Statens ansvar för malmfälten
Interpellation 2009/10:1 av Åström, Karin (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2009-09-16
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2009-09-16
- Svar fördröjt anmält
- 2009-09-29
- Sista svarsdatum
- 2009-09-30
- Besvarad
- 2009-10-01
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 16 september
Interpellation
2009/10:1 Statens ansvar för malmfälten
av Karin Åström (s)
till näringsminister Maud Olofsson (c)
Som bekant måste Kiruna kommun flytta för att gruvbrytningen ska kunna fortsätta. Det är ett enormt och unikt projekt som ställer stora krav på kommunen. Men detta är inte enbart en angelägenhet för kommunerna, utan även för staten som ägare till LKAB. Många frågor återstår att lösa vilket ställer krav på ansvar från statens sida, inte minst när det gäller kostnaderna för flytten.
I Malmberget är missnöjet stort över LKAB:s och statens brist på hantering av de problem som gruvbrytningen innebär för enskilda och kommunen. Ett stort antal bostäder och kommunala institutioner behöver flyttas till följd av skakningar, sprickbildning och olika miljöproblem som orsakas av sprängningar i berget. Rasrisk innebär att kommuncentrum håller på att delas och kommunen tvingas nu akut att stänga av en av huvudgatorna för trafik. Oron bland befolkningen har ökat markant under den senaste tiden.
LKAB har beslutat att skaffa ett nytt hus åt ett antal familjer. Däremot har kommunen inga besked om hur man ersätter skadorna på skolor, äldreboenden och andra byggnader som behöver repareras eller byggas upp på nytt ställe.
Förra regeringen tillsatte Malmfältsgruppen, vars syfte är att vara ett forum för dialog i frågor som rör gruvnäringens tillväxt i malmfälten. Dessutom finns det en arbetsgrupp inom Regeringskansliet som ska samordna de olika departementens hantering av dessa frågor. Många frågar sig vad dessa grupper gör, eftersom det är svårt att hitta en rimlig lösning på kommunens problem.
Samtidigt har LKAB under senare år gjort rekordvinster och levererat betydande belopp till statens kassa, varför det borde finnas ekonomiskt utrymme för att ersätta de skadade husen. Det som verkar saknas är ett tydligt politiskt ställningstagande hur de inblandade myndigheterna och LKAB ska agera i frågan.
Vilka åtgärder avser näringsministern att vidta för att staten genom sitt ägande av LKAB tar sitt ansvar och hittar en tillfredsställande lösning tillsammans med kommunerna och långsiktigt garanterar en finansiering för att bygga de nya samhällena?
Debatt
(11 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2009/10:1
Webb-tv: Statens ansvar för malmfälten
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2009/10:9 Torsdagen den 1 oktoberProtokoll 2009/10:9 5 § Svar på interpellation 2009/10:1 om statens ansvar för malmfälten
Protokoll från debatten
Anf. 1 Maud Olofsson (C)
Fru talman! Karin Åström har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att staten genom sitt ägande av LKAB tar sitt ansvar och hittar en tillfredsställande lösning tillsammans med kommunerna och långsiktigt garanterar en finansiering för att bygga upp de nya samhällena.
Det är glädjande att den svenska gruvindustrin planerar och genomför stora investeringar i Norrbotten. Det gäller LKAB:s investeringar i Kiruna och Malmberget, det gäller Bolidens investering i Aitik i Gällivare kommun och det gäller Northland Resources planerade gruvor i Pajala kommun. Detta är i grunden en mycket positiv utveckling för de berörda samhällena samtidigt som vi i regeringen är medvetna om att gruvverksamheten i vissa fall innebär stora påfrestningar för berörda människor och för berörda kommuner.
Det finns ett omfattande regelverk med lagar och förordningar som kommunerna, de statliga myndigheterna, regeringen och inte minst berörda företag måste följa i den samhällsomvandling som nu pågår i Malmberget och Kiruna.
Det handlar därför inte om att hitta
en
tillfredsställande lösning. Här handlar det om processer som kräver omfattande problemlösning. Kostnadsansvar och behov av statliga och kommunala investeringar måste beslutas successivt, i den ordning och med de underlag som arbetas fram inom ramen för regelverket och inom befintliga ekonomiska ramar. Det kommunala självstyret spelar en självklar och viktig roll i samhällsplaneringen och måste respekteras.
