Sjukvårdens finansiering

Interpellation 2023/24:301 av Marcus Wennerström (S)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2023-12-12
Överlämnad
2023-12-14
Anmäld
2023-12-15
Svarsdatum
2024-01-23
Sista svarsdatum
2024-01-23
Besvarad
2024-01-23

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

PDF

Interpellationen

till Finansminister Elisabeth Svantesson (M)

 

Året 2023 är ett ekonomiskt tufft år för den svenska sjukvården. I Uppsala går exempelvis Akademiska sjukhuset mot ett underskott på närmare 1 miljard. Det motsvarar drygt 10 procent av budgeten. Det moderatledda styret kommer att tvingas till hårda prioriteringar för att täcka upp för de skenande kostnaderna.

I den verkligheten blir regeringens budget än tuffare att svälja. Regeringens så kallade satsningar är långt ifrån det som behövs. I stället sägs det att regionerna ska effektivisera sin verksamhet. Konsekvensen i verkligheten blir att underskotten i vården i regionerna kommer att bli långt mycket större 2024 än vad vi nu ser 2023.

Mot bakgrund av detta frågar jag finansminister Elisabeth Svantesson:

 

1. Tänker ministern, inom sitt ansvarsområde, ta några initiativ för att undvika att regionerna tvingas säga upp vårdpersonal?

2. Hur bedömer ministern, inom sitt ansvarsområde, att regeringens budget kommer att påverka den svenska hälso- och sjukvården?

Debatt

(46 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2023/24:301, Sjukvårdens finansiering

Interpellationsdebatt 2023/24:301

Webb-tv: Sjukvårdens finansiering

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 35 Statsrådet Acko Ankarberg Johansson (KD)

Fru talman! Marcus Wennerström har frågat finansministern om hon, inom sitt ansvarsområde, tänker ta några initiativ för att undvika att regionerna tvingas säga upp vårdpersonal. Marcus Wennerström har också frågat finansministern hur hon, inom sitt ansvarsområde, bedömer att regeringens budget kommer att påverka den svenska hälso- och sjukvården.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Regeringen och jag själv är medvetna om den nuvarande ekonomiska situationen i kommunsektorn. I budgetpropositionen för 2024 har regeringen aviserat extra tillskott till regionerna de kommande åren för att stärka hälso- och sjukvården. För 2024 tillförs regionerna exempelvis ett sektorsbidrag om 3 miljarder kronor. Medlen kan användas till de områden i vilka regionerna själva bedömer att de största behoven finns. Anslagen inom hälso- och sjukvårdspolitiken för 2024 uppgår sammantaget till cirka 67 miljarder kronor inklusive läkemedelsförmånerna. Dessutom tillkommer regionernas andel av det generella statsbidraget.

Jag har i tidigare debatter konstaterat att det är sjukvårdshuvudmännen, med direktvalda politiker på kommun- och regionnivå med beskattningsrätt, som ansvarar för hälso- och sjukvården och att verksamheten finansieras till stor del av just skatter. Staten kan inte fullt ut kompensera för de kostnadsökningar som kommunsektorn har. Även kommuner och regioner behöver ta ett ansvar och arbeta med prioriteringar. Utöver de förstärkningar av det generella statsbidraget och medel riktade till sjukvården som staten bidrar med behöver politiker på alla nivåer arbeta med att prioritera kärnverksamheter.

Den 20 december 2023 höll jag en pressträff tillsammans med Sveriges Kommuner och Regioner, där vi gav besked till regionerna om vilka tillskott som de kan förvänta sig under 2024. Det ekonomiska regelverket innebär att kommuner och regioner vid behov, exempelvis efter besked om statliga tillskott, kan ta nya beslut gällande budget. Det kan därmed finnas möjlighet för regionerna att minska behovet av besparingar genom de beskeden.

Många regioner tar, enligt Sveriges Kommuner och Regioners ekonomirapport för oktober 2023, sikte på en rimlig kostnadsnivå 2025 och anser att det är förenligt med god ekonomisk hushållning att inte tillfälligt dra ned på verksamheterna onödigt mycket. Vissa regioner har således gjort bedömningen att detta är möjligt.

Med det vill jag tacka Marcus Wennerström för frågorna, och jag ser fram emot debatten.


Anf. 36 Marcus Wennerström (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret. Ja, statsrådet har varit här i kammaren tidigare och debatterat denna fråga, men nej, svaren är inte tillräckliga. Det är allvar nu.

När den socialdemokratiskt ledda regeringen för fyra år sedan stod inför osäkerheten och hotet om en pandemi var budskapet tydligt: Kostnaderna skulle inte vara ett hinder för att rädda liv. När SD-regeringen nu i stället står inför ekonomiskt kärva tider med krig i vårt närområde prioriteras skattesänkningar på snus, plastpåsar och lyx-rut. Fyra år senare går det att konstatera att minnet av vårdens värde tycks ha bleknat. Applåderna övergick aldrig i några pengar.

Fru talman! Sverige har en sjukvård i världsklass. Vi har välutbildade vårdarbetare som varje dag räddar liv, som omhändertar och som lyssnar till oss när vi är som svagast. Eftersom regeringen prioriterar skattesänkningar för dem med högst inkomster och vägrar att beskatta bankerna räcker statens stöd till hälso- och sjukvården helt enkelt inte till för att behålla nuvarande personal och kapacitet.

Med ett prognostiserat underskott på 24 miljarder 2024 står vården inför enorma utmaningar. Då låter regeringen Sveriges regioner vara Svantessons krockkudde. Uppskattningsvis 5 000 tjänster riskerar att försvinna i den svenska vården - människor som dagligen levererar vård, stöd och service till oss som bor i landet.

För att ytterligare belysa de konkreta försämringar som regeringens budget bidrar till har jag bett några av mina partikamrater från hela landet komma hit och ansluta till debatten.

Innan dess vill jag ge en bild av hur det ser ut i Region Uppsala. Där pågår ett intensivt arbete med att hitta besparingar som inte omöjliggör Akademiska sjukhusets fortsatta verksamhet som universitetssjukhus. Inom primärvården anpassas och flyttas verksamheter för att stoppa den ekonomiska artärblödningen. Det innebär att mottagningar som den i Fjärdhundra hotas med nedläggning. Även Gimo vårdcentral riskerar att behöva anpassas, geriatriken i Tierp flyttar till Uppsala och verksamheterna på Enköpings lasarett riskerar att säljas ut. Vård blir alltmer en vara för dem som bor i de större orterna.

Nog kan det locka mig som regionpolitiker att skylla på det styre som vi har i Uppsala i dag, men helt ärligt - vilka förutsättningar har de att lyckas? Det som sker här och nu är en följd av SD-regeringens budget, som kraftigt lamslår regionernas förutsättningar.

Fru talman! De frågor jag skickade till finansministern, och som sjukvårdsministern nu är här för att svara på, kvarstår. Tänker regeringen ta några initiativ för att undvika att regionerna tvingas säga upp personal? Hur bedömer statsrådet att regeringens budget kommer att påverka den svenska hälso- och sjukvården?

När jag blickar ut över landet ser jag inte att det finns något utrymme att balansera de intäktsförluster som regeringens politik nu innebär för regionerna. Konsekvensen blir en sämre vård, sämre arbetsmiljö och en sämre välfärd generellt.

(Applåder)


Anf. 37 Anna Vikström (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Välfärden står inför den svåraste ekonomiska situationen sedan 90-talet. En prognos från SKR säger att kommuner och regioner väntas gå med 31 miljarder i underskott nästa år. Det är den värsta svenska ekonomiska krisen på 30 år - i stort sett alla regioner har svårt att finansiera sina verksamheter.

Det vi ser är att regeringen och Sverigedemokraterna låter inflationskrisen bli en nationell sjukvårdskris. På kort tid har inflationen grävt ett hål i Region Stockholms budget på 10 miljarder kronor. Det handlar om tillfälliga kostnadsökningar, såsom stora pensionskostnader, men det handlar också om varaktiga kostnadsökningar, såsom löner och läkemedel. Den hjälp regionen får på 700 miljoner för att täcka 10 miljarder är såklart välkommen men långt ifrån tillräcklig. Regionens styre beskriver den som "ett litet plåster på ett gapande sår".

Är allt temporära pensionskostnader? Nej, för att täcka pensionskostnaderna tvingas regionen att budgetera med underskott på drygt 4 miljarder. För detta åberopas synnerliga skäl. Trots detta kvarstår ett budgethål på 6 miljarder kronor nästa år. Det motsvarar hela Södersjukhuset med sina nästan 5 000 vårdanställda. Detta är löpande kostnader som regionen inte kan täcka genom engångsfinansiering, såsom synnerliga skäl eller resultatutjämningsreserven.

Fru talman! Detta innebär en mycket stram budget med hårda prioriteringar. För att undvika dramatiska nedskärningar och för att skydda sjukvården har regionen därför också behövt genomföra intäktsförstärkningar i form av skatt och höjda taxor på kollektivtrafiken samt tvingats lägga tuffa men hanterbara sparkrav på 2 miljarder. Regionen gör effektiviseringar och besparingsåtgärder med minskning av administration och hyrpersonal. Det är dock en mycket tuff situation. Men eftersom det är ett styre där Socialdemokraterna ingår prioriteras vård efter behov. En förändringsresa har påbörjats mot en mer jämlik sjukvård där vårdens pengar går till vården.

Regionens politiska ledning beskriver nuvarande situation som en inflationskris där Kristerssons regering har lämnat sjukvården åt sitt öde, vilket innebär att Region Stockholm och andra regioner inte får någon draghjälp utan lämnas helt ensamma i att hantera den här krisen. Dessutom finns det fortfarande en vårdskuld efter pandemin. Detta kommer givetvis att påverka vården i Stockholm.

Effekterna av inflationen för invånare och patienter i Region Stockholm hade kunnat mildras. Det är fortfarande en gåta att regeringen bidrar till att försätta patienter och anhöriga i den här allvarliga situationen.

(Applåder)


Anf. 38 Sofia Amloh (S)

Fru talman! I Sörmland fanns det nästan 1 miljard på sparkontot när det socialdemokratiska styret både i regionen och nationellt lämnade över till SD-regeringen respektive det borgerliga styret i Sörmland. Detta kapital brände man dock upp på knappt nio månader. I december fick man låna pengar för att få ihop till löner.

Jag vet att regeringen säger att det inte går att göra något åt detta eftersom inflationen ska bekämpas först. Ja, absolut! Vi ska bekämpa inflationen. Men jag påstår att det inte är bra, varken för inflationen eller för sörmlänningarna, när regionen behöver skuldsätta sig för att ha råd med löner.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En vecka efter att SD-regeringen presenterat budgeten för 2024 insåg det borgerliga styret i Region Sörmland att dess vädjan till regeringen inte hade hörsammats. Resultatet blev massvarsel på 700 medarbetare. Och det kommer inte att stanna där.

Får inflationen och lågkonjunkturen skörda precis vilka offer som helst? Finns det ingen bortre gräns för den här regeringen?

I Sörmland lägger man ned vårdcentraler och distriktssköterskemottagningar. Man kan inte räkna upp vare sig löner eller andra kostnader under detta år. På vilket sätt menar SD-regeringen att man inte lämnar regionerna i sticket? Statsbidragen som regeringen lägger räcker helt uppenbart inte på långa vägar. I Region Sörmland avsäger sig cheferna sitt arbetsmiljöansvar för att situationen är bortom kontroll.

Fru talman! Detta är konsekvenserna av ett inkompetent styre i Sörmland och en regering som är beredd att slakta svensk sjukvård. Vad krävs för att statsrådet ska sluta titta på? Även om inflationen går tillbaka kommer Region Sörmland att stå ensamma kvar på slagfältet och försöka skrapa ihop resterna efter regeringens svek. Skadan sker nu, och den kommer inte att lagas med automatik för att inflationen går tillbaka eller för att räntorna backar.

Sjukvårdsministern och regeringen kan välja att agera i dag, i morgon eller vilken dag de vill genom att lägga fram en extrabudget eller en ändringsbudget. De kan välja att göra någonting åt detta och inte lämna regionerna åt sitt öde.

Frågan kvarstår: Tänker regeringen ta några initiativ för att åtminstone undvika att regionerna behöver säga upp vårdpersonal?

(Applåder)


Anf. 39 Lena Johansson (S)

Fru talman! Tack till ledamoten Marcus Wennerström, som lyfter denna fråga som berör och rör hela Sverige!

Jag kommer från Västmanland. Vår region, Region Västmanland, är en av de 17 regioner som aviserar neddragningar, nedskärningar, uppsägningar och avvecklingar.

När jag pratade med min partikamrat Kenneth Östberg, som är regionråd i opposition, var han mycket bekymrad. Det är en vanligtvis lugn man, men när han utrycker oro och bekymmer blir jag bekymrad på riktigt.

För mig och för västmanlänningarna är det viktigt att jag för fram till statsrådet den oro som många känner och uttrycker. Jag vill att statsrådet ska förstå den och ha den kunskapen med sig, för nu är det kris.

Hälso- och sjukvården i Västmanland prognostiserar ett underskott för 2023 om 1,1 miljarder. Som det ser ut kommer stadsrådets partikamrater, som sitter och styr i minoritet tillsammans med Liberalerna och Moderaterna samt med stöd av Sverigedemokraterna, att lösa minusresultatet för 2023 genom att hänskjuta det som ett underskott i budgeten för 2024. Det är bekymmersamt, då man bara skjuter problemet framåt.

Men det är inte bara 2023 års ekonomiska resultat och ingången budget för 2024 som skapar oro och bekymmer. Utöver det aviseras och diskuteras en mängd besparingar och neddragningar. Jag ska nämna några.

