grupp med behjärtansvärda skäl, vad blir då kvar? Så kan man resonera.
Men man kan också resonera som så att vi har ett antal grupper i samhället – deltidsbrandmän, frivilliga resursgrupper, eftersöksjägare och fjällräddare, för att nämna några exempel – som ställer upp i vått och torrt för att vi andra ska känna oss trygga. De gör det inte för att tjäna en massa pengar utan för att göra goda gärningar. Därför tycker jag ändå att finansministern bör överväga att i en samlad skatteöversyn beakta just dessa frivilliggrupper. Då är fjällräddarna den grupp som sticker ut genom att man har så pass dyr utrusning.
Anf. 3 Finansminister Elisabeth Svantesson (M)
Herr talman! Jag vill tacka interpellanten för frågorna.
Även om jag kanske inte bott lika många år i Jämtland som interpellanten har jag ändå tillbringat några år av mitt liv där. Många av oss, men också personer från hela Sverige, gör ofta besök i fjällvärlden. Efterfrågan och intresset har blivit större efter pandemin, och det är glädjande att många fler kan njuta av den sköna fjällvärld vi har i Sverige.
Här gör fjällräddarna ett otroligt viktigt arbete, vilket också interpellanten lyfter. Att de finns där skapar trygghet för dem som reser till fjällen. De räddar människoliv på några av de platser i Sverige som är absolut svårast att nå. Det är verkligen ett risktagande som fjällräddare utsätter sig för, och det ska vi vara väldigt tacksamma för.
När det kommer till själva avdragsrätten är det komplicerat, som jag sa i svaret, att ha vissa avdrag för vissa grupper. Skattesystemet bör och ska vara så enkelt och transparent som möjligt. Sedan 90-talets skattereform har det ändrats jag vet inte hur många gånger, kanske mellan 500 och 600, så det håller inte riktigt ihop på samma sätt längre.
Jag har förståelse för att just fjällräddarna tycker att detta är en komplicerad fråga. Men jag vill också poängtera att det inte finns något förbud för fjällräddare att dra av kostnader. Så länge man kan visa att man fått en inkomst av tjänst från användande av utrustningen och utrustningen inte bara använts privat och varit en privat levnadsomkostnad kan man, precis som andra grupper, söka och få avdrag.
Som jag också sa tidigare regleras allt detta i ett avtal mellan Polismyndigheten och Svenska Fjällräddares Riksorganisation – alltså inte just skatten men alla andra delar. Det är nog också dit frågan om just fjällräddarnas villkor ska ställas så att man kan ha en diskussion med Polismyndigheten om detta.
Slutligen har man enligt det avtal som finns mellan polisen och fjällräddningen rätt till ersättning för operativa insatser, utbildningar och annat. Frågan om avdragsrätt är dock komplex. Även om man alltid vill att människor som gör bra saker och jobbar ideellt på olika sätt också ska ha bra förutsättningar kräver detta en ändrad och ännu mer särreglerad lagstiftning som inte är självklar. Också tidigare regeringar har haft den inställningen.
Anf. 4 Kalle Olsson (S)
Herr talman! Jag tackar för svaret.
Man bör också ha med sig att inte vem som helst kan bli fjällräddare. En första förutsättning är att man faktiskt befinner sig i fjällområdet, det vill säga att man är permanentboende i någon av de orter som fjällräddningens enheter utgår från så att man vid larm kan inställa sig med kort varsel. Det innebär i sin tur att det måste finnas en förstående arbetsgivare, precis som när vi talar om deltidsbrandmännen. För att över huvud taget vara aktuell bör man också ha en god fjäll- och skotervana.
Vi talar inte om några storstäder, och det finns därför ett begränsat rekryteringsunderlag till fjällräddningen. Därför måste det finnas ett rimligt erbjudande för potentiella fjällräddare. Vi behöver helt enkelt säkerställa hur villkoren ser ut för dem som ställer upp så att fler vill bli fjällräddare.
För att skapa oss en bild kan vi tänka oss en person i Ljungdalen i västra Bergs kommun. Det finns kanske 150 bofasta personer på orten. Personen är som klippt och skuren för uppdraget som fjällräddare – bor och lever i fjällmiljön och kan den som sin egen bakficka – och uppmanas att söka till fjällräddningen. Men personen ställs inför frågan om det är värt att ta kostnaden för en ny dyrare skoter, släpvagn och annan dyr utrustning. Här hade en möjlighet att göra avdrag för en del av kostnaden varit rimlig. Som det är i dag kan man säga att fjällräddarna tillhandahåller dyr utrustning åt staten.
Ett annat perspektiv i detta är att det inom gruppen fjällräddare råder skilda förutsättningar. Medan vissa fjällräddare har företag i vilket skoter är ett arbetsredskap som kan skrivas av, kan en annan fjällräddare få bära hela kostnaden själv. Här handlar det om att vi alla har ett intresse av att verksamheten finns kvar och utvecklas. Alternativet är att polisen tillsammans med den kommunala räddningstjänsten får bära kostnaderna och ansvaret själv. Det skulle inte bli billigt.
I min interpellation har jag nämnt några olika angreppssätt om man ekonomiskt vill förbättra för fjällräddarna. Vad som är den bästa lösningen här, den mest framkomliga vägen, kan diskuteras. Avdragsmöjlighet eller kontantbidrag i samband med att man gör de större inköpen är inte det viktiga just här. Det är bättre att något blir gjort än att inget blir gjort. Det vore olyckligt om det bästa får bli det godas fiende.
Herr talman! Det är viktigt att bära med sig insikten om att det inte är självklart för alla att bli fjällräddare, även om uppdraget i sig kan vara lockande. Med dagens ordning riskerar vi att stöta bort individer för vilka det inte är ett alternativ att köpa ny skoter och annan utrustning för hundratusentals kronor, trots att det kanske är just den individen som passar bäst för uppgiften.
Anf. 5 Talman Andreas Norlén
Finansministern avstår från ytterligare inlägg.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.