När det gäller LKAB:s ansvar innebär grundprincipen i det legala regelverket att företagen ska stå för de kostnader för skada och intrång som bearbetningen eller därmed sammanhängande verksamhet ger. LKAB tar och kommer att ta sitt ansvar.
Tillsammans med andra företrädare för regeringen och berörda departement följer jag noga utvecklingen i Malmberget och Kiruna bland annat genom Malmfältsgruppen där vi har möjlighet att lyssna på och diskutera med de berörda kommunalråden, företrädare för LKAB, landshövdingen och de generaldirektörer vilkas myndigheter är inblandade i utvecklingen. Jag för också dialog med LKAB:s styrelseordförande om dessa frågor.
I övrigt har regeringen beslutat om en interdepartemental arbetsgrupp som håller hög beredskap när det gäller hantering av de myndighetsbeslut som samhällsomvandlingarna i Malmberget och Kiruna kräver.
Inom ramen för vad jag nu redovisat finns en struktur för statens engagemang och ansvar i Malmfälten. Arbetet har tagit kraftfulla steg framåt bland annat vad gäller planering av järnväg och vägar i Kiruna och genom Riksantikvarieämbetets och Boverkets stöd i utvecklingen. Det är satsningar som stärker och utvecklar både de berörda kommunerna och regionen i dess helhet.
Anf. 2 Karin Åström (S)
Fru talman! Jag tackar för svaret och delar ministerns glädje över den svenska gruvindustrin som upplever en renässans genom att man finner mer och mer brytvärda mineraler. Det handlar om investeringar på flera miljarder, inte minst i Norrbotten, för att inte tala om det viktiga exportvärde det innebär för Sverige vilket bidrar till vår välfärd.
Det är unikt att två samhällen ska flyttas. Det är oerhört utmanande, med allt vad det innebär, att bygga framtidens klimatsmarta samhällen i gruvors närhet. Givetvis kommer prislappen att bli hög, men de fyndigheter som ligger i backen är tydligen så mycket värda att det är förmånligt att flytta samhällena.
Hur kommer kommunerna då att ekonomiskt klara av detta på lång sikt? Och hur klarar LKAB av sina egna investeringar samtidigt med finansieringen av stadsomvandlingen? Som ministern mycket väl känner till är det i dagsläget ekonomiskt oerhört ansträngande för kommunerna Kiruna och Gällivare. Lågkonjunkturen, regeringens tidigare neddragningar, frysning av statsbidrag, skattesänkningar etcetera gör att kommunerna har mycket stora ekonomiska sparkrav. De drar in på skolor, äldreomsorg med mera.
I ett sådant läge är det extremt svårt att långsiktigt planera för framtiden och de nya samhällena. Man sitter med bakbundna händer när man inte vet hur regeringen långsiktigt garanterar finansieringen. Det är minst sagt besvärligt.
Svårast, fru talman, är det för området Malmberget. Enligt min uppfattning måste det därför i dagsläget vara det mest prioriterade området. Det är ett samhälle i förfall. Ett stort antal bostäder liksom äldreboenden och skolor samt vårdcentral har stora sprickbildningar som behöver åtgärdas omgående. Miljöproblemen med damm och seismologiska vibrationer och skakningar har ökat betydligt bara under det senaste året. Många man talar med mår mycket dåligt och berättar om oro och sömnlösa nätter. Det finns en uppgivenhet i samhället som sprider sig. Där bor 8 000-9 000 människor. Om ministern inte varit där rekommenderar jag henne att åka upp dit, lyssna på och tala med människorna och se hur nära rasriskområdet de lever och bor.
Fru talman! Att leva nära en gruvbrytning, med de skador och det intrång det innebär, finns reglerat i minerallagen. Staten har sitt ansvar genom ägandet av i detta fall LKAB, och kommunerna har sitt ansvar. Det är en unik situation, och som ministern säger är frågorna komplexa. Man kan fundera på vad som skulle vara en rimlig balans mellan vad bolaget och samhället ska göra och vad som är statens ansvar.
