Skatteutjämningen
Interpellation 2011/12:299 av Hultqvist, Peter (S)
Interpellationen är besvarad
- Anmäld:
- 2012-03-22
- Inlämnad:
- 2012-03-22
- Besvarad:
- 2012-04-10
- Sista svarsdatum:
- 2012-04-12
Interpellationen
Interpellation
2011/12:299 Skatteutjämningen
av Peter Hultqvist (S)
till statsrådet Peter Norman (M)
Regeringen bereder, enligt svar på skriftlig fråga 2011/12:441, förslagen i betänkandet Likvärdiga förutsättningar – Översyn av den kommunala utjämningen (SOU 2011:39).
Samtidigt protesterar Centerpartiet mot som de säger ”storstadsfixerade” moderater som inte vill agera i enlighet med betänkandets förslag eftersom det skulle gynna landsbygden på storstädernas bekostnad. För Dalarnas kommuner skulle betänkandets förslag leda till en förstärkning på 110 miljoner kronor för kommunerna och 220 miljoner för landstinget. Men möjligheten att få dessa pengar, som enligt betänkandet är helt rimligt, förhindras om man ska tro Centerpartiet av den inre splittringen i regeringen.
Min fråga till statsrådet är:
Avser statsrådet att vidta några åtgärder för att dels övervinna den inre splittringen i regeringen i ärendet, dels genomföra förslaget i det aktuella betänkandet?
Debatt
(15 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2011/12:299
Webb-tv: Skatteutjämningen
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 8 Statsrådet Peter Norman (M)
Fru talman! Peter Hultqvist har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att dels övervinna den, av Peter Hultqvist påstådda, inre splittringen i regeringen i ärendet, dels genomföra förslaget i det aktuella betänkandet.
I betänkandet
Likvärdiga förutsättningar - Översyn av den kommunala utjämningen
(SOU 2011:39) föreslås att vissa modifieringar och uppdateringar görs i dagens utjämningssystem. Beredningen i det aktuella ärendet är, som jag tidigare har framhållit, ännu inte avslutad. Även om flertalet remissinstanser i huvudsak är positiva till förslagen har det i remissvaren framförts en del synpunkter på och även invändningar mot vissa av förslagen.
Mot bakgrund av utjämningssystemets betydelse för kommuner och landsting kräver de synpunkter som har lämnats i samband med remitteringen av betänkandet noggranna överväganden från regeringens sida.
Jag är väl medveten om att kommunerna och landstingen väntar på besked. Jag avser därför att återkomma i dessa frågor så snart det är möjligt.
Anf. 9 Peter Hultqvist (S)
Fru talman! Jag ber att få tacka för svaret. Det här är en problematisk fråga för regeringen. När man följer den allmänna debatten kan man se inlägg efter inlägg från olika partiföreträdare för dem som ingår i högeralliansen.
I min hand har jag en artikel som är skriven av ett antal centerpartister i Dalarna: Regeringens ovilja att presentera ett förslag om hur den framtida kommunala skatteutjämningen ska se ut skapar oro. Finansmarkandsminister Peter Norman verkar ha parkerat den i sin byrålåda. Artikeln har i stort sett hela ledningen för Centern i Dalarna skrivit under.
I Dagens Samhälle läser jag en likartad artikel. En hel samling kommunstyrelserepresentanter för Kristdemokraterna har gått ut i samma anda. Och så här har det pågått under en längre tid.
Man kan också läsa ett och annat inlägg från moderater från storstäderna som egentligen vill spola hela systemet och inte ställa upp på en solidarisk fördelning mellan landets kommuner.
Sedan har vi Peter Norman som ska avvakta med att ge ett svar tills beredningen är klar.
Jag läste en fråga som var ställd av Mats Pertoft, Miljöpartiet, tidigare. Han fick svaret att Peter Norman avsåg att lägga fram ett förslag från regeringens sida så fort som möjligt.
Jag skulle vilja ha en närmare specifikation på vad så fort som möjligt innebär i det här fallet. Och vidtas det några åtgärder för att komma över den inre spänning och inre splittring som är så tydlig i regeringsalliansen? När man tar del av de olika tidningsartiklarna och utspelen kan man inte tyda det på annat sätt. Att det är en splittring och inre spänning tycker jag är tydligt belagt i den här debatten.
