Statlig grundfinansiering av Raoul Wallenberg-institutet
Interpellation 2024/25:624 av Per-Arne Håkansson (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2025-04-22
- Överlämnad
- 2025-04-23
- Anmäld
- 2025-04-24
- Sista svarsdatum
- 2025-05-07
- Svarsdatum
- 2025-06-03
- Besvarad
- 2025-06-03
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Utbildningsminister Johan Pehrson (L)
I samband med vårändringsbudgeten meddelande utbildningsminister Johan Pehrson att Raoul Wallenberg-institutet för mänskliga rättigheter och humanitär rätt, med placering i Lund, erhåller 10 miljoner kronor för att rädda biblioteksverksamheten i tre år framåt.
Ett på kort sikt välkommet besked i en fråga som skrivaren av dessa rader väckte i en interpellation i november 2024 med dåvarande statsrådet Paulina Brandberg och som även uppmärksammades genom skriftlig fråga av Ewa Pihl Krabbe till utbildningsminister Johan Pehrson i mars i år.
Då hade institutet sedan en tid tillbaka aviserat omfattande svårigheter att finansiera sitt bibliotek, som är en grund för forskning och kunskap kring humanitär rätt med globalt perspektiv.
Nu har jag tagit del av information om att Raoul Wallenberg-institutet inkommit till regeringen med en skrivelse gällande vikten av att på långsiktigt sätt säkerställa verksamheten. Detta utifrån att det besked som gavs i samband med vårändringsbudgeten i april enbart kan betecknas som ett slags kortsiktig andhämtning. Det framkom också i intervju med Johan Pehrson i DN att han uppmanade institutet att ansöka om grundstöd.
Raoul Wallenberg-institutet, med sitt säte i Lund, är en unik och specialiserad människorättsinstitution i Sverige sedan över 40 år tillbaka, och det åtnjuter omfattande internationell respekt för sitt internationella engagemang och idoga arbete. Det spelade också en viktig roll i tillkomsten av det svenska institutet för mänskliga rättigheter som inrättades den 1 januari 2022.
På institutet kombineras forskning inom mänskliga rättigheter i kombination med direkt engagemang på plats i samarbete med lokala partner i över 40 länder. Brott mot folkrätten finns kartlagda i det som betecknas som världens första databas i sitt slag. Nu finns också långt framskridna planer på att etablera kontor i Kiev i Ukraina, för att där vara på plats som samarbetspartner och resurs i kommande EU-anslutningsprocess.
I en tid när allt fler människor i världen lever i länder utan demokrati och i allt fler auktoritära styren blir Raoul Wallenberg-institutets arbete, som jag kan se det, viktigare än hittills under dess 40-åriga existens.
En stor utmaning har länge varit bristen på grundfinansiering, vilket gjort det svårt i bidragsansökningsprocedurer och i projektarbeten samt att attrahera och behålla erkända experter. Därav efterfrågas nu långsiktigt statligt engagemang.
Utifrån ovanstående vill jag fråga utbildningsminister Johan Pehrson:
Delar ministern bedömningen att Raoul Wallenberg-institutet i Lund spelar en viktig roll för att främja kunskap om mänskliga rättigheter och humanitär rätt, och avser ministern att hörsamma den skrivelse som nyligen inkom från institutet om initiativ för att långsiktigt säkerställa statlig grundfinansiering av Raoul Wallenberg-institutets arbete?
Debatt
(11 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2024/25:624
Webb-tv: Statlig grundfinansiering av Raoul Wallenberg-institutet
Dokument från debatten
- Tisdag den 3 juni 2025Kammarens föredragningslistor 2024/25:125
- Protokoll 2024/25:125 Tisdagen den 3 juniProtokoll 2024/25:125 Svar på interpellation 2024/25:624 om statlig grundfinansiering av Raoul Wallenberg-institutet
Protokoll från debatten
Anf. 36 Utbildningsminister Johan Pehrson (L)
Fru talman! Per-Arne Håkansson har frågat mig om jag delar bedömningen att Raoul Wallenberg-institutet i Lund spelar en viktig roll för att främja kunskap om mänskliga rättigheter och humanitär rätt och om jag avser att hörsamma den skrivelse som nyligen inkom från institutet om initiativ för att långsiktigt säkerställa statlig grundfinansiering av Raoul Wallenberg-institutets arbete.