Regionens styre har redan beslutat om 100 färre anställda. Det diskuteras också reducering av vårdplatser. Trots att utredningar talar om behovet av fler vårdplatser diskuteras nedskärningar och neddragningar av de befintliga. Förutom detta har det diskuterats neddragningar på våra mindre sjukhus.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det värsta av allt är förslaget om stängning av Köpings akutmottagning. Här delar jag inte bara regionrådet Kenneth Östbergs oro utan också Köpingsbornas oro. Massiva protester och namninsamlingar visar den oro och frustation som Köpingsborna och Västmanland känner. Ordet är obra!

Hälso- och sjukvården är viktig. Människor ska kunna känna den trygghet de behöver i det samhällskontrakt vi ber dem skriva på. Det går inte att kräva skatter och lojalitet av Sverige, Västmanland och Köping om man som region eller stat inte finns där när människor kanske befinner sig i den svåraste situationen i livet och behöver stöd, vård och hjälp. Det går inte att bygga ett land eller en hälso- och sjukvård som ska fungera i kris- och ofredstid om vi inte klarar av att bygga dem starka i ett normalläge.

Fru talman! Jag tror att ingen i denna kammare, inte heller statsrådet, är av någon annan uppfattning. Men har man denna kunskap med sig in förpliktar det. Det är regeringens och statsrådets plikt att verka för att bidra till det robusta samhällsbygge som vi alla strävar efter. Jag hoppas att statsrådet ser detta och tar det ansvar ämbetet kräver.

(Applåder)


Anf. 40 Hanna Westerén (S)

Fru talman! Det är svårt att balansera orden när vi talar om något så basalt och samtidigt livsavgörande som sjukvård.

Vi har en lagstiftning i landet som stipulerar att vårdbehovet ska vara avgörande när det avgörs vilka insatser vi ska få, inte vad vi tjänar eller var vi är bosatta.

Jag kommer från Gotland, som är landets i särklass minsta sjukvårdsregion. Likväl måste vi ha ett akutsjukhus med allt vad det innebär samt en ständig överkapacitet givet utsattheten i vårt geografiska läge.

Jag lever i en del av landet där det redan före pågående sjukvårdskris var exceptionellt tufft att få ekonomin att gå ihop och att leverera det elementära: rätt vård i tid. Men tack vare enastående insatser av sjukvårdens medarbetare levererar Gotland fortfarande cancerbehandlingar, förlossningsvård och insatser mot psykisk ohälsa.

Det är såklart allt annat än gratis. Vi går med hundratals miljoner i underskott, och vi är strukturellt underfinansierade med cirka 300 miljoner kronor per år. Med inflationen och den pågående sjukvårdskrisen hamnar vi på ett underskott om 400 miljoner kronor. Det är helt ohållbart.

Om vi återvänder till det som vi riksdagsledamöter är satta att sköta - lagstiftningen, hälso- och sjukvårdslagen och den hoppingivande formuleringen om likvärdig vård - är det ett faktum att den pågående sjukvårdskrisen förvärrar skadorna avsevärt i en redan svårt sargad region som min.

När gotländsk sjukvård går back med 400 miljoner kronor per år i en total budgetomslutning om 2,1 miljarder är det givet att det inte är möjligt att osthyvla sig ur detta. Då blir frågan: Vad ska bort? Vilken vård är det gotlänningarna inte längre ska få? Givet vårt geografiska läge kan vi samarbeta med andra om vissa typer av vård. Men i vissa fall måste vi ha en egen kapacitet. Regeringen måste svara på vad som ska bort.

När sjukvården är så katastrofalt underfinansierad som den är nu och när man inte tar tillräcklig hänsyn till geografi, vårdtyngd, ökande kostnader eller något annat som skulle kunna ge en respit blir signalen till regionerna tydlig: Det ska sparas. Men på vad?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker att gotlänningarna och givetvis medborgarna i Sveriges alla regioner, som omfattas av hälso- och sjukvårdslagen, förtjänar besked om vad det är som regionerna ska sluta utföra, vem som ska sägas upp och vilken vård vi inte längre kan räkna med.

En kristdemokratisk företrädare har i den här kammaren talat om patienter som har väntat olagligt länge. Då undrar man var gränsen går för svenska regioner. När har de väntat olagligt länge på besked om regeringen tänker ta några initiativ för att undvika att regionerna ska säga upp ännu mer vårdpersonal?

(Applåder)


Anf. 41 Heléne Björklund (S)

Fru talman! Jag ska här i dag ge sjukvårdsministern några exempel också från mitt hemlän Blekinge. Jag är mamma till barn med flera kroniska diagnoser. Jag möter regelbundet fantastisk vårdpersonal på Blekingesjukhuset hemma i Blekinge. De gör enastående insatser, inte bara för vår familj utan för hela länets lilla befolkning. Men frågan är hur länge de ska orka.

Det är Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna som tillsammans styr i Blekinge. De har nu gett ett sparbeting på 600 miljoner kronor. Det tycks kanske inte mycket, men i mitt lilla län är det ett sparbeting på 14 procent. Det motsvarar en skatteökning med hela 2 kronor. Det är en helt orimlig budget som kommer att få helt orimliga konsekvenser.

Regionledningen med kristdemokrater och sverigedemokrater i spetsen har än så länge inte gett några direktiv om hur detta ska gå till. Men man har gett ett mycket tydligt direktiv; det är att budgeten ska hållas. Hur ska detta gå till? Hur ska personalen orka? Hur ska det bara kunna fungera? Det blir en riktigt djup och svår sjukvårdskris.

Jag vill verkligen vädja till sjukvårdsministern att lyssna till sina partikamrater i Blekinge och runt om i landet och se till att lösa detta, så att det inte behöver sägas upp så mycket personal som vi befarar.

(Applåder)


Anf. 42 Karin Sundin (S)

Fru talman! Fram till september 2022 var jag regionråd och politiskt ansvarig för hälso- och sjukvården i Örebro län. Nu läser och lyssnar jag som många andra med stor oro om och till rapporterna om vad som sker med sjukvården i mitt län, den sjukvård som jag själv är så stolt över.

Det är sagt att det i år ska sparas 414 miljoner på sjukvården i Örebro län. Det innebär anställningsstopp i en tid då vården mer än något annat behöver mer personal. Det innebär att vårdcentraler kommer att hålla stängt. Det innebär nya diskussioner och ny oro hos patienter och personal på länets två mindre sjukhus, Karlskoga lasarett och Lindesbergs lasarett. Det innebär många frågor om hur universitetssjukhuset i Örebro ska hinna med allting. Och hur blir det med utrymmet för det förebyggande arbetet, de hälsofrämjande insatserna? Och vad händer med den viktiga samverkan med kommunerna och med omställningen till god och nära vård?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det kommer inte att gå ihop. Det kommer inte heller att räcka med 414 miljoner. Det kommer att krävas större besparingar än så.

Än är dock inga varsel lagda i Örebro län. Jag tror att det beror på det organisatoriska minnet. I Örebro län minns vi fortfarande vad som hände 1995 när nästan var fjärde medarbetare på sjukhuset i Örebro varslades. 1 000 anställda fick sluta. 4 500 anställda blev 3 500 anställda. Det blev 6 procent färre läkare, 12 procent färre sjuksköterskor, 43 procent färre undersköterskor och 18 procent färre läkarsekreterare.

Anna Hertting, som är psykolog och doktor i medicinsk vetenskap, har skrivit en avhandling om den svenska sjukvårdskrisen på 90-talet. Hon beskriver det som hände sjukvården i Örebro län med orden kollektiv sorg. Den sorgen sitter fortfarande kvar i organisationen.

De som fick sluta då fattas fortfarande i organisationen, inte bara bildligt utan bokstavligen. Än i dag finns det i vissa verksamheter ett generationsglapp som uppstod när man sa upp så många medarbetare för snart 30 år sedan. De medarbetare som fick sluta då hade behövts nu, som seniora medarbetare med lång erfarenhet, eftersom lång erfarenhet och djup och bred kompetens är nödvändigt för en vård av god kvalitet. Det behövs för forskning och utveckling, men det behövs också för att ta emot och handleda studenter och för att introducera nyanställda.

Fru talman! Den politik som Tidöregeringen nu genomför, där man prioriterar skattesänkningar före välfärden, bidrar till den djupaste kostnadskrisen i den svenska sjukvården på decennier. Jag hoppas innerligt att det inte leder till stora varsel i Region Örebro län, för vi vet vad det kan föra med sig.

Jag vill att sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson ska veta att de stora varsel som nu läggs fram i sjukvården runt om i Sverige kommer att märkas under lång tid framåt, inte bara det här året, inte bara nästa år. I vissa delar av sjukvården kommer de att märkas under decennier, kanske fram till 2054/55. Det är den erfarenheten vi har från Örebro län.

Jag upprepar den fråga som har ställts av Marcus Wennerström: Tänker sjukvårdsministern ta några initiativ för att undvika att regionerna tvingas säga upp vårdpersonal?

(Applåder)


Anf. 43 Niklas Sigvardsson (S)

Fru talman! Runt om i landet drabbas sjukvården negativt av SD-regeringens egenskapade sjukvårdskris. Regioner går på knäna, och andra regioner vet vad som väntar runt hörnet.

I mitt hemlän Jönköpings län klarar sig regionen just nu precis från att säga upp och att varsla. Men det är tack vare en stark ekonomi i grunden och att det socialdemokratiskt styrda Region Jönköpings län de senaste åren har gjort tuffa prioriteringar just för att undvika massvarsel, som många regioner i närheten har tvingats till.

Det finns en oro över hur kommande år ska se ut. För förra året och innevarande år beräknas underskottet uppgå till 1 miljard kronor, och det klarar man endast tack vare stark ekonomi och att man använder kommunallagens synnerliga skäl för att gå med underskott just nu.

Detta innebär att man frångår principen om en budget i balans, och det ska göras försiktigt. Det socialdemokratiskt ledda regionstyret har ansett att det är nödvändigt för att invånarna i Jönköpings län ska få den vård de förtjänar och har rätt till. Men när andra, närliggande regioner varslar kommer det att påverka vården som invånarna i Jönköpings län får. I dagens samverkan mellan regioner när det gäller sjukvård påverkas även invånare i närliggande län av massvarsel. De stora - och riktiga - prioriteringar som den tidigare, socialdemokratiska regeringen gjorde har raderats på endast två budgetar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen verkar veta vad de gör på nationell nivå, men de tycks inte förstå konsekvenserna i regioner och kommuner. I sitt svar nämner ju sjukvårdsministern beskattningsrätt, och jag kan inte tolka det på annat sätt än som en uppmaning till landets regioner att höja skatten för att få vården att gå runt. Samtidigt kommer regeringen med förslag efter förslag om skattesänkningar på nationell nivå. Det rimmar ganska illa när det görs massiva skattesänkningar på nationell nivå samtidigt som region efter region och kommun efter kommun kommer att tvingas höja skatten.

Det är tacken till den personal som har slitit hårt de senaste åren med pandemi och en betydande vårdskuld. Det är tacken från Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna för det hårda arbete som sjuksköterskor, undersköterskor och läkare gör varje dag på svenska sjukhus.

Om det är något man kan veta är det att vi socialdemokrater runt om i landet, i riksdagen och i regionerna, kommer att verka för att alla invånare i hela landet - även i Jönköpings län - ska få den sjukvård de har rätt till och förtjänar.

(Applåder)


Anf. 44 Tomas Eneroth (S)

Fru talman! Jag tackar statsrådet. Det är tufft att vara ansvarig för sjukvården i en moderatledd regering som vilar på Sverigedemokraternas välvilja. Jag förstår det, eftersom historien har visat oss att moderata finansministrar inte är beredda att vare sig svara på interpellationer eller skjuta till resurser till sjukvården.

Jag delar alla mina partikamraters uppfattning här att sjukvården är fantastisk. Personalen gör otroligt stora insatser. Det tror jag vi alla har mötts av, oavsett om vi själva varit där eller om det har gällt nära och kära anhöriga. Personalen gör en otrolig insats. Men det är allt tuffare.

Jag kommer från Kronobergs län, som nu är högerstyrt. Där finns mycket stora utmaningar. Det fanns tankar på att - äntligen - bygga ett nytt lasarett. Det skulle behövas för att skapa god arbetsmiljö, bättre vårdkedja och bättre flöden inom sjukvården. Men på grund av krisen har de planerna fått läggas åt sidan. Man har ett underskott på 182 miljoner kronor, och enligt majoriteten kommer det inte att bli balans förrän tidigast 2026 av det enkla skälet att det ekonomiska läget är så dramatiskt, även i det tidigare välskötta Kronoberg.

När vi var i regeringsställning, så sent som 2020, tror jag att regionen hade ett överskott på 400 miljoner kronor. Under pandemin sköt vi till resurser till sjukvården. Vi såg till att alla de som gjorde viktiga insatser fick rätt stöd och möjligheter att klara ansträngningarna.

Hur tänker statsrådet nu? Det fanns en förväntan om att få pusta ut lite efter pandemin, ta sig an nya utmaningar, vidareutbilda sig och lära av erfarenheterna, men i stället möts man av nedläggningar av vårdplatser, besparingsbeting, uppsägningar eller varsel. Det är faktiskt erfarenheten från många regioner.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I Kronobergs län är personalen djupt oroad över patientsäkerheten. Det har varit en tuff personalpolitik som lett till att anställda gått ut i medierna och varnat för att patientsäkerheten är hotad. Det är på förekommen anledning. Vårdförbundet har gjort fler anmälningar än tidigare till Arbetsmiljöverket. Ivo har granskat situationen i Kronoberg och gjort allvarliga anmärkningar, just för att patientsäkerheten är hotad till följd av nedlagda vårdplatser eller vakanser. Ett stort antal chefer har också slutat, för de känner själva att de inte kan stå för en verksamhet som drabbas av snåla anslag och där man inte är beredd att satsa på att utveckla sjukvården.