Skatteutjämningen är till för att ge kommuner och landsting någorlunda likvärdiga förutsättningar runt om i landet. Är det en inriktning och en tankegång som Peter Norman sympatiserar med? Jag skulle vilja veta det.
Vi har ett system som nu har setts över av skatteutjämningskommittén. Man har konstaterat att kriterierna för förskola, äldreomsorg och sjukvård inte är riktigt aktuella, att de ser annorlunda ut i dag än för 10-15 år sedan och att det är dags för en justering och uppdatering. Är det en uppfattning som Peter Norman delar? Peter Norman skriver i sitt svar till mig att han erkänner att det är ett stort antal remissinstanser som är positiva men att det också finns en del synpunkter på och även invändningar mot vissa av förslagen. Ligger tyngdpunkten i ditt tänkande i det här sammanhanget på invändningarna, och vad är det för invändningar du tänker på? Vilka är de synpunkter som du här ska väva in som inte stämmer överens med vad majoriteten av remissinstanserna har sagt?
För Dalarnas del handlar det alltså om att det är 330 miljoner kronor för lite som man får per år, om man nu ska gå på kommitténs förslag, 220 miljoner ytterligare till landstinget och 110 miljoner ytterligare till kommunerna. Det här bygger på att tiden har gått ifrån en del regler. En del har hittat kryphål och sätt att övertolka olika saker i fördelningssystemet. Och man har genom viss kreativ bokföring kunnat tillskansa sig mer pengar på exempelvis landstingssidan än vad som återspeglas av faktiskt vårdbehov och vårdtyngd.
Är det inte rimligt att göra något åt det här? Och är det inte rimligt att vi verkligen sätter ned foten så att vi kan upprätthålla en likvärdig service och likvärdiga förutsättningar över hela landet? Är inte det också Peter Normans uppfattning?
Anf. 10 Sven-Erik Bucht (S)
Fru talman! Det är en mycket viktig fråga som Peter Hultqvist tar upp i sin interpellation. Skatteutjämningen har ju väldigt stor betydelse för den kommunala planeringen.
Hultqvist pekar på hur skatteutjämningssystemet slår i Dalarnas län, och det slår precis likadant i mitt hemlän Norrbotten, där väldigt många små kommuner drabbas av denna senfärdighet. Några exempel: Min hemkommun Haparanda hade 15 ½ miljon per år. I Pajala kommun, som är inne i en mycket expansiv fas, handlar det om 7,7 miljoner per år. Det är 5 procent av den kommunens omslutning, och man har ett behov av väldiga investeringar, som ni alla i kammaren säkert känner till.
Då det sedan har varit politisk enighet i kommittén och de gjort ett gediget arbete förutsätter man ändå att den här frågan ska kunna behandlas med någorlunda rimlig hastighet och att den ska komma till riksdagen för ett slutligt avgörande. Jag tycker att det är lite grann av en anständighet att bereda frågan så att den kommer upp till beslut. Det här är oerhört viktigt för de personer som leder de här kommunerna, inte bara i Dalarna och Norrbotten utan i många andra län i vårt land.
Anf. 11 Anders Sellström (KD)
Fru talman! Jag tackar Peter Hultqvist för frågan och Peter Norman för svaret.
Jag återkommer så snart som möjligt, säger Peter Norman i sitt svar, och det känner vi kristdemokrater självklart tacksamhet för. Att vi måste få fram förslaget så fort som möjligt tror jag att vi är tämligen överens om här.
Att Kristdemokraterna är för en rättvis och god skatteutjämning och att det håller ihop Sverige ska vi vara fullständigt övertygade om. Vi kan ju alltid diskutera nivån på statsbidragsdelen i det hela, men själva grunden är vi alla partier i och för sig överens om i och med den parlamentariska utredningen som lade fram förslaget om nytt utjämningssystem. Det bådar gott för framtiden, att vi kan komma fram med ett bra förslag.