I den omvärld vi lever i i dag är det angeläget att främja kunskap om mänskliga rättigheter och humanitär rätt. Självklart delar jag Per-Arne Håkanssons bedömning att Raoul Wallenberg-institutet spelar en viktig roll i det arbetet.
Raoul Wallenberg-institutet är hem för ett bibliotek som är viktigt för utbildningen och forskningen om mänskliga rättigheter. Biblioteket är det enda i sitt slag i Sverige och det största i norra Europa. Bibliotekets närmare 30 000 böcker är en viktig tillgång som används för utbildning och forskning vid bland annat Lunds universitet.
Det har funnits risk för att biblioteksverksamheten behöver avvecklas. Därför har regeringen i vårändringsbudgeten för 2025 föreslagit att 10 miljoner kronor tillförs för att stärka förutsättningarna för bibliotekets fortsatta verksamhet. Detta är ett välbehövligt tillskott under 2025 för att stödja biblioteksverksamheten.
När det gäller den skrivelse som inkommit till Utbildningsdepartementet om en mer långsiktig statlig finansiering behandlar den förslag om tillskott bortom 2025. Skrivelsen bereds därför i Regeringskansliet.
Anf. 37 Per-Arne Håkansson (S)
Fru talman! Jag vill inleda med att tacka utbildningsminister Johan Pehrson för svaret.
Det är nu över 80 år sedan – den 17 januari 1945, närmare bestämt – som den svenske diplomaten Raoul Wallenberg försvann spårlöst i Budapest. ”Mannen med portföljen” utfärdade skyddspass och etablerade så kallade svenskhus, där ungerska judar kunde söka tillflykt på neutral mark.
Raoul Wallenberg har gett namn åt det institut i Lund som nu funnits i 40 år, där medmänsklighet och humanism utifrån vetenskapliga aspekter präglar existensen. Forskningen och projektverksamheten som bedrivs där utgår från mänskliga rättigheter, folkrätt och humanitär rätt.
Jag konstaterar att utbildningsminister Johan Pehrson delar min uppfattning att Raoul Wallenberg-institutet spelar en viktig roll för att främja kunskap om mänskliga rättigheter och humanitär rätt. Utifrån svaret råder, som jag ser det, dock fortfarande osäkerhet när det gäller långsiktigheten för verksamheten. Det är också det långsiktiga perspektivet som den skrivelse som institutet har skickat in till regeringen tar fasta på. Johan Pehrson menar att den bereds av regeringen.
I en tid när allt fler människor i världen lever i länder med bristfällig demokrati – eller helt utan sådan – och de auktoritära styrena blir allt fler är Raoul Wallenberg-institutets arbete kanske viktigare än hittills under dess 40-åriga existens. Institutet är en unik och specialiserad människorättsinstitution och åtnjuter omfattande internationell respekt för sitt arbete inom forskning och utbildning. Institutet spelade också en roll vid tillkomsten av det svenska Institutet för mänskliga rättigheter, som inrättades i januari 2022. Brott mot folkrätten finns exempelvis kartlagda i det som betecknas som världens första databas i sitt slag på området.
En stor utmaning har länge varit bristen på grundfinansiering, vilket gjort det svårt i bidragsansökningsprocedurer, projektarbeten samt när det gäller att attrahera och behålla erkända experter. Det är därför långsiktigt statligt engagemang nu efterfrågas. I sammanhanget kan nämnas andra liknande institut, såsom Sipri, Stockholms internationella fredsforskningsinstitut, som erhåller statligt stöd för grundforskning och projekt. Dag Hammarskjöldfonden, Alva Myrdal-centrum i Uppsala och Folke Bernadotte-stiftelsen är ytterligare exempel.