Särskilt allvarligt tycker jag att det är när satsningar på vidareutbildning av personal dras ned med nästan 50 procent. Det var för många en möjlighet att till exempel vidareutbilda sig från sjuksköterska till specialistsjuksköterska, göra karriär inom yrket och känna att man utvecklas. I stället skärs de medlen bort nu hemma i mitt län. Jag tror att det också är ett av skälen till att en del väljer att sluta.

Signalen från regeringen och styret är att inte satsa på sjukvården och att annat är viktigare. Man ger 13 miljarder kronor i skattesänkningar bara till höginkomsttagare! Det är klart att det handlar om politik. Det handlar om fördelning av våra gemensamma resurser. Det handlar om en regering som hade kunnat lägga mer resurser på sjukvården men som väljer att inte göra det.

Än mer anmärkningsvärda i detta läge tycker jag symbolmarkeringarna är. På Folk och Försvar sades det att man ska förbereda för kristider. Ändå skär man ned resurserna för försörjningsberedskap av läkemedel med 80 procent i vårt län. Det är inte att stärka samhället vid kriser. Det är inte att stärka sjukvården och lita på regionerna. Tänk om och skjut till resurser! Det behövs nu.

(Applåder)


Anf. 45 Peter Hedberg (S)

Fru talman! Jag börjar med att tacka Marcus Wennerström för interpellationen, för precis som nio tio kamrater före mig har gjort får jag nu lyfta fram mitt hemläns perspektiv på den pågående sjukvårdskrisen. Det handlar om Region Västernorrland.

Min hemregion har en mycket besvärlig ekonomisk situation. Det har framför allt historiskt berott på det ökande beroendet av dyra bemanningsföretag, men det har förvärrats i och med den ekonomiska krisen, inflationen och det som flera har konstaterat i dag, nämligen att regeringen inte tar ansvar för finansieringen av sjukvården.

Det talas i sjukvårdsministerns svar om att man måste prioritera kärnverksamheter. Jag vet inte att min region prioriterar någonting annat än kärnverksamhet. Karin Sundin var inne på att det finns saker kring utveckling, omställning och kompetensutveckling, som vi pratade om nyss, som är viktigt men som förmodligen kommer att få stå tillbaka. Det är också kärnverksamhet.

I mitt län kommer vi att få se väntetiderna för operationer öka. Köerna kommer att växa, och vi vet vilken frustration det leder till bland medborgarna. I de prioriteringar regionen tvingas till gör man allt för att inte säga upp personalen närmast patienten. Man försöker fokusera på till exempel administration, men som alla vet, och som det pratas mycket om i offentlig sektor, ökar kraven på dokumentation och administration. Var riskerar den bördan att hamna? Jo, på personalen närmast patienten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Resultatet kan mycket väl bli det vi har befarat och nu kan se, nämligen sämre arbetsmiljö, större risker för patienter i vården och sämre välfärd för vanligt folk. Jag tror att många ställer sig frågan om det var detta Tidöpartierna lovade väljarna i Västernorrland i valet 2022.

Fru talman! Jag var inne på det kort men måste få utveckla det lite, därför att det inte går att nämna sjukvård i dagens Sverige utan att ta upp frågan om stafett och bemanningsföretag. Det har uppstått en absurd situation i det här landet där vissa företag kan dränera sjukvården på stora belopp. De hyr ut personal under kortare perioder. Det är personal som absolut behövs men som kostar väldigt mycket pengar. Kvar finns den ordinarie, fasta personalen som får ta ansvar för introduktion, kontinuitet och ordning.

Nu hör vi till och med rapporter om att det finns "stafettinfluencers" som i sociala medier rapporterar om hur fantastiskt det är att slippa undan det ansvar som åvilar den fasta personalen. Jag tror inte att jag ska kommentera det närmare, för sådant språkbruk tillåts nog inte i den här kammaren.

Stafettproblematiken har i kombination med inflationen och underfinansieringen av sjukvården gjort att krisen blivit akut i Västernorrlands län. Bara sedan sjukvårdsministern besökte Västernorrland i början av oktober förra året har kostnaderna för stafettpersonal ökat med ytterligare 25 miljoner kronor. Totalt blev kostnaden 2023 över 800 miljoner kronor för stafettpersonal i Västernorrlands län. Resultatet för hela Region Västernorrland blev minus 730 miljoner kronor. För att återställa det kommer man att behöva använda resultatutjämningsreserven, men den motsvarar 250 miljoner kronor. Varje människa förstår att det är en ohållbar situation.

Jag skulle vilja avrunda det här inlägget med att nämna att sjukvårdsministerns partiledare under förra mandatperioden visade väldigt stort intresse för vården i Västernorrland och också hade synpunkter på var vissa verksamheter skulle finnas. Det vore önskvärt att Kristdemokraterna och övriga Tidöpartier tog ansvar och visade lika stort intresse den här mandatperioden för den sjukvårdskris som råder i Västernorrland. Det är helt enkelt så att mer pengar behöver skjutas till för att vi ska få likvärdig sjukvård i hela landet. Kommer några sådana initiativ?

(Applåder)


Anf. 46 Yasmine Bladelius (S)

Fru talman! Precis som i resten av Sverige råder det kris i den skånska sjukvården. Operationsköerna är längre nu än någonsin tidigare. Tillgängligheten i den skånska sjukvården är lägre på tre av fyra områden som mäts enligt den nationella vårdgarantin. Tillgängligheten i den skånska cancervården fortsätter att försämras, och Skåne är nu sämst i hela landet på att ge cancerpatienter vård i rätt tid. Skånsk vårdpersonal flyr vården. Den gör allt den kan och springer så fort den bara kan. Den går på knäna och orkar inte längre. Det är faktiskt en helt oacceptabel situation, och den har förvärrats under de gångna åren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Trots att skånsk sjukvård befinner sig i en pågående kris är sparbetinget 2024 nästan 2 miljarder svenska kronor. Jag ska nämna några av de försämringar som hittills skett i Skåne och vill understryka att det bara är exempel. Det handlar om nedläggning av vårdcentralen i Degeberga, distriktsmottagningen och BVC-filialen i Hästveda, BVC-filialen i Köpingebro och barnmottagningen i Trelleborg, stängning av psykakuten i Kristianstad på kvällar och nätter, sparkrav på 186 miljoner inom psykiatrin, habiliteringen och hjälpmedelsverksamheten, stängning av den palliativa avdelningen i Trelleborg och nedläggning av specialenheten Dumle, en oerhört viktig verksamhet som sedan 1985 hjälpt svårt funktionsnedsatta barn och vuxna att leka på sina villkor och hitta rätt bland enklare hjälpmedel. Skånes universitetssjukhus, som har det största underskottet i regionen, förväntas spara hela 815 miljoner kronor 2024. På fem år har var nionde vårdplats försvunnit i den skånska sjukvården.

Fru talman! De ständiga sparkraven i den skånska sjukvården leder till en ohållbar arbetsmiljö, försämrad patientsäkerhet och en än mer otillgänglig vård. Det är en oroande utveckling.

Fru talman! Detta måste regeringens kompisar som styr Region Skåne faktiskt ta ansvar för. Men även regeringen och ansvarig minister måste ta ansvar. Den budget som regeringen lade fram förra året och som gäller innevarande år har bäddat för en sjukvård i kris också i Skåne. Den täcker inte ens upp för en tredjedel av de behov som finns för att bibehålla dagens nivå. Den har bäddat för de nedskärningar som vi nu ser, inte minst i Skåne, där samma partier styr som här i riket. Det är nu dags, fru talman, att Tidöpartierna och SD-regeringen tar ansvar i sjukvårdskrisen.

(Applåder)


Anf. 47 Mikael Dahlqvist (S)

Fru talman! Jag tackar interpellanten för att han tog upp den här viktiga frågan och tackar naturligtvis också sjukvårdsministern för hennes första svar. Jag vill med mitt inlägg redovisa hur läget ser ut i mitt hemlän, Värmland.

Sjukvårdskrisen är här och nu. Det har varslats om att 750 tjänster ska bort i Region Värmland. Det är ett historiskt stort och omfattande förslag för att kunna möta de ekonomiska förutsättningar vi har, säger Peter Bäckstrand, regiondirektör i Värmland. Trots att man varslar om att 750 tjänster ska bort motsvarar det enbart hälften av besparingsbetinget, som för fjolåret uppgår till 1 miljard i Värmland. Då har jag inte, fru talman, räknat med årets budgeterade underskott.

Ursäkta mitt språkbruk, fru talman, men det pågår en slakt av svensk hälso- och sjukvård - i Värmland och i resten av Sverige. Läget är extremt allvarligt och svårt. Sjukvården har knappt återhämtat sig efter pandemin och behöver egentligen mer resurser för att kunna betala den vårdskuld som uppstått. Dessutom har vi en alltmer åldrande befolkning som kräver större resurser. Men i stället har vi allt mindre resurser - mindre än vi någonsin haft. Under pandemin stod alla vi partier, även de nuvarande regeringspartierna och SD, på barrikaderna och hyllade välfärdens hjältar. Nu behöver vi mer resurser och fler lagändringar. Men var finns regeringen och Sverigedemokraterna? Inte ett ljud hörs.

Jag kan rabbla flera exempel på vilka åtgärder som eventuellt kommer att vidtas i Värmland. Bland annat kan jag ta ett exempel från Arvika sjukhus, där man föreslår nedläggning av jourlinjen. Man föreslår också att labb och röntgen endast ska finnas dagtid. Det är bara ett litet axplock.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I likhet med vad många tidigare har redovisat kommer det här naturligtvis att leda till sämre patientsäkerhet, längre köer och framför allt sämre tillgänglighet för våra värmlänningar. Och vad händer med den personal som är kvar när arbetsmiljön blir sämre? Egentligen behöver vi ha bättre arbetsmiljö, fru talman, för att attrahera fler till sjukvården.

Missnöjet gror hos allmänheten. I fredags samlades tusentals Arvikabor för att visa sitt missnöje. Budskapet var klart och tydligt: Vi vill ha vårt sjukhus kvar! Värmland är ett stort län till ytan, och nivåstrukturering har redan gjorts. Vi har tre sjukhus kvar på denna stora yta. Detta är bara början, tror jag, på ett stort folkligt missnöje. De besparingar som hittills har presenterats för Arvika sjukhus motsvarar endast 22,9 miljoner, men redan nu gror missnöjet.

Fru talman! Vi socialdemokrater ville redan i förra årets budget ge mer pengar till sjukvården, och så är det även i årets budget. Båda dessa budgetförslag har dock röstats ned av regeringspartierna och SD. Politik handlar om att prioritera. Politik handlar om att vilja.

Min fråga till sjukvårdsministern har ställts tidigare: Vad gör Acko Ankarberg Johansson konkret här och nu för att se till att sjukvårdskrisen hävs?

(Applåder)


Anf. 48 Björn Wiechel (S)

Fru talman! Det finns två stora problem här, skulle jag säga. Det ena är den verklighet som sjukvården möter. Det andra är att vi har en regering som inte ser och erkänner den verkligheten.

Det gäller inte bara statsrådet Ankarberg Johansson. Också finansministern har fått frågan om krisen i sjukvården. Men att det skulle finnas några särskilda problem som är värda regeringens uppmärksamhet eller ekonomiska insatser kunde finansministern inte kännas vid. Även civilministern fick samma fråga, men han spelade ned hela saken.

Inte heller de som styr regeringen, Sverigedemokraterna, ser att det finns något problem. Svaret blir i stället att vi måste prioritera och att regionerna ska prioritera, vilket är djupt provocerande. För själv har SD-regeringen nämligen valt att prioritera att sänka skatten för landets höginkomsttagare, i stället för att satsa på hälso- och sjukvård för medborgarna.

I Västerbotten, som är mitt hemlän, kan vi se att det får stora konsekvenser. Man är väldigt van att hantera att ta ekonomiskt ansvar. Man gör det strukturerat och kontinuerligt för att det finns ständiga kostnadsökningar till följd av ny medicinsk teknik som man vill införa och som vanliga människor ska få del av och på grund av en åldrande befolkning.

Men det vi nu ser, eller som i varje fall människor utanför SD-regeringen ser, är något utöver det vanliga. Den första konsekvensen för läget i sjukvården i Västerbotten är att investeringar behöver läggas på is. Det handlar om underhåll och renoveringar av fastigheter och lokaler för att de ska vara ändamålsenliga och säkra. Att stoppa de investeringarna påverkar givetvis vårdkvaliteten, arbetsmiljön och patientsäkerheten negativt.

I Västerbotten pågår även en omfattande nyindustriell tillväxt som ställer krav på att regionen ska vara en aktiv part för att samhället och välfärden ska vara trygga och stabila. Men det undergrävs nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För att Norrlands universitetssjukhus ska klara sitt ansvar för specialiserad vård för hela norra Sverige förutsätter det investeringar i fastigheter och i medicinsk teknik. Nu tvingas regionen i stället minska investeringarna med 10 procent. Fastighetsunderhåll, renoveringar och investeringar går ned när vi snarare hade behövt öka dem.

Trots att det redan är stor brist på personal - det är största orsaken till att vårdplatser läggs ned - kan man inte utesluta varsel på grund av att regeringen inte tar sitt ekonomiska ansvar.

För att lösa personalbristen hade det inte bara behövts pengar. Det hade också behövts en arbetsmarknadspolitik, en utbildningspolitik och en bostadspolitik från nationellt håll. Men även här är regeringen helt passiv.