Nuvarande system innehåller en del delar som inte baseras på aktuella fakta. Vi har några modeller som ingår här som påverkas ganska mycket: förskolemodellen, äldreomsorgsmodellen och sjukvårdsmodellen. Förskolemodellen har under hela 2000-talet kunnat förändras, och vi har i stort sett eliminerat alla skillnader som skulle kunna vara påverkbara i den delen. Äldreomsorgsmodellen påverkas av naturliga skäl starkt av demografin. De som är 65 år och äldre i Knivsta utgör 11,3 procent av befolkningen. Och i Pajala, som Sven-Erik Bucht nämnde här, är den andelen 30,4 procent. Det är klart att det påverkar en hel del hur detta system utformas. En del av uppgifterna i äldreomsorgsmodellen är 20 år gamla. Det är självklart att vi behöver göra en förändring här.
När det gäller sjukvårdsmodellen kan man faktiskt påverka själv genom de olika prognossättningarna, som också Peter Hultqvist var inne på, och det strider mot principerna att utjämningssystemet ska kompensera för opåverkbara skillnader. Det är det som ska vara gällande.
Självklart måste förslag kunna analyseras och diskuteras, och det är det man gör i regeringen i dag. Man funderar över och analyserar förslagen, och den här processen måste få fortgå.
Peter Hultqvist försöker få det till att det är en inre splittring i regeringen. Ja, men olika partier tycker ju lite olika och har också lite olika synvinklar på saker och ting, och det måste man få hantera. Det är en självklarhet.
Jag tycker att Peter Hultqvist ska vara lite försiktig med att tala om inre splittringar. Det är väl bara för honom att ställa sig framför spegeln och se både sig själv och sitt parti i ögonen lite grann så kanske det uppstår någonting annat. Där har man också lite problem internt i partiet, så han får vara lite försiktig här. Vi kan också fundera på var vi har den samlade oppositionen och hur man diskuterar i den här frågan.
Peter Hultqvist känner kanske Peter Olofsson. Han är landstingsråd i Västerbottens läns landsting och socialdemokrat. Han har nog invändningar mot detta. Jag vet inte om Peter Hultqvist har diskuterat detta med honom. När Peter Hultqvist nämner Dalarna kan vi gå till Västerbotten som med det nya systemet kommer att tappa drygt 300 miljoner kronor. Jag tvivlar på att Peter Hultqvist och Peter Olofsson är överens i denna fråga.
Det här skär mellan dem som vinner med det nya systemet och tycker att det är jättebra och dem som förlorar på systemet och bromsar lite grann och sätter ned klackarna i backen.
Så ser det ut när man ska in med nya system, och då måste man få prata och diskutera. Gör Socialdemokraterna aldrig det i sitt parti?
Pratar inte du, Peter Hultqvist, med Västerbottens landsting och det styrande partiet där, Socialdemokraterna? Vad har du för förslag för att lyssna in hur de tycker att detta system faller ut? Hur har du tänkt diskutera det och utreda den interna splittringen i ditt parti?
Anf. 12 Hans Ekström (S)
Fru talman! Det är en viktig fråga som Peter Hultqvist har väckt i denna interpellation. Jag tackar statsrådet för svaret, även om det är med stor förvåning jag tar del av det. Landets kommuner och landsting är för sin ekonomiska planering helt beroende av att få ett besked. Ibland är det rent av bättre att lämna ett beskt besked än inget besked alls, statsrådet.
Avser statsrådet att överta ansvaret för att följa balanslagen eller att själv ta på sig revisorsanmärkningarna som landstingsstyrelseordföranden i Dalarna får om man inte når balans? Vem bär ansvaret? Är det regeringen som inte vidtar åtgärder och inte lämnar besked eller är det den enligt lagen ansvariga landstingsstyrelsen eller kommunstyrelsen? Det är en intressant fråga.
Jag kan också ta ett regionalt exempel. För Anders Borgs hemlän Sörmland innebär detta ungefär 250 miljoner till landstinget. Det är ungefär 50 öre på skatten. Det är mycket pengar som man inte vet om man har i kassan eller inte. Då är det till och med bättre att veta att man inte har det, för då kan man höja skatten för Anders Borg. Det är i alla fall ett tydligt besked i frågan.
