Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

studenters trygghet

Interpellation 2003/04:266 av Lindström, Torsten (kd)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2004-01-30
Anmäld
2004-02-03
Besvarad
2004-02-12
Sista svarsdatum
2004-02-13

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 30 januari

Interpellation 2003/04:266

 av Torsten Lindström (kd) till statsrådet Berit Andnor om studenters trygghet

De senaste årens utbyggnad av grundutbildningen i högskolan har glädjande nog lett till att fler studenter med icke-traditionell bakgrund nu finns i högskolan och berikar det akademiska samtalet var och en på sitt sätt. Andelen äldre studenter har ökat, likaså andelen studenter med barn. Tyvärr är de sociala trygghetssystemen för studenterna formade utifrån yngre studenter utan barn, inte dagens heterogena studentgrupper. SFS, Sveriges Förenade Studentkårer, har länge menat att detta borde förändras. Kristdemokraterna har drivit samma linje, eftersom visionen om "den öppna högskolan" annars inte kan förverkligas.

Den 19 januari presenterade den studiesociala utredningen sitt betänkande, SOU 2003:130 Studerande och trygghetssystemen. Förslagen innebar ett lappande och lagande på befintliga system snarare än nya förslag. Något annat var inte att vänta, eftersom direktiven innehöll begränsningar i vilka delar förslag från utredningen väntades. Ett tillfälle att göra en samlad bedömning har därmed gått riksdagen och regeringen ur händerna @ till studenternas nackdel.

I flera delar av utredningen konstateras att ytterligare utredningsarbete behövs. Ett exempel på detta är förslaget om att värdesäkra studiemedlet på ett annat sätt än att koppla det till basbeloppet. Här hade konkreta förslag varit mycket intressanta, eftersom studiemedlets totalbelopp inte förändrats på tio år.

I andra delar konstaterar utredningen att förändringar kan göras relativt omgående utan ytterligare utredning. Det gäller exempelvis definitionen av en student och inkomstbegreppen i de olika systemen.

Sveriges studenter @ både nuvarande och kommande @ ser med stort intresse på vad ministerns respons på utredningen blir. Särskilt betydelsefullt är detta för studenter med barn där i dag många är beroende av socialbidrag. Ett otydligt agerande eller en fördröjning innan utredningen får sin fortsättning i fördjupade utredningar och propositioner till riksdagen får konsekvenser för söktrycket till högskolan. Ambitionen att öppna högskolan mot nya grupper riskerar då att gå om intet. Det är angeläget att regeringen skyndsamt agerar.

Mot denna bakgrund vill jag fråga ministern:

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att skyndsamt lägga förslag till förändring i de delar som utredningen menar att det är omedelbart möjligt?

När avser ministern att presentera en proposition kring dessa förändringar?

Vad avser ministern att göra för att ytterligare utreda betänkandets övriga frågor i syfte att för riksdagen presentera en proposition?

Avser ministern att framledes presentera en samlad genomgång av studenters ekonomiska situation i form av en proposition?

Vad avser ministern att göra för gruppen studenter med barn?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2003/04:266, studenters trygghet