Man ska komma ihåg att under pandemin gav den socialdemokratiska regeringen täckning med råge flera gånger om till regionerna för de ökade kostnaderna som uppstod i sjukvården. Men SD-regeringen gör annorlunda.

Vanligtvis skyller man på inflationen, men det är fel. Alla bedömare vet att satsningar på välfärd inte driver inflationen. Det handlar helt enkelt om att man har prioriterat att sänka skatten för de högavlönade i stället för att ge sjukvård åt vanligt folk.

Man kan också fundera på kraven på beredskaps- och försvarsförmåga och regionernas behov av robusthet. Det kräver en god bemanning. Regeringen bör fråga sig om den vill att regionerna ska vara redo om kriget eller krisen kommer.

För att rå på det här problemet måste man ha en regering som förstår det, erkänner det och sedan också tar sitt ansvar.

(Applåder)


Anf. 49 Sanna Backeskog (S)

Fru talman! Sjukvården i Sverige befinner sig i en djup kris. I Region Gävleborg räknar man med underskott på uppemot 700 miljoner för 2023, och händer inget drastiskt kan det handla om miljardunderskott för 2024.

Fru talman! Det handlar om underskott på uppemot 700 miljoner med risk för miljardunderskott. Tyvärr väljer regeringen skattesänkningar framför att stötta sjukvården. Det innebär att regioner runt om i landet, som vi har hört här, har blivit tvingade att genomföra stora och smärtsamma åtgärder för att rädda sjukvården.

I Region Gävleborg väljer de styrande partierna Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna att inte göra något utan att vänta och se, trots att de vet att det inte kommer tillräckligt med ekonomiskt stöd från regeringen. Den passiviteten och oförmågan att agera är i sig ett hot mot sjukvården i mitt hemlän.

Fru talman! SD-regeringen tvingar ned sjukvården på knä i Gävleborg. Sveket är uppenbart. Konsekvenserna får bäras av vårdpersonalen och av patienterna.

Vid jul 2023 utsattes patienter vid akutmottagningen på Gävle sjukhus för en helt oacceptabel situation. Patienter och anhöriga tvingades stå länge i kö utomhus i snöstorm och oplogade vägar för att vänta på bedömning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Lokalmedierna har rapporterat om hur patienter och anhöriga fick finna sig i en situation utan bedömning av medicinsk allvarlighetsgrad. De lämnades utan tillsyn och utan möjlighet att kontakta personal eller larma. För besökarna var det länge osäkert om deras närvaro ens var noterad.

Det är uppenbart att Tidöpartierna i Gävleborg har misslyckats och att de saknar såväl kompetens som ekonomisk handlingskraft från regeringen.

Fru talman! Politik är som viktigast i svåra tider. Här har regeringens passivitet och oförmåga till prioriteringar varit uppenbara. Runt om i landet hörs vittnesmål om långa väntetider, allvarliga missar och en frustration över bristande kontinuitet.

Fru talman! Men mycket fungerar också riktigt bra, än så länge. Svensk sjukvård är högkvalitativ, världsledande faktiskt, när det gäller till exempel förlossningsvård och barnhälsovård. Hudiksvall är ett lysande exempel där medarbetarna är bäst i landet på att undvika förlossningsskador.

Sjukvårdens medarbetare är några av samhällets allra mest lojala. Det är de som bär vår välfärd. Det är de som finns där för oss när vi behöver dem som mest. Men bakom draperierna syns inte värkande kroppar och stark samvetsstress över att inte räcka till. Lönen är ibland så låg att man inte får den att räcka till det mest grundläggande.

Men snart kommer inte den här regeringen att kunna blunda längre. Det är när tillräckligt många medarbetare söker sig från vår sjukvård för att de helt enkelt inte orkar längre, eller när kompetensbristen blir tillräckligt uppenbar för gemene man. Men då, fru talman, är det för sent.

När jag träffar medarbetare i Gävleborg beskriver de en mycket svår situation med för få kollegor och för lite tid med sina patienter. Men de hänger i och biter ihop för att stötta varandra och för att kunna ta hand om sina patienter. Regeringens och Sverigedemokraternas skattesänkarpolitik från den här kammaren gör det inte enklare i Gävleborg, bara svårare.

(Applåder)


Anf. 50 Dzenan Cisija (S)

Fru talman! Jag heter Dzenan Cisija, och jag vill redovisa den ekonomiska situationen i min hemregion Västra Götalandsregionen, VGR.

Regeringens generella statsbidrag till regioner på 6,7 miljarder kronor för året 2024 är ovärdigt att kallas en satsning på den svenska sjukvården. Inte heller kan de riktade statsbidragen hjälpa mycket, eftersom de nästan har halverats. Det har skett eftersom Sveriges regioner har fått kraftigt ökade kostnader som SKR uppskattar till drygt 20 miljarder kronor. För VGR:s del uppskattas kostnadsökningen vara 3,8 miljarder. Även för den stora Västra Götalandsregionen innebär det en sjukvårdskris.

Fru talman! Rödgrön ledning, som styr VGR i minoritet, tar sin del av ansvaret genom att effektivisera i verksamheten men också genom att budgetera med underskott. På det sättet försöker de värna den mest nödvändiga sjukvården. För 2024 budgeterar VGR ett underskott på 1,5 miljarder kronor. Det innebär att satsningar som borde göras för att i en osäker tid bygga upp sjukvården skjuts på framtiden.

Nedskärningarna kommer i ett läge när vi vet att sjukvårdens stora utmaning kommer att vara kompetensförsörjningen. Med den åldrande befolkningen behöver vi vara fler som jobbar inom vården och inte färre.

VGR tvingas tyvärr införa anställningsstopp inom vissa yrkeskategorier, och de flesta sjukhus tvingas till personalneddragningar. De försöker undvika uppsägningar av sjukvårdspersonal genom att se till att det sker genom naturliga avgångar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sjukhusen i VGR rapporterar utmaningar om 3,3 miljarder att hantera under 2024. NU-sjukvården i Trollhättan och Uddevalla budgeterar underskott på 109 miljoner men har en total utmaning på 450 miljoner kronor. Skaraborgs Sjukhus i Skövde, Falköping, Lidköping och Mariestad budgeterar underskott på 230 miljoner. Södra Älvsborgs Sjukhus i Borås och Skene planerar personalminskningar motsvarande 150 miljoner. Sjukhusen i väster, i Angered, Frölunda, Högsbo, Kungälv och Alingsås, behöver hantera en halv miljard i åtgärder.

Slutligen står Sveriges största sjukhus, Sahlgrenska i Göteborg, inför en helt orimlig utmaning att spara 1,7 miljarder, en summa som lätt hade räckt till 2 000 anställda.

(Applåder)


Anf. 51 Fredrik Lundh Sammeli (S)

Fru talman! I Norrbotten, där våra medborgare redan möter unika utmaningar med långa avstånd och en redan begränsad tillgänglighet till vård, är en sjukvårdskris det sista vi behöver. Jag har bestämt mig för att ansluta mig till denna debatt, som Marcus Wennerström har begärt, för att belysa den allvarliga situation som vårt land befinner sig i. Regeringens passivitet har utlöst en akut sjukvårdskris som nu drabbar varje region. Jag ser det som min uppgift och skyldighet att ta upp hur detta drabbar mitt eget hemlän Norrbotten.

Region efter region har i mer än ett års tid ropat på hjälp, men regeringen har slagit dövörat till. Denna debatt är ett försök att förmedla sjukvårdens rop på hjälp. Regeringen måste lyssna och agera.

En kraschad sjukvård är vad Sverige minst av allt behöver i detta läge - inte personalen, inte patienterna, inte folkhälsan och inte vår beredskap. Vi behöver en regering som ser allvaret i krisen och tar sitt ansvar.

Mina kollegor har på ett föredömligt sätt lyft fram olika konkreta exempel på hur sjukvårdskrisen slår. Bland alla miljarder i underskott och tusentals anställda som sägs upp och varslas, där hälsocentraler och olika sjukvårdsinrättningar läggs ned, får vi aldrig glömma att det i grunden handlar om människors liv och hälsa.

Regeringens tystnad och ovilja att agera har skapat en sjukvårdskris som Sverige inte behöver, som leder till neddragningar och nedskärningar och i grunden är en nedbrytning av vår sjukvård. Fantastisk personal, som skulle behöva få fler kollegor, får i stället färre kollegor och förväntas springa snabbare. Väntetider och vårdtider kommer att öka, och bristen på nödvändig vård kommer att slå hårt mot många.

Det här är Kristerssons och Åkessons sjukvårdskris. Det är helt klart att våra medborgare förtjänar något annat. Norrbotten är inte på något sätt skyddat mot detta, utan när regeringen pratar om effektiviseringar och prioriteringar uppfattas det många gånger som ett hån.

Verkligheten i Norrbotten är att arbetet med den goda och nära vården - ett viktigt reformarbete som nu har pågått i några år - nu stannar upp. När man plockar bort de 35 miljoner som gjorde skillnad i kompetensutvecklingen och i arbetet med att skapa attraktivitet i yrket stannar en viktig del upp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vaccinationerna behöver fortsätta. I ett län som Norrbotten handlar det om 26 miljoner för att organisera och fortsätta vaccinera. Det är bördor som läggs på en redan ansträngd budget.

Det är två små delar på 35 respektive 26 miljoner. Man kan många gånger tänka att en region kan lösa sådant, men i Norrbottens fall handlar det om att man på kort tid har fått förändrade förutsättningar och går mot en halv miljard i underskott. Det slår direkt mot sådant som är kärnverksamhet och mot möjligheterna att behålla personal och att rekrytera ny.

(Applåder)


Anf. 52 Eva Lindh (S)

Fru talman! Vi har nu fått vittnesbörd från många olika håll i Sverige om att vi har en vårdkris. Sjukvården är på många håll hotad.

Östgötsk sjukvård är bland de hårdast drabbade i landet. Regionen har gått mot ett minusresultat på hisnande 1,6 miljarder förra året. Här ska personalkostnaden minskas med motsvarande 600 personer - minst.

Detta är på allvar. Det innebär risker för patienter och också för personalens arbetsmiljö. Redan nu, så här kort in på året, ser vi hur köerna växer. Tillgängligheten till akutsjukvården minskar. Detta kommer verkligen att märkas för östgötarna och i den östgötska sjukvården.

Välfärden har inte haft det så här tufft sedan 1990-talskrisen. På samma sätt som inflationen har gröpt ur våra plånböcker har den naturligtvis också påverkat våra kommuner och regioner. Det har också försvårat läget.

Det som den SD-styrda regeringen borde ha gjort i detta läge är att på riktigt skjuta till pengar, så att dessa besparingar inte hade behövts. De riktade statsbidrag och generella statsbidrag som regeringen kallar för satsningar räcker inte. De räcker inte för att rädda sjukvården.

Det som är allvarligt är också att den SD-styrda regeringen faktiskt skjuter från sig ansvaret för läget. Det upprör på allvar både mig och dem som jag har mött i sjukvården.

De flesta förstår ändå att regionerna inte är ensamma om sjukvården. De är också beroende av att få resurser och medel från oss, från det statliga hållet, och då krävs en regering som på allvar prioriterar sjukvården. Det skulle vi socialdemokrater ha gjort.

I Östergötland är det samma partier som leder regionen som också styr landet. Det är också därför det hela är lite märkligt. Det är ju inte bara socialdemokratiskt ledda regioner i landet, och jag tycker att regeringen borde lyssna på sina partikamrater och se hur det är.

I Östergötland styr alltså M, KD och L i samverkan med Sverigedemokraterna. Det som den regionen nu svarar med är att införa fler vårdval. Även på lokal nivå spelar politik roll.

Vårdvalen införs alltså trots att vi vet att de kostar mer pengar och att de analyser som har gjorts inför införandet också pekar på att det splittrar vården och riskerar patientsäkerheten liksom att det riskerar att leda till kompetensbrist inom vården.

I det här läget måste varje skattekrona i välfärden användas till att höja kvaliteten och behålla personalen. Marknadiseringen har inte inneburit något bra för vården och kommer heller inte att göra det. Jag vädjar nu till sjukvårdsministern: Se till att regionerna, det vill säga sjukvården, får de pengar och resurser som behövs för att rädda sjukvården i Sverige!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

(Applåder)

I detta anförande instämde Björn Wiechel (S).

(forts.)


Anf. 53 Lena Bäckelin (S)

Fru talman! "'Robusta hälsocentraler' ska stötta Östersunds sjukhus vid kris eller krig" var en rubrik man kunde läsa i tidningen hemma i min region Jämtland Härjedalen i början av året. Med bara ett sjukhus i hela regionen blir det sårbart, och i dagens omvärldsläge med behov av stärkt beredskap för kris och krig krokar det pågående arbetet in just i arbetet med robusta hälsocentraler.

Detta är viktigare än någonsin i dag för att kunna stötta sjukhuset både i fredstid, i en region där inte är ovanligt för medborgaren med ett avstånd till specialiserad vård på 15-25 mil, och i kris- och krigssituationer, då vården måste fungera väl i alla delar av regionen. Men då krävs tillräckliga resurser, vilket inte har funnits i SD-regeringens budget på sjukvårdssidan.

Men med en förhållandevis liten befolkning på cirka 130 000 invånare, utspridda över ett stort geografiskt område som utgör cirka 12 procent av vårt lands totala yta, innebär detta rejäla utmaningar för Region Jämtland Härjedalen. Till exempel ligger ambulansens svarstider i dag betydligt över rikets snittider på många håll i regionen. För att klara denna utmaning och för att vården ska vara jämlik behövs mer resurser.