Det blir en ryckig politik också. Om man väntar och inte genomför förslaget och forcerar fram skattehöjningar, ska dessa då tas tillbaka under perioden? Om man åtminstone lämnar ett besked om att det ska införas ett visst årtal kan kommunerna och landstingen kanske planera för ett visst underskott på ett ansvarstagande sätt.
Avsaknaden av besked är ibland allvarligare än att få allvarliga besked. När avser statsrådet att återkomma med besked?
Anf. 13 Carl B Hamilton (FP)
Fru talman! Det är inre spänning och inre splittring, oj, oj, oj. Man har hört det här traditionella upplägget av en debatt förut, och det är inte så imponerande. Det är det inte heller att påpeka att det har pågått under längre tid. Under den långa tid jag har varit politiker har det kommunala skatteutjämningssystemet nästan alltid utretts. Det ligger i sakens natur. Som vi hörde tidigare är det vissa förändringar i demografi och annat som hela tiden måste matas in i systemet. Det kommer aldrig att uppstå en situation där alla är nöjda. Det är en omöjlig ekvation att lösa att få alla nöjda med systemet.
Man kan möjligen få en enighet om att acceptera den mer eller mindre dåliga kompromiss som man kommer fram till. Så ser det ut, och så har det sett ut i 30-40 år. Att man målar upp att det är stora problem med just denna situation är helt oriktigt. Men att det slår mot Dalarna och Norrbotten och att det slår olika, ja, så är det naturligtvis.
Jag har några frågor till Peter Hultqvist och Socialdemokraterna. Utredningen har kommit fram och har en enighet. Enighet i dessa sammanhang har ett visst egenvärde. Tycker ni att det är bättre att man river upp enigheten? Tycker ni att det är eftersträvansvärt med enighet i frågan om det kommunala skatteutjämningssystemet eller är ni inriktade på att driva en egen linje som är ungefär densamma som Norrbottens och Dalarnas företrädare här står för? Är det Socialdemokraternas tonläge och inriktning i fortsättningen? Är det Dalarnas och Norrbottens skatteutjämningssystem ni vill ha? Vill Socialdemokraterna som parti ha det så? Ser ni ett egenvärde med en enighet i frågan?
Anf. 14 Statsrådet Peter Norman (M)
Fru talman! Det här är en svår fråga. Peter Hultqvist frågade om jag sympatiserar med tanken om en kommunal utjämning. Svaret är ja. Det är viktigt att vi har ett bra utjämningssystem som gör att kommuner kan driva vård och omsorg och annan välfärdshöjande verksamhet på likartat sätt i hela landet.
Låt mig lite mer utförligt förklara vad jag och regeringen tycker är problemet med utredningen. Det har kommit ett stort antal remissvar från kommuner, SKL, landsting och så vidare. Ofta har kommunerna ett egenintresse av att man följer eller inte följer utredningen. Det finns dock några instanser som står lite över det, och en sådan är Statskontoret som har lagt ned mycket resurser på sitt remissvar.
Jag tänkte läsa upp några rader ur Statskontorets remissvar.
"Statskontoret anser det vara beklagligt att kommittén i betänkandet inte fört en mer utförlig diskussion om systemets principiella uppbyggnad och avvägningar.
En viktig principfråga för systemet är om någon grad av påverkbarhet kan accepteras. Statskontoret anser att enskilda kommuner och landsting inte ska kunna påverka sina bidrag eller avgifter i systemet. Det är Statskontorets mening att kommittén inte har varit konsekvent i denna fråga då de i några fall tar bort och i några fall för in variabler som är påverkbara."
Man fortsätter:
"I uppdraget ingick att, om möjligt, förenkla kostnadsutjämningens delmodeller. Statskontoret anser att kommittén borde ha lagt mer vikt vid arbetet med att förenkla modellerna, eftersom endast ett fåtal aktörer förstår hur systemet är uppbyggt."
