Studieförbundens ekonomiska situation och konsekvenserna för kulturens infrastruktur
Interpellation 2025/26:152 av Catarina Deremar (C)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2025-11-12
- Överlämnad
- 2025-11-13
- Anmäld
- 2025-11-14
- Sista svarsdatum
- 2025-11-28
- Svarsdatum
- 2025-12-01
- Besvarad
- 2025-12-01
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Gymnasie-, högskole- och forskningsminister Lotta Edholm (L)
Under 2024 inleddes en treårig nedskärning av statsbidraget till studieförbunden, med en minskning på totalt 500 miljoner kronor. Redan under det första året har konsekvenserna blivit tydliga: Antalet studiecirklar och andra arrangemang har minskat med 14 procent, och landsbygdskommuner har drabbats hårdare än storstäderna. Det kan också konstateras att det har blivit färre medarbetare vid studieförbunden, vilket bland annat har lett till ett minskat antal genomförda kulturevenemang. I landsbygdskommunerna har verksamheten minskat dubbelt så mycket som i storstäderna.
Rapporten Vid vägs ände från Studieförbunden i samverkan visar att dessa nedskärningar inte bara påverkar studieförbunden utan hela kulturens infrastruktur. Replokaler har stängts, och kulturprogram har försvunnit. Dessutom har möjligheterna till folkbildning för personer med stora behov minskat. Detta är särskilt allvarligt i en tid då demokratisk delaktighet, livslångt lärande och kulturell mångfald borde stärkas – inte försvagas.
Mot denna bakgrund vill jag ställa följande frågor till gymnasie-, högskole- och forskningsminister Lotta Edholm:
Har ministern tagit initiativ till en analys av de negativa konsekvenser som nedskärningarna i statsbidraget till studieförbunden riskerar att medföra för kulturens infrastruktur, och kan ministern i så fall redogöra för resultatet av analysen?
Avser ministern att vidta några åtgärder, inom sitt ansvarsområde, för att motverka en ökande ojämlikheten mellan våra landsbygder och storstäder när det handlar om tillgång till kultur?
Har ministern tagit initiativ till en analys av de långsiktiga effekter som minskade resurser till studieförbunden kan medföra för den fria och frivilliga folkbildningen, som är en viktig del av det livslånga lärandet?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:152
Webb-tv: Studieförbundens ekonomiska situation och konsekvenserna för kulturens infrastruktur
Dokument från debatten
- Måndag den 1 december 2025Kammarens föredragningslistor 2025/26:42
- Protokoll 2025/26:42 Måndagen den 1 decemberProtokoll 2025/26:42 Svar på interpellation 2025/26:152 om studieförbundens ekonomiska situation och konsekvenserna för kulturens infrastruktur
Protokoll från debatten
Anf. 1 Gymnasie-, högskole- och forskningsminister Lotta Edholm (L)
Fru talman! Catarina Deremar har frågat mig om jag har tagit initiativ till analyser av nedskärningarnas konsekvenser för studieförbunden och kulturens infrastruktur, om jag avser att vidta åtgärder för att motverka ojämlikhet mellan landsbygd och storstäder när det handlar om tillgång till kultur samt om jag har initierat en analys av de långsiktiga effekterna för den fria och frivilliga folkbildningen.
Låt mig börja med studieförbundens ekonomiska situation. Folkbildningen bygger på ett delat ansvar där staten, regionerna och kommunerna tillsammans bidrar. Statsbidraget är viktigt, men verksamheten finansieras också i hög grad av kommuner, regioner, huvudmän och deltagaravgifter. Enligt rapporten Vid vägs ände? av Folkbildningsrådet, Studieförbunden i samverkan och Svensk biblioteksförening har de offentliga bidragen till studieförbunden gått från en jämbördig fördelning mellan staten och kommuner/regioner till en kraftig övervikt mot staten.
Därtill måste vi komma ihåg att studieförbunden liksom många andra aktörer har verkat under en period präglad av pandemi, internationell kris och lågkonjunktur. Ovan nämnda rapport konstaterar att dessa faktorer har påverkat både deltagande och efterfrågan och kommunernas ekonomiska förutsättningar. Det gör det svårt att med säkerhet avgöra vad som har påverkat utvecklingen mest i olika kommuner. Sammantaget innebär detta att rapporten ger en viktig bild av nuläget men att det krävs mer systematiska och oberoende analyser innan vi drar långtgående slutsatser om utvecklingen och dess effekter.