I en intervju i Dagens Nyheter för en tid sedan uppmanade Johan Pehrson Raoul Wallenberg-institutet att ansöka om grundstöd. Utifrån denna närmast direkta uppmaning vill jag återknyta till ursprungsfrågorna hur Johan Pehrson ser på möjligheterna att stärka Raoul Wallenberg-institutets framtid och om han i sin roll avser att vara pådrivande i det beredningsarbete som pågår.
Anf. 38 Morgan Johansson (S)
Fru talman! Först ett stort tack till Per-Arne Håkansson för att han gång på gång lyfter frågan om Raoul Wallenberg-institutets framtid! Jag vill också tacka statsrådet för svaret, även om jag tycker att vi kunde ha fått lite tydligare besked. Jag hoppas att vi kan få det i den här debatten.
Raoul Wallenberg-institutet i Lund är en nationell resurs. Som Per-Arne Håkansson mycket riktigt påpekade har institutet en bred verksamhet. Man bedriver forskning om mänskliga rättigheter i världen och direkt verksamhet i ett fyrtiotal länder för att stärka respekten för rättsstatens principer och mänskliga rättigheter i syfte att främja en demokratisk utveckling. Det är mer angeläget än någonsin när demokratin är på tillbakagång och när vi ser dagliga omfattande kränkningar av de mänskliga rättigheterna, inte minst i krigshärdar som Ukraina, Palestina och Sudan.
Raoul Wallenberg-institutet åtnjuter ett mycket högt internationellt anseende. Det visade sig inte minst förra året när FN vände sig till institutet för att granska de anklagelser som förts fram mot UNRWA om kopplingar till Hamas. Då var Raoul Wallenberg-institutet en av tre forskningsinstitutioner i världen som bidrog i arbetet. Det säger lite om den status Raoul Wallenberg-institutet åtnjuter i det internationella forskarsamhället.
Raoul Wallenberg-institutet kartlägger dessutom brott mot folkrätten i en databas som är unik i sitt slag. Man driver också det bibliotek som vi tidigare hörde om, som samlar grundfakta om mänskliga rättigheter. Även det är världsunikt.
Raoul Wallenberg-institutet är alltså en nationell resurs. Då är frågan varför man inte har någon nationell, statlig grundfinansiering. Det kan väl inte bero på att institutet inte ligger i Stockholm? Det vill man inte gärna tro.
Frågorna om finansieringen av institutet blev akut förra året när hela bibliotekets framtid var i fara. Det löstes genom ett tillfälligt tillskott. Gott så, men det skjuter bara fram problemet några år – till nästa regering, kanske statsrådet tänker.
Institutet har på statsrådets uppmaning i DN-artikeln ansökt om permanenta medel från regeringen. Men nu vill han inte svara på frågan om institutet kommer att få en grundfinansiering. Det kan jag ha viss förståelse för eftersom det sannolikt kommer att avgöras i höstens budgetförhandlingar. Men jag vill ändå ställa en fråga på samma tema som Per-Arne Håkansson, nämligen: Tänker Johan Pehrson prioritera den här frågan i budgetförhandlingarna i höst?
Anf. 39 Ewa Pihl Krabbe (S)
Fru talman! I går besökte jag Sankta Maria domkyrka i Visby. Under kyrkans 800-åriga valv svävade mer än 5 000 fredsduvor i olika kulörer och med olika budskap, som tusentals gotlänningar – från förskolebarn till pensionärer – har arbetat med för att manifestera fredsbudskapet inför domkyrkans 800-årsjubileum. Det var en mycket fin och tänkvärd upplevelse, och det är säkert tankeväckande för gotlänningarna i deras utsatta geografiska position. Raoul Wallenberg-institutet fokuserar kanske inte specifikt på fredsprojekt och fredsbevarande insatser, men deras arbete tangerar helt klart tankarna bakom denna vackra installation i Visby domkyrka.