Inom parentes sagt kan jag berätta att jag har hört en gång att de två personer som begriper detta system får inte vara i samma flygplan, för om det kraschar skulle systemet helt falla ihop.
Jag fortsätter citera:
"Detta är besvärande med tanke på systemets stora betydelse för kommunsektorn. Det bidrar också till att missuppfattningar sprids och försämrar utjämningssystemets legitimitet inom sektorn. Att systemets legitimitet stärks är av stor vikt och det är därför beklagligt att betänkandet inte lyfter fram diskussionen om hur avvägningen ska göras mellan, å ena sidan, utjämningssystemets komplexitet i syfte att nå exakthet och, å andra sidan, möjligheten att förstå hur systemet fungerar."
Vad som kanske är ännu mer besvärligt är frågan om tillväxten. Statskontoret skriver:
"I direktiven anges att kommittén ska utreda alternativa metoder för inkomstutjämning i syfte att identifiera om det i den nuvarande inkomstutjämningen finns tillväxthämmande faktorer och i så fall föreslå hur dessa kan undanröjas samt hur incitamenten för ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning kan stärkas. Statskontoret anser inte att kommittén har levat upp till direktiven på denna punkt.
Någon analys av den målkonflikt som finns mellan å ena sidan att utjämna skillnader mellan landets kommuner och, å andra sidan, att skapa tillväxt redovisas inte i betänkandet. Som en konsekvens av detta redovisar kommittén inte heller några alternativa utjämningsmodeller där större hänsyn tas till målet att öka tillväxten."
Detta är kärnan i problemet. Hur skapar vi ett system som möjliggör för kommuner att ha likvärdiga förutsättningar i hela landet utan att det blir tillväxthämmande, vilket drabbar hela Sverige, alla kommuner?
Här anser jag att kommittén inte har nått ända fram, och här pågår analysen fortfarande.
Anf. 15 Peter Hultqvist (S)
Fru talman! Det här börjar bli en seans i dimridåer. Man lägger ut en matta av påståenden för att dölja en inre konflikt i regeringen. Jag tror inte att det är fråga om lite småprat mellan partierna eller att man behöver tid för att reda ut småsaker. Det här är stora frågor som skapar spänning. Inte går kristdemokratiska kommunstyrelseledamöter eller centerpartister i hela landet ut i långa artiklar i lokalpressen för att det här är en liten fråga som skapar en liten debatt i marginalen. Det här handlar om stark inre spänning. Det hör till sakens natur.
Om Hamilton är imponerad eller inte spelar mindre roll i sammanhanget. Faktum är att kommittén var enig. Man hade totalt 325 remissinstanser. Av dem har 273 svarat, och 90 procent av svaren är positiva. Det är basen. Jag tycker att man ska ta vara på den enighet som finns i kommittén. Man ska ta vara på de signaler som kommer från remissinstanserna. Där har man en rejäl plattform att fatta beslut från. Det kommer att vara rätt så representativt för vad man tycker i Kommun- och Landstingssverige och förmodligen kommer det att vara det minst dåliga alternativet. Sådant här är alltid en balansgång. Sådant här innebär alltid kompromisser, och det är inga enkla frågor. Om man vill hitta en minsta gemensamma nämnare är väl det som kommittén har presterat en bra utgångspunkt.
Regeringen kommer naturligtvis att få göra ett ställningstagande som inte gillas av alla. Om regeringen gör ett ställningstagande som går emot 90 procent av remissvaren och en enig kommitté är det regeringen som väljer en annan linje, bryter upp en enighet och går på tvärs. Då har man inte bara lyckats fördröja det hela genom en inre splittring i regeringen utan också skapa splittring i Kommun- och Landstingssverige i hela landet. Det här är faktiskt en grannlaga fråga med stort ansvar.
Jag tar fasta på det man säger om att det är kriterier för förskola, äldreomsorg och sjukvård som har förändrats och överlevt sig själva. Jag tar fasta på konstaterandena att vissa beräkningssystem har blivit utsatta för att man tänjt på regelverk och utnyttjat kryphål och att vissa har tillskansat sig mer pengar än andra som stramt har följt regelverket. Det är bättre att man gör något åt detta och försöker utgå från det som är minsta gemensamma nämnare än att bara låta tiden gå.