Fru talman! I dag drabbar kostnadskrisen Region Jämtland Härjedalen mycket hårt på grund av bland annat fortsatt inflation och att det fortfarande pågår covidinsatser. Vi har till exempel öppnat en ny avdelning just för covidpatienter. Vi har också, som någon av våra ledamöter nämnde förut, fortfarande ett stort vaccinationsprogram, och läkemedelskostnaderna har ökat, för att inte tala om bemanningsföretagen som dränerar vår ekonomi.

I ett läge där vi måste göra en omvälvande strukturförändring, vilket robusta hälsocentraler handlar om, och för att klara av de extra påfrestningar som kan uppstå vid kris och krig behövs stora tillskott redan i dag för att klara av att behålla kvaliteten i sjukvården i vår region ens på dagens nivå och för att klara tillgängligheten för våra medborgare i både krig, kris och fredstid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har också redan nu enorma behov av personalrekryteringar, vilket i dag löses genom dyra bemanningsföretag. På en avdelning på sjukhuset kommer upp till 80 procent av personalen från bemanningsföretag. Konsekvensen blir en stor press på ordinarie personal och deras arbetsmiljö, och pengarna rinner iväg ur regionens budget rakt ned i bemanningsföretagens fickor.

Alla förstår att det behövs mer resurser och att effektiviseringar, som regeringen pekar på, absolut inte kan vara den enda lösningen.

(Applåder)


Anf. 54 Lena Hallengren (S)

Fru talman! Tack, Marcus Wennerström, för interpellationen och initiativet! Tack, statsrådet, för svaret och för att du sitter här och lyssnar på alla de vittnesmål som vi nu bär med oss! Tack till vårdens personal som jobbar och sliter under allt tuffare förutsättningar!

Sverige befinner sig, menar vi, i en sjukvårdskris. Vi har redan så här långt i debatten hört hur alla delar av landet plågas av nedskärningar, stängda vårdcentraler, avdelningar som flyttas och personalstyrkor som minskas ned. Vi vet att vården behöver en större kostym, inte en mindre, att vården behöver fler kollegor, inte färre och att vården behöver bli attraktivare, inte skrämma bort sina medarbetare.

Med detta sagt: Jag bor i Kalmar och tänkte också avge ett vittnesmål. Det är ett faktum att även om en region är välskött och har sparat i ladorna går krisen inte obemärkt förbi, tvärtom. Kalmar är den region som enligt patienterna har Sveriges bästa vård, men det återstår att se hur det blir med den saken. Om man har sparat i ladorna under lång tid och sedan använder pengarna i ett svep, hur rustad står man då inför framtiden? Det är detta som nu händer. Man tvingas tömma i princip tio års besparingar för att klara ekonomin.

Man tvingas också höja patientavgifterna. Det är avgifter för vårdbesök, avgifter för uteblivet besök, högkostnadsskydd och en ny avgift som införs för ambulansutryckningar där behandling sker på plats. Den avgift som betalas vid vård på sjukhus höjs. Den subventionerade slutenvårdsavgiften för personer som har sjuk- eller aktivitetsersättning och inte har fyllt 40 år tas bort. Besöksavgiften för vaccinationer höjs, och dessutom har man inte längre någon subventionering av avgiften för vaccination mot säsongsinfluensa. Den tidsbaserade taxan för intyg höjs också. Detta är något som den enskilde kommer att märka. Den som söker vård kanske funderar på om den verkligen ska göra det.

Det dras också ned på fortbildningsinsatser. Jag ska inte säga att de försvinner helt, men de minskas radikalt. Det utvecklingsarbete som behövs i vården måste nu bromsas. I stället för att utveckla verksamheten och fortsätta det viktiga arbetet för exempelvis en god och nära vård står man och stampar och tar kanske steg bakåt. Detta har vården inte råd med.

Det handlar också om sparåtgärder långsiktigt på ungefär 200 miljoner kronor. Detta kan översättas till sex vårdcentraler, bara så att vi förstår hur mycket det faktiskt är. Detta kommer inte att gå obemärkt förbi. Som med många andra delar av välfärden är det så att när man väl har gjort en neddragning och försämrat verksamheten, vilket kan gå ganska fort - det krävs ett beslut och sedan visserligen tid för uppsägning och så vidare - tar det mycket längre tid att bygga tillbaka kvaliteten i välfärden och locka tillbaka den där medarbetaren som slutat och hittat ett nytt jobb någon annanstans.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta är alltså på riktigt, och det är väldigt allvarligt. Vi menar att regeringen måste ta ansvar och ge vården de resurser som krävs. Flera av oss har vittnat om möjligheten att prioritera annorlunda, att avstå skattesänkningar för dem som har råd att betala skatt och se till att vården i stället får de resurser som är helt nödvändiga. Det går om man bara vill.

(Applåder)


Anf. 55 Jennie Nilsson (S)

Fru talman! Vittnesmålen om den allvarliga och akuta situationen i sjukvården är många. Vården i Halland har under 2023 påverkats påtagligt av vakanser, hög personalomsättning, sjukfrånvaro och brist på vikarier. Detta har medfört reducerad kapacitet på operationsavdelningar och slutenvårdsavdelningar. I genomsnitt har vårdplatser motsvarande något mer än en större vårdavdelning inte varit i drift sedan början av 2023.

Svårigheterna att rekrytera och behålla personal är givetvis inte ett problem som man löser enbart med mer pengar. Det krävs också ett strategiskt, långsiktigt och målmedvetet arbete med att förbättra arbetsmiljö och villkor i stort.

Men det borde vara uppenbart för alla, också för SD-regeringen, att minskade resurser, sparbeting och nedskärningar spär på och förvärrar en redan ansträngd och allvarlig situation.

Det är därför djupt bekymmersamt att Region Hallands budget för 2024 är underbalanserad med nästan 620 miljoner kronor med hänvisning till synnerliga skäl. Till detta ska läggas att samtliga halländska hälso- och sjukvårdsnämnder börjar 2024 med ett underskott som de bär med sig från 2023 på totalt 236 miljoner kronor. Också dessa underskott ska hanteras under året för att man ska få en budget i balans. Resultatet är att det blir sämre tillgänglighet med växande vårdköer, inställda operationer, en personal som fortsatt går på knäna tills de stupar, ytterligare försämrad arbetsmiljö och ännu svårare att rekrytera och behålla personal, och det blir en hopplös och ohållbar spiral.

Ytterst innebär detta en sämre sjukvård. Det är en oacceptabel utveckling, och jag förväntar mig att ansvarigt statsråd och SD-regeringen nu visar att man har både vilja och förmåga att hantera den kris som sjukvården befinner sig i.

(Applåder)


Anf. 56 Lars Isacsson (S)

Fru talman! Jag vill börja med att tacka interpellanten Marcus Wennerström och statsrådet för denna debatt.

I mitt hemlän Dalarna var det för någon vecka sedan den årliga konferensen Folk och Försvar. Den handlade mycket om vikten av ett starkt totalförsvar och det starka samhälle som vi behöver, inte minst i ljuset av ett krigshot. Men detta kostar pengar, och det kräver en politisk styrning bortom juridifiering och stuprör. Och för detta måste SD-regeringen ta ett ansvar, inte minst för välfärden. Regioner och kommuner går på knäna, och nu kommer det att krävas ytterligare besparingar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Hur ska vår välfärd kunna bidra till trygghet och säkerhet när varslen duggar tätt för lärare och sjuksköterskor? En stark och gemensamt finansierad välfärd är grunden för att människor i Sverige ska klara utmaningarna.

Jag ställde frågan till regionstyrelsens ordförande i Dalarna, Elin Norén, om vilka besparingar de står inför och hur hon ser på statsrådets svar om att det handlar om att prioritera.

Hon svarade: "Vi prioriterar för fullt. Vi försöker prioritera att inte göra nedskärningar på vårdcentralerna. Vi försöker prioritera att barn och unga med psykisk ohälsa får vård i tid. Men om vi prioriterar det måste vi prioritera bort annat. Nu växer våra köer till operation, efter lång tid av minskning. Patienterna och vårdpersonalen får betala priset när regeringen tvingar oss till den typen av prioriteringar.

När ministern säger att vi måste prioritera vill jag hälsa detta: Vi tar vårt ansvar. När kommer regeringen att ta sitt?"

Region Dalarna ska spara cirka 500 miljoner kronor, varav den största biten är på hälso- och sjukvården. Det innebär bland annat en besparing på 20-30 miljoner på vårdnära service med konsekvensen att vårdpersonalen får mindre tid till att vårda.

Det blir hopslagningar av verksamheter med konsekvensen att patientsäkerheten kan drabbas. Och personalen upplever en sämre arbetsmiljö.

Det blir indragen kollektivtrafik. Konsekvensen blir en ökad splittring mellan stad och land, en större miljöpåverkan och att färre kan pendla.

Det blir höjda patientavgifter, och konsekvensen blir att personer upplever en misstro till skattesystemet och att de får svårt att betala sina sjukhusbesök.

Det blir nedläggning av hjälpmedelsbutiker, och människor får svårare att få stöd och service.

Det blir minskade stipendieutdelningar, vilket får konsekvenser främst för kulturutövare som inte får möjlighet att utvecklas.

Det blir bromsningar av nödvändiga om- och nybyggnationer, och konsekvensen blir kapitalförstöring och sämre arbetsmiljö.

Man drar också ned på personal på administrativ nivå, och konsekvensen blir att vårdpersonal får syssla mer med administrativa sysslor.

Det är näst intill provocerande att få beskedet från statsrådet att det handlar om att prioritera. Vad ska man prioritera och hur? Ska man inte genomföra livsviktiga operationer? Ska man prioritera bort personal? Ska man prioritera bort en ambulans i norra Dalarna för att man ska ha råd att behandla MS-sjuka i Falun?

Fru talman! Min fråga till statsrådet är: Tänker regeringen ta initiativ för att undvika att regioner tvingas säga upp vårdpersonal, eller kommer regeringen att lämna walkover och låta kommun- och regionpolitiker stå inför orimliga val och prioriteringar?

(Applåder)


Anf. 57 Johan Hultberg (M)

Fru talman! Låt mig börja med att ge det socialdemokratiska partiet beröm. Socialdemokraterna är skickliga på politisk kommunikation. Men Socialdemokraterna är också helt skamlösa när de skyller allas problem på den sittande regeringen. Nu mobiliserar man sin partiorganisation att skylla vårdens alla problem och utmaningar på regeringen. I denna debatt mobiliserar man sin riksdagsgrupp att försöka flytta ansvaret från Sveriges 21 självstyrande regioner till regeringen. Den ena socialdemokratiska riksdagsledamoten efter den andra har nu gjort gällande att krisen inom svensk hälso- och sjukvård uppstod när Socialdemokraterna förlorade valet och förlorade makten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men, fru talman, så enkelt är det inte. Krisen inom svensk hälso- och sjukvård uppstod inte i september 2022. Utmaningarna inom svensk hälso- och sjukvård har vuxit och blivit allt djupare och alltmer allvarliga under många år, inte minst under det socialdemokratiska regeringsinnehavet.

Inför valet 2014 lovade Socialdemokraterna, med Stefan Löfven och Lena Hallengren i spetsen, att alla med en cancerdiagnos skulle få vård inom fyra veckor. Men S svek sitt löfte. Med Hallengren som socialminister fick färre än hälften av alla kvinnor med bröstcancer vård i tid och inte ens var tredje man med prostatacancer.

Fru talman! När jag och andra lyfte fram detta löftessvek och detta allvarliga problem under förra mandatperioden slog den dåvarande ministern ifrån sig allt ansvar. Det är ju regionerna som är ansvariga för vården, var budskapet från S.

Nu när Socialdemokraterna är i opposition är det helt andra tongångar. Nu skyller de allt på regeringen.

För mig, Moderaterna och regeringen är det glasklart att hälso- och sjukvårdens utmaningar kräver ledarskap och ansvarstagande på alla nivåer. Krisen handlar i grund och botten om att många medarbetare i vården har tröttnat på svåra förutsättningar, dåliga arbetsvillkor, för låga löner, stor arbetsbelastning, röriga arbetsscheman och krångliga it-system.

Vårdens kris kan inte lösas med mindre än att alla som har ansvar för vården blir bättre arbetsgivare och ser till att vårdens personal har goda arbetsvillkor och löner som speglar deras engagemang och viktiga arbetsinsatser.

Fru talman! För mig, Moderaterna och regeringen är det glasklart att staten behöver ta ett större ansvar för svensk hälso- och sjukvård, inte minst för att minska de regionala skillnaderna. Vilken vård man ges ska styras av behov och inte avgöras i ett postkodlotteri.

Därför är jag stolt över att regeringen med sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson i spetsen har tagit itu med viktiga reformer i svensk hälso- och sjukvård, tar initiativ till en nationell kompetensförsörjningsplan och ser till att ta ett nationellt ansvar för att röja upp i djungeln av krångliga it-system och skapa en nationell plattform.

För mig och Moderaterna är det också glasklart att regionerna har en tuff ekonomisk situation. Inflationen slår hårt mot välfärden. Och i detta läge är det viktigt att föra en ansvarsfull ekonomisk politik som pressar ned inflationen, återupprättar arbetslinjen och stöttar kommuner och regioner. Och, fru talman, det är precis vad denna regering gör.


Anf. 58 Statsrådet Acko Ankarberg Johansson (KD)

Fru talman! Jag tackar Marcus Wennerström för interpellationen och alla andra som har deltagit i debatten.

Hur är situationen för svensk hälso- och sjukvård? Man når en massa goda resultat varje dag då människor söker vård och får en fantastisk vård, ett gott omhändertagande och samordnad vård - och hälso- och sjukvården blir precis så där personcentrerad som vi vill att den ska vara. Det gäller också i svåra situationer då människor får hjälp med en svår sjukdom eller kronisk och livslång sjukdom. Det är en massa saker som fungerar väl.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Samtidigt är det väldigt långa köer, vilka som sagt inte alls uppstod häromdagen utan har pågått under väldigt lång tid. Det handlar om människor som behöver en operation eller en insats men ändå inte får del av den.