Interpellationsdebatt 2003/04:266

Webb-tv: studenters trygghet

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Berit Andnor (S)
Anf. 17 Berit Andnor (S)
Herr talman! Torsten Lindström har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att, i de delar som den studiesociala utredningen menar att det är omedelbart möjligt, skyndsamt lägga fram förslag till förändringar samt när jag avser att presentera en proposition kring dessa förändringar. Torsten Lindström frågar också vad jag avser att göra för att ytterligare utreda betänkandets övriga frågor i syfte att för riksdagen presentera en proposition samt om jag avser att framdeles presentera en samlad genomgång av studenters ekonomiska situation i form av en proposition. Slutligen frågar Torsten Lindström mig vad jag avser att göra för gruppen studenter med barn. De studerandes ekonomiska och sociala situation spänner över flera politikområden och arbetet inom regeringen är så fördelat att det är utbildningsministern som ansvarar för ett antal av de frågor som Torsten Lindström ställer. Den studiesociala utredningen har haft i uppdrag att göra en samlad analys av den ekonomiska och sociala situationen för studerande på olika utbildningsnivåer under den samlade studietiden inklusive studieuppehåll. I utredningens uppdrag har även ingått att analysera om gränsdragningen mellan studiestödssystemet å ena sidan och socialförsäkringssystemet inklusive bostadsbidragssystemet och det ekonomiska biståndet å andra sidan behöver förtydligas. I tilläggsdirektiv fick utredaren i uppdrag att även analysera förutsättningarna för att införa ett barntillägg till studerande. I direktiven betonas att grundstrukturen i de befintliga förmånssystemen ska ligga fast, vilket innebär att bland annat inkomstbortfallsprincipen ska behållas. Det är således gränsdragningen mellan studiestödssystemet å ena sidan och socialförsäkringssystemet inklusive bostadsbidragssystemet och det ekonomiska biståndet å andra sidan som skulle analyseras om det skulle behöva förtydligas. Regeringen har stor förståelse för studenternas situation och har på olika sätt uppmärksammat situationen för studerande med barn. Under de senaste åren har en rad åtgärder genomförts som förbättrar barnfamiljernas ekonomiska situation generellt. Barnbidraget har stegvis höjts, och maxtaxa införts i förskola, fritidshem och familjedaghem. Föräldraförsäkringen har byggts ut med ytterligare en månad, och grundnivån har gradvis höjts till 180 kr per dag, vilket är viktigt för många studerande. Jag delar Torsten Lindströms uppfattning att studenters studiesociala trygghet är viktig. Den studiesociala utredningens uppgift var att ge en samlad bild av den ekonomiska och sociala situationen för studerande på olika utbildningsnivåer. Det är bra att vi har fått en kartläggning över det studiesociala området. Min avsikt är nu att remittera utredningens betänkande för att få en bred diskussion i frågorna. Därefter ska ärendet beredas i Regeringskansliet. I detta sammanhang kan vissa frågeställningar behöva belysas ytterligare, men det är alltså för tidigt att redan nu kommentera i vilka avseenden.
Torsten Lindström (Kd)
Anf. 18 Torsten Lindström (Kd)
Herr talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet Berit Andnor för svaret på min interpellation. De senaste åren har glädjande nog fler studenter med icke-traditionell bakgrund hittat till högskolan och berikar i dag det akademiska samtalet var och en på sitt sätt. Andelen äldre studenter har ökat liksom andelen studenter med barn. Det är bra. Det bidrar till att riva den social snedrekryteringen och att rusta Sverige som kunskapsnation. Ambitionen om en högskola öppen för alla som vill studera är god. Men fortfarande finns murar som låser studenter ute från högskolan och som försvårar studenters vardagsliv. Det handlar i hög grad om de sociala trygghetssystemen för studenterna. De är formade utifrån en gammal bild av yngre studenter utan barn och inte utifrån dagens heterogena stundentgrupper. Det handlar inte minst om studenter med barn, och de är många. 