Regeringen har bedömt att folkhögskolan och andra områden inom utbildningspolitiken behöver prioriteras i en lågkonjunktur. I budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1) föreslår regeringen satsningar just på folkhögskolan, särskilt till personer med funktionsnedsättning och för språkstärkande insatser till personer som har jobb men som behöver kunna bättre svenska. Dessutom föreslår regeringen att möjligheten för personer från 16 år att gå studiemotiverande kurs på folkhögskola förlängs från tre till sex månader för den som behöver språkstöd.
När det gäller kulturens infrastruktur visar rapporten att neddragningarna varit störst i landsbygdskommuner vad gäller både studieförbundens lokaler och folkbibliotekens filialer. Det är en bekymmersam utveckling, och jag delar uppfattningen att kultur, bildning och mötesplatser måste finnas i hela landet. Samtidigt är det studieförbunden själva som beslutar om var de bedriver sin verksamhet.
När det gäller de långsiktiga effekterna följer regeringen utvecklingen genom Folkbildningsrådets årliga bedömning av verksamhetens omfattning och geografiska spridning. Det är ännu för tidigt att dra säkra slutsatser om de långsiktiga effekterna.
Avslutningsvis vill jag understryka att den fria och frivilliga folkbildningen är en hörnsten i arbetet med att bygga vår demokrati och vårt samhälle starkt, och regeringen kommer fortsatt att följa utvecklingen på ett ansvarsfullt sätt.
Anf. 2 Catarina Deremar (C)
Fru talman! Tack, ministern, för svaret!
Under 2024 inleddes en treårig nedskärning av statsbidraget till studieförbunden, en minskning med totalt 500 miljoner kronor. Redan under första året har konsekvenserna blivit tydliga. Antalet studiecirklar och andra arrangemang har minskat med 14 procent, och landsbygdskommuner har drabbats hårdare än storstäderna. Det kan också konstateras att det har blivit färre medarbetare vid studieförbunden, vilket bland annat har lett till ett minskat antal genomförda kulturevenemang. I landsbygdskommunerna har verksamheten minskat dubbelt så mycket som i storstäderna.
Rapporten Vid vägs ände? från Studieförbunden i samverkan med flera rapportskrivare visar att dessa nedskärningar påverkar inte bara studieförbunden utan hela kulturens infrastruktur. Replokaler har stängts, och kulturprogram har försvunnit. Dessutom har möjligheterna till folkbildning för personer med stora eller särskilda behov minskat. Det är särskilt allvarligt i en tid då demokratisk delaktighet, livslångt lärande och kulturell mångfald borde stärkas och inte försvagas.
Därav mina frågor till ministern om man har tagit några initiativ till en analys av vilka negativa konsekvenser nedskärningarna i statsbidraget till studieförbunden riskerar att medföra för kulturens infrastruktur och om ministern i så fall kan redogöra för resultaten av de analyserna. Vi har hört svaret.
Jag vill börja med, fru talman, att berömma regeringen för satsningarna på folkhögskolan. Den ligger mig varmt om hjärtat, och vi vet att den hjälper personer som står långt från arbetsmarknaden. De kan få in en fot den vägen, och därför är folkhögskolorna viktiga. Det är positivt. Men vi ser ju också den här minskningen på studieförbunden, inte minst utifrån ett demokratiskt perspektiv.
Landsbygden drabbas hårdare därför att studieförbunden tar sitt ansvar och försöker leva efter den matsäck de har fått, så att säga. Det är klart att då tittar de på externa kostnader, vilket innebär bland annat replokaler eller andra lokaler som är kostnadsdrivande för studieförbunden.
Avslutningsvis i svaret hörde vi att folkbildningen är en hörnsten i arbetet med att bygga vår demokrati. Om man nu ser att det börjar knaka i fogarna i de här hörnstenarna, är regeringen då villig att vidta åtgärder? Ser ministern då en återställning av bidragen till studieförbunden som en lösning?
Anf. 3 Gymnasie-, högskole- och forskningsminister Lotta Edholm (L)
Fru talman! Jag tackar för väldigt viktiga frågor.
Folkbildning är viktigt i det svenska samhället. Det ger möjligheter för människor att bredda sina kunskaper och möjligheter för människor som står långt från arbetsmarknaden att till exempel gå i folkhögskola. Jag tycker att det är alldeles uppenbart att fler av dem som står långt från arbetsmarknaden borde kunna få en plats där. Vi ser också att många ungdomar som har haft det rätt bekymmersamt i svensk skola kan få en plats i folkhögskolorna. Det är därför det är viktigt med den här förlängda tidsgränsen nu för dem som har fyllt 16 år.