LKAB gick med vinst 2008, och av den tog staten tillbaka 2,9 miljarder. Det skedde i april detta år fastän man visste att lågkonjunkturen var ett faktum. Man visste hur besvärligt det var i Kiruna och Gällivare och särskilt i Malmberget. Hade det inte varit bättre att låta vinsten ligga kvar i LKAB så att den kunnat gå till den nödvändiga stadsflyttningen som behöver göras skyndsamt?
Anf. 3 Maud Olofsson (C)
Fru talman! Det är trevligt att Karin Åström tycker att det är bra med den ökade prospekteringen och brytningen av mineraler som nu sker. Det var en förändring i minerallagen och prospekteringslagen som den förra borgerliga regeringen gjorde som har öppnat upp för det ökade intresset för Sverige. Vi ska vara tacksamma över att det beslutet fattades.
Jag tror att de flesta kommuner kan vara avundsjuka på såväl Gällivare och Kiruna som Pajala kommun över det angenäma uppdrag de har att bygga nya cityn, nya samhällen, och samtidigt skapa nya jobb. Jag tror också att de flesta kommuner är åtminstone lite avundsjuka på den uppställning som finns från regeringens sida när det gäller flytten. Malmfältsgruppen har verkligen ansträngt sig för att följa med i processen, att finnas med och driva på allt detta. Vi kan se att det nu även sker investeringar i järnvägar och vägar, i hur man flyttar samhällen och så vidare. Vi har en oerhört bra dialog i Malmfältsgruppen, och det händer mycket praktiska saker.
Det finns en lagstiftning som LKAB och alla andra bolag omfattas av. Den säger att de ska betala en del av dessa kostnader. Så här långt har LKAB stått för 4 miljarder kronor. Det är alltså inga småsummor LKAB har lagt in i detta. Det måste naturligtvis finnas en lagstiftning som reglerar det hela.
Karin Åström tycker att vi inte ska ta in så mycket pengar från LKAB så att det kan betala mer. Det blir spännande att se hur ni gör det i Socialdemokraternas budget. Om ni vill låta LKAB behålla mer av sina pengar för att klara den delen får ni mindre pengar till att satsa på alla de reformer ni utlovar. Det är upp till Karin Åström att försöka få med sig partiet på en sådan prioritering.
Det jag tror är viktigt är precis det som Karin var inne på om att skapa framtidstro och tydlighet om vad man behöver göra. Det är klart att det under resans gång också begås misstag där enskilda känner sig drabbade. Vi försöker så gott det går att tillsammans med bolaget, berörda kommuner, länsstyrelsen och myndigheter klara av processen så smidigt som möjligt.
Jag har uppfattat det som att kommunens representanter är nöjda med det sätt som Malmfältsgruppen har bedrivit arbetet. Det är också viktigt att säga att regeringen verkligen lägger mycket energi på att hjälpa till i detta stora föränderliga arbete.
Anf. 4 Karin Åström (S)
Fru talman! För ett år sedan väckte vi socialdemokrater i näringsutskottet en motion i riksdagen som handlade om de statliga bolagen och avkastningskravet på LKAB. Vi ville att ministern och regeringen snabbare skulle beakta LKAB:s förutsättningar för att bidra till de nödvändiga anpassningsåtgärderna med anledning av gruvverksamheten i Malmberget och Kiruna. Det gäller inte minst i Malmberget, där situationen är alltmer akut.
Förändringarna i malmkropparna har fått en kraftigare omvandling det senaste året. Det tror jag att ministern är mycket väl medveten om. Vi liksom många fler var också medvetna om att den växande lågkonjunkturen var här, och vi hade en global finanskris som låg runt hörnet.
Vi kände också redan då till, som jag sade tidigare, den besvärliga ekonomiska situationen för många kommuner som drabbades av nedskärningar i skolor, vård och omsorg. Vi visste definitivt att två av de kommuner som hade det mycket tufft ekonomiskt var Kiruna och Gällivare.