187 475 barn lever med minst en förälder som studerar. Det säger sig självt att det är tufft att kombinera studier och familj, och dessutom under knappa ekonomiska omständigheter. För de studenter som därtill är ensamförsörjare i sina familjer blir det ännu tuffare. Enligt Statistiska centralbyråns årliga redovisning av hushållens inkomster och förmögenheter för det senast tillgängliga året fick 60 % av de ensamstående studenterna med barn socialbidrag. Motsvarande siffra för studerande utan barn är 11 %. Sex av tio ensamstående studenter med försörjningsansvar är alltså beroende av samhällets stöd för att klara vardagens kostnader för mat, hyra, kläder och annat som hör livets nödtorft till. Det går förstås på tvärs med de ambitioner som Socialdemokraterna brukar hävda om ett välfärdssamhälle. Siffrorna om det höga socialbidragsberoendet skrämmer. Herr talman! Vi kristdemokrater har vid flera tillfällen uppmärksammat regeringen på detta problem. Det gjorde vi bland annat vid en interpellationsdebatt den 6 december 2002. Då sade statsrådet Berit Andnor: "Ett av de mål som den socialdemokratiska regeringen har satt upp är att halvera socialbidragsberoendet. Det är oerhört centralt och viktigt för oss." Frågan är vad som hänt sedan dess. Vad i regeringens politik kommer att leda till ett lägre socialbidragsberoende för studenter med barn? Vi har inte sett några resultat hittills. Det hjälper inte med förståelse. Det krävs konkreta förslag. Jag kunde inte höra ett enda konkret förslag från statsrådet. Hon väljer i stället att tala om olika generella insatser som i mina öron har mycket lite att göra med de studenter som behöver direkta särskilda insatser för att kunna försörja sig och sina familjer i vardagen. Den typen av insatser har hittills lyst med sin frånvaro i regeringens politik. I stället väljer Berit Andnor att tala om maxtaxan. Det är en reform som verkligen gynnat dem som har det gott ställt och inte studenter som har det sämre ställt. Vi kristdemokrater vill ha både generella insatser för alla föräldrar med låg inkomst genom att till exempel höja taket i föräldraförsäkringen. Men vi vill också se särskilda insatser för just studenter med barn. Jag vill be Berit Andnor att här i dag presentera lite mer av de åtgärder som gör det möjligt för studerande med barn att ha ett drägligt vardagsliv. Vi är många som vill ha besked. Student-Sverige väntar. Vilka är de konkreta åtgärder som Berit Andnor sitter och håller på för att studenter ska få ett drägligt liv? Finns det några?
Berit Andnor (S)
Anf. 19 Berit Andnor (S)
Herr talman! Låt mig först säga att vi har ett mål att minska antalet socialbidragstagare. I den uppföljning som har redovisats till riksdagen så sent som i höstas kan vi konstatera att vi går åt rätt håll och minskar antalet socialbidragstagare ganska rejält. Vi är inte nöjda med det. Vi kommer naturligtvis att fortsätta det arbetet. Socialbidraget är det yttersta skyddsnätet som vi har. Det är avsett att vara ett bistånd som ges under akuta förhållanden. Det är inget som man ska vara beroende av under en längre tid. För att komma till rätta med detta krävs en rad olika insatser. Det mest grundläggande är att ha ett arbete, att kunna försörja sig, att bo och ha förutsättningar för att leva ett bra liv. Sedan handlar det också om de generella insatserna vi gör genom våra välfärdssystem. Den generella välfärden är fantastisk när det gäller att bringa ned antalet fattiga. Alla jämförelser som omfattar den generella välfärdens principer som kan göras med de nordiska länderna, länder i Europa och i världen i övrigt visar att den generella välfärdens principer leder till att vi får förhållandevis färre antal människor som är ekonomisk utsatta. Det är jag väldigt nöjd med. Därför är jag förespråkare för att utveckla just den generella välfärden. Det innebär att vi har en välfärd som omfattar alla där alla bidrar. Det leder till att vi har en omfördelning mellan grupper i samhället från friska till sjuka, från män till kvinnor och från rika till fattiga. Vi har också en omfördelning som sträcker sig över livet. Genom de insatser som vi har gjort har detta bidragit till att minska socialbidragsberoendet. Jag har precis tagit emot den studiesociala utredningen om