Samtidigt är det ju så att ansvaret för folkbildningen är gemensamt. Det är inte bara staten som är ansvarig för finansieringen; det är också bland annat kommuner och regioner.
De senaste 20 åren har de regionala och kommunala bidragen minskat från ungefär 45 procent av den totala budgeten till 30 procent. Jag anser att vi måste föra en dialog med kommuner och regioner för att höra hur de ser på sitt finansieringsansvar. Därför tänker jag mig att jag ska bjuda in SKR för en dialog i de här frågorna.
Den rapport som det hänvisas till är väldigt gedigen. Det ska sägas att den utöver studieförbunden och folkhögskolorna även berör folkbiblioteken. Det vi ser är förstås bekymmersamt, men det är studieförbunden själva – inte staten – som avgör var de vill ha sin verksamhet. Jag tycker att det är en bra ordning att studieförbunden själva bestämmer var de vill ha sin verksamhet; det kan inte staten gå in och reglera.
Sammanfattningsvis skulle jag vilja säga att studieförbunden och folkhögskolorna har en enormt viktig funktion i vårt samhälle. Det är dock inte bara staten som är ansvarig för finansieringen, utan det är även andra. De måste också ta sitt ansvar.
Anf. 4 Catarina Deremar (C)
Fru talman! Jag tackar ministern för svaret.
Inte bara en gång har regeringens företrädare påpekat, även här i riksdagen, att man inte kan lägga sig i vad studieförbunden gör med sina pengar. Det vill inte jag heller. Jag tycker att det är oerhört viktigt att man alltid poängterar armlängds avstånd till kulturen och dess verksamhet. Detsamma gäller den fria och frivilliga folkbildningen.
Det låter positivt att ministern tänker bjuda in SKR. Jag tror att det är viktigt. Vi ska också komma ihåg att deltagarna själva är stora betalare till studieförbundens verksamhet. De betalade sammanlagt 567 miljoner kronor i deltagaravgifter under 2024; det är ingen liten del. Det finns alltså många som är villiga att betala för att förkovra sig på sin fritid.
Det finns dock många som ropar på studieförbunden. Det senaste exemplet kommer från regeringens utredare vad gäller kulturkanon. Det är skolan och studieförbunden som ska hålla liv i kulturkanon för att den ska få verkan. Då blir det lite märkligt att regeringen samtidigt drar ned på bidraget till studieförbunden.
Det finns en del till som det är väldigt viktigt att vara rädd om, nämligen infrastrukturen för kulturevenemang runt om i landet. Det är ju studieförbunden och folkbiblioteken som finns i varje kommun i hela vårt land. I kristider av olika slag har vi sett att studieförbunden snabbt har ställt om och kunnat göra om sin verksamhet så att man verkligen fått pang för pengarna. Jag tänker bland annat på Svenska från dag ett.
I denna interpellationsdebatt är det också värt att lyfta fram studieförbundens förmåga att nå ut till grupper med särskilda behov. Jag tänker bland annat på Studieförbundet Vuxenskolan, som har haft ett arbete med Mitt val. Det är en metod som både tillgängliggör hur man röstar och tillgängliggör politik i vårt samhälle för personer med intellektuell funktionsnedsättning. Med det här materialet får man kunskap om hur vårt samhälle styrs och hur det fungerar i stort, vilket man har nytta av i sin vardag.
Det finns ytterligare en del som jag vill peka på och som bekymrar mig. Studieförbunden är en stor källa till resultaten här. Jag talar om det svenska musikundret.
Vi måste se vad rapporten Vid vägs ände? pekar på. Replokaler har stängts. Detta kommer att märkas på det svenska musikundret, även om det kanske inte märks i år eller nästa år.
Vilka är det då som får tillgång till de här replokalerna? Troligen inte de som behöver det mest. Tänk om det skulle komma ett besked om att 15 procent av våra idrottsanlänningar skulle stängas ned! Det skulle inte vara gångbart, för det skulle slå mot breddidrotten och så småningom mot våra elitsatsningar. Replokalen är för den musikintresserade unga killen eller tjejen vad fotbollsplanen är för Alexander Isak eller Kosovare Asllani, oavsett om man växer upp i Vimmerby eller i Sollefteå.