Fru talman! Vi visste också att LKAB återigen verksamhetsåret 2008 liksom tidigare år skulle ge rekordvinster, vilket är väldigt bra. Utifrån de förhållanden som var för ett år sedan borde det ha varit en klok bedömning om regeringen redan då bestämt sig för att merparten av vinsten skulle få stanna i bolaget för att användas till den nödvändiga stadsflytten. Men så blev det inte.
Regeringen har redan grävt en stor mörk grop i statskassan med bland annat skattesänkningar. Det var tydligen viktigare att fokusera på det och skyffla ned vinsten på 2,9 miljarder i den stora gropen i stället för att satsa på det som var absolut nödvändigt i samhällsomvandlingen. Nu lånar regeringen dessutom pengar för att finansiera de skattesänkningar på 100 miljarder som man genomfört.
Hur kommer det att bli med årets vinst från LKAB, som man i dagsläget uppskattar till ca 1 miljard? Nu på hösten ser LKAB:s orderböcker välfyllda ut. Denna 1 miljard i vinst ska jämföras med de 100 miljarder i skattesänkningar som regeringen genomfört. Får den vara kvar i bolaget, eller kommer regeringen igen att försöka fylla den stora svarta gropen i statskassan?
Detta är vad många människor funderar över däruppe. Det är de frågor som ställs till mig. Jag tycker att ministern har en skyldighet att lyssna på de frågor som ställs från människor och ge ett svar. Kommer det över huvud taget att finnas pengar kvar i statens budget för att långsiktigt genomföra de nödvändiga stadsomflyttningarna som måste till? Det börjar bli bråttom.
Anf. 5 Peter Hultqvist (S)
Fru talman! Jag hade för några veckor sedan möjlighet att besöka Kiruna och ta del av de problem som debatteras här. Det handlar om att göra betydande förändringar i Kiruna. Det handlar om att flytta ett stadshus, en unik kyrka och järnväg. Det handlar om att sätta i gång ett världsunikt projekt i stadsplaneringssammanhang som kanske kommer att ta tjugotalet år att fullfölja.
Det är ett mycket spännande och utmanande projekt på sitt sätt och ett unikt projekt. Jag kan inte se att vi har någon jämförelse tidigare i vårt land med något liknande projekt. Det kräver ett särskilt och speciellt ansvarstagande från både LKAB:s och statens sida.
LKAB har uppdraget att bryta malm i Malmfälten och utveckla malmkropparna i Malmfälten. Nu ska man investera i två nya huvudnivåer, och de nya nivåerna ska tas i drift år 2013. Det är 5 miljarder per år som ska investeras. LKAB söker inte som kanske andra gruvföretag och många av de prospekterare som finns malmkroppar runt om i världen, utan dess verksamhet är koncentrerad till Malmfälten med omnejd. Det gör man på statens uppdrag.
I denna tid påverkas även LKAB av lågkonjunkturen även om orderböckerna ser rätt så bra ut nu. Läget är inte hundraprocentigt bra alla dagar. Men man har nu dragit tillbaka varsel för 300 personer. I det läget borde man med den utmaning som finns med nya investeringar för flytten av Kiruna som stad och de oerhörda belopp som ska in tänka lite långsiktigt och se till att fondera medel för detta inför framtiden.
Att ta ut pengar ur bolaget just nu är kanske inte den klokaste strategin. IF Metalls representant i bolagsstyrelsen har också reserverat sig när det gäller de bitarna. Jag ifrågasätter om regeringen verkligen i någon djupare mening har värderat de pengar man nu tar ut ur bolaget och vad de skulle kunna användas till strategiskt om man lät dem stanna kvar i en fondering.
Jag funderar verkligen på om det finns en strategi på den punkten. När man talar med såväl fackliga organisationer som kommunledning ser de det som naturligt att nu ta chansen att fondera medel. Av informella kontakter i bolaget hör man ungefär samma resonemang. Det resonemang som Maud Olofsson för här känner jag definitivt inte igen utifrån de kontakter som i varje fall jag har haft i Norrbotten.
LKAB är ett viktigt och bra bolag med en omsättning på 21 miljarder. Det säljer 71 procent av sina järnmalmsprodukter till stålindustrin i Europa, och 22 procent går till länder som Kina, Indien och andra asiatiska länder. Man investerar i mångmiljardklassen och har investerat vinster till statskassan under många år.