studenternas situation. Den tog jag emot i mitten på januari. Jag har för avsikt, som jag skriver i svaret, att gå ut med den på remiss för att få en bred diskussion från flera olika håll. Därefter ska utredningen och de synpunkter som kommer in beredas på sedvanligt sätt. Det är en process som jag ser fram emot. Jag liksom Torsten Lindström ser naturligtvis behovet av att kanske inom några områden förstärka insatserna. Min fråga till Torsten Lindström är: Vilka insatser vill Kristdemokraterna egentligen göra för att förbättra för studenterna just inom det studiesociala området? Det skulle vara intressant att ta del av några av de förslag som kanske Torsten Lindström har.
Torsten Lindström (Kd)
Anf. 20 Torsten Lindström (Kd)
Herr talman! Målet är att halvera socialbidragsberoendet, säger Berit Andnor. Det var just det lovvärda målet som hon också hänvisade till i debatten den 6 december 2002. Problemet, herr talman, är att det inte hjälper med mål om man inte samtidigt vidtar de åtgärder som är nödvändiga för att realisera, förverkliga, målet. Vi ser inga konkreta insatser från regeringens sida när det gäller just studenter med barn. Det var ämnet för debatten då, och det är ämnet för debatten i dag. I dag känner många studenter en oerhörd oro över sin vardag. Många hör av sig. När vi tar den oron och sätter den i ljuset av den utredning som Berit Andnor just har nämnt förstår jag oron. Utredningen om de studiesociala frågorna kom ju till oerhört motvilligt från regeringens sida. Det dröjde nästan ett helt år efter det att riksdagen hade fattat beslut om utredningen innan regeringen väl brydde sig om att förverkliga beslutet och tillsätta den. Sedan blev det nytt statsråd och då blev det tilläggsdirektiv efter diverse påtryckningar om just situationen för studenter med barn. Men nu har vi utredningen på vårt bord. Vad innebär den då? Jo, den innebär ett lappande och ett lagande av befintliga system i stället för de nya tankar som behövs för att få möjlighet för studenter med barn att klara sig själva och sin vardag. Nu var det ju inte så mycket annat att vänta än de här lappande-och-lagande-förslagen eftersom direktiven innehöll strikta begränsningar för vad utredningen kunde göra. På så sätt undergrävde faktiskt regeringen utredningens möjligheter innan den ens hade kommit till, i stället för att lyssna på våra röster om att ta det stora greppet i en parlamentarisk utredning och se över studenternas hela situation. Herr talman! I flera delar av utredningen konstateras också att det behövs ytterligare utredningsarbete. Samtidigt finns det några konkreta förslag om vad som kan göras för att bringa möjlighet för studenter att försörja sig. Min fråga till Berit Andnor är: Hur tänker regeringen agera för att ta till sig förslagen? Det hjälper ju inte att remittera, diskutera och prata i ytterligare drygt ett år. Det hjälper inte att prata om målet om ett halverat socialbidragsberoende när det faktiskt är så att sex av tio ensamstående studenter med barn inte kan klara sig. Då hjälper det inte med mål och inte med generella insatser, även om vi kan vara överens om att den generella välfärden självfallet är utgångspunkten i allt. Det krävs också särskilda åtgärder för att göra det möjligt för studenter att klara sig. Vi kristdemokrater har lagt fram sådana förslag, till exempel om ett barntillägg i studiemedelssystemet. Det finns också intressanta tankar i utredningen som vi kan diskutera närmare. Men frågan kvarstår, herr talman: Vad gör regeringen för att dessa 60 % av Sveriges ensamstående studenter med barn i möjligaste mån ska slippa söka socialbidrag och i stället kunna klara sig på egna medel?
Berit Andnor (S)
Anf. 21 Berit Andnor (S)