Det är alltså dubbla bilder av situationen i svensk hälso- och sjukvård, som bedrivs av både kommuner och regioner. De har ju ett delat ansvar. Och en av de saker som hänger ihop med situationen är just bristande arbetsmiljö. Det är så många medarbetare som upplever att de inte har den bästa arbetssituationen. De har en arbetssituation som gör att de inte stannar kvar. De lämnar yrket och jobbar inte ens med vård i någon form utan går till en helt annan sektor.

Det finns verkligen saker att göra, både sådant som regeringen har tagit initiativ till och sådant som många andra gör - inte minst regionerna själva, förstås, liksom kommunerna. Några saker har man försökt göra, och de slår igenom på bred front i år. Det är bra, men det är riktigt tufft just nu.

Till exempel försöker man minska den stora hyrbemanningen. Detta lyftes föredömligt av någon av ledamöterna; var det möjligtvis Peter Hedberg som lyfte det? Tack för det! Att vara konstant beroende av hyrpersonal är inte bra. Hyrpersonal är till för toppar och dalar - för att läggas till när den behövs - men vi har hört om många avdelningar som är helt beroende av hyrpersonal eller där det är så vanligt förekommande att man tappar kontinuiteten. Då påverkar det både kvalitet och ekonomi.

Regionerna har försökt på många olika sätt, vill jag säga, men de har nu samlat ihop sig i ett gemensamt ramavtal och gör under det här året en rejäl satsning på att minska hyrbemanningen. Jag stöder det, men jag ser just nu konsekvenserna när man samtidigt beslutar om anställningsstopp. Plockar man bort bemanningsföretag och inför anställningsstopp blir det ganska tufft.

Detta är en utmaning som regionerna arbetar med. Man arbetar med att hitta en god balans så att man faktiskt fortfarande kan bedriva den vård som varje patient har rätt till, men det finns saker som krånglar till det. Det gäller inte minst arbetstidsdirektivet, som ju är en skyddslagstiftning men som innebär utmaningar för stora delar av sektorn. Där arbetar man med att hitta rimliga ventiler och sådant som gör att man ändå kan få verksamheten att fungera.

Till detta ska vi lägga inflationens effekter. Det är alltså många saker samtidigt som gör det riktigt svårt för varje medarbetare. Vi ser att konsekvenserna drabbar patienterna men förstås även regionpolitikerna, som kanske är vårt starka fokus här i dag.

Är då inflationen en stor sak? Ja, Sveriges Kommuner och Regioner bedömer ändå att den är det; i deras ekonomiska rapport från i oktober konstateras i de sammanfattande slutsatserna: "När och hur mycket inflationen dämpas är avgörande för den ekonomiska utvecklingen och möjligheten att nå balans igen framöver. SKR bedömer att resultaten börjar återhämta sig efter 2024, men för regionerna beräknas ett sammantaget underskott även 2025."

SKR pekar alltså rakt av på att regeringens hållning när det gäller inflationen måste behållas, det vill säga att ha en återhållsam budget som säkerställer att inflationen går ned. Det är ju konsekvenserna av inflationen som plågar regionerna under hela 2024, och jag kommer att återkomma i nästa inlägg med vad regeringen har gjort. Riksdagen fattade nämligen beslut om åtgärder i december, och dem vill jag gärna återkomma till.


Anf. 59 Marcus Wennerström (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Först och främst vill jag tacka alla mina kamrater som har varit uppe i talarstolen och fört regionernas talan.

Låt mig sedan påminna om det jag började mitt förra inlägg med. När den socialdemokratiskt ledda regeringen för fyra år sedan stod inför osäkerheten med och hotet från en pandemi var budskapet tydligt: Kostnaderna skulle inte stå i vägen för att rädda liv. Vi tog ansvar.

Fru talman! Under eftermiddagen har 21 socialdemokrater kommit med berättelser från verkligheten i våra regioner. Det är ett axplock ur den sjukvårdskris vi nu står inför. Det är också en verklighet som är här och nu. Det är berättelser om hur regionernas politiker tar ett enormt ansvar för att hantera en omöjlig situation. Det handlar om vårdpersonal som trots hot om uppsägning gör allt i sin makt för att patienterna ska få den vård de behöver.

Fru talman! I den situationen är det inte tillräckligt att regeringen skjuter över allt ansvar på någon annan. Ja, situationen är komplex, men det räcker inte att gång på gång häva ur sig påståenden om att det går att spara på någon odefinierad icke-kärnverksamhet. Bollen ligger nu hos regeringen att agera. Nu är det tid för handling. Det är nämligen nu som det finns möjlighet att rädda vården innan det är för sent - eller kanske fanns den möjligheten till och med i förrgår.

Därför är det så oerhört ledsamt att se regeringens passivitet inför allvaret. Det går inte att ducka för detta. Det återges hur vårdmottagningar läggs ned och att tusentals vårdanställda riskerar att sägas upp, vilket kommer att få konsekvenser för tillgänglighet och patientsäkerhet. Vi hör om höjda patientavgifter och att vården flyttas mer och mer från de mindre orterna in till städerna, vilket går på tvärs med inriktningen om en god och nära vård. Trots allt detta slår regeringen dövörat till.

Fru talman! Jag har än så länge inte hört någonting i det statsrådet säger som pekar mot fler insatser för den regionala sjukvården i Sverige. Situationen är extraordinär, och jag ser fram emot att förhoppningsvis höra något om detta i statsrådets nästa inlägg.

(Applåder)


Anf. 60 Anna Vikström (S)

Fru talman! Det vi ser är att regeringen har låtit inflationskrisen bli en nationell sjukvårdskris. Det går inte att avsäga sig ansvaret för detta. Annat än vården har prioriterats; så är det. Till exempel har man prioriterat snus, plastpåsar och höjd rut och rot, som enligt Riksrevisionen inte används effektivt eller når sina mål.

Region Stockholm har för avsikt att inte varsla personal. Man vill i stället freda vården så långt som möjligt. Det är bra, för det riskerar att bli mycket negativt för den långsiktiga kompetensförsörjningen att varsla vårdpersonalen. Den här krisen ska ridas ut, men det måste göras med mer stöd från den nationella nivån. Dessutom väcks nu många röster om att sjukvården i dag har för små marginaler för den civila beredskapen. Det vi ser i vården just nu är en neddragning i stället för en upprustning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En annan aspekt av beredskap som jag vill nämna är att marknadiseringen av vården åtminstone i Stockholm har lett till bristande rådighet över resurserna, vilket kunde ses i pandemin när sjukhusen kämpade för patienternas överlevnad under mycket ansträngda förhållanden samtidigt som privata vårdmottagningar i lugn och ro opererade enklare åkommor med resurser som hade behövts på annat håll. Även i kris behöver principen om vård efter behov prioriteras.

Det ser ut som att Region Stockholm och andra regioner använder vartenda verktyg i lådan för att klara denna kris men att regeringen inte gör sin del. Det görs nämligen inte tillräckligt. Konsekvenserna drabbar patienter och närstående.

(Applåder)


Anf. 61 Sofia Amloh (S)

Fru talman! Regeringen gick ut hårt: Man började med att i sin första budget inte ens vara i närheten av de statsbidrag som SKR, det vill säga kommuner och regioner, skickat skarpa och tydliga signaler om att de var i behov av. Region Sörmland brände hela sitt sparkonto, och regeringens partikamrater i Region Sörmlands styre - moderater och kristdemokrater - vädjade, bönade och bad om mer pengar. De behövde hjälp att överleva. Regeringen och statsrådet vägrade lyssna till de rop på hjälp som kom från så många håll.

Regeringen väljer åter, i budgeten för år 2024, att inte ge regionerna ens i närheten av det som sjukvården är i behov av. De beskrivningar och vittnesmål som vi i dag är budbärare för är verkligheten. Det är en verklighet som de borgerliga styrena är oförmögna att hantera.

Konsekvenserna kommer inte att stanna vid det vi beskriver i dag. När varslen genomförs under året kommer varenda sörmlänning att drabbas på något sätt.

Fru talman! Bankerna gör övervinster på uppskattningsvis 90 miljarder. Den här regeringen tycker att detta är rimligt - man vill inte göra något åt det utan låter det passera. Region Sörmlands underskott är 1 200 miljoner kronor, vilket motsvarar 4 000 kronor per sörmlänning. Det är svårt att försvara bankernas övervinster inför sörmlänningarna.

Vad tänker regeringen göra? Tänker man lämna regionerna ensamma?

(Applåder)


Anf. 62 Lena Johansson (S)

Fru talman! Många är vi nu som har förmedlat hur det ser ut i Sveriges regioner i dag. Statsrådet har säkerligen fått en bra bild av hur hälso- och sjukvården i Sverige mår. Nu behöver man bara ställa rätt diagnos, och det bör vara lätt för statsrådet att göra det.

Har man väl en diagnos är det ju också ganska lätt att medicinera. Här är vi alla legitimerade av svenska folket att ställa diagnos och medicinera. Min förhoppning är att regeringen tar sig tid att ställa rätt diagnos och föreskriver tillräckligt med medicin. Denna fråga får inte lämnas att vänta i väntrummet utan måste lösas snabbt. Det är en akut fråga inte bara för Köpingsborna och västmanlänningarna utan för hela Sverige och alla dess invånare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Statsrådet säger att man behöver ha en återhållsam budget. Så är det absolut, och man behöver göra prioriteringar. Men den här regeringen har ju prioriterat skattesänkningar och lyx-rot. Avser statsrådet att även fortsättningsvis ställa fel diagnos, eller avser hon att ställa rätt diagnos och felmedicinera?

(Applåder)


Anf. 63 Hanna Westerén (S)

Fru talman! Föga förvånande kommer jag att fortsätta prata om gotländsk sjukvård.

Utöver det som jag har beskrivit tidigare - att den jämlika vården allvarligt äventyras när sjukvården är så gravt underfinansierad - tillkommer för min valkrets liksom för många andra ytterligare en utmaning, nämligen det civila försvaret.

Det svenska civilförsvaret ska rustas upp; därom är vi överens. Vi är däremot inte överens om vem som ska stå för notan. Gotland har ett uttalat strategiskt läge i försvaret av Sverige; detta vittnar inte minst Försvarsmaktens pågående upprustning på Gotland om. Det kommer dock an på regionerna att rusta upp den civila sjukvårdskapaciteten.

Sug på den för ett ögonblick. I ett läge då gotländsk sjukvård går back med 400 miljoner kronor förväntas Region Gotland alltså även leverera sjukvårdskapacitet i händelse av kris eller krig. Denna börda fördelas på 61 000 gotlänningar. Det är häpnadsväckande.

Regeringen har anslagit kaffepengar för regionerna att dela på för att klara det civila försvaret i ett läge då regionerna blöder, då civilministern ojar sig över att civilförsvarsuppbyggnaden går för långsamt och då Gotland förväntas bygga upp kapacitet för kris eller krig.

Jag är odelat positiv till gemensam beredskap och till ett starkare civilt försvar, men jag kan inte för mitt liv begripa hur regionerna utöver sina nuvarande utmaningar ska kunna leverera kapacitet i händelse av kris eller krig. Jag vill därför understryka min fråga till statsrådet om hennes bedömning av kommunernas och regionernas kapacitet för svensk hälso- och sjukvård.

(Applåder)


Anf. 64 Heléne Björklund (S)

Fru talman! Jag fortsätter att beskriva hur vi har det i Blekinge.

Till sjukvårdsministern vill jag säga att denna debatt är ett rop på hjälp. Vi har fortfarande en förhoppning om att regeringen ska hjälpa alla Sveriges regioner. Anledningen till att vi är så många i den här debatten är ju att vi vill visa hur angeläget detta är.

I mitt förra inlägg nämnde jag att det för lilla Blekinges del är 600 miljoner som ska bantas. Det motsvarar 14 procent eller 2 kronors skattehöjning. Det är systemhotande om denna bantning ska genomföras; det är faktiskt riktigt allvarligt.

Jag håller med om det som har sagts här om krisberedskap och hur viktig hela sjukvården är, men det jag ser framför mig är att små barn och deras familjer far illa. Vi har hört flera vittnesmål om bup-verksamheter som är hotade och långa köer till barn- och ungdomspsykiatrin. Alla här inne vet vad som händer när barn inte får hjälp i tid. Det handlar inte bara om mänskligt lidande, utan stora tragedier kan vänta om man inte sätter in hjälp i tid. Av allt det elände som jag och många kollegor har beskrivit här är det ändå dessa barn och deras familjer som jag ser framför mig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag ställer frågan till sjukvårdsministern än en gång: Hur bedömer sjukvårdsministern att regeringens budget kommer att påverka hälso- och sjukvården? Följdfrågan är: Kommer ministern att hjälpa oss med detta?

(Applåder)


Anf. 65 Karin Sundin (S)

Fru talman! Sjukvårdsministern talar vackert om vikten av en god arbetsmiljö, men den är inte alltid så god. Personalen sliter hårt men räcker inte till. Låt därför även mig upprepa Marcus Wennerströms fråga om hur regeringens budget kommer att påverka hälso- och sjukvården och personalens arbetsmiljö.