Det gläder mig naturligtvis att jag nu kan konstatera att institutet får ett tillskott som säkrar biblioteket under tre år. Men den amerikanske presidentens beslut att lägga ned USA:s internationella bistånd har medfört att institutet gått miste om finansiering av tre av sina projekt, vilket är en betydande del av budgeten. Det handlar om ett projekt i Sydostasien om klimat och mänskliga rättigheter och två projekt i Armenien som berörde rättsstaten och kriminalvården.
Ansökan som nu gjorts handlar om att säkerställa kärnverksamheten. Biblioteket är en del av den. Det utgör en nationell resurs för fjärrlån och en mycket viktig resurs för mänskliga rättigheter och miljöfrågor. Att säkra kärnverksamhetens ekonomi gör även att man kan behålla kompetensen i form av personal, eftersom de är mycket attraktiva på andra marknader. Min fråga till statsrådet är naturligtvis också om Raoul Wallenberg-institutet kan räkna med statlig grundfinansiering.
Anf. 40 Utbildningsminister Johan Pehrson (L)
Fru talman! Jag gläds åt detta starka engagemang för svensk forskning och den forskningsinfrastruktur som biblioteket och de databaser som finns utgör vid Raoul Wallenberg-institutet.
Vi hoppas att vi när vårändringsbudgeten fastställts ordentligt har 10 miljoner som säkrar själva biblioteket under en tid framöver. Det är ett välbehövligt tillskott just för att stödja biblioteksverksamheten.
Jag är den första att hålla med interpellanten och de övriga debattörerna här i riksdagen om att institutet spelar en mycket viktig roll i arbetet med att främja kunskap om de mänskliga rättigheterna och om humanitär rätt. Detta behövs onekligen i dagens värld – både i Sverige och i världen. Vi fick ju exempel här på hur det också används av andra än svenska forskare, inte minst när det gäller utlåtanden.
Vi vet också att det är centralt med hög kvalitet i forskningsverksamheten, och för regeringen är forskningens kvalitet avgörande för huruvida man ska kunna få medel. Man får söka det i konkurrens. Genom den forsknings- och innovationsproposition som gäller görs stora satsningar på möjligheten till denna typ av forskning – om den håller hög kvalitet. Jag välkomnar såklart också att Raoul Wallenberg-institutet eller dess nära anknutna forskare söker detta för att möjliggöra sin egen forskning i ämnet.
Frågan om huruvida det blir ytterligare medel till Raoul Wallenberg-institutet ber jag att regeringen i så fall får återkomma till i kommande budgetpropositioner.
Anf. 41 Per-Arne Håkansson (S)
Fru talman! När det gäller forskning, som Johan Pehrson nämner, är det internationella perspektivet viktigt. Just internationalisering och mångfald är kärnan i Raoul Wallenberg-institutets arbetssätt. Institutet arbetar med fem tematiska fokusområden. Alla dessa områden är relevanta även för forskare i olika delar av världen och stöder bland annat nordsyd-samarbeten.
Samarbetet med internationella organisationer sker på flera sätt – exempelvis med FN:s särskilda rapportörer och genom rådgivning till FN:s processer för straffrättsliga standarder. Det sker också i partnerskap med kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, OHCHR, om att utveckla mänskliga rättigheter och antikorruptionsarbete.
Gemensamma forskningsprojekt med andra fakulteter vid Lunds universitet pågår, såsom med Lunds tekniska högskola och med den juridiska fakulteten. Institutet arbetar också med EU-projekt, såsom i ett ramavtal med den europeiska byrån för grundläggande rättigheter. Forskning i samarbete med kommuner pågår inom områdena funktionshinder, lokal styrning och klimatmigration.
För egen del har jag vid ett par tillfällen tagit emot delegationer från Zimbabwe här i riksdagen utifrån det utvecklingsarbete som pågår och som institutet bedriver kring demokrati och rättsstatsprinciper, fri- och rättighetsfrågor samt antikorruption.