Jag vill också påpeka att det här inte fanns med på regeringens propositionslista för våren, vilket väcker en hel del förvåning. Inriktningen har varit att detta ska genomföras den 1 januari 2013. Om det inte händer något beslutsmässigt och om inte ambitionen finns att klara ut detta hinner man inte med det i tid. Det är en realitet som har bidragit till att jag har ställt den här interpellationen. Många har ställt frågor om detta eftersom de tycker att det är angeläget.
För min del handlar det naturligtvis om att Dalarna vill ha dessa 320 miljoner. Men det handlar också om något bredare, nämligen att utgå från den minsta gemensamma nämnaren och utveckla systemet. Det handlar också om att vi ska upprätthålla en solidarisk fördelning för att skapa likvärdiga förutsättningar över landet. Det är viktigt för att kunna skapa tillväxt i hela Sverige. Tillväxt är inte något som ska diskuteras bara i storstadsregioner; tillväxt gäller för hela Sverige.
Anf. 16 Anders Sellström (KD)
Fru talman! Jag noterar att Peter Hultqvist inte verkar ha pratat med landstingsrådet Peter Olofsson i Västerbotten som förlorar mer pengar än vad Peter Hultqvists Dalarna kommer att tjäna på detta. Där kan man tala om intern splittring.
Jag har suttit i Sveriges Kommuner och Landsting sedan 1999 i olika beredningar. Jag har också suttit i styrelsen. Det har varit ett fasligt liv varje gång den här frågan har diskuterats. Det spelar ingen roll om man är socialdemokrat, moderat, kristdemokrat eller centerpartist - man tycker olika oavsett var man är kommunstyrelseordförande eller landstingsråd. Man har olika synvinklar. Den som tjänar på det vill ha igenom systemet, och den som förlorar på det vill bromsa. Ni socialdemokrater kan väl erkänna att det är så? Man måste diskutera och fundera på hur man får ett långsiktigt bra system.
Tillväxt har självklart med inkomstsidan att göra. Hur kan vi påverka det? De som betalar till inkomstutjämningen finns i Stockholms- och Malmöregionerna; det är elva stycken. Det som de betalar till inkomstutjämningssystemet är mindre än vad de kommuner som finns i de lokala arbetsmarknadsområdena tar emot. Netto är det en omfördelning mellan de lokala arbetsmarknadsregionerna i Stockholmsområdet och Malmöområdet. Det är lite klurigt att räkna på tillväxt. Jag vet att Peter Norman funderar och grunnar och jag vet att regeringen funderar och grunnar. Det gjorde utredningen också. Man kom fram till att det är svårt att hitta ett system som går att åtgärda.
Jag är förvissad om att vi kommer att få fram ett system och att vi så småningom kommer att få ett ganska bra system. Det tar lite tid. Man måste grunna och fundera.
Har du pratat med Peter Olofsson, Peter Hultqvist? Jag får inget svar.
Anf. 17 Hans Ekström (S)
Fru talman! Jag tycker att Anders Sellström har en poäng: Det är svårt med skatteutjämning.
Jag har också suttit i SKL och jag har varit kommungubbe och vet vilken diskussion det har varit varje gång de här frågorna har varit uppe. Det har varit svårt för socialdemokratiska regeringar att hantera detta.
Ja, Carl Hamilton, det är väldigt viktigt med enighet. Det är det som är poängen; det finns en enig kommitté. Jag undrar hur statsrådet avser att lösa enighetsfrågan om man går ifrån kommitténs förslag. Ska han tillsätta en ny kommitté? Då blir det verkligen långbänk. Då vore det bra med ett besked om det så att man kan höja skatten i Sörmland för att kunna bära ansvaret.