Herr talman! Om Torsten Lindström hade läst budgeten för 2004 hade han där kunnat se att vi tar kraftfulla steg när det gäller att minska socialbidragsberoendet. Det ska vi naturligtvis fortsätta med. Den väg som vi har att gå går framför allt via den generella välfärdens principer. Men det utesluter naturligtvis inte att vi också är beredda att göra ytterligare riktade insatser. Den 19 januari tog jag emot den studiesociala utredningen. Den kommer nu att remitteras. Den kommer att beredas i Regeringskansliet på sedvanligt sätt innan detta blir föremål för förslag från regeringens sida till riksdagen. Jag ser ingen anledning att frångå det sätt att bereda ett ärende på som vi brukar använda oss av, Torsten Lindström. Det är ett sätt som kan tillföra utredningen nya intressanta idéer och synpunkter. Det är dessutom så att några förslag från regeringens sida inte kan läggas fram för riksdagen innan dess att vi har berett frågan på det sätt som ska göras. Jag måste nog be Torsten Lindström att begränsa sin otålighet ett tag till. Det var intressant att höra vad Torsten Lindström och Kristdemokraterna har för förslag, nämligen att tillsätta en parlamentarisk utredning för att se över studenternas hela situation. Är det det som är det kristdemokratiska förslaget? Det är inga konkreta förslag, Torsten Lindström! Barntillägg är det som jag kunde lyssna mig till som skulle kunna vara det konkreta förslag som Kristdemokraterna har. Det fanns med i de tilläggsdirektiv som jag lämnade till den studiesociala utredningen. Det finns också med i utredningens förslag. Man har tittat över detta och hittat lösningar som man tycker väl skulle kunna uppfylla kraven på att ta särskild hänsyn till studenter med barn. Men det är för tidigt att säga huruvida detta kommer att bli regeringens förslag eller inte. Det ska beredas, vi ska ha remissynpunkter och vi ska bereda det hela på sedvanligt sätt. Därefter kommer vi att återkomma till riksdagen. Det var lite tomhänt från Torsten Lindströms sida att komma och säga att det som behövs nu är en parlamentarisk utredning.
Torsten Lindström (Kd)
Anf. 22 Torsten Lindström (Kd)
Herr talman! Berit Andnor fortsätter att tala om generella välfärdsinsatser även om hon tacknämligt nog ändå öppnar för riktade insatser för gruppen studenter med barn. Det hjälper inte, herr talman, att tala om att minska socialbidragsberoendet om det inte utöver den generella välfärden sätts in specifika åtgärder för de grupper där bekymren är som störst. En sådan grupp är ensamstående studenter med barn. 60 % är beroende av socialbidrag; det problemet kvarstår och det måste lösas. Herr talman! Vi kristdemokrater har lagt fram flera förslag, bland annat barntillägget i studiemedelssystemet för studerande med barn på högskola. Vi har också tagit fasta på behovet av att ta ett större grepp på studenters sociala situation. Om vi ser till den utredning som kom den 19 januari, försenad på grund av regeringens förhalning och smala direktiv och att det hela var lite tunt i karaktären, märker vi att den består av två delar. Den ena är enkla men bra förslag om att förändra förordningar och regelverk så att de blir tydligare. De förslagen, herr talman, vore det tacknämligt om Berit Andnor skyndsamt tog till sig och effektuerade så snart som möjligt. Utredningen talar också om behovet av vidareutredning. Om regeringen hade lyssnat på oss från början hade vi redan haft den utredningen. Men nu har inte regeringen gjort det, och då måste vi laga efter läge. Herr talman! De förslag som verkligen behöver ses över ytterligare handlar till exempel om det som många studenter upplever i försäkringssituationer. Det kan också handla om manliga studenter som blir pappor. De förslagen måste skyndsamt tas fram. Där har Berit Andnor ansvaret, och jag upprepar därför frågan: Vad gör Berit Andnor åt de konkreta förslagen och vad gör hon för att ta fram ytterligare förslag?
Berit Andnor (S)
Anf. 23 Berit Andnor (S)
Herr talman! Låt mig bara konstatera att jag tog emot utredningsförslaget den 19 januari. I dag är det den 12 februari. Jag har för avsikt att remittera utredningen på sedvanligt sätt. Därefter ska den beredas. Sedan kommer vi också att komma tillbaka till riksdagen med de förslag som vi tycker är viktiga för att förbättra studenternas studiesociala situation. Låt mig också konstatera att Torsten Lindström i sina inlägg har varit föga kraftfull och inte heller särskilt innovativ. Det enda som Kristdemokraterna och Torsten Lindström har kunnat prestera är krav på en ytterligare utredning, dock parlamentariskt sammansatt.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.