Särskilt aktuellt just nu är det etablerande av kontor i Kiev i Ukraina som institutet är involverat i för att där vara på plats som samarbetspartner och resurs i kommande EU-anslutningsprocess. Det är en process som i sig kräver långsiktighet och idogt arbete på plats i Ukraina.
Fru talman! Jag förstår att Johan Pehrson inte vill föregripa pågående beredningsarbete, men jag vill ändå fråga hur han ser på verksamhetens betydelse och på vikten av att satsa på frågor utifrån frågor om mänskliga rättigheter och humanitär rätt inom forskning och utbildning. Är inte detta frågor som är värda att lyftas fram i den svenska forskningspolitiken?
Anf. 42 Morgan Johansson (S)
Fru talman! Jag hade hoppats på att få ett lite tydligare svar från Johan Pehrson i repliken, men han har ju en chans till på sig i debatten.
Min uppfattning är att Raoul Wallenberg-institutet är en nationell resurs. En nationell resurs av detta slag ska ha en permanent statlig finansiering. Precis som Per-Arne Håkansson tidigare nämnde finns det ett antal statliga institutioner som har just den typen av grundfinansiering. Då är det rimligt att man också ger detta till Raoul Wallenberg-institutet – särskilt mot bakgrund av att ekonomin och finansieringen nu faktiskt är ansatt.
Som Ewa Pihl Krabbe tidigare nämnde har en del anslag dragits ned till följd av USA:s neddragningar på biståndet totalt sett. Detta drabbar också den svenska verksamheten.
Vi är dessutom i en situation då demokratin generellt sett är på tillbakagång i hela världen och utmanad överallt. Det är väldigt angeläget att ett institut med den verksamhet man har i så många länder och med den kompetens man har kan fortsätta – och att detta snarare kan stärkas än nedmonteras.
Det vore väldigt bra om vi kunde få ett klart och tydligt besked från regeringen om att detta är någonting man vill satsa på. De nya pengarna som kommer är välbehövliga, men de är ju temporära. Det handlar bara om att förlänga detta under vissa år, så att säga.
Jag förstår att Johan Pehrson i dag inte kan lova permanenta medel, utan höstens budgetförhandlingar kommer att avgöra detta. Jag tycker ändå att han kunde uttrycka en viljeriktning, det vill säga att han tänker prioritera den här frågan i höstens budgetförhandlingar. Jag hoppas att vi kan få ett sådant besked.
Anf. 43 Ewa Pihl Krabbe (S)
Fru talman! Det är inte bara vi skåningar som uppskattar Raoul Wallenberg-institutet. Det grundades 1984 som ett akademiskt institut knutet till Lunds universitet – vårt universitet. Det grundades med uppdrag att främja mänskliga rättigheter och humanitär rätt genom utbildning, forskning och kapacitetsuppbyggnad både i Sverige och internationellt.
Institutet har ju, som mina kollegor har sagt, mycket gott renommé hos FN som samarbetspartner i arbetet med att skydda och främja mänskliga rättigheter. Institutets rapporter är uppskattade och efterfrågade hos FN. Institutet har också formell konsultativ status hos FN:s ekonomiska och sociala råd.
En av de mest aktuella frågorna hos institutet just nu är, precis som interpellanten sa, att man arbetar med att stärka mänskliga rättigheter i Ukraina inför ett eventuellt EU-inträde. Detta sker ju genom uppdrag från vårt utrikesdepartement.
För drygt ett år sedan fick Sverige skarp kritik från FN:s funktionsrättskommitté, bland annat eftersom man ansåg att Sverige inte tillräckligt sett till att stärka det nationella institutet för mänskliga rättigheter – det vill säga Raoul Wallenberg-institutet.
Det finns alltså många anledningar att se till att Raoul Wallenberg-institutet får statligt stöd för sin kärnverksamhet.