Jag nämnde tidigare den avhandling som Anna Hertting skrivit om sjukvårdskrisen på 1990-talet. Jag pratade om Region Örebro läns organisatoriska minne efter det stora varslet, men varslets effekter var också mätbara rent fysiologiskt. Vi vet att arbetslöshet kan påverka människors hälsa både fysiskt och psykiskt, men varslet i Örebro påverkade också dem som inte blev uppsagda. De blodprovsundersökningar som genomfördes på den personal som blev kvar på regionsjukhuset visade på en tydligt ökad stressnivå i deras kroppar. Sedan ökade också långtidssjukskrivningarna - mellan 1996 och 2001 ökade de från 3 till 6 procent.

Fru talman! Jag undrar hur sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson menar att regeringens budget påverkar arbetsmiljön, stressen och arbetssituationen för medarbetarna i sjukvården. Hur tänker hon när det gäller risken för fler sjukskrivningar?

Det skulle inte behöva vara så här. Låt mig påminna om att Socialdemokraterna inom samma budgetutrymme som regeringen har föreslagit 10 miljarder mer till välfärden. Inte heller detta skulle räcka, men om man inte sänkte skatten för höginkomsttagarna skulle det kunna innebära 300 miljoner mer till regionen och till kommunerna i Örebro län. Detta vore bra mycket bättre än den situation som vi har i dag.

(Applåder)


Anf. 66 Peter Hedberg (S)

Fru talman! Jag får tacka statsrådet och för att det kom lite moderat sällskap i debatten; vi var ju så få innan.

Jag blev lite fascinerad av det nästan drömlika tillstånd Moderaterna målade upp, där regionerna tydligen i lugn och ro kan fokusera på att förbättra arbetsvillkoren för personalen. Moderaterna ignorerar helt och hållet det vi har sagt under hela debatten: Regionerna blöder! Lars Isacsson vittnade om att man i norra Dalarna får välja mellan att ha ambulansverksamhet och att hålla primärvården öppen vissa tider. Att stå inför det valet är inget normaltillstånd.

Detta innebär dock inte att vi säger att det inte har funnits problem inom sjukvården under en lång tid. Men nu är problemen akuta med underskott på flera hundra miljoner kronor; i vissa regioner har man till och med sprängt miljardvallen. Att då prata om ett tillstånd där fack och arbetsgivare i lugn och ro kan diskutera hur man bäst kompetensutvecklar är absurt. Det är klart att regionerna försöker satsa på kompetensutveckling, men det är också många gånger ett desperat försök att behålla personalen eftersom man vet vilken strid det är om rätt kompetens.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är bra att sjukvårdsministern stöttar regionernas initiativ gällande bemanningssituationen, men jag upprepar frågan vi har ställt: Kommer det några initiativ från regeringen med extra resurser till sjukvården så att man slipper säga upp personal? Om Kristdemokraterna ska förstatliga sjukvården är det ju väldigt bra om det finns något kvar när staten väl tar över, för som vi precis hörde är det som nu händer systemhotande.

(Applåder)


Anf. 67 Yasmine Bladelius (S)

Fru talman! Låt mig börja med att bemöta moderaten Johan Hultbergs inlägg. Snacka om oförskämt! I den förra krisen Sverige gick igenom, förvisso inte likadan som denna men också en kris som slog hårt mot hälso- och sjukvården, satt Socialdemokraterna i regering. Då fanns vi där, ställde upp och gav de resurser som krävdes till regionerna flera gånger om. I denna kris sitter inte vi vid makten, utan det gör Moderaterna tillsammans med bland andra Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna. Denna gång finns regeringen inte där för Sveriges regioner, och i denna sjukvårdskris ställer regeringen inte upp.

Fru talman! Låt mig återgå till Region Skåne. Regionen skuldsätts i detta nu som aldrig tidigare. På tre år vill Tidöpartierna i Skåne, alltså ministerns kompisar, öka nettoskulden med 56 procent. Det har aldrig tidigare skett. Investeringar kan absolut lånefinansieras till viss del, men principen bör alltid vara att driften och lönerna täcks av löpande intäkter.

Fru talman! Sjukvårdsministern styr inte över Region Skåne. Men regeringen är ansvarig för den kris vi ser i Skåne. Regeringen hade nämligen kunnat välja att i de två senaste statsbudgetarna satsa på sjukvården i stället för på sänkt skatt för oss höginkomsttagare. Jag vädjar till ministern att göra det.

(Applåder)


Anf. 68 Mikael Dahlqvist (S)

Fru talman! Jag tackar sjukvårdsministern för hennes inlägg.

På 00-talet var jag kommunstyrelsens ordförande i Hagfors kommun, en liten kommun mitt i Värmland. Då hade vi en finanskris, och Sverige styrdes av alliansregeringen. Receptet då var ingen kompensation till vare sig kommuner eller regioner. I min kommun fick vi skära ned med cirka 25 procent; ni förstår själva. Då handlade det inte om att prioritera kärnverksamhet utan om slakt på kärnverksamhet.

Varför tar jag upp detta? Jo, för nu befinner vi oss i precis samma situation, en extraordinär händelse. Jag skyller inte på Acko Ankarberg Johansson och regeringen för att vi befinner oss i denna ekonomiska kris, för det finns fler faktorer. Men jag anser att ministern och regeringen är skyldiga till att krisen kan bli bestående genom att man inte ser att det behövs mer resurser.

Under pandemin tillsköt den S-ledda regeringen mer än vad som egentligen behövdes för att ingen skulle drabbas av de negativa effekterna. Då var vi ganska överens i socialutskottet om åtgärderna men fick ändå under många debatter höra att det var regeringens ansvar. Nu blir jag förvånad över att ledamoten Johan Hultberg helt plötsligt bytt sida. Under hela förra mandatperioden skällde han på regeringen för sjukvårdskrisen men sa inte ett ljud om regionerna, men nu är det plötsligt regionernas ansvar. Nja, rannsaka dig lite, Johan Hultberg!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

(Applåder)


Anf. 69 Björn Wiechel (S)

Fru talman! Vi fick höra att det handlar om ekonomiskt ansvarstagande, och då finns det några saker som är viktiga att konstatera. En är att inflationsminskningen inte i huvudsak är en följd av att regeringen har tagit ansvar utan att löntagarna har tagit ansvar i lönerörelsen och därmed blivit av med tio års reallöneökningar.

Regeringen hade kunnat ta ansvar genom att stötta hushållen ekonomiskt, men där har man gjort minimalt. En tredjedel av alla vuxna har svårt att betala löpande utgifter; så ser verkligheten ut i dag. Det regeringen däremot har gjort är att sänka skatten för dem med de högsta inkomsterna. De högavlönades konsumtion har prioriterats och inflationssäkrats, inte vanliga hushålls och välfärdens.

Regeringen hade kunnat stötta välfärden i denna situation, specifikt regionerna och sjukvården. Inflationen är ett problem, men att ge regionerna de medel de behöver för att kunna ha en välfärdskonsumtion är inte inflationsdrivande. Det har ekonom efter ekonom konstaterat.

Situationen är exceptionell. Det är ingen vanlig situation som har rullat på under många år eller som uppstod efter valet som någon valtaktik. Det här är en reell ekonomisk situation. Att regeringen inte ser problemet och inte tar det på allvar visar att vi har två problem. Det första problemet är att det är oerhört kärvt och slitsamt i regionerna, att man vänder på varje krona och att det är nedskärningar. Det andra problemet är att regeringen varken ser detta, erkänner det eller tar det på allvar.

(Applåder)


Anf. 70 Sanna Backeskog (S)

Fru talman! Jag nämnde tidigare exempel på sjukvårdskrisen i Gävleborg. Långa utomhusköer i snöstorm till akutmottagning är varken värdigt den svenska sjukvården, patienterna eller vårdpersonalen. Jag ser två alternativa förklaringar till det som sker i sjukvården i Sverige. Antingen har regeringen misslyckats på grund av inkompetens; man har inte förstått hur svårt läget i regionerna är. Eller så har regeringen lyckats med exakt sin politik: att prioritera skattesänkningar före välfärd. Jag vet inte vad som är värst, men i vilket fall kan ett sammanbrott av svensk sjukvård inte uteslutas. Nödvändig vårdverksamhet, som hälsocentraler, försvinner, tillgängligheten försämras och personalens arbetsmiljö skadas. Detta kommer att få konsekvenser för lång tid framöver.

I min region, Gävleborg, blir situationen extra allvarlig: en kombination av en passiv regering med alltför stor tilltro till marknaden, en kapitalisering av svensk sjukvård och en regionledning med Sverigedemokraterna i täten som är mer bekymrad över vem som får vara lucia eller vilken konst som ska hänga på länsmuseet än att säkra en högkvalitativ, trygg och jämlik vård för länsborna.

Hälsocentralen i Ljusne är ett tydligt exempel - den som man lägger ned för att den inte är lönsam. Som vanligt är det människor i bruksort - eller i förort - som drabbas hårdast av borgerlig politik. Det är de och välfärdens kvinnor, som redan i dag går på knäna i en region som går med 700 miljoner i underskott.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag instämmer i tidigare frågor och vädjanden om att se regionerna och att skjuta till mer medel.

(Applåder)


Anf. 71 Dzenan Cisija (S)

Fru talman! Jag kommer att fortsätta att tala om utmaningen som Västra Götalandsregionen, som min hemort Göteborg tillhör, har på grund av kostnadsökningar om 3,4 miljarder kronor.

I ett läge där vi behöver bygga upp vårt civila försvar tvingas Västra Götalandsregionen diskutera neddragningar inom ambulansverksamheten. Regionen höjer patientavgifterna. Vårdmottagningar slås samman, med risk för att tillgängligheten på landsbygden försämras. Viktiga investeringar i kompetenshöjande satsningar på personalen skjuts på framtiden. Arbetet med att korta de vårdköer som byggdes upp under pandemin bromsas upp på grund av att pengarna är slut. Effekten blir att vårdköerna växer.

Fru talman! Det är svårt att säkerställa en hållbar och effektiv sjukvård om resurserna inte matchar de verkliga behoven. Regeringens blygsamma tillskott i generella och riktade statsbidrag räcker inte långt i verksamheten. I reala termer blir det en minskning av resurser, som kommer att leda till försämrad vårdkapacitet, längre väntetider och personalnedskärningar.

(Applåder)


Anf. 72 Fredrik Lundh Sammeli (S)

Fru talman! Om det bara hade handlat om Norrbotten och någon annan region eller bara om S-styrda regioner runt om i landet eller om att regionpolitiker inte tar sitt ansvar och inte prioriterar kärnverksamheten hade det kanske varit enkelt att som SD-regering tänka och argumentera att detta inte är något att bry sig om. Men nu ropar ju alla regioner i hela landet, oavsett styre, på hjälp.

Jag kan förstå om sjukvårdsministern, finansministern och statsministern inte vill lyssna på mig eller mina socialdemokratiska kollegor här i kammaren. Men om ni inte vill ta emot våra vittnesmål från de regioner vi företräder runt om i landet, så lyssna för guds skull på era egna partikamrater runt om i hela landet!

Det är oacceptabelt att regeringen låter detta fortgå utan att vidta kraftfulla åtgärder. Det är oförklarligt att man bara står bredvid och tittar på och skakar fram någon gammal talepunkt om effektivisering eller prioritering när vi ser denna sjukvårdskris slå över hela landet.

På kort tid har förutsättningarna hemma i min region försämrats med över 400 miljoner. Det motsvarar 30 procent av hela primärvårdsbudgeten, i en region som är en fjärdedel av ytan i detta land. Det kommer att få enorma effekter, och det behöver regeringen ta ansvar för.

(Applåder)


Anf. 73 Eva Lindh (S)

Fru talman! Jag vill rikta ett tack och en hälsning till vårdpersonalen i Östergötland. Jag vet hur tufft de slet under pandemin, och nu sliter de verkligen i motvind.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har träffat några av dem. De känner verkligen stor oro. Man pratar om naturlig avgång, men nu slutar människor på deras avdelningar utan att någon ny blir anställd. Man ser hur detta påverkar, och oron för hur detta kommer att sluta är verkligen stor. De är oroliga för de patienter som de är anställda att ta hand om.

I Östergötland handlar det om ett underskott på 1,6 miljarder. Det är nästan hela primärvården. Det förstår ju alla att det påverkar.

Debatten i dag har ibland handlat om ifall det är kommuners och regioners ansvar eller statens, men vi har ju förstås ett delat ansvar: Staten sätter förutsättningarna för sjukvården som regionen driver. Kan vi inte bara enas om det?

Jag har också besökt hemtjänsten. De börjar också märka hur detta påverkar. Alla de äldre som finns ute i kommunerna blir tillbakatryckta. Detta kommer alltså att påverka personalen, kommunerna och alla oss som är patienter och behöver vård i Östergötland.

Jag vill också bara konstatera att inflationen förvisso har påverkat kommuner och regioner men att satsningar på välfärden inte driver inflation. Man kan satsa på välfärden. Det har vi socialdemokrater visat i vårt budgetalternativ. Jag vädjar till den SD-styrda regeringen att satsa på sjukvården. Den är viktig.

(Applåder)


Anf. 74 Lena Bäckelin (S)

Fru talman! Jag vet att mina kollegor hemma i Region Jämtland Härjedalen har jobbat och jobbar stenhårt för att kapa köerna. Arbetet med att säkra tillgängligheten till vården genom att korta köerna riskerar att stanna upp i vår region när det viktiga arbetet nu hotas för att regeringen inte svarar upp med de statsbidrag vi har behov av.

Fru talman! Regeringen är oförlåtligt passiv. Det syns tydligt genom att regeringen inte skyddar den mest utsatta befolkningen från kostnadskrisen, och här ser vi också hur regeringen inte heller ser sjukvårdskrisen. Det är ofattbart. Det är helt enkelt långt ifrån den verklighet som så många i dag kämpar med i vårt avlånga land. Folk kämpar både med sin egen hushållsbudget och som patienter när köerna blir längre i denna sjukvårdskris.