Man borde från statens sida i det speciella läge som nu har uppstått kunna visa en öppenhet, ha en strategi, kunna förstå läget och se till att öppna för att man långsiktigt kan fondera medel för att klara detta världsunika projekt i stadsplaneringssammanhang och denna oerhörda utmaning för Kirunas befolkning och LKAB som företag.
Jag tycker att det skulle vara en klok politik. Men jag har inte än låtit mig övertygas av Maud Olofsson att det man nu gör är särskilt klokt. Man borde backa tillbaka och försöka vidta andra åtgärder än de man hittills har gjort i framtiden.
Anf. 6 Kristina Zakrisson (S)
Fru talman! Jag vill bara förstärka det Karin Åström och Peter Hultqvist har tagit upp om problematiken med kostnaderna för samhällsomvandlingen. Jag bor själv i Kiruna och har varit mycket i Malmberget. Det är väldigt stora förändringar som måste till. Det handlar om kommunal infrastruktur. Jag funderar lite på hur näringsministern ser på det.
Man kan tycka att det inte spelar så stor roll om LKAB behåller pengarna och betalar för kostnaderna eller om staten tar in dem. Men är det i så fall meningen att staten ska stå för kostnaderna? Tycker regeringen att kommunen ska ta kostnaderna som åsamkas av att gruvnäringen måste kunna fortsätta sin verksamhet?
Anf. 7 Maud Olofsson (C)
Fru talman! Låt mig först säga att detta är ett unikt projekt; jag upprepar det. Men det har också en unik uppställning. Ingen annanstans i Sverige har vi en sådan uppställning för en omställning som den som Kiruna, Gällivare och numera också Pajala kommun har.
Vi är två ministrar som sitter i Malmfältsdelegationen. Vi sitter där med länsstyrelsen. Vi sitter där med ansvariga myndigheter. Vi sitter där och samplanerar. Det som har hänt under de tre år som jag har fått leda detta är att en massa saker har ramlat på plats.
Vem ska betala kostnaderna? Det beror på vad det är för någonting. Om det är flytt av järnväg kanske det är ett samarbete mellan LKAB och Banverket. Om det är flytt av väg är det ett samarbete mellan Vägverket och LKAB. Det beror på vad det är för typ av projekt. Vad vi har försökt att göra är att identifiera vad det är som behöver hända här och nu och vad vi gör åt det. Då involverar vi de myndigheter, verk och andra som är aktuella i sammanhanget.
Man ska inte komma och säga att det är någon annan som har större uppslutning från regeringen än vad de här kommunerna har, för det finns inte. Jag tycker att detta är rimligt, för det här är en jättestor sak både för kommunerna och för kommunernas medborgare och även för våra myndigheter.
Jag har varit i Gällivare, Kiruna, Pajala och på andra ställen. Jag har bott uppe i Norrbotten så jag känner trakterna väl. Jag tycker att det är en spännande sak som händer. När vi var uppe i Malmberget senast hölls en konferens där, där man pratade om samhällsplanering och omvandling av de här samhällena. Den rönte stort internationellt intresse. Vi har också varit med från regeringens sida och finansierat en del av tänkandet: Hur ska vi göra för att det här ska bli bra samhällen? Det gäller såväl Gällivare och Malmberget som Kiruna.
Vi har levererat allteftersom. Det byggs vägar nu. Det byggs järnvägar. Vi gör utbildningsinventeringar. Riksantikvarieämbetet är med och tittar på det här. Boverket är med och hjälper till i allt detta. Det är klart att det tillförs resurser till omvandlingen, och det är inte mer än rätt. Men sedan är frågan vem det är som gör det i de olika fallen.
När det handlar om avkastningskrav på LKAB tycker jag att det är jätteviktigt att om vi har ett regelverk för hur sådant här ska gå till ska det vara samma regelverk för statliga bolag som för andra bolag. Annars blir det en väldigt underlig ordning.