Anf. 44 Utbildningsminister Johan Pehrson (L)
Fru talman! Det är klart att Raoul Wallenberg-institutet ser det tillskott på 10 miljoner vi nu pratar om som ett viktigt erkännande av dess betydelse, dess roll inom detta område och dess starka internationella anseende. Jag är medveten om att man förutom biblioteket arbetar med en bredd av forskning och utbildningsaktiviteter. Man har mastersutbildningar i humanitär rätt, och man arbetar inte minst mycket nära den juridiska fakulteten vid Lunds universitet. Forskningen vid Raoul Wallenberg-institutet har varit flervetenskaplig och inte minst internationell genom många partner över hela världen.
När jag har träffat institutets ledning har det varit viktigt för mig att lyssna in, se vilka möjligheter som finns och tydliggöra att forskningsinfrastrukturen i form av biblioteket är unik och har ett nationellt värde.
Vad gäller stöd till forskning i övrigt tycker jag och regeringen att man ska söka på sina meriter. Om instituten, högskolorna eller universiteten är gamla, nya, stora eller små bryr jag mig inte om. Jag är bara intresserad av att de håller hög kvalitet, något vi i kammaren håller armslängds avstånd till och andra bedömer.
Det står samtliga forskare vid Raoul Wallenberg-institutet fritt att söka de medel som finns tillgängliga.
Finansieringen efter den tid som nu säkerställts genom de resurser regeringen har valt att satsa på denna viktiga verksamhet får man återkomma till i sedvanliga budgetprocesser. Jag förstår intresset, inte minst från företrädare för Skåne. De vill gärna ha ett besked nu, men jag kan inte ge det. Men om man satsar 10 miljoner i vårändringsbudgeten gör man inte det för att man tycker att det är en dålig verksamhet, tvärtom.
Anf. 45 Per-Arne Håkansson (S)
Fru talman! Sverige har genom åren haft ett erkänt gott renommé för att ha varit pådrivande i arbetet med att ta fram internationella konventioner och för att värna och utveckla frågor om mänskliga rättigheter.
När Raoul Wallenberg-institutet bildades för 40 år sedan var det i en tid av global uppslutning kring frågor om mänskliga rättigheter, jämställdhet och fattigdomsbekämpning. USA:s dåvarande president Jimmy Carter, som nyligen avled vid 100 års ålder, var en av förgrundsfigurerna i dessa frågor, men nu hörs tyvärr andra tongångar från USA och Vita huset.
Det är en oro som delas av många att den regelbaserade världsordningen, där länder har att förhålla sig till gemensamt framtagna konventioner för grundläggande rättigheter och humanitär rätt, riskerar att sättas ur spel.
Som jag ser det är utbildning och forskning nyckeln till att fortsätta att utveckla och stärka en regelbaserad världsordning, och här är Raoul Wallenberg-institutet i världsklass och kan agera motvikt för att lyfta fram kunskap och folkbildning i dessa frågor.
Det är av yttersta vikt att följa upp dagens frågor, och jag förväntar mig utifrån debatten att Johan Pehrson tar med sig detta i beredningsarbetet och ser till att prioritera det med tanke på den betydelse detta har för att stärka den regelbaserade världsordningen. Kunskap är nyckeln.
Anf. 46 Utbildningsminister Johan Pehrson (L)
Fru talman! Jag tar med mig detta. Sverige ska vara en stark förkämpe för högkvalitativ forskning över hela fältet, inte minst i frågor om internationell rätt, humanitär rätt och mänskliga rättigheter. Det bedrivs viktig verksamhet vid många universitet och institut här i Sverige, och samtliga av dessa förtjänar stöd. Men resurserna måste fördelas efter kvalitet.
Vi får återkomma till detta, men med tanke på riksdagens starka företrädare för Raoul Wallenberg-institutet kommer det att vara omöjligt för regeringen att inte ha ögonen på denna fråga även framöver.
Interpellationsdebatten var därmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.