Vi i Region Jämtland Härjedalen budgeterar med ett underskott på 300 miljoner kronor 2024. Det är ett val vi har gjort. Vi kan inte stänga dörren på grund av för lite statsbidrag. Folk har rätt till vård.

Detta är ett val mellan att skjuta betalningen på framtiden för att kunna bedriva vård här och nu till dem som har behov av den och att säga upp personal och då låta kvarvarande personal gå på knäna efter en pandemi och en vårdskuld. Det är inte vägen att gå.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag fråga: Ser inte ministern sjukvårdskrisen i Region Jämtland Härjedalen?

(Applåder)


Anf. 75 Lena Hallengren (S)

Fru talman! Jag tycker att det har framkommit med all önskvärd tydlighet under hela den här eftermiddagen att det pågår en sjukvårdskris i Sverige. Ingen säger att krisen i grund och botten är den moderatledda SD-regeringens fel, men när man ser konsekvenserna av den ekonomiska krisen och inte gör något åt den bli man ju delansvarig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Hälso- och sjukvård är komplicerat. Vi skulle kunna ha många olika debatter här om primärvård, forskning, läkemedel, beredskap, kompetensförsörjning, demografi, trygghet, likvärdighet, SVF och så vidare, men nu talar vi om det faktum att pengarna inte räcker till. Regionerna gör sitt allra yttersta, men det resulterar i nedskärningar, besparingar, höjda avgifter, skattehöjningar och en sämre vård.

Vad gör då regeringen? Jo, man tycker sig ha råd med skattesänkningar. Det var precis nyligen som finansministern, som för övrigt frågan egentligen ställdes till men som lämnade över den till sjukvårdsministern, sa att nu blir det nog läge för lite skattesänkningar. Det är ändå viktigt för en moderatledd regering. Jag ska inte addera många nya frågor här, men jag är lite nyfiken på om sjukvårdsministern verkligen delar den prioriteringen.

Det gäller att skrapa fram ett reformutrymme, vilket vi socialdemokrater i två oppositionsbudgetar har visat att man kan göra. Man kan avstå från skattesänkningar till dem med höga inkomster. Man kan avstå från lyx-rut. Man skulle till och med kunna tänka sig att ha kvar plastpåseskatten, men jag tycker att den är ganska liten i sammanhanget. Man kan ha en bankskatt.

Det finns sätt att öka reformutrymmet. Men om man använder det reformutrymme man redan har till skattesänkningar bådar det inte gott för välfärden och sjukvården.

Jag lägger till den frågan: Delar sjukvårdsministern finansministerns uppfattning att det nu är skattesänkningar som gäller framöver? Det gör mig riktigt bekymrad.

(Applåder)


Anf. 76 Jennie Nilsson (S)

Fru talman! Jag vill börja med att konstatera, med anledning av Johan Hultbergs inlägg i debatten, att ansvarsutkrävande av regeringen inte är någonting skamlöst utan en oppositions ansvar. Om man dessutom som regering inte är beredd att ta ansvar borde man kanske inte aspirera på att bilda regering.

Med det sagt kan jag ge Johan Hultberg rätt i att den nuvarande sjukvårdskrisen kräver ledarskap och ansvar på alla nivåer. Det är därför vi står här allihop i dag, 21 representanter för 21 regioner, och säger att också SD-regeringen måste visa ledarskap och ansvar.

Jag uppskattar att statsrådet Acko Ankarberg Johansson ändå adresserar utmaningen med att rekrytera kompetent personal. Hon visar att hon ser hur det ser ut där ute och vad det betyder för både personalen och vården. Men frågan som då kvarstår blir ju: Om man ser detta och kan uttrycka det så pass väl, tror man att regionerna kan hantera denna utmaning samtidigt som de ska spara, skära ned, varsla och säga upp?

Vilket ansvar och vilken prioritering anser statsrådet att den SD-ledda regeringen nu ska ta och göra? Ser man detta? Tänker man göra någonting? Tänker man inte göra någonting? Tänker man sänka skatten?

(Applåder)


Anf. 77 Johan Hultberg (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Timmen är sen, och jag har respekt för att koncentrationsförmågan hos en och annan ledamot kanske sviktar. Jag blev missförstådd på rätt många punkter.

Ett av mina huvudbudskap var att den kris som hälso- och sjukvården befinner sig i måste lösas just genom ett gemensamt ansvarstagande. Min bestämda uppfattning är att regeringen i den kris vi nu befinner oss i tar ett väldigt stort ansvar. Trots att reformutrymmet är knappt läggs stora resurser på att stödja regionerna och kommunerna i detta svåra läge. Regeringen lyckas med den kanske viktigaste uppgiften, nämligen att bekämpa den inflation som är grundorsaken till att regionerna har det så otroligt tufft just nu. Det är det långsiktigt kanske viktigaste för att skapa bättre förutsättningar för regionerna ekonomiskt.

Fru talman! Vad som också är otroligt viktigt för att ge regionerna bättre förutsättningar att ge en god hälso- och sjukvård är att säkra den långsiktiga finansieringen av hälso- och sjukvården. Det görs genom att återupprätta arbetslinjen och se till att vi får fler arbetade timmar och att fler människor kommer i arbete. Därför är det viktigt att vi i regeringens budget också gör det mer lönsamt att arbeta.

Hade Sverige haft samma utveckling som EU-genomsnittet när det gäller arbetslösheten under S åtta år hade vi nu haft 40 miljarder mer till välfärden - 40 miljarder, fru talman! Det ska jämföras med de 6 miljarder som Socialdemokraterna säger sig vilja tillföra regionerna i generella och riktade statsbidrag - 40 miljarder genom en stärkt arbetslinje eller 6 miljarder.

De 6 miljarder som Socialdemokraterna vill tillföra bygger också på ett luftslott, en finansieringsmodell med införande av en bankskatt bara så där. Det är inte trovärdigt, fru talman. Jag tycker att det är viktigt att det står klart för väljarna.

En stark arbetslinje är grunden för en stark välfärd, och det är vad den här regeringen ser till att leverera.


Anf. 78 Statsrådet Acko Ankarberg Johansson (KD)

Fru talman! Tack, ledamöter, för era inlägg!

Den som tog bort den värnskatt som de allra rikaste betalade var den förra regeringen. Den tidigare socialministern satt i regeringen vid det tillfället. Mitt parti röstade emot.

I dag har alla partier lite olika inriktningar. Jag noterade i Agenda att vi tog olika ställning när det gällde hur vi ska hantera överskottsmål eller att möjliggöra att låna till investeringar för att få fart på landet. Vi har lite olika ingångar. I regeringen möts vi och kommer överens om en politik.

Att den här regeringen har gjort det har lett till att vi har prioriterat välfärden i den budget som lades i höstas och som riksdagen fattade beslut om strax före jul. 40 procent av reformutrymmet gick till hushållen för att kompensera för och klara konsekvenserna av inflationen. 40 procent gick till välfärden.

Nu har Niklas Sigvardsson lämnat kammaren, men jag noterade att han karakteriserade skattesänkningar som ett massivt stöd. Eftersom 40 procent gick till hushållen med en hel del skattesänkningar måste också 40 procent till välfärden vara ett massivt stöd. Någon annan logik finns inte. Det är ett massivt stöd utifrån den återhållsamma budget som antogs.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men visst finns det stora behov i verksamheten. Därför följer regeringen utvecklingen. Dock kommer vi inte att kunna fatta beslut om att regioner och kommuner inte får säga upp personal. Enligt lag ligger det ansvaret hos regioner och kommuner, och det vore ett stort ingripande i självstyret om vi skulle fatta sådana beslut.

Däremot har, precis som ledamöterna lyfter, regeringen även ett uppdrag att stödja regionerna. Därför kom också ett beslut om särskilt sektorsstöd med adresslappen att klara ekonomin just nu. Vi krävde ingen prestation för det, utan det var för att klara de pensionskostnader vi står mitt uppe i - pengar rakt ut till regionerna för att klara situationen.

Gör regeringen tillräckligt? frågar i praktiken Marcus Wennerström. Det gör vi inte, i den meningen att vi kompenserar för allt som är underskott. 24 miljarder prognostiserar man som underskott. Jag undrar om ni socialdemokrater själva tycker att de 6 miljarder ni ger mer än regeringen på långt när täcker det underskottet. Jag noterar att flera ledamöter själva konstaterar att de inte gör det.

Om man gör gällande att de 6 miljarder som ni ger mer är skillnaden mellan att inte alls säga upp och att säga upp, vilket har föreslagits på en del håll i dag, stämmer det inte. 6 miljarder räcker inte alls långt med det stora underskott som finns, vilket pekar på att det finns väldigt mycket att göra för såväl regering som regioner och kommuner för att vi ska klara välfärden långsiktigt.

Vi måste klara den tillfälliga påfrestning som inflationen innebär. Regionernas bedömning är att den är tillfällig, och det stöder jag till fullo eftersom vi arbetar för att den ska vara tillfällig. Men det finns också strukturella problem i sektorn som behöver hanteras.

Flera ledamöter har varit inne på detta: Det handlar både om en tillfällig belastning på budgeten som leder till oönskade besparingar och om strukturella problem i budgetarna. Det visar att vi har ett arbete att göra gemensamt: Hur får vi en ekonomi i balans som klarar välfärden långsiktigt och som gör att personalen känner framtidstro och vet att här vill jag arbeta?

Jag var så glad över att Peter Hedberg - nu har jag nämnt honom två gånger, så han får extra plus, men det blir kanske minus i partiet - också nämnde att det är kärnverksamhet att satsa på fortbildning. Det är helt rätt. Fortbildning är verkligen kärnverksamhet. När man känner sig tvingad att minska på den har det gått väldigt långt.

Jag tror att vi behöver göra reformarbetet för hela hälso- och sjukvården gemensamt, för att klara både den tillfälliga inflationskrisen och det som är strukturellt och som funnits väldigt länge.


Anf. 79 Marcus Wennerström (S)

Fru talman! Vi börjar närma oss slutet på en ganska lång debatt. Jag konstaterar att det är lätt att säga rätt men svårare att leverera. För även om ministern för civilt försvar står i Sälen och säger att det är allvar och även om statsministern säger sig ha beredskap för att inte svika välfärden har det i dag blivit tydligt att regeringen inte planerar för några riktiga åtgärder. Det gör mig orolig.

I stället kommer löften om skattesänkningar. I stället kommer uppmaningar om effektiviseringar. Och i stället kommer tips om att regionerna kan låna pengar, allt för att hantera att staten inte levererar sin del. Då går det inte att försöka hävda att man rustar. Det går inte ihop. Det är att svika ett ansvar. Det är sant att regionerna ska göra sitt. Men staten måste också göra sitt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Även om sjukvårdens huvuduppgift inte är att försvara landet i kris eller krig kommer det nämligen inte att gå utan sjukvården. Då framstår ansvarsförskjutningen ut på regioner och kommuner som ett pr-trick för att man ska låta finansministern prata om skattesänkning.

Där regeringen inte tar ansvar tvingas regionerna kompensera. Konsekvenserna av den förda politiken blir som sagt sämre patientsäkerhet. Det blir varsel. Och det blir en sämre välfärd.

Jag vill avsluta debatten med att påpeka att vi nu har sett till att statsrådet har fått en bild av det som sker i Sverige här och nu. Vad regeringen väljer att göra med den bilden är upp till regeringen.

Jag vill tacka för debatten. Snälla, hör vårdens rop på hjälp!

(Applåder)


Anf. 80 Statsrådet Acko Ankarberg Johansson (KD)

Fru talman! Tack återigen, ledamoten, för din fråga och för den debatt som ledamoten och alla andra ledamöter här har varit med i!

Regeringen följer på riktigt utvecklingen. Det är ingenting vi säger. Det är inget pr-trick. Det är så på riktigt. Vi har nära kontakter med patienter och med professionens företrädare och kan se vikten av att göra långsiktiga förändringar. En sådan sak, som förbättrar för patienterna och för ekonomin, är att satsa på primärvården. Om man inte gör det kommer man framöver att få mycket högre kostnader och sämre vård för patienter.

Jämtland Härjedalen är ett exempel där man faktiskt har vågat sticka ut hakan och göra det på ett bra sätt. Hoppas att de orkar hålla i! Vi finns också med i ledningen där.

Det är nödvändigt att göra rätt saker när man står inför stora utmaningar. Men att statens stöd måste finnas där är det ingen tvekan om. Det var därför vi kom med ett särskilt stöd i höstas.

Jag har noterat påståendet om att de riktade statsbidragen har halverats. Ja, om man räknar in alla särskilda tillfälliga statsbidrag under pandemin är det absolut så. Men att inte fortsätta med särskilda riktade statsbidrag kopplade till pandemin när pandemin inte finns är självklart. Dessutom har det åren efter stått noll, både när Socialdemokraterna styrde och när vi tog över. De pengarna fortsatte inte att komma in. En del, återhämtningsbonusen, behöll vi ett tag, eftersom vi bedömde att det var nödvändigt.

Man låtsas som att statsbidrag i allmänhet har halverats. Det är inte sant. Det var särskilda riktade statsbidrag, som vi alla stod bakom gemensamt men som inte användes av regionerna i särskilt stor omfattning därför att de var just tillfälliga. Men de har haft glädje av dem - det är jag glad över - för att kunna jämna ut konjunkturen.

År 2024 är ett tufft år. Därför kommer regeringen att göra sitt yttersta för att stödja regionerna och kommunerna i arbetet. Vi kommer att återkomma när det är läge. Men jag tror inte att de 6 miljarder som Socialdemokraterna har räcker långt när det gäller regionernas kris. Vi behöver fundera bättre än så gemensamt.

Tack för debatten och för ert engagemang!

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.