Karin Åström säger att Socialdemokraterna har sagt att de ska minska avkastningskraven på LKAB. Jag kommer att granska er budget noga och se i vilken tabell ni lägger in ett minustecken i intäkter till staten. Det är precis det ni måste göra om ni menar allvar med det ni säger, nämligen att ni ska minska avkastningskraven. Gå hem och titta i tabellverket! Ni blir trovärdiga först när ni är beredda att avstå från intäkterna från de statliga bolagen när ni budgeterar alla era utgifter.
Jag vill påminna om att sedan vi tillträdde 2006 har kommunerna tillförts 38 miljarder kronor. Det har vi gjort därför att vi vill möta både den neddragning som har skett på grund av finanskrisen och de neddragningar som riskerar att komma i välfärdssektorn. Det finns resurser som är tillförda kommunerna, och det är mer än vad Socialdemokraterna någonsin har gett till kommunerna också under lågkonjunktur om man jämför med hur det har varit tidigare.
Till sist har vi skattesänkningen, som alltid blir ett tema. Utifrån ett Gällivare-Malmberget-perspektiv tror jag att metallarna som nu jobbar inom de här bolagen tycker att det är bra att de nu får behålla 1 500 kronor mer i plånboken. Det är 1 500 kronor mer att konsumera för. Vårdbiträden får 1 500 kronor mer i plånboken. På familjebasis kan det bli 3 000 kronor mer kvar i plånboken. Vi tycker att det är bra att medborgarna får behålla sina egna pengar. Jag vet att Socialdemokraterna betraktar medborgarnas pengar som sina egna, men det gör inte alliansregeringen. Där skiljer vi oss åt.
Anf. 8 Karin Åström (S)
Fru talman! Låt mig först säga något om det här med att vi skulle ha sagt att vi ska minska avkastningskravet för LKAB. Det är inte det vi säger i motionen. Vi säger att regeringen och ministern bör beakta LKAB:s förutsättningar. Då handlar det om hur man ska klara av både de investeringar som man behöver göra och den samhällsomvandling som tickar på ännu snabbare eftersom situationen börjar bli krisartad, som jag beskrev tidigare.
Det vore bra med konkreta besked om hur finansiering långsiktigt ska ske. Vem ska betala vad? Det är uppseendeväckande att man plockar miljarder ur sitt eget bolag, som även självt står inför stora investeringar och har betalningsansvaret för flytten av samhället. Självfallet blir det uppseendeväckande när man samtidigt ser regeringens enorma prioriteringar av skattesänkningar och att den har fokus på det. Det är vad människor pratar om ute i bygderna. Det är klart att man också funderar på vad vinsten på 2,9 miljarder har gått till.
Det börjar som sagt bli bråttom. Statens utdelningspolicy säger att de statliga bolagen ska fördela 30-50 procent av vinsten över en konjunkturcykel, fru talman. Eftersom vi nu har dessa unika situationer med stadsflyttningar i Sverige - de är dessutom unika i hela världen för de finns ingen annanstans - skulle det väl vara fullt legalt och acceptabelt att förändra utdelningspolicyn. Då skulle man i alla fall bättre kunna bedöma och anpassa LKAB:s, Kirunas och Gällivares förutsättningar framdeles utifrån de behov som finns där.
Anf. 9 Peter Hultqvist (S)
Fru talman! När det gäller LKAB antar jag att det går till så här: Man försöker föra ett resonemang om bolagets läge när det gäller framtida behov av investeringsmedel, framtida behov av medel för att klara stadsflytten och bolagets allmänna ekonomiska situation. Utifrån detta kommer man fram till någonting som känns som en gemensam fungerande strategi för att klara alla de utmaningar som finns. Då måste man också beakta att LKAB är ett bolag som ska driva verksamhet i Malmfälten och inte arbeta med prospektering över hela världen, som många andra gruvbolag ska göra.
Om man för ett sådant resonemang kanske det leder fram till en analys där man rätt så snart känner att det inte är så klokt att just nu plocka ut medel ur bolaget. Det kanske bör se ut på ett annat sätt. Man kanske behöver fondera medel för de utmaningar som kommer under den kommande 20-årsperioden.