Anf. 5 Gymnasie-, högskole- och forskningsminister Lotta Edholm (L)
Fru talman! Sverige har ju gått igenom – och går fortfarande igenom – ett stålbad. Det är väl alldeles uppenbart. Vi har haft pandemi. Det pågår ett krig. Vi har haft en inflation som nu är nedkämpad. Det är såklart bra, men många delar av samhället har fått ta en del besparingar – så också folkbildningen.
Regeringen satsar stort på annan utbildning för vuxna. Det är också viktigt att påpeka att vi satsar särskilt på extra medel till folkhögskolorna. De fyller en väldigt viktig funktion, inte minst för att hjälpa människor som står långt ifrån arbetsmarknaden.
Staten behöver göra prioriteringar; man kan inte alltid lova allt till alla. Jag tycker att rapporten är mycket intressant på olika sätt. Den visar, som jag sa tidigare, att det också finns andra intressenter som är viktiga för finansieringen. Dessa aktörer måste också ta sitt ansvar om de tycker att folkbildningen är viktig.
Jag tror att folkbildningen spelar en viktig roll i samhället. Självfallet är det bra att många människor betalar avgifter till verksamhet – det stärker verksamheten och gör den mer självständig i förhållande till statliga och kommunala bidrag. Det är dock viktigt att man fokuserar på dem som har de absolut största behoven av folkbildningens olika typer av verksamheter.
Anf. 6 Catarina Deremar (C)
Fru talman! Jag tackar återigen ministern för svaret.
Det är bra att både ministern och jag brinner för folkbildningen – när jag hör ministern säga att det här är en viktig verksamhet vill jag ändå lyssna på det örat. Folkbildningen är också något som i denna oroliga tid faktiskt knyter oss samman och kan stärka det svenska samhället. Därför tycker jag att det är olyckligt att regeringen har klivit så fel i den här frågan. Vi har en uppbyggd infrastruktur. Ska vi nu plocka isär den för att sedan bygga upp någonting annat? Jag undrar vad det skulle kunna vara.
Det här är en väletablerad och välkänd del av vårt samhälle. Det råder ingen tvekan om att folkbildningen har varit med och byggt upp den demokrati vi har i vårt land. Jag tror att folkbildningen kan vara en räddning i många delar, inte minst vad gäller förebyggande av brott och vad gäller att unga människor inte ska hamna i kriminalitet. Detta är en fråga som har engagerat regeringen väldigt mycket. Det är bra, men det kan inte bara vara så att vi ska ägna oss åt bestraffningsmetoder. Vi måste ha någonting förebyggande. Här spelar replokalerna, folkbildningen och det civila samhället en stor roll.
Även när det gäller att bryta ensamheten hos äldre är folkbildningen och studieförbunden en stor och viktig del. Det finns fantastiska program för våra seniorer där man hela tiden förkovrar sig i den senaste forskningen eller i något språk som man vill lära sig. Det kan också handla om länder som man vill resa till.
Detta är alltså en prioritering. Jag beklagar att regeringen har kommit fram till det här, men jag hoppas att ministern tar med sig dessa synpunkter och ser till att det blir en ändring.
Anf. 7 Gymnasie-, högskole- och forskningsminister Lotta Edholm (L)
Fru talman! Folkbildningen är viktig. Det är en väldigt speciell form som har funnits i Sverige under många år. Jag tycker att det är viktigt att värna den, men det är viktigt att sätta detta lite i perspektiv.
Statsbidraget till studieförbunden föreslås för 2026 uppgå till 1,5 miljarder kronor, vilket är en sänkning från 1,6 miljarder kronor från ett år till ett annat. Statsbidragen till folkhögskolorna är på ungefär 2 ½ miljarder kronor. Staten satsar alltså sammantaget omkring 4 miljarder på folkbildningen. Det är mycket pengar.
Jag skulle säga att vi får ganska mycket för de pengarna, så det är väl avsatta pengar. Det är alltså inte så att staten inte satsar mycket på folkbildningen, för det gör vi faktiskt, och det ska vi vara stolta över. Vi måste dock börja fundera på de andra bidragsgivarna till den här verksamheten. Kommuner och regioner har gått från att ha finansierat nästan hälften av verksamheten till att i dag vara nere på ungefär 30 procent. Det kanske inte är rimligt att vi bara ser den utvecklingen komma, och därför ser jag fram emot att ha en dialog med SKR om dessa viktiga frågor.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.