Att få ett besked är viktigare än att få ett positivt besked. Statsrådet måste kläcka ur sig när detta kommer att ske. Är utredningen för dålig? Saknar regeringen ansvar för att utredningens förslag är dåligt? Normalt tillsätter regeringen ordförandena i sådana här kommittéer. Var det en oduglig ordförande som inte följde direktiven? Det brukar vara tjänstemän från departementen som hanterar utredningsarbetet. Var det inte så i den här utredningen? Kommer det som en överraskning för statsrådet att utredningens förslag är undermåligt? Det är i så fall mycket allvarigt, tycker jag. Då tycker jag att regeringen har idkat dålig styrning av sitt utredningssystem.
Anf. 18 Carl B Hamilton (FP)
Fru talman! Det verkar växa fram enighet på åtminstone en punkt, nämligen att det är svårt med skatteutjämning. Det är bra att vi har kommit så långt.
Anders Sellströms inlägg var utmärkt. Jag ska inte upprepa vad han sade, men jag instämmer i det.
Jag vill ta fasta på frågan om tillväxt. Om man tar från den ene och ger till den andre tycker den som man tar ifrån inte att det är så kul om det tas mer från en när man blir rikare och får högre tillväxt. Skatteutjämningen har naturligtvis en negativ effekt i min valkrets, Storstockholm. Icke desto mindre sker det, vilket bland annat Folkpartiet ställer upp på. Sven-Erik Bucht kanske har möjlighet att svara på detta.
Låt mig illustrera med den fantastiska tillväxt i form av gruvinkomster som sker i Norrbotten. Den är mycket glädjande. Om råvarupriserna skulle hålla i sig under lång tid, vilket vi dock inte ska skriva in att de gör, kommer Norrbotten att kunna bli en av Sveriges rikare regioner. Det är klart att det enligt skatteutjämningssystemet kommer att leda till mindre pengar, eller hur? Det måste ju vara logiken i det hela. Rikare regioner bidrar till försörjningen och infrastrukturen i andra regioner.
Kommer Sven-Erik Bucht då att stå här och säga att det är bra, att det är en naturlig konsekvens av att vi har en fantastisk råvaruboom i Norrbotten?
Anf. 20 Sven-Erik Bucht (S)
Fru talman! När jag får en direkt fråga av Carl B Hamilton måste jag försöka svara på den.
Det utjämningssystem som en enig kommitté i dag föreslagit slår lite olika i Norrbotten. Det finns kommuner som faktiskt tappar, men ett enigt Kommunförbund har tillstyrkt det. Man är överens om att ha ett utjämningssystem i landet. Är det det Carl B Hamilton inte vill ha? När man lyssnar på honom börjar man fundera på vad Carl B Hamilton egentligen vill. Du måste nog förklara din logik så att vi förstår den, Carl B Hamilton.
Vad gäller tillväxtfrågor tar jag som exempel åter Pajala. Den lilla kommunen står inför en enorm utmaning. Den har gått från 15 000 till 6 000 invånare, trots den boom vi ser. Det handlar om 5 procent av deras omslutning, detta i en kommun som har väldiga problem med att möta tillväxten. De klarar inte av det eftersom regeringen är så senfärdig. Frågan måste hanteras. Som vi hört finns stor enighet till och med i remissvaren, och ändå försöker ni hela tiden lägga ut mängder med dimridåer för att ni är uppsplittrade.
Anf. 21 Statsrådet Peter Norman (M)
Fru talman! Ett kommunalt skatteutjämningssystem är per definition ett nollsummespel, det vill säga att vissa vinner och andra förlorar. I normala fall är det så att ungefär hälften vinner och hälften förlorar, men just i detta förslag är det många fler som vinner än som förlorar. Det kanske är 80-90 procent av kommunerna som vinner och 10-20 procent som förlorar. I och med att det är ett nollsummespel innebär det att de som vinner vinner lite grann och de som förlorar förlorar mycket. Nollsummespelet är alltså kvar trots att fördelningen inte är 50-50. Det vill jag påstå är förklaringen till varför remissvaren ser ut som de gör. En bedövande majoritet av kommunerna skulle få en del pengar, vilket de tycker är bra. De som skulle få lite mindre pengar tycker att det är dåligt.
Jag har stor förståelse för ledarskribenter som i lokaltidningar för fram argument som ska syfta till att stärka kassan hos den egna kommunen eller det egna landstinget. Det är helt rimligt och legitimt. Om jag har stor förståelse för det har jag åtminstone viss förståelse för att lokala politiker också gör det för att raka hem så mycket pengar som möjligt till Dalarna eller vad det nu kan vara. Och om jag har viss förståelse för lokala politiker har jag lite mindre förståelse för riksdagspolitiker som ska ha ansvar för hela riket, inte bara sin egen landsdel.
När det gäller regeringen kan vi naturligtvis inte, absolut inte, hålla på att ta geografiska eller lokala hänsyn. Vi måste titta på hela Sverige. Därför ankommer det på oss dels att lägga fram förslag som gör att det blir en bra fördelning, så att kommunerna får likvärdiga förutsättningar, dels att ta ett stort ansvar för att det inte blir tillväxthämmande. Jag kan lova er att det är en grannlaga uppgift som vi tillsammans med bland annat Statskontoret identifierat svårigheter i, och vi bereder ärendet så fort vi någonsin kan.
Anf. 22 Peter Hultqvist (S)
Fru talman! Jag noterar, vilket är intressant, att det låter som om det system som nu föreslås av en enig kommitté, med stöd av 90 procent av dem som svarat på remissen, är någon sorts intressehistoria där man omfördelat på ett orättfärdigt sätt. Man bygger det faktiskt på vissa sakförhållanden, på kriterier som inte längre är aktuella, på kriterier som tiden har passerat. Därför lägger man fram förslaget.
Om Peter Norman ska ha igenom ett förslag i riksdagen - vilket han väl i slutändan ändå syftar till - måste han inse att riksdagen består av representanter för hela landet, inte av en upphöjd regering som kan domptera riksdagen bäst den vill. Här måste göras en bred politisk uppgörelse, och då är maktrealiteterna sådana att den måste accepteras både i riksdagen och i hela landet.
Ett tips till Peter Norman kan därför vara att ha någon sorts plattform i en enig kommitté. 90 procent har svarat att det är ett bra förslag. Det är en hyfsad bas att stå på om man vill komma någon vart. Man kan även välja den andra linjen och utmana hela enigheten, lägga fram ett förslag som kanske inte alls går igenom i riksdagen utan tillbakavisas. Den linjen kan man också välja, men hur fruktbart är det?
Det är nu upp till regeringen om det ska skapas splittring i Sverige eller inte. Regeringens interna splittring må vara en sak, men om den bidrar till den politiska dumheten att splittra riksdagen och landet genom att försöka driva igenom ett förslag som inte kan få gehör tyder det på att det är kartan som gäller medan verkligheten är någonting helt annat. Därmed faller det som regeringen försöker sig på. Det här är en betydligt mer komplicerad materia än vad jag tyckte att Norman beskrev den som.
Jag har 18 års erfarenhet som kommunalråd och vet att i sådana här fall bör man nog lyssna på kommunerna.
Anf. 23 Statsrådet Peter Norman (M)
Fru talman! Jag får tacka Peter Hultqvist för interpellationen och debatten och även övriga debattörer. Jag tackar också för tipset jag fick av Peter Hultqvist i hans sista inlägg.
Låt mig också svara på Hans Ekströms tidigare fråga. Ansvaret vad gäller kommunernas och landstingens ekonomi ligger naturligtvis hos kommunerna och landstingen, och rådande utjämningsförslag gäller tills annat meddelas eller beslutas i riksdagen.
Jag är fullt medveten om att kommunerna och landstingen vill ha svar så fort som möjligt, och jag kan inte säga mer än att vi jobbar så fort vi kan för detta. Att propositionen inte är med på vårens propositionslista ska inte tolkas som att det inte kommer någon proposition. Det kan mycket väl komma en proposition. Det kan också vara så att en del av utredningen görs som proposition, eller någonting större som omfattar hela systemet.
Återigen: Regeringens uppgift är att se till att tillväxthämmande faktorer undanröjs. Det är vår uppfattning, i likhet med andra remissinstanser, att utredningen där tyvärr inte nått ända fram, även om jag tycker att utredningen i huvudsak gjort ett mycket gott arbete.