Det är otvetydigt så att LKAB ska vara med och betala det här också. Precis som har sagts här är det kopplat till minerallagstiftningen. Om man för den typen av strategiska resonemang tror jag att man kommer fram till lite mindre fyrkantiga slutsatser än vad ministern gör när hon nu hävdar att vi ska följa regelverk, att principer ska gälla och så vidare.
Då kanske man kan se hela verkligheten och hitta ett smidigare sätt att närma sig det här så att man slipper reservationer från IF Metall i styrelsen och slipper ett missnöje in i bolaget. Jag vet att det finns ett sådant missnöje med det här - rätt så stabilt och långt upp i hierarkin i bolaget. Det som regeringen har vidtagit är inte på något sätt något som är allmänt accepterat i företaget. Om ministern försöker ge den bilden är det falskspel.
Jag tycker att ministern kan ta debatten med sig och fundera lite grann på om det inte är dags att mjuka upp attityden och synsättet och försöka hitta en mer långsiktig strategi för att fondera medel för de här stora utmaningarna.
Anf. 10 Kristina Zakrisson (S)
Fru talman! Nu handlar inte den här debatten om kommunpengar, även om det är klart att det berörs. Eftersom näringsministern har lovat att granska vår budgetmotion noga föreslår jag att hon granskar den nogsamt på alla punkter och i alla tabeller. Vi tillför också pengar till kommunerna.
Om jag hade vetat att det här skulle handla om kommunpengar hade jag kunnat förbereda mig genom att ta fram siffror som visar att mindre kommuner i Norrbotten som har det mycket tungt ekonomiskt har tappat intäkter under mandatperioden.
Det väsentliga i dag, och det som debatten handlar om, är att invånarna i Kiruna och Gällivare inte ska vara de som via kommunalskatten ska bekosta den samhällsomvandling som krävs för gruvnäringens framtid.
Anf. 11 Maud Olofsson (C)
Fru talman! Det blir lite mer intressant när Karin Åström beskriver vad som menas i de skarpa förslag som Socialdemokraterna lägger fram. Man ska beakta, säger hon. I den mest positiva tolkningen innebär det att man inte ska göra någonting. Så ser jag det utifrån mina utgångspunkter.
Det betyder att ni inte har en krona mer. Det är ett flumspråk som ni använder för att låtsas som om ni har mer pengar. Då säger ni "beakta". Antingen bestämmer ni er för att ni ska plocka ut mer pengar från LKAB eller också bestämmer ni er för att inte göra det. Då ska det också synas i tabellerna. Det är först då det här blir intressant.
Vi tillför resurser till olika sektorer för att vi ska kunna möta de behov som finns i Pajala, Gällivare och Kiruna. Vi agerar så att det finns resurser att göra den samhällsomvandling som de nu är inne i. Men vi tänker inte ha annorlunda regler för LKAB än för andra bolag, för i så fall skulle vi låta Boliden och Norrland Resources ha en helt annan dagordning än vad LKAB har. Det tänker vi inte göra eftersom det skapar en illojal konkurrens mellan olika bolag som verkar på en kommersiell marknad.
LKAB ska ta sitt ansvar, och det är min bedömning att de tar sitt ansvar. Sedan kan det naturligtvis finnas konflikter i olika delar i en sådan här svår tid. Det kan handla om exakt vilka hus som ska lösas in, i vilken ordning det ska ske och så vidare. Det är självklart, men regeringen försöker att följa det här arbetet med Malmfältsgruppen så nära som det bara går. Jag har upplevt att det finns en stor enighet i Malmfältsgruppen om att det arbetssätt som vi nu använder oss av för att hjälpa till i den här samhällsomvandlingen fungerar på ett alldeles utmärkt sätt. I det instämmer också de kommunrepresentanter som finns med i det här arbetet.
Jag förstår att det är en jättetuff tid för de här kommunerna, men det är också någonting otroligt positivt. Om jag jämför med den tid då jag bodde uppe i Norrbotten är det någonting fantastiskt som händer i de här kommunerna. Jag tror att många kommuner är avundsjuka och skulle vilja ha möjlighet att göra det som nu Gällivare, Malmberget och Kiruna kommuner gör.
I detta anförande instämde Gunnar Andrén